En dator att adoptera sökes!

Jag vill ha en dator.
Jag känner mig redo.
Tillsammans ska vi förgylla kvällarna, dela med oss av kunskap och ord och göra allt.
Utom att värmas och hålla handen.
Har en känsla av att förhållandet kommer bli lite, passivt.
Som att jag ständigt är den som kommer ta initiativet.
Hålla i trådarna.
Som att vår bekantskapsKRETS kommer styras enbart av mina val. (observera det totalt skitroliga i ordvitsen, KRETS hajjar ni? KREEETS. )

Å andra sidan är det kanske ingen större skillnad mot att ha ett förhållande? Bara att jag garanterat får sista ordet. Bara att stänga av liksom. POFF- du är död!
Brutalt men sant.
Mycket bekvämt.
Ingen bestämmer över mig. Bara om jag bestämt att det är okej för en annan att vara bestämd. (?)
Annars blir jag obstinat. "jag tänkerfasenimigminsannintesåjääflaförutsägbartNIXnadaNO"

Det är mycket man skulle behöva stänga av. Men hur mycket skulle man lära sig då?
Hur mycket skulle man få uppleva?
Jag föredrar tårar framför lobotomi.
Eller en riktigt god jävla drink!