fredag 12 december 2008

Terror gillar inte...

de sunkiga "tomtemössorna" på spånkorna.
De slokar och är blöta och lessna.
Och vad gör dem egentligen där? Är spårvagnar tomtar kanske?
I morgon väntar den skönaste festen på lääänge och jag ska ha så jävla roligt tillsammans med människor som jag älskar och kan vara hundra procent mig själv med.
Ikväll väntar kanske ett annat trefligt möte med mina andra fina vänner det var alldeles för länge sen jag verkligen hängde med. Och en middag med finaste A.

Mycket styr nu. Mycket jobb nu. Mycket grubblerier nu.

tisdag 2 december 2008

Vincent- by Tim Burton

Har ni inte sett Vincent?
Njut!

A short love story by Carlos Lascano

Jävlar vad svag jag är för vackra små filmer och det blir ju inte sämre av att Sigur Rós är soundtrack så nu har jag tagit till lipen igen.
Snart ska ni få Vincent av Tim Burton också. Min favoritkortfilm än så länge.



A SHORT LOVE STORY IN STOP MOTION from Carlos Lascano on Vimeo.

måndag 1 december 2008

En plan...

Det är viktigt att ha en plan så man inte glömmer bort att man finns.
Glömmer man bort att man finns eller har rätt att finnas avskyr man bara sig själv lite mer och varför ska man någonsin nöja sig med mindre än kärlek?

Jag lider skakar gråter skriker hoppar snubblar missar och förlorar hellre än gör ingenting alls för då finns jag ju inte.
Men någon gång tar det stopp och nu är det stopp och därför utarbetar jag en alldeles mästerlig plan som ger mig ett frikort från detta fängelse jag hamnat i utan att passera gå.
Den ger mig en karta ut ur detta minimala minfält där jag gång på gång trampat på minorna och förlorat lite mer av mig själv varje gång.
Jag minns att det inte är jag som skapat det här. Det är inte jag som står kvar. Det är inte jag som planterat dem och det är heller inte jag som bör gå där.

Jag samlar ihop de rester som fallit bort, jag sätter dit dem igen likt en trasdocka och även om delarna inte sitter riktigt lika stabilt som innan så är dem där, tillsammans med mig och ju mer jag rör mig, desto mer hamnar de på plats och det kan ingen någonsin ta ifrån mig och nästa gång hittar jag ut kanske lite lättare.
På väg någon helt annanstans.

Comrades


Det faktum att jag befinner mig i en twilight zone ska inte få förstöra mitt omdöme.
Det är nämligen bättre än någonsin! Omdömet alltså.

Det som däremot inte är lika stabilt är mina små emotionella utbrott som min vän Anna tippar kan vara PMS-relaterat.
När jag lackar ur lackar jag ordentligt och det har aldrig varit något konstigt med det. Jag mesar inte. Jag skiter i det, eller så lackar jag ur ordentligt men vanligtvis vet jag att det är klokast att skita i det. Möjligtvis antar jag mutterstadiet men bara en liiten stund.
Därför kan man ju undra vad som är fel när jag väljer att misshandla min omelett med en gaffel.
Den blev mosig för mitt kök är inte som det kök jag borde ha med fuckin keramik utan spiralhäll och då blir den inget bra och jag råkar vara en jävel i köket och lackar då ur när omelettfaan blir mosig. Så jag stjälpte upp den på tallriken, tog en gaffel och slog på den och svor åt den och blängde på den.
Omeletten.
Jag svor och slog omeletten.
Sen kom en liten tår.
För livet känns så ofantligt litet och fånigt när man kommer på sig själv med att slå en omelett.
Sen minns jag min plan.

torsdag 13 november 2008

onsdag 12 november 2008

Ehum...

Detta är riktigt jävla aslustigt.
How come båda mina ex är animerade figurer? Den ene en ren och den andre en robot.
Lever jag i en illusion? En dröm?

Prop 8


Ännu en gång har USA bevisat att det konservativa kärleksfientliga fortfarande har ett starkt fäste. Prop 8 i Californien röstades igenom så nu får inte längre homosexuella gifta sig.
Jag sörjer...

(serien kommer ifrån http://daikirai.deviantart.com)

En av de finaste låtar Lisa gjort. Tyvärr hittade jag bara en fånig jäkla skitvideo men om ni låter bli att kolla på den och bara lyssnar så tror jag ni förstår.

tisdag 11 november 2008

Att inte ha kontroll.

...för att sedan ha kontroll.
För att sedan bli fråntagen sin kontroll.
Is no longer a problem of mine.
Om man släpper taget och accepterar att man inte har kontroll kan man heller inte bli fråntagen den och då kanske man ändå har den där någonstans.
Men undanstoppad för allmänheten att se?
Jag avskyr att den här hålan är så jävla trång men jag planerar att råda bot på det inom snar framtid.
Rak rygg!

Btw så pratar jag med en vän och inser att jag är extremt pranksugen.
Spela någon ett lustigt spratt?
Vem tycker att det är roligt med spratt?
Jag röstar på vattenballongkrig.

Så tycker jag att det är faschinerande att lesbiska tjejer som inte vill vara butch utan gör precis tvärtom a'la hetaste burleskstylee kan bli tagna för transor.
När blir det feminina så feminint att det blir maskulint?
Och varför har vi ett behov av att tillhöra något av det?
Det finns en bok som handlar om bland annat det som Anna tipsade om idag. Den bör läsas.

Ehum...


Det är tydligen extremt vanligt att i USA döpa sin unge till Barack Obama.
Även vissa sportlag ringde in fort som fan för att få döpa om sina lag till Barack Obama klingande namn.
"Min son kommer bli lika grym som Barack Obama för han HETER Barack Obama."
Vad jobbigt det blir.
NEJ, Barack Obama VAD har vi sagt om att sätta snorgubbar under skolbänken?
Barack Obama: Eksjooos mi? Im fuckin president and do whatEVVAH I whant. (jag utgår ifrån att den unge Barack är svart och kör hiophopstil även fast jag inte vet hur man är groovy..)

Så fort någon vid namn Barack Obama gör något fuffens kommer amerikanerna kissa på sig, rasisterna kommer jubla och den riktige Barack får en del att förklara.
På varje löp: BARACK OBAMA DÖMD FÖR VÅLDTÄKT.
Under med pyyyttepyyyyttesmå bokstäver: 18-åring från Bronx.
Snacka om att sälja lösnr.

Jävla show-offs.
Jag ska döpa min unge till Bacon Med Ägg för det är liksom min favvofrulle.

Om att vara utanför sig själv.


Kunde jag det, liksom på riktigt. Då skulle jag flyga till Bahamas.
Eller leta upp den ursnygge snuten som gick förbi utanför jobbet idag....
Its a world of never ending possibilities. ..

måndag 10 november 2008

Nojja

När jag är bakis får jag extrem noja. Jag är säkert inte ensam men jag måste t.ex försöka vara smart och handla på mig tredagars-fyllan på en gång för annars är det inte säkert att jag kan ta mig dit. Människor är läskiga, mycket läskiga. Och tänk om det kommer en hund? Eller om jag halkar? Eller om en vän dyker upp bakom mig för att säga hej? Eller en jävla Individuell människohjälpare som ska haffa en utanför systemet jämt. Människo-STJÄLPARE säger Terror, eftersom det finns en rätt stor risk att jag ramlar i backen av förskräckelse utav denna påtvingade människokontakt.
-Eh, JAG-ÄR-REDAN-M-MMEEED, svamlar jag fram fast det är jag inte alls.
Jag ljuger mig BLÅ.

Enda anledningen till att jag är med i Greenpeace är därför att jag lyckades springa på samma stackars korttjocka Greenpeaceperson ungefär 5 ggr och hade aldrig tid att prata med henne (på riktigt hade jag faktiskt brådis) så ungefär den sjuttielfte gången hade jag inte längre samvete att dissa henne med svammel om lunchrast och bussen och dylikt även fast hon säkert inte kände igen mig så nu skänker jag minsann 40 kr i månaden.

Jag vill vara en bra människa, men jag vill oxå vara en bakfull människa. En sliten människa och även ibland, en förbannad, elak jävul till människa.
Jag vill dra mitt strå till stacken men jag vill även kissa på förbjuden plats, kräkas i ett buskage, peta mig i näsan...
Jag vill vara en intelligent människa, men oxå råka tänka dumma saker högt, som att till exempel undra vart Moscow ligger. (Ja, men hur lätt är det att koppla efter ex antal grogg att Mos-kossan faktiskt är Moskva..) Detta sa jag i somras på Peace and Love och vill glömma det.
Jag vill fråga mig vad detär för typ av olja man utvinner i ett korsord där första bokstaven fattas.
-olros.
Detta flabbas det åt än och det är bara en bråkdel.

Men jag vill inte ha bakisnojja för då får inte ens ett flygplan passera på låg höjd vilket de där asen gör över innerstan ibland. Så man ser hjulhusen tom. Im shitting my fuckin PANTS!

Jag vill inte ha sönder en stol och ramla av den vid frukostbordet när jag fortfarande är lite full för jag var fan i chock. Men lite roligt var det.

lördag 8 november 2008

Peter goes electric man

jag vrider mig.

trångt.

Det finns inte rum för mig och jag hatar att det är typ världens vanligaste känsla. Alla har mer eller mindre varit där. Alla vet mer eller mindre vad man pratar om.

För tjock, för dålig, för ful, för tråkig, för mycket, för lite tills jag hoppar i strömmen.
Lyckligtvis hoppar jag inte i Strömmen.
Jag grinar, gormar, svär och finns till.
Lullar ut på den här stans skittråkiga nattklubbar för ingen annan ro finns och plånboken töms och glasen.
Försöker lyssna och förstå, laga och hjälpa- allt utom mig själv.
Jag saknar att skratta på riktigt. Att få känna mig lycklig och varm.
Det är som att vara inlindad i plastfolie- att må så här alltså. Jag kände mig inte så plastfolie-ig(?) när jag var lycklig.
Man är oförmögen att röra sig som man vill men man syns ändå men inga ord. Man skulle lika gärna kunna lyfta iväg mig till ett hörn och ställa mig där.
Känner mig även lite som den tappre matadoren i tjuren Ferdinand som bönar och ber om lite uppmärksamhet. Eller pisk ber han ju om men han får fan inget av det fast han går ner på knä och riktigt krälar efter det.

Illamåendet tränger sig upp i strupen och jag måste ut ut ut ut ut ut ut ut ut ut.

När jag var 17 gjorde vad jag trodde var min stora kärlek slut med mig och blev ihop med sitt ex. Det visade sig att jag bara var ett rebound, trots alla fina ord och de hela tre månader vi fick tillsammans. han bokstavligt rockade ihjäl min värld och jag blir 17 igen när jag ser honom.
Han är farsa nu, med samma tjej som han hånglade upp på bergsbron medan jag avled av svartsjuka och ångest.
En medelålders kvinna som inte längre tror att någon vill ha henne blir lämnad för en yngre förmåga och kvar står hon ensam och undrar vart livet tog vägen och chokladen och fågelkvittret och skratten och värmen och kanske gråter hon en skvätt men mest är hon kanske bitter och lite tjock och mannen med pengar får vad han vill ha oavsett buksize men sover han gott och varför är jag så jävla rädd för att aldrig mer få ha fågelkvitter i mitt liv.
Jag är rädd för att bli medelåldersbitter i förtid för att vara naiv och blåögd och full av kärlek och ärlighet och respekt har man ju fan ingenting för så det kanske är lika bra att vi sätter igång med en gång.

Igår gick Christina och jag till ett ställe i den här stan som en viss kändisryttarinna tyckte var en bra ide att förstöra genom att köpa skiten och försöka göra det till nån form av prettoställe men det enda det resulterat i är fulla, svettiga människor i illasittande kostymer, dansandes till dängor. I dimman är vi alla lika jävla korkade så varför ens försöka?
Vi hade hur som haver väldigt roligt åt att titta på alla som dansade utan att ha en jävla aning om vad dem höll på med. Vi garvade ännu mer när vi konstaterade att vi antagligen ser precis lika korkade ut själva.
Jag hade en svart klänning och en rejäl jävla lugg som stod rakt opp och det fanns ingen paljett på mig så långt ögat kunde nå och jag tog ett djupt andetag och tänke att jag faktiskt i mångt och mycket är den jag vill vara. Jag är inget popsnöre och jag är ingen jävla klon och så länge jag kan stå för det mår jag nog ganska bra.

När det kommer över mig måste jag försöka tänka det. Att jag är bra, snäll ,duktig, rolig och att jag kommer hitta massor med glädje och lycka i mitt liv. Att allt kanske inte alltid blir som man vill. "The change will always come..." som Sophie Zelmani sjunger.
Men det går inte att acceptera allt jävla skit jämt och då ryms jag inte.

Gudarns vad jag skriver. Om ni, mina fina vänner som läser det här orkat ta er ända hit ber jag att få gratulera.
Tori Amos Cornflake girl gör mig sugen på att balansera mitt på spårvagnspåren och skutta runt på gatan och dansa för folket.
Tror ni någon skulle komma fram och säga att jag var modig och duktig på att dansa till Tori på spånkaspåren. Eller hoppas att jag skulle ramla eller spärra in mig någonstans?

Tills jag är mig själv igen blir ord, cigg och dryckeslekar mycket bra tidsfördriv och vem vet, en dag kanske vi skrattar åt alltihop?
Ni som får mig att le vet vilka ni är och jag skulle inte överleva en dag till utan er.


Låt alla oss stackars människor ta varandras händer och minnas att vi aldrig är så ensamma som vi tror.

tisdag 4 november 2008

Get off my back...

...smurfhitsballader (jag utgår ifrån att ni vet vilken jag menar)
samt allt annat trams som jag tvingas utstå.
Det är väldigt mycket i mitt liv som är under min värdighet.
Som att jag trodde att jag hade universums sämsta fotsvett innan jag luskade ut att det var Kalles jävla äppelcidervinäger.
Att jag pajjade en stol vid frukostbordet hos mina vänner Frida och Sanna så jag fick ett blåmärke på röven och hjärtslag. (bakfyllenerver gör sånt...) Se FB btw. Im tagged och den här taggen behåller jag. Jag bjur, så att säga.

Sådant som dock är över min värdighet är att jag vågade lämna min lapp med mitt nummer på till en söt kille i garderoben på Debaser. Ännu bättre att han faktiskt ringde. Sådant gör att man känner sig modig, stor och inte så fesig.

Heja Obama din lille afroklutt.
Bajs på McCain din gammelskrutt.

Jag är faktiskt extremt begåvad, insatt och intresserad av politiken, livet, och allt sådant vettigt. Jag skriver bara inte överjävligt mycket om det här. Detta är ordbajsets rike.

torsdag 30 oktober 2008

What's with you people??

måndag 27 oktober 2008

She fell in love with my singing
She knew the bells started ringing
She thought there was only her there
But, me, I just live for the clapping
A hand delivery of an invite to my premiere
When he fell in love, I was acting
I sent her flowers, asked her to marry me
But all I heard was their clapping

Now she cries with a cigarrette at the window
He croons and moans like hes hurting
She cries so well
He croons and moans, just croons and moans

Now, I never thought [i had no idea] she needed direction
And he was at the mercy of his writers
For the songs I needed [for me] to touch her
Those sad, sad songs to make me happy

Now she cries with a cigarrette at the window
He croons and moans like hes hurting
She cries so well
He croons and moans, just croons and moans

We re-enact the love scenes from her/my movies
But I never thought, but she uses a stand-in
His voice is croakier every day now

And she cries so well

Pilates

Jag ska gå in stenhårt för Pilates på ett litet gym här i stan.
Nu vill jag att ni föreställer er mig på den här bollen.
Visualisera det så mycket ni bara kan.
Sen vill jag att ni asgarvar.

Men, när jag är smidig och smärt som en jävla katt kanske det inte ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT MERA!!!!

Usch.

Vaknade i morse mycket, mycket störd.
Jag drömde så jäkla mycket konstigt. Jag var på en festival med Helena och Emp och Emp hade skitfult ditsatt löshår som såg ut som nån satt dit lite halm men det kunde ju ingen tala om för henne för hon tyckte att det var så fint.
Helena gled mest omkring och Lisa var minsann med oxå och vi kom på att vi köpt för lite öl. Bara en platta var. Så vi var tvungna att dra till Rusta för att hämta mera.
Jag hade ett behov av att smygkolla på porr så det var exakt vad jag gjorde och precis när jag kom till en bra del så kom nåns 16årige brolla in och jag var tvungen att skylla på någon av de andra festivalbesökarna....
En person som betyder extremt mycket för mig hade gått vidare och skaffat sig en ny flickvän som inte alls var vad jag tänkt. men jag tänkte att hon var smalare och så var hon faktiskt utländsk oxå minsann och hon försökte bli min vän men jag tänkte att inte kan han vara kär i någon som ser ut som 14 och inte alls är som jag när jag alltid fått höra att jag är det finaste som finns och magen gjorde jätteont och jag sprang naken med bara en liten handduk runt mig i trappuppgångar och så var jag ute och åkte bil med några och vi blir stannade av några afrikanska killar som försöker värva oss till något typ kanske greenpeace och så försöker dem få oss att stiga ur bilen för att typ leta efter en skatt men då hajjar minsann jag att de här snubbarna försöker stjäla vår bil och vårt stasch så jag börjar gapa och då blir det hotfullt och jag hänger utanför vanen (yes, det är en van) och ska försöka hoppa av men det går för fort och så är jag i skogen och blir jagad av killarna och till slut ger jag upp och ligger med en av dem istället.

Vaknar med en underlig känsla av att ingenting är riktigt som det ska i mitt liv och det gör mig extremt stressad och när jag är stressad blir jag handfallen och nu vet jag ingenting.
Jag misstänker en annalkande explosion, ett gråt-o-rama där jag bara tycker extremt synd om mig själv och tycker att jag är sämst i hela världen. På sistonde har jag bara spänt hela mig och försökt tänka på något annat. Det vet vi ju alla hur det går.

Ikväll ska jag iallafall boxas tillsammans med en klok vän om det nu finns plats kvar och försöka låta bli att tänka på allt det där som tydligen är oundvikligt efter i natt.

söndag 26 oktober 2008

T listar njutbarhet

Jag är lite inne på listor nu förstår ni.
Efter en minst sagt blöt helg som resulterade i att jag även var ninja sitter jag nu hemma hos mamma och funderar över livets njutbarheter. Man längtar lite extra till sånt när man är ensam, bakis och känner sig plufsig och ensam. Tur att mamma och pappa finns då.

Min vän Anna- som jag även räknar lite som min fru föreslog att vi drar på SPA. Övernattning med jävligt gott käk , massage och själsligt lugn.

  1. SPA.
    Jag känner att det är en mycket, mycket god ide.
  2. Jul.
    Det känns som om julen kommer vara mysig i år. Jag har liksom lite julstämning. I min lägenhet ska det stå en fin gran och lukta gott av pepparkakor och lussebullar. Jag ska bjuda in till starkglöggafton med russin och minnas att jag är bra. Förra året överraskade min kärlek mig med en egen liten gran men i år får jag nog nöja mig med att..nä usch nu blev det sorgligt det skulle ju vara njutbart det här. Jag ska ha en fin gran.
  3. Foto.
    Jag ska ta fina kort på hösten och hoppas på snön och sånt.
  4. Krama mina fina kompisar.
  5. Inte ha panik.
    De är njutbart. Att inte ha panik alltså.

fredag 24 oktober 2008

Beautiful men...

Det är fredag. Därför ger jag er lite snygga män. I snyggordning.

  1. Janove Ottesen-sångare i mitt favvoband Kaizers Orchestra. Han är så snygg att han borde ha spö. Och då har ni inte ens sett honom på scen.
  2. Gary Dourdan- för att han är lång och mulatt och har blå ögon och är snut i CSI och går snyggt och är hemlig med lite spelbeorende . (man vill ju bara ge honom annat att tänka på, typ mig...)
  3. Gunvald Larsson- Ja, han är ju bara så het och så är han förbannad jämt. Mycket bra kombo. Så är han ju också snut och så är han het och så är han arg, sa jag att jag gillar att han är arg?
  4. Lasse Kronér- Jag vet inte om det är kulmagen, flinten eller grisögonen men NÅT är det...
Bidra med fler hetingar tack!

torsdag 23 oktober 2008

Groupiee-stylee

Jag är tuff.
Typ tuffast i världen, tycker jag själv.
Jag vet vad jag vill, vad jag inte vill, vilka jag gillar, vilka jag inte gillar, varför smurfhitsballader på P3 gör mig förbannad osv...
Jag är helt enkelt en chickflick utan några som helst problem med min identitet.
Jag dissar alltid saker stenhårt först, för att sedan kaaanske ge med mig och jag har principer som är jävligt svårruckade.
Jag blir lack på riktigt om en kille raggar och så dissar jag av ren princip t.ex.
PRATA normalt sluta stirra på mina bröst och sluta för i helvete försök vara rolig när det enda du vill är att knulla vilket du inte kommer få för jag har redan bestämt att du är en tönt för du kunde inte vara lite skönsnubbe först utan bara kör med nån sorts jävla raggchargong jag hoppas du ALDRIG får ligga och att du har en liten kuk!
*pust*

Poängen var kanske då den att...

Jag kanske tycker att jag är så tuff och så kommer bevisen på att det är så totalt jävla helt tvärtom.
Min vän David berättade precis att han varit groupie och låtit Timbuktu skriva en autograf på hans "nakna buk"
Först retades jag lite innan allt hann ifatt mig.

Tessans groupieförehavanden:

  • Jag klängde mig fast på lille Dregen på Hugos och tvingade Helena att ta ett posekort. (ska tillägga att jag ringde henne i ågren dagen därpå för att tyvärr få bekräftat att bilden faktiskt existerade.) Jag är längre än Dregen och töntig
  • Jag stod och fnissade frenetiskt utanför Bon Ivers turnebuss i Sthlm(tillsammans med samma Helena faktiskt) ivrigt väntandes på att de skulle komma ut och vi tjatade på folket som bar deras grejer och till sist fick vi hänga med den lille killen som vi gillar och han bjuckade på bärs och vi var typ ascoola. Vi planerade vårat groupietilltag i kissbuskarna utanför bussen. Mycket svenskt. Vi tvingade honom även att ringa vår vän i Israel för att säga Hej, medan vi fnissade stod brevid. (...) Detta var då alltså...i år.
  • Jag ramlade nästan av trottoaren av förtjusning då Moneybrother släntrade förbi mig på en gata i Sthlm i somras. Han slickade på en glass och ledde en cykel och var lockig och jag blev lycklig för han är söt. Jag blev även fnissig.
  • Jag haver även posat med storheter som Robert Wells, Lill-Babs samt Gösta Linderholm (remember mee, Robban, Babsan und Gurran..?)
Jag vet att ni vill ta på mig nu.
Ni får det.

onsdag 22 oktober 2008

pappersdilemma samt rödtjut

Jag har under en period glömt två mycket viktiga saker. Boka tvättid samt kaffefilter.
Istället för kaffefilter har jag därför bryggt kaffe med dasspapper som filter tills jag mycket stolt på Hemköp utbrister:KAFFEFILTER!
Mycket stolt över min hjärnas bedrift kom jag hem til lägenheten med kaffefilter bara för att upptäcka: HELVETE JAG GLÖMDE KÖPA DASSPAPPER!
Så nu torkar jag mig i röven med kaffefilter...

Ett helt vanligt dilemma i Tessanland.

Jag hade finbesök av mina fina vänner Frida och Anna igår. Frida och jag frossade först i rödtjut och ugnsgratinerade gorgonzolachampinjoner och sen kom Anna med jättegod glass. Sen blev Frida och jag skitfulla och drog till Wasa där jag blev uppraggad av en kille som liknade Morgan i Tippen och låtsasraggade på en full man i baren för att få gratis sprit. Det funkade och sen vinglade Frida och jag hem och jag stekte ett ägg som jag kräktes upp och Frida tyckte att det var lite vasst att torka sig med kaffefilter.

torsdag 16 oktober 2008

Goder morgon

Jag börjar dagen med att lägga upp ett klipp som utan tvekan är det roligaste på länge.
Renarna.
Renarna liksom...



Tack till Mia som alltid lägger upp massa roligheter på sin eminenta blogg!

onsdag 15 oktober 2008

STORT Grattis till världens tuffaste brud!


Min grymma vän Alex kom in på Polishögskolan!
Jag är stolt för du har varit så jävla duktig!
En kvinnlig Gunvald är min polare. Så alla brottslingar där ute; tag er i akt!

tisdag 14 oktober 2008

..och så en serenad till mitt eget gift jag självmant tar...


En vacker kärlek sa en gång till mig under en insomniaperiod att man inte behövde tänka så förbaskat mycket när man ska sova. För man ska bara sova.
Så viskade han vackra saker och snusade mig i nacken och någonstans i mitt inre slog sig någonting till ro och jag slöt mina ögon.
Något som rätt långt senare skulle innebära en giftinjektion med en nål så trubbig och smutsig att den efterlämnade blånader och ett beroende inte något annat likt.
Det jag betalade för att jag slog mig till ro. Lät mitt oroliga inre tystas ner. Det jag betalade för mitt lugn.
Allt har ett pris, sa nålen och log.
Men inte mer än det hånfulla leende min spegebild gav mig.
Så sorglig och sprucken den var.
Inga hemligheter där just då.
Det som mötte mig i spegelbilden var nu bara en spillra där jag förut sett även en annan.
Det var helt plötsligt bara en spillra av mig.
Det var inte så mycket att ha upptäckte jag då.
Så halvt.
Var hade jag tagit vägen?
Min själ var kvar i famnen där lugnet fanns men mina ögon vittnade bara om skräck.
Min spegel där jag oftast hämtat kraft.
Där jag påmint mig själv om min faktiska existens även utanpå kroppen.
Det är det som gör det vackert med speglar, att vi ser utanpå oss själva.
Vi är ju instängda i oss jämt.
Det vi ser är inte alltid vackert, men VI ser.
Jag tror att vi alla vet, vad smärta är.
Vi känner den alla på vårt sätt och ingen smärta är mindre värd än någon annans.
Så länge vi inte krossar våra speglar.
Krossar varandra.

Stop tagging me, GOD DAMNIT!

Här gör man sig till framför spegeln.
Här lägger man cash på heta klänningar eftersom jag älskar klänningar.
Här fixar man faan håret.
Här mejkar man gravt för att det är ett estetiskt intresse och mitt yrke och för att det gör mig snygg.
Här supar man sig snyggare och går ut på kroga!

Vad händer?
Jag hittar bilder på sig själv på andras Fejjor där jag:

Är svettig.

Flinar så min utstående tand syns. Blä.
Råkar göra duppelhaka.
Flärpar med läpparna gång, efter gång, efter gång.
Står mitt i en konversation så jag ser sådär uppblåst nöjd och skitfull ut.
Visar ögonvitera och typ inga ögon!

Whats in it für mich?

Kunde fan lika gärna gått ut i joggingbraller och sloggi.
Tjoho så tokigt det var igår.
Är det lika tokigt några nyktra dagar senare då måhända ett potentiellt pök hittar mig någonstans och konstaterar att jag inte är riktigt klok?

I will revenge you all...
BASTARDS!

onsdag 8 oktober 2008

Salif Keita

Det är när man sitter vid ett litet bord i mörkret mitt på Zanzibars norra strand, omgiven av värmeljus i lyktor och ljumma vindar som känns som sammet mot huden.
Ensam satt jag där och njöt. Insvept i sjalar. Lyssnade till bruset från Indiska Oceanen. Helt plötsligt kommer den här låten i högtalarna och trots värmen fick jag gåshud över hela kroppen och tårar i ögonen.
När min värld känns för liten för mig sluter jag ögonen, lyssnar på Salif Keita och minns känslan där på stranden.
Han hjälper mig att minnas att så många vackra, unika stunder finns kvar för mig här.

tisdag 7 oktober 2008

Sluta jävlas ffs!

I natt låg jag ihopgosad på golvet i Annas rum och läste den här boken.
Jag var redan uppretad rejält på gränsen innan vilket resulterade i att jag vaknade vid 5 imorse- av att jag var förbannad!
Jag kände mig som Charlotte i Sex and the City när hon blir upprörd. Låg där och grymtade och morrade för mig själv och kände mig allmänt förgrymmad. Blängde i taket.

Jag har nog aldrig vaknat sådär av att jag varit arg förut. Jag funderade över hur mycket man ger av sig själv frivilligt och hur mycket av sig själv som andra bara olovandes lägger vantarna på.
På hur mycket man tjänar på att vara ärlig och hur mycket man förlorar på att inte vara det. '
Så tänkte jag att det enklaste kanske bara är att gå lös på det. Jag skojsnackade med Lisa om att det enklaste vore ett snöbollskrig där bara jag fick kasta snöbollar, en promenad i skogen där jag kunde putta ner i diken eller stoppa barr innanför jackan och sånt. Lisa föreslog en tripp till Ågelsjön där det fanns klippor man kunde putta ner folk ifrån. Mycket brutalt men kanske effektivt? Helt plöstligt kändes mina barr innanför jackan väldigt oskyldigt. Brutal-Lisa. Jag garvade och sen kändes det lite bättre. Men idag blir det skokgspromenad i Söderköping och ett solarie. Jag är så jääävla vit. Hur kan jag vara så mörk i skallen och så jävla vit i plytet.

måndag 6 oktober 2008

Om allt hade varit tvärtom...

...hade flickor haft skägg?
Hade pojkar varit de som kämpat för tvåsamheten, kommunikationen, tilliten?
Hade flickor oftare hamnat i brottslighet eller tagit sina liv i större utsträckning?
Hade pojkar gråtit mer?
Hade flickor slagit varandra på käften oftare?
Hade pojkar värdesatt sina relationer som inte växer på träd?

Och vari dessa exempel kan en endaste mäniska kommit på att när något är starkt, coolt och häftigt så är det MANLIGT??
Ge mig exempel på när det är okej att vara elak och oärlig mot någon som bara försöker skapa en fast punkt som är fin i vår skitiga värld.

Så många fina, underbara och grymma brudar i min närhet ger mig allt oftare exempel på idiotier som får mig att undra om vi ens behöver män.
Var i uppväxten gick det så gravt åt helvete?

OM VI NU SKA GENERALISERA FÖR ATT FÖRTYDLIGA, HUR VET VI NÄR NÅGON ÄR TYPISKT MANLIG ELLER BARA BLÅST?

En brud är blåst om hon blonderar håret fast hon kanske hellre är mörk för att Bingo tycker det eller förminskar sig själv och sin intelligens med flit i närheten av en kille för att nån fått för sig att det är sexigt.
Handlar det inte helt enkelt bara om att killen är så jävla pantad redan?
Killen var korkad först liksom? Så då borde det ju vara ganska lätt att ställa sig över sånt?

Om det nu är fel att prata om hur man mår och prata om sina känslor eller om tankar inför saker, varför är det då det sexigaste jag vet?
Dryga, tysta, tråkiga machomän tråkar ut mig något fruktansvärt och jag känner ingen tjej om inte håller med.
Varför skär det sig då så jävla många gånger när det just ska handla om hur man mår?

Jag är klok. Men blir inte klok på det.
Och om det kanske är avgörande för hur en relation ska se ut, varför värdesätts det då inte högre?

Nu är det för mycket igen så jag hänger i torpet med världens klokaste brudar och vi kommunicerar så det räcker och blir över åt alla kalla, introverta tråkmongon i världen.

Jag lägger till ett attribut i min övertygelse om vad som räcker gott och väl för att vi ska kunna sova gott och vakna lyckliga.

Kärlek.
Respekt ...
Ansvar!

TJOHO vad lätt allt blev...

onsdag 1 oktober 2008

Nationen befinner sig i Bushen.

Nu har de allt ställt till det för sig. Big time!
Med ett ekonomiskt system och en president som deras är det kanske inte så konstigt att det tyvärr inte räcker med att byggnader rasar utan även deras ekonomi.
Bush lämnar Vita Huset och landet i totalt kaos.
Jag tänker på honom lite som ett barn som är ute och leker cowboy och indianer och blir inropad av mamma mitt i leken för middag och läggdags.
Kvar på fältet står de andra barnen och undrar vart cowboyledaren tog vägen. Han har kastat ifrån sig pickadollen och hatten.
Det får mamma sedan gå ut och hämta när han är tryggt nedbäddad i sin säng.

fredag 26 september 2008

Quantic Soul Orchestra

Musik som får dig att gliiida genom dagen.
Ha en skön fredag!

Röfven.

Jag mår som en riktig röfv.
En infektion som riktigt slagit ut mig har gjort att jag fastnat i samma kläder som jag bar i onsdags hemma hos mamma. Misstänker att jag behöver en dusch. Kroppen och huvudet värker som in i fasen och inget hjälper. Inte ens godis. Men mammakramar gör allt lite bättre.
Så finns det internet här också så man kan terrorisera vänner på Msn och skriva ointressanta blogginlägg.

Idag tänkte jag dela med mig av min tankspriddhet. Eller kanske snarare funderingar kring metoder som kan utrota den. Jag har hört att det finns kurser. Och böcker. Kommer jag minnas tiden då kursen är? Kommer jag kunna hålla reda på boken? Den kanske är utrustad med små PIP-ljud. Eller elchocker som straffar en om man hittar den försent.
Ni som kan det här med att minnas saker kanske kan hjälpa mig?

Var är min mobiltelefonladdare? Jag är helt säker på att jag sist såg den i vägguttaget men nu är den helt plöstligt inte där. Bäst att skylla ifrån sig på nån...

Har ni sett min hårborste? Min ljudisoleringspluppsomstängeruteirriterandeljudsamthållerhörlurenpåplatsfrånsonyericsson? Jag SVÄR att den var i mitt öra sist...:(

Jag har även grava problem med att lokalisera min nagellacksremover, hårspray, räkningar ch det stör mig alldeles gravt att en ganska full soppåse nu ligger hemma i lägenheten och mustar till sig bara för att jag fick bråttom hem till mamma efter världens bästa Stockholmshäng då jag dessvärre vaknade med feber.
Jag hatar att ha det skitigt.
Jag hatar att vara skitig.
Jag hatar att vara snuskig med fett hår.
Pimp my health now, please!

torsdag 25 september 2008

Klåda.

Jag har skaparklåda.
Och då fastnar det liksom lite i halsen och i knogarna.
Och så blir jag besviken.
Har mecklat i Photoshop så in i fasen och det är nyttigt.
Jag försöker hitta nya bilder och sidor av mig själv. Lite terapi över det faktiskt.
Modify my appearence liksom. När jag varit så nere i skorna och avskytt mig själv och mycket runt omkring som skulle föreställa nära och viktigt så vet jag till sist inte vem jag är. Eller var.
Roligare än ett träd.
Vet vi någonsin vilka vi är?
Känner vi någonsin någon på riktigt?

Ord och inga visor.

Garvade precis högt åt min vän Lisas blogg.
Hon blev väckt av en vän som bedrev en liten undersökning huruvida man som brud vill att killen stannar på morgonen efter ett one night. Är det ens ide att somna eller ska man smita med den förhoppningsvis välanvända kuken mellan benen?
Jag bidrog naturligtvis med mina väldigt visa ståndpunkter:

Ska killen stanna finns det, enligt mig vissa kriterier han ska uppfylla!

1. En rejäl uppskedning med snusande mjuka läppar i nacken!

2. Efter uppskedning, ett tassande ut i köket där jag snart får känna den ljuvliga doften av morgonkaffe. (givetvis är karln enbart iklädd boxers)

3. Om jag inte är för bakis och redan kastat ut honom tackar jag inte nej till en omgång till.

4. Om vi inte ens kommit till punkt 1 innebär det att killen är ful, luktar illa eller har en liten kuk. Vilket då föranleder att han aldrig hade i min lya, min säng eller i min fitta att göra öht!

Thomas och alla brudar där ute, do you read me god damnit?

onsdag 24 september 2008

Bon Iver- The Wolves. Som för öfrigt är världens för tillfället bästa låt.

Someday my pain, someday my pain
Will mark you
Harness your blame, harness your blame
And walk through

With the wild wolves around you
In the morning, I'll call you
Send it farther on

Solace my game, solace my game
It stars you
Swing wide your crane, swing wide your crane
And run me through

And the story's all over you
In the morning i'll call you
Can't you find a clue when your eyes are all painted Sinatra blue

What might have been lost -
Don't bother me

måndag 22 september 2008

T tänker och frågar:

Min mor använder ibland ett uttryck jag inte blir klok på. När något går åt pipan, eller hon blir förvånad så säger hon:"Nä KYSS mig på filialen!"

Jag har förvånat frågat min mor vad det betyder men hon hade underligt nog inget svar. Bara något hon snappat upp för massor med år sedan.
Jag funderar på vad det kan innebära. För filialen måste ju liksom sitta PÅ mamma någonstans.
.....

...jag kom precis fram till att jag kanske inte VILL veta...
T'änk om min lilla gullemamma använder sig av ett jättesnuskigt uttryck utan att veta om det? Fast hon säkert själv tycker att det låter betydligt mindre vulgärt än mitt -Nä DRA åt HEELA helvete!!

För det kan ju inte vara röven. Som i Kyss mig i arslet.
Kyssa någon PÅ arslet?

En dator att adoptera sökes!

Jag vill ha en dator.
Jag känner mig redo.
Tillsammans ska vi förgylla kvällarna, dela med oss av kunskap och ord och göra allt.
Utom att värmas och hålla handen.
Har en känsla av att förhållandet kommer bli lite, passivt.
Som att jag ständigt är den som kommer ta initiativet.
Hålla i trådarna.
Som att vår bekantskapsKRETS kommer styras enbart av mina val. (observera det totalt skitroliga i ordvitsen, KRETS hajjar ni? KREEETS. )

Å andra sidan är det kanske ingen större skillnad mot att ha ett förhållande? Bara att jag garanterat får sista ordet. Bara att stänga av liksom. POFF- du är död!
Brutalt men sant.
Mycket bekvämt.
Ingen bestämmer över mig. Bara om jag bestämt att det är okej för en annan att vara bestämd. (?)
Annars blir jag obstinat. "jag tänkerfasenimigminsannintesåjääflaförutsägbartNIXnadaNO"

Det är mycket man skulle behöva stänga av. Men hur mycket skulle man lära sig då?
Hur mycket skulle man få uppleva?
Jag föredrar tårar framför lobotomi.
Eller en riktigt god jävla drink!

lördag 20 september 2008

ETC berättar om Italiens metod för att rensa ut romer ur landet. Fingeravtryck tas, listor skrivs och T tycker att etnisk rensning i alla dess former borde utrotas.

tisdag 16 september 2008

Den konstnärligalitteraturstotalaeuforinägernumerarumimitthuvud.

Det är nämligen höst.
Nu ska alla böcker öppnas, dammas av, läsas igen, läsas för första gången! Jag brukar ge bort mina böcker. Tycker om att släppa lös dem ut i det fria.
Det är mycket jag gjort avkall på de senaste åren känner jag. Slukats upp av något annat. Som kanske aldrig riktigt var jag. Fast också jag, fast större. Vi blir så stora eller små vi vill vara.

Jag börjar lära känna mig själv på nytt. Som en egen individ. Det är skrämmande och vackert på samma gång för jag vill bara begrava mig i böcker och ord och former och fotografi och skriva tills jag blöder.
Jag funderar på att skänka en hel vägg hemma åt orden. Huller om buller ska vackrafulafinaunderbaraskrämmandevidunderliga ord samlas i en enda stor gemenskap. En enda hög.
Min fantasi börjar skena. Jag drömmer om att ligga med Björn Gustafsson, rida på regnbågar, sjunga mitt på havet på natten medan jag springer omkring på det...Iklädd ingenting alls.
Den drömmen var faktiskt väldigt vacker. Stålblågrånånting i månsken med massor med långt hår och ingenting alls på kroppen mer än just det som är jag. Kanske en hint om att jag börjar slita mig lös?
Fjäderlätt med endast tår mot den skummande, vansinniga, svarta vattenytan.
Eller ett varsel om att det blir värre?
Jag kände mig vacker när jag vaknade.
Och ensam.
Men ensam är stark
och kanske även vacker...

måndag 15 september 2008

Eh...

I natt drömde jag att jag strövade runt på en typ äng någonstans och det var nåt typ av jippo. Eller så befann jag mig i ett TV-spel. Har en viss känsla av det.

Hur som haver kom komikern Robert Gustafsson fram till mig och bedyrade att jag var ljuvlig.
Ljuvlig. Det var som att han visste att jag var ledsen, för det var jag i min dröm, så han ville liksom göra mig glad. Och ligga naturligtvis.
Jag minns hur jag får ett lite vemodigt ansiktsuttryck och strövar vidare, funderandes på om jag ska ligga med Robert Gustafsson eller inte.
Eller "Robban" som jag numera kallar honom. Det känns som om vi kommit mycket nära varandra.

tisdag 9 september 2008

Hey Dolly!!



Hej, Dolly.
Tack för att du inatt gav mig mer insikt och jävlaranamma än jag känt på länge.
Plötsligt känns inte allt så jävla ensamt och svårt.
Plötsligt känns mitt kreativa skapande inte som något jag måste göra så förbannat svårt hela tiden.
På två timmar läste jag ut den här boken och sprang sedan runt hos Anna i morse i hennes mysiga torp med håret på ända och citerade glatt ur den. Vi fastnade i hallen, stirrandes på varandra i ett slags underbart samförstånd med boken emellan oss och insåg hur faan det är ställt.
Det är lycka att känna så. Men olycka att ingen lösning finns inom räckhåll.
Men vi som förstår, vi har varann.

I går kväll låg Anna och jag i en liten snyftande hög i hennes soffa med snytpapper everywhere. Vi såg en tysk film som hette "Emmas lycka" Till en början med en viss skepsis från min sida skall erkännas. I dont like tze germans. De skriker ju bara SCHEISSE hela tiden.
Filmen var ljuvlig. Och sorglig för Emma är en ensam grisbonde tills Max kraschar med bilen på hennes tomt men han har cancer och så dör han under hennes träd när de precis börjat älska varandra och de skyndar sig att gifta sig för han har så kort tid kvar för bukspottskörtelscancer är farliga grejer förstår ni och så kräks han hela tiden och det är hon som bär honom över tröskeln och då kräks han och säger att om han bara får vara tillsammans med henne liite till så får döden komma lite tidigare och han är ju bara kanske 35 på sin höjd och det är så fruktansvärt orättvist alltihop och på ängarna älskar dem och de älskar varandra och de har levt ensamma så länge innan de hittade varandra och så måste han bara dö ifrån alltihop.

Hur lite tid vissa älskande får tillsammans. Är orättvist.
Jag grät floder över att vi inte vet hur lång tid vi får ha tillsammans med de vi bryr oss om och ändå så slösar vi så mycket tid på att vara elaka mot varandra. Respektlösa, skitsnackande, oärliga, avundsjuka.
SMACK, så är nån död i en bilolycka, eller får en obotlig sjukdom eller bara DÖR!
Så står vi där.
Jag säger mellan tårarna att jag tamejfan ska älska och bry mig om även de allra dummaste för ingenting i världen är så hemskt som elakheter. Jag grinar och säger att jag aldrig ska se ner på någon eller avsky någon eller blänga på någon för det är så hemska egenskaper och jag ska aldrig vända andra kinden till utan bara ryggen och gå ifrån elakheter även fast jag vill ställa mig högst upp på världens högsta berg och skrika att det inte får finnas sånt!
Jag ska hävda mig med kärlek!

Jag vill...


...bli tagen på allvar.
Tack.
Ett hett tips?
Zooma in tha lips.

lördag 6 september 2008

Jag!


Den stora bloggreformen,.

..det fria ordet!
Från och med nu är orden lösa. Fria flyger dem omkring och sätter sig som irriterande, jobbiga och kittlande bananflugor i tunntarmen. Flugorna tycker massor med saker och om allting och det är precis så stort, eller litet eller illaluktande eller vackert som det får vara!

Flyg bananflugor.
Flyg.

(jag är inte packad. Än....)

Terror-ism

Jag har haft en elaking i min blogg. Kanske samma elaking som skrev att jag var tjock på bilddagboken.
En Bortbyting.
En Utböling.
Mitt gäng var patetiskt och alla knullade med alla. Jag garvade högt, för vi är ju par allihop. Eller nästan allihop. Jag har dock mina aningar.

Jag drömde om att ligga. Så svååårt jävla asbra sexdröm. Jag hade precis kommit till det bäste partiet, då ringde min klocka.
Jag tryckte blixtsnabbt på snoozern och borrade ner mig i kudden och tänkte...:
"Faan fan faan, var var jag nu....snygg kille, naken, kåt as hell, smeker neeråt, ja just jaaaa..FAN jag tappade det....kom igen nu Tessan du har fan inte drömt en schysst sexdröm på evigheter hur var det nu...ja han var naken ja...smeker mina...mmm så där ja..FAN jag måste ju gå UPP nu...! Jag satte mig upp i sängen, frustrerad med håret på ända och sa, JÄVLAR jättehögt.
Jag är inte färdig ÄN liksom.
Det kan bli farligt ikväll. Min mojo är mucho uppretad.

Idag fyller min vän Helena år. Vi ska fira henne med buller och bång och så ska jag gå på ett par spelningar också. Känner att det är dags att återta mitt space lite. Har smygit runt i cirklar alldeles för länge. Inte min stil. Inte min stil alls.

De lirar kampsport utanför butiken. HIII-YAAA skriks det och stånkas. Jag vill också vara med. Om det finns någon fin man vill säga. I told you my mojo was in action.

lördag 23 augusti 2008

Från Tjuvlyssnat.se

En liten pojke ~7 går fram till en liten flicka ~7.
Pojken: Känner du igen mig? Vi går på samma skola.
Flickan: Nej…
Pojken: Du kallade mig och min kompis bajskorv!

onsdag 20 augusti 2008

Travis- Selfish Jean.



När man hittar musik som stämmer så extremt in på vad man känner så inser man att man inte är ensam. Att man är en av tusen miljoner som upplever liknande skit men finner glädje och styrka i samma skitabra låt.
Jag vet inte om jag tycker om det...


Cheers
Thanks for everything
You hung me out by my heart
You're just so selfish jean
Yes you are

Hey you
Threw it all away
By holding everything in
Hey Jean don't rock the boat
When you can't swim

With a perfect understanding of the finer things in life
A quite alarming knack of knowing when to twist the knife
Oooooooooh
Selfish Jean

Here's to you
Who read everything
Left it out on the shelf
There's no one else to blame
Except yourself

Well a perfect combination of good etiquet and charm
You keep the chocolate biscuits wired to a car alarm
Oooooooooh
Selfish Jean

Well i'm standing on my own
And this house is not a home
It's so sad to see you go
Things are high, things are low
And it's good to know you know
If you've got nowhere to go
Well you could'nt spend the night with me
There will be no guarantee that I'll be here

In the morning
Or any time that you call
I hear you snoring Jean
Through the wall

So hey
Here's to everything
To peace and love in our time
Ah Jean the slate is clean
I guess we're fine

Well I don't expect a miracle
Not asking you to change
If you can't see me happy
Well just look the other way
Oooooooooh
Selfish Jean

Heeeaaaaaah
Selfish Jean

Jean
Oh yeah
Jean

tisdag 19 augusti 2008

Ungdom

Jag är ung.
Jag är bara 23 år.
Jag vet inte hur man gör.
Vet man någonsin hur man gör?
Jag vet vad man INTE gör.
Vet jag vad man BÖR göra?

En inblick i en människas liv framför en dataskärm gör ingen större skillnad emot vad man ser till att ta reda på i en liten stad.
Den är full av elaka, missunnsamma små skvallerkärringar. Såna man vet kommer sitta och tjattra över kaffetåren även som vuxna.
Som kommer projicera skiten på sina ungar, eller få ungarna att skämmas över dem.
Jag hade siktet inställt på att bli världens bästa mamma.
Den bästa mamman som någonsin funnits. Djupt inne i mig surrade min livmoder och mitt hjärta och talade om för mig att när det en dag var dags för någon att flytta in där för en tid så skulle det vara den vackraste tid som fanns.
Jag kände ett lyckosamt pirr, tittade på mannen jag älskade medan han sov och föreställde mig oss två.
Kanske tre.
Om massor med år.
Men jag såg.

Jag är 23 år.
Jag är ung.
Jag är ett däggdjur.
Jag har ett fortplantningsorgan som precis som alla andras, idioter eller inte, vill föröka sig.
Thats what we do.
Det får mig alltid att grina för jag vill att det ska vara mer än så.
Jag vill, att när allt försvinner, så ska det få vara litelitelitelite mer än så.
Det där med tvåsamhet.
Tillhörighet.
Kärlek.

Krog.
Svett.
Sprit.
Främling.
Fylleknull.
Fejk.
Tidsfördriv.

Jag känner till allt det där och känslan att det ersätter något annat. Att det inte gör en människa lycklig.
Men vad gör det?
I slutändan är vi meningslösa flockdjur allihop.
Det som får mig att inte komma ur sängen är det faktum att vi vet bättre. För vi är utrustade med det. Det där som ska gå hand i hand med vår instinkt. Det som gör att vi kan sätta saker i relation till varandra. Det som gör att vi kan känna.
Vår hjärna.
Den där rosa slemmiga avancerade saken som döljer sig därinne bakom kyssar, smek, djupt därinne bakom ögonen man ser in i sitter den.
Pulserar.
Registrerar precis allting.
Signaler skickas likt blixtrar runt överallt därinne. Talar om för oss hur allting är.
Bestämmer vi någonsin själva?
När vi tror att vi gör våra aktiva val. Oavsett om de är bra eller dåliga.
Bestämmer vi då själva?

Jag är hellre en romantisk fucker med mission att försöka upprätthålla det lilla vackra jag kan skapa med min korta, meningslösa existens än slösa bort min tid på att göra människor illa.
Bestämmer jag då själv?
Jag vet vad man INTE gör.
Vet jag vad man BÖR göra?

måndag 18 augusti 2008

Jag målar

...det blir fint. Jag önskar jag kunde måla över allt annat också.
SWOSCH, skulle det säga och så skulle allt vara fint. Bort med det gamla. På med det nya. Ingen hade kunnat ana att det skulle dölja sig en helt annan färg inunder den där nya fina.

Vi ska hinna med mycket innan vi dör. Men vi vet inte när vi gör det. För min del går det bra just precis nu.
Men då får jag ju inte veta vad som händer imorgon.
Men vill jag det?
Nej.
Ingenting av det jag vet har jag velat veta.

torsdag 14 augusti 2008

En systers bekännelser

Jag kan inte spela gitarr.
Trots min världsvanamedciggenimungipanpose haver jag icke kunskapen att spela några som helst egentliga ackord.
Däremot hittar jag på egna låtar med den. Lite som Phoebe i vänner.
men man vill ju se tuff ut på internet. Som att man har världens ballaste liv.
Vilket man såklart ibland eller allt som oftast, faktiskt har.

tisdag 12 augusti 2008

Uppmaning


En av mina favvobloggare Unni Drougge har fått i uppdrag av en bloggbekant att lista sex udda egenskaper hos sig själv. Hennes minst lika välformulerade son går däremot in och skriver något helt annat, men väldigt roligt.
Men jag blev faktiskt lite sugen på att ge mig in i det som kanske är lite udda hos mig. Men det som är udda hos mig kan ju vara totalt normalt för någon annan. Eller är det kanske så att det som jag finner fullt normalt i mina dagliga rutiner får någon annan att helt göra i byxan av o-uddighet.

Så, jag listar helt enkelt sex saker som jag tror är lite mer sällsynta. Eller åtminstonde sådant som folk i regel inte erkänner att dem gillar, hatar eller gör.
Känner någon sig manad att haka på är ni välkomna att infomera i kommentarsfältet så jag kan få ha lite roligt jag oxå.

  1. Jag pratar för mig själv. Så fort jag blir ensam. Ibland nästan roligare än att prata med någon annan. Långa diskussioner eller dumheter diktar jag ihop och basunerar ut i min ensamhet. Kanske bör jag tillägga att jag är en väldigt god lyssnare?
  2. Om någon är på toa lite extra länge kan jag aldrig låta bli att undra.."Har personen därinne bajsat nu?"
  3. Jag har en favvoplats på bussen från Sörping och om någon sitter på den lackar jag ur.
  4. Ibland om jag går ensam pratar jag i mobiltelefonen på låtsas. Dels för att det känns lite terr. Dels för att jag inbillar mig att jag inte blir överfallen av ett psykopatsfall då.
  5. Jag tycker inte om att min mobil ringer så jag har den på ljudlös för då inbillar jag mig att jag själv kan bestämma när jag känner för att prata med någon. Vilket naturligtvis inte är ett dugg jävla logiskt eftersom jag inte tycker om att ringa folk heller. Im a messer.
  6. Jag inbillar mig att folk glor på mig hela tiden vilket resulterar i en ständigt tjurig min när jag är ensam på stan för jag känner mig iakttagen och tänker att alla tänker saker om mig när jag går förbi så i mitt huvud låter det ungefär "Sluta GLO era jävla kossor har ni käkat glosoppa till lunch jag ska fan snitta er allihop för att ni inte har mer HYFS."
Det var faktiskt rätt kul det här för jag lärde mig ju att jag är jävligt mycket mer udda än jag trodde. Kanske ni gör det med? Om er själva alltså.
Jag är, vid närmare eftertanke fullt normal.

söndag 10 augusti 2008

Christer Strömholm

Bon Iver

..ett band jag nyligen upptäckte tack vare min vän H.
Det har lyssnats friskt inuti det där som borde vara jag men som inte riktigt är det.
Flackande blick. Ständigt pillande med något. Nervös. Rastlös. Osäker. Rädd.
Som att ha klivit ut och hamnat på en avsats som är alldeles för smal för att balansera på.
Så stilla står man. Nervös. Rastlös. Osäker. Rädd.
Förbannad.
Förbannad är alltid bra.
Alltid bäst.
Jag vänder icke andra kinden till ty det är för de svaga.
Med ont ska ont fördrivas.
Med ord ska ord förbannas.
Visst vore allt lite lättare då.
I det där som kallas livet.

fredag 8 augusti 2008

torsdag 7 augusti 2008

Livet är för kort.

Ni vet det va?
Att livet är kort
För kort för idiotier
För långt för sorgliga intriger
För mitt i skiten
Är allt utan ände
Och allt det vackra
Gick allt för fort.
Vi river och bänder
I huden lämnas ränder
Av sådant vi vet
Och tror att vi känner
För var andetag vi lever
Andas vi ut en gång mindre
Och håller den i panik
I sannings ögonblick
När lungor inte längre fylls
Och ögon inte längre ser
Av kärlek som förgylls
Av det mörka som lockar mer
Minns vi var sekund
Då ögon brann klara
Varje liten stund
Vi ensamhet försvara
I smutsen är kärlek
Vaksam
Men vacker

onsdag 30 juli 2008

Drick ditt portvin i badet
Tvåla in dina lår
Sjung dom sånger du skrivit
Under natten till igår

Njut av ditt eget sällskap
Du vet hur bra du är för dig
Tvåla in dig själv och tillstå
Att du är en ljuvlig tjej
Du ska veta himlen hör dig
När din sång är så seren
Kanske himlen också faller
För en hud så varm så ren

Sjung ensam i badet
Men som om världen hörde på
Som universums krönta huvuden
Ville lyssna och förstå

Vår hjälte sa, jag kan min sång väl
Innan jag börjar sjunga den
Så sjung ensam i badet
Lär din sång väl min vän

Du ska resa dig ur badet
Då du är redo, ren och varm
Du ska vinna med ditt allvar
Du ska vinna med din charm

Din sång ska aldrig underhålla
Nej, du vill härska du vill ge
Både din djärvhet och din ömhet
Ska världen lyssna till och se

Du ska veta ett mysterium
Ryms i dig för du är stor
Du är för stor för att beskrivas
Vad folk än sagt, vad dom än tror

Det finns dom som ska förstå dig
och det finns dom som inte kan
Men du ska aldrig känna oro
Ni som förstår ni har varann

Drick ditt portvin i badet
Vin och vatten gör dig varm
Du ska vinna med ditt allvar
Du ska vinna med din charm


fredag 25 juli 2008

Jag ska torka hennes tårar
Jag ska kamma hennes hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada hennes fötter
Jag ska tvätta hennes sår
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når

Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Den ena efter den andra
tills hon trampat upp ett spår
jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur stark du är

Jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sånna jag vill skaffa
Sånna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som du
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
du ska va rädd om dig själv nu

Jag ska lyfta hennes krona
den av törne som hon bär
Jag befriar hennes huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge henne en gloria
som lyser upp vart än hon går
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når
där ser du själv hur högt du når

måndag 14 juli 2008

söndag 6 juli 2008

Så var det sagt...

att om man inte slutade ta en miljard posefoton på sig själv där man ska försöka lura åskådarna att man inte alls posar utan föddes precis sådär skulle man lida en mycket ond bråd död om man mötte Terror i en mörk gränd.
Det är INTE okej att titta drömskt upp i himlen och dra in hakan och magen tusen gånger. INTE.
Det får ingen att bli snyggare eller mer lik Heidi Klum. Im very sorry. Ska man ändå lägga ut grejer på nätet kan man väl lägga ut bilder som faktiskt intresserar någon. Typ på polarna, roliga saker man gjort etc.
Jag tycker att det är mycket roligare att vara ful på riktigt på bild än låtsas vara snygg på bild.
Men det är ju bara jag...

Dessutom har jag en ny kamera så jag kommer antagligen snubbla på min egen fot eftersom jag planerar att spåra ur rejält med mitt smink hemma.

(anledningen till denna spya var att jag råkade se en bild på en 16årig kille med tribaltatueringar som spände varenda liten muskel i badkallingar och låtsades läsa på en vodkaflaska. VEM HAR NÅGONSIN LÄST BAKPÅ EN VODKAFLASKA? Dessutom hette bilden "läser"
BAH!

"Spänner""söker bekräftelse""vill få brudar""ÄR FJUNIG" Är mer lämpliga uttryck. Men jag ser skite i bannemig varenda jävla bilddagbok.

AJ DÅUNT KÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!

(Jag får vara precis hur elak jag vill i min blogg och precis hur dubbelmoralig och gnällig och tjurig)
HAH.

torsdag 3 juli 2008

Hetta

Det är så extremt varmt och då fastnar jag bara hemma. Orka gå ut liksom.
Jag har roat mig med att leka barista i köket och stoppa in blekremsor på tänderna. Dem börjar bli riktigt vita nu. Ett riktigt amerikanskt fynd!

Vad gör ni då? Har ni roligare än jag?
Efter att ha sett Sex & the cityfilmen igår känns mitt liv lite mer fattigt än vanligt.
Hur ska man kunna vara nöjd med en sketen lägenhet i Norrköping i Sverige när man skulle kunna steka omkring på Manhattan? Det gör mig nedstämd.
Tur att jag har alla fina vänner och familj och kille.
Men det är läskigt när det känns som att man skulle kunna ha ett helt liv någon annanstans. Ett helt annat liv. Vi har makten att välja.
Min vän David bor i en stekig lägenhet i Israel med havsutsikt och jobbar och jag är grymt avundsjuk.Vita gaddar NU.
Jag är ju så tuff på Times Square
Den nya filmen Wall-e tycker jag är kul för min kille Walle har hittat en vän.

tisdag 1 juli 2008

Hårt liv!

Det är så mycket roligt som ska hinnas med att det tråkiga liksom inte får plats även fast det tråkiga skulle behövas göras så extremt mycket mer.

  • Som att en gång för alla gå igenom all skit som skulle behöva slängas i mitt hem
  • Ligga på alla fyra med en skurborste och såpa. Äkta trägolv är mord.
  • Ta ut allting ur alla skåp och skura där inne
  • Plantera om alla mina växter som skjutit iväg som faan.
  • Bli frisk.
  • Köpa cykel
Med mera med mera.

MEN någon väldigt seriöst som börjar nu är mitt mål. Det är så oändligt mycket enklare att uppnå någonting när man har ett mål. Det har jag lärt mig genom mitt fina jobb. Vi tjejor peppar varandra för att uppnå olika saker och klarar man det berömmer vi varandra och klarar man det inte så uppmuntras man till att det går bättre nästa gång. Det är så jävla bra!

Jag har länge känt att jag behöver kamma till mig rejält vad gäller just mål. Att ingenting händer om man inte verkligen anstränger sig. Ingenting är gratis.
MEN VARFÖR KÄNNS ALLT SÅ JÄVLA JOBBIGT DÅ?
ALLT är ett projekt för mig. Från att slänga soporna till att ta mig till jobbet till att mysa till att gå på en rolig fest. ALLT känns som ett projekt. Något man ska ta sig igenom.
Och jag älskar mina vänner, mitt jobb och mitt liv i största allmänhet.
Men jag älskar nog inte riktigt mig själv. Och då blir det ju betydligt svårare att gilla något annat.

Med andra ord, det är dags för en uppryckning. Så för att återgå till vad mitt senaste mål är som inte innefattar medlemsrekrytering ;) så är det att gå ner sju kilo.
SJU JÄLLA KILO BEHÖVER JAG GÅ NER.
Då väger jag 70. Do the math.
Det är lagom ungefär för en brud på 171 cm. Men då har dem inte räknat med mina bazookas men jag hoppas jag får behålla dem nu när allt det andra ska bort.
Mina arbetskamrater har lovat att peppa mig och då blir det lite lättare kanske.
Och jag har skällt på min vältränade snygge sambo som inte berörs av varken pizza eler öl att han skall sluta inleda mig i frestelse annat än i sängen.
Vi får väl se hur det går.
Hejja mig iallafall!
Gick ju ner fyra kilo på typ tre veckor senaste uppryckningen och har bara gått upp ett av dem så det här kommer nog gå finfint.
Då ska jag fladdra omkring i sidenkreationer med lockat hår...
HA- HA- HA!

Bjuder på lite av det jag roat mig med på sista tiden.
Manhattan och Midsommar.

Vi plockar blommor till midsommarstången



En bit av ett av planen som kraschade in i WTC.

Låg på trottoaren för att få till det här. Haha
View från Empire State Building

Im taking my shopping seriously

måndag 23 juni 2008

Peppar Peace and love.

Det är ju festivaldags imorgon Gudbevars.
Grönbete.

Dessförinnan har jag hunnit med en resa till Manhattan i shoporamats och goda matens och starka drinkens tema. Även en mycket trevlig midsommar med en återupplivad kärlek till spelet Monopol. Mina väninnor behandlar alltid varandra med kärlek och respekt. Trodde jag.
Ord som definitivt inte passar sig i en offentlig blogg haglade friskt över bordet. Jag har nog aldrig kallat några för så många okvädesord. Aldrig har jag fått så många heller.
Ölen och fiskefjäsen korkades upp framåt eftermiddagen dagen efter midsommar och där satt vi, vännerna, köpte/snodde gator av varandra, kallade varandra för slynor och hinkade fjäs(en mintaktig tysk spritsort som blivit lite av ett signum) Länge sen jag garvade så mycket faktiskt. Ett sorts skräckblandatförtjusningsgarv vid åhörandet av alla dessa grovheter. Klorna var vässade, skulle man kunna säga.

Imorgon är det festival som sagt. Jag har varit på vippen att bli jätteförkyld men köpt piller som verkar ha skrämt iväg den. Jag hoppas verkligen det. Förkyld på festival är INTE en bra ide.

Ska snart lägga upp lite roliga kort från min Manhattanresa. Och midsommar förstås. Har ju köpt mig en ny kamera. En Nikon D60 minsann.
Ingen går numera säker från mitt svarta öga.

torsdag 19 juni 2008

Ibland är man bakfull...

..ganska ofta är man bakfull.
Hjärnaktiviteten är inte på topp och väldigt roliga konversationer kan uppstå.
Som den här ute på Lisas torp när vi premiärbadade i Östersjön.

Jag: Eh, kan svanar flyga?
Alla: ....
Jag: Var jag dum nu?
Hugo: Ja, det kan man väl säga. Har du sett en tjuga nån gång?
Walle: Men, det är ju för fan GÄSS.
Helena:Neej, det är ju en gås.

Lisa vill ju inte vara sämre så hon släpper den här:

- Fram tills jag var 13 trodde jag att "fjol" var ett ställe.
"I fjol", vart fan ligger det?

onsdag 11 juni 2008

Om alla var snälla, om alla var som jag

Så jälla tråkigt. Vad skulle man då ha att vara lack på? Hur skulle man då få några perspektiv?
Eftersom jag är så extremt emotionell så har jag lika nära till typ alla känslor. Ena sekunden låter jag arg, för att andra sekunden sprudla över något och tredje sekunden är melankolisk.
Mitt röda lilla fjun sitter här och spinner och jag typ dör av gullighet.

Vi tolkar alla saker olika. Vi lever alla på olika sätt. Vi har alla olika bakgrund. Vi har alla olika erfarenheter. Vi är alla alldeles unika.
Så varför strävar vi då så intensivt efter att vara likadana? Det är ju omöjligt.
Varför strävar vi efter ideal som andra satt upp? Varför är vi elaka mot våra medmänniskor som inte gjort oss något ont? Varför konkurrerar vi med varandra? Varför gläds vi inte åt varandra? Varför är det så fruktansvärt jobbigt att vara olika?
Olika behöver inte vara dåligt bara för att man nödvändigtvis inte förstår varandras beslut oh vägval.
Varför älskar vi att hata?

Jag älskar att hata saker.
Snabbt.
Sen går det över.
Sen känns det jättefånigt men jag kan bli så jävla förbannad över en mjäkig låt som spyr ut något sketet om nån jälla brud som inte vill ha den där jälla killen eller att killen vill ha en annan tjej för hon som sjunger snodde den killen och då får ju den lämnade tjejen skylla sig själv för hon var ju ful YADA YADA.
Vardagsidioti gör mig alltid skitarg.
Det påminner mig om vilka meningslösa flockdjur vi verkligen är och det gör mig deprimerad för jag vill att allt ska vara kärlek och kramar.

Jag älskar att hata killar som älskar sig själva men som inte gör det med stil utan går gatan fram som några jävla alfahannar i fula tribaltatueringar och tror att alla tjejer som bantat ner sig och pumpat upp pattarna vill ha dem.
Jag undrar vart det gått fel när killar uppenbarligen slutar tänka och när både tjejer och killar som spelar med i det där spelet inte hajjar att dem blivit lurade.
Jag undrar varför dem inte ser att alla skrattar bakom deras rygg.

Jag älskar att hata hur jag måste försvara mig för att jag inte gillar Peter Jöback, Christer Sjögren, Perelli eller någon annan mjäkig skitartist eftersom jag föredrar RIKTIG musik som talar till MIG men då bara för att jag råkar ha svart hår och svarta kläder och gillar musik med drag i så är ju jag minsann nån sorts wannabe med depressionsproblem som tror att jag är skitatuff så jag måste minsann tillägga att jag älskar visor och inte dricker blod och lyssna på folk som talar om för mig att jag kommer dö om jag röker eller bli fet om jag dricker öl eller båda delarna för annars finns ju minsann risken att folk tror att jag har ATTITYD och inte ÄR MIG SJÄLV.

Hur orkar vi?

tisdag 10 juni 2008

Men TYCK då!

Vad är det med folk att TYCKA saker.
TYCKER folk så extremt mycket just här eller har vi tyckare över hela världen?
Jag har aldrig varit med om ett folk som tycker så mycket och ändå har jag diskuterat saker med många människor från många världsdelar och länder.
På ett sätt är det naturligtvis underbart med människor som med öppna ögon ifrågasätter, förbannar samt upphöjer olika aspekter av politiken, könsroller, vilken middag man ska ha und so weiter.
Det som retar mig är nog just att vissa får betalt för det. Som om dem typ, var lite BÄTTRE på att tycka saker.
För att allt ska hållas så fyrkantigt som möjligt är det ofta vissa typer av människor som får uttrycka sig. Extremer, stereotyper, högutbildade med mera. Gör det att missförstånden minskar? Om man inte kan undgå att höra att "experten" experterar kring mobbing i skolorna. Sover vi bättre då? Eller om bögen eller flatan uttrycker sig upprört om diskriminering.

Jag tycker som sagt att det är underbart, vackert och oerhört viktigt! Men måste man ha en TITEL för att få TYCKA något?

måndag 9 juni 2008

New York New Yoork

Ja ni snart är det dags.
Det är faktiskt himla nervöst.
Det skulle vara så typiskt mig om allt gick åt helskotta.
PepparPeppar.

Det är så mycket som ska hinnas med och det kräver verkligen att allt flyter på. Att taxibilarna faktiskt stannar, att man förstår sig på tuben och inte hamnar i Harlem fast man ska till Greenwich och så vidare.
Gillar att man kan planera på flygplanet. Även fast jag antagligen bara kommer svepa vodka och terra Walle med massa skitsnack för att försöka glömma att man befinner sig 700 mijoner upp i luften.

Nu ska vi vara duktiga!

Kan ingen bonka mig i skallen med något hårt strax innan så jag vaknar utvilad på mitt hotellrum redo att ta mig an Manhattan? Och proppa i mig lite värktabletter i samma veva så jag inte får några biverkningar av smällen.

BOYA!

söndag 8 juni 2008

Kallt Spel

Coldplay i globen i september.
Im peeing my pants.
New York på torsdag.
Im peeing my pants.
Jag är kär och känner livet i mig. (skriver detta då jag druckit för mycket för mitt eget bästa samt lyssnar på fin musik.)
Att låta Chris Martin sjunga för mig igen känns så lockande och vackert att jag måste dela med mig av just den tanken.
Nu ska jag inte skriva mera.
Bara lyssna.
Im peeing my pants.

torsdag 5 juni 2008

Skaparlusta

Jag lider av extremt mycket av någonting. Somnade inte om i morse trots ny säng. Detta måste innebära något konstigt.

Det väntar en resa till staterna. Jag är grymt pepp. Och nervös. Tycker ju inte om att flyga.
Jag kommer konsumera som den I-landsbitch jag är för att sedan gnälla över världens fattigdom. Är det inte underbart hur lätt det är att vara konsekvent.
Jag riktigt känner hur det rycker i mina rika små fingrar. Merameramermamera tills vi alla dör.

Jag vill måla. Men jag KAN ju inte. Och då säger ni att alla kan måla men om jag har en bild i huvudet på värsta grejen och sen ska måla det typ ett hus så kommer det se ut som en svamp och då kankse jag kan hävda att det är för konsten och komma undan med det för det är ju trots allt nåt jag gjort själv.
Annars är jag ju iofs skitbra på att skriva alldeles för långa meningar om absolut ingenting viktigt. Det borde jag fan ha betalt för.

Det är grymt mycket sol för tillfället och det tackar jag för genom att skaffa tusen fräknar och bränna upp bröstkorgen. Och bli full.
Det kommer man liksom inte riktigt ifrån.

Vi måste flytta på vår terass trots att jag erbjudit bygglovskärringen min kropp.
Det gör mig jävligt lack. Och ger mig komplex. Den kommer bli fet, men på andra sidan. Jag är lack.

Det ska bli mysigt att komma bort lite med W och bara vara kära någon annanstans. Vi ska köpa en kamera det första vi gör när vi kommer dit och sen ska ni få se fina kort.

tisdag 3 juni 2008

Idag är ingen vanlig dag för det är Balles födelsedaag, HURRA HURRA HURRAAA!



Gratis syster!
Hehe, det skulle stå Grattis sålart men det här blev ju lite kul kom jag på.
Nån som vill köpa'na? Fem kameler så har vi en deal!

måndag 2 juni 2008

Samma likadan

SOL!
O, min runda gula varma boll.
Låt dina strålar skina ner på alla sommartroll.
Vi blir varma och glada
Och åker på solsvada.
Och röd rygg
Bland alla mygg
-bett.

Min poetiska ådra svider lika mycket som pannan och bröstkorgen för tillfället gör.
I lördags vankades det Storåfestival i Söderköping med skitdåliga band och fullgubbar om vartannat och det är precis så det ska vara. Så jävla opretentiöst och underbart.
Ska tillägga att det var godisregn.
Kul för unga band att få spela lite också men det var ju inga kravaller direkt.
Bara skitmysigt.

Min älskade Frida kom förbi ända från huvudstaden och det var riktigt kul att få snacka lite skit med henne. Dock gick våra meningar isär om hur vi skulle spendera kvällen så storstadsbon drog till Norrköping för krök och jag åkte ut på mina vänner Lisas och Martins nya fina torp för en orgie i grillning, snapshävning samt afrikanska trummor mixade med västerländska moderna gitarrackord. Det var ett schysst jävla jam!
I söndags solade vi hela dagen och grillade lite mer och drog ut och badade.

Hett tips till alla som vill gå in i nåt. Trumma. Medan man kämpar för att lära sig en takt och behålla den när de andra börjar lira nåt annat gör att man tappar tid och rum fullständigt. Kvar finns bara rytmen och den totala coolheten i att det är man själv som trummar.
Tack Simon för att du är så duktig!

Idag jobbar jag hela dagen vilket inte gör något för min hud måste ändå vila från solen. Imorgon kanske jag däremot kan vara ute lite. Tur att jag blir brun och inte rödrosa. Det gör nog ännu mera ont.
Imorgon fyller dessutom min lillasyster hela 19 år. Hon ska få en överraskning. :)

Simon och hans tjej är dessutom riktiga friluftsmänniskor och nu snackas det rätt så hett om att dra ut och paddla kajak. Jag är pepp, men skeptisk för det är ju no way in hell att jag håller mig kvar i den.
Undrar om man typ kan, montera upp en kajak i luften med en madrass under och liksom en vält-anordning så att man kan öva sig på att ta sig ur den där jäveln när man välter? Jag kanske ska bygga en?