torsdag 20 december 2007

Skitdåliga jullåtar

Så är det jul och varenda sketen B-artist ska profitera på julen med skitdåliga julsånger.
Just nu hör jag Blå Jul med Mauro Scocco. Jag är övertygad om att Mauro är bland det sämsta Sverige har att erbjuda och detta bekräftade snabbt mina misstankar.

Sluta förstör min jul era jävla sopor. Lyssnar fan hellre på Christer Sjögren!
Dålig 90tals-synt får mig alltid att må skitdåligt
Dessutom är inte julen blå, skitstövel. Den är GRÖN och RÖD och förhoppningsvis VIT!

tisdag 18 december 2007

Garv.

Tänkte bjuda på något av det fulroligaste jag sett på länge.
Först såg jag det en gång ich fnissade, sen såg jag den en gång till och då dog jag..
Kraaaamp!!

Morgon med kärlek och blommor och utvilad-het varenda dag....



IT'S TIME TO KICK ASS, AND CHEW BUBBLEGUUUM (OCH SEN NÅT MER...) är min älskade pojkväns nya väckningssignal klockan 06.00.
Det kommer från något TV-spel av något slag och J-A-G-H-A-T-A-R-!!!

Sätter mig upp som en käpp i sängen och måste knuffas och huffas och puffas så han över huvud taget ska höra klockan. Inte nog med det så ringer hans pappa vid halv sju för att försäkra sig om att han kommer i tid till jobbet. De jobbar på samma företag.
IT'S TIME TO KICK ASS AND CHEW BUBBLEGUM...bläblubliblsbluuuuh...
Han kliver över mig lika smidig som en flodhäst för att ta sig ur sängen och vid det laget har jag redan rynkat ögonbrynen så länge att huvudvärken börjar komma, känner att jag börjar bli pissnödig och att jag inte kommer kunna somna om så därför sitter jag här klockan 7, gravt kaffesugen men låter bli att dricka för kanske kan jag somna igen om en liten stund.

I really love min kille I dooo. Igår kom han och hämtade mig efter att jag suttit barnvakt åt systersonen och möts av en underbar lukt i hallen för då har han gett sig på att göra en lasagne alldeles själv. Häromdagen gjorde han kladdkaka.
I love beeing inspirationell eller vad det heter...:)
Han åt nämligen bara Gorbys innan vi träffades. Eller hos sin mamma.
Jag tror att han blivit lite stur.
Fina lilla krumelur...

Jag är oxå inspirationell. Plöjer tuffa animeserier, funderar på tavelmotiv, skriver texter, utformar tatueringsmotiv, julpimpar lyan , försöker sova utan att tänka för mycket på död och förruttnelse utan på sexiga skådisar(typ bara Persbrandt men helst om han är Gunvald i svart trenchcoat, han får gärna vara förbannad oxå...) och annat fördummande men ack så trevligt och naturligtvis är jag sugen på öl. Och glögg.

På sr.se kan man lyssna på julradio.
"Ja, vitt glögg är ju alltid en stämningshöjare..."
Vad ska jag skriva mer då....
Det blir en mysig jul, men Emma är inte hemma och det känns hemskt tråkigt.
Vi får istället besök av en gammal kusin och det är inte fel det heller.
En stämningshöjare även det.

Jag vill ha uppesittarkväll och julbak. Jag tänker pepparkakor och vit glögg. På söndag ska jag åka hem till mamma och slå in paket. Då kanske jag får dricka glögg.

Jaha, det här spårade ju ur och blev astråkigt.
Min katt gäspar högt- jämt. Det är fortfarande hysteriskt roligt.

söndag 16 december 2007

YES!

I flera år har jag gått och klurat på mina blivande tatueringar. Vilket motiv, vilket tema, vaad kan jag stå för, hur ska det utformas, vaart ska dem sitta...?

Nu vet jag svaret och det är fan som att hitta hem. Jag är så jäävla nöjd och det kommer bli så jäävla snyggt och jag är extremt jävla pepp.

NU fattas bara cashen sen sätter jag igång.
YES!!!!!

onsdag 12 december 2007

Lite serienostalgi.

Gillar vanligtvis inte Pluto så mycket men den här, och när han blir skiträdd för sin egen snöfigur på julafton är bäst.
Sköldpaddans gå-ljud....hahahah.

tisdag 11 december 2007

Ååååååååh.


Fy faaan, mitt liv är CRAP just nu.
Jag tänker, trots att jag är välbeställd, välsignad med många vänner och en underbar familj och pojkvän och är rätt snygg...
Vad var det nu jag skulle göra?
Joi, GNÄLLA var det ju!

Att jag är välbeställd har inget med min privata ekonomi att göra utan det faktum att jag bor i ett rikt land.
I övrigt letar jag jobb som en dåre och hittar bara SKITJOBB och fjäskar röven av mig för andra idioter bara för att få göra något vettigt eftersom jag inte ska plugga förrän till hösten.

Men det värsta är, mina katter.
BORTSKÄMDA JÄVLA JAMANDE, SKRIKANDE, UPPMÄRKSAMHETSSÖKANDE IDIOTEEER.
I know, dem är djur, men fy faaan vad jobbiga dem är.
Idag skrek dem som idioter efter mat ,vareeenda morgon gör dem det. Och idag råkade jag inte ha nån kattmat så jag ställde mig(innan morgonkaffet) och finhackade torskfile och i tinade upp.
DÖG det?
Nääää.
Inte heller stekt ägg som min vän Anna tipsade om. Funderar på om min lathet ska få mig att tina nötfärsen jag har i frysen men nån måtta får det väl vara.
Dessutom försov jag mig eftersom morgontiden i fuckin tvättstugan är klockan fuckin 07.00 fram till två. Och alla andra fetton har hunnit sno eftermiddagstiderna. VARFÖR inte bara köpa en tiill maskiiin. Två hus delar på en tvättstuga med TVÅ tvättmaskiner. Eller utöka tvättiderna lite. VEM behöver egentligen sju timmar att tvätta. Man vill ju gärna tvätta en gång i veckan. Fy fan vad jag ska ha en egen maskin när vi bygger ut badrummet.
Fan vad jag hatar kärringen i bostadsrättsföreningen. Vi ÄGER lägenheten(eller okej Walle äger den, men jag bor faktiskt här..) och måste ändå prata med ALLA andra om vi ska slå ut en vägg.

Nu är jag inne på andra koppen. En kopp till så borde jag vara lite gladare men fyfan vad sugigt allt ska vara. Jag behöver ett liv. ETT LIIIV!
Känner mig som en hamster i en bur.
snurrsnurrsnurrsnurrsnurrsnurrsnurr

A långpromenad might do the trick?
Min storasyster är i Thailand. Hon ligger där med sin kärlek, bor på lyxhotell och dricker drinkar och shoppar her ass off. Till dagen innan nyår. Då kommer hon komma hem, helt brun och fresh och utvilad.
Jag kommer vara lönnfet, blekfet och troligen bakfull.
Tur att jag fick mina fina mineralögonskuggor från staterna skeppat till mig igår. De låg där i lådan i ett paket och lyste i alla möjliga fina färger.
Idag ska jag nog göra mig lite fin och leka att jag inte är trött på allting.

måndag 10 december 2007

Julklapp- tack!


Hej!
Jag uppmanar alla mina läsare. Ni är ju säkert minst en miljon, att skicka julklappar till mig.
Jag är ganska fattig, hemskt snäll och tror inte på tomten. Så vem ska annars ge mig klappar, om inte ni?

Jag önskar mig massa bra saker ifrån Dermanord. Refining Mask ska visst göra underverk.
165 riksdaler, inte så farligt om ni skramlar.
Dagcremen för normal/fet hud ska visst inte gå av för hackor heller.

Seså, skäms inte. Det är inte farligt att ge bort saker till fattiga människor.
Dessutom behöver ni inte oroa er för att ni inte ser vart era pengar tar vägen.

Fy fan jag KAN verkligen inte låta bli att vara sarkastiskt och ironisk.
Jag är verkligen värd massor med julklappar så jag blir snäll. *hinthint*

Vill ni göra något mer själviskt kan ni alltid GE NÅGON EN KRAM!
Röda Korsets pryl. Jag lipade en timme när jag fick hem Henry i brevlådan och läste om 50 000 ensamma människor som blir oroliga på julen och behöver sällskap och kramar och någon att prata med i telefon. 50 000 människor lyckades RK hjälpa förra året.
I love Röda Korset. Fina människor. Fina eldsjälar. Fan nu vill jag lipa igen.
Så, GE NÅGON EN KRAM!

söndag 9 december 2007

Personalitytest

Ett skapligt avancerat personlighetstest talade precis om för mig vem jag är.
Den jag är kan ni se HÄR.

fredag 7 december 2007

Det finns en anledning till att jag identifierar mig så med denna kvinna. Den svarthåriga naturligtvis.





Man kan lära sig något av Stig.



Helena S gjorde precis min morgon med den här bilden.
Ica-Stig får komma till tals och han liksom, får Ica att bli så mycket mer personligt.
Kanske vädjar Ica till alla reklamfans därute.
Hur ska man kunna tycka att Ica gjort ett crappy- job när Ica-Stig skäms till och med.

JAG ÄR BÄST- INGEN PROTEST

JAG VANN JAG ÄR BÄST JAG VANN JAG ÄR BÄST ALLA ÄR DÅLIGA JAG ÄR BRA LALALALALALALA!

Jag tror stenhårt på att om jag är en dålig förlorare ska jag tamejfan vara en dålig vinnare oxå. Hur ska det annars jämna ut sig?

Anledningen till att jag vann ser ni här.
Jag är nämligen KUNG på rim!
Det är jagsom är Terese och vann på den femte. Ni ser där mitt rim.

...på den femte dagen vann hon ett pris värt 540 riksdaler....
..på den sjätte dagen fes hon...
Ingen vidare bibelskribent.
Men en sjuhelskottas julklappsrim till rosa parfymflaskorrimmare.

JAG ÄR KUNG NI ANDRA ÄR BAJS NI ÄR BAJS FÖR JAG ÄR BÄST TRALALALALALALALA.

onsdag 5 december 2007

Dagens gull

Jag brukar skriva en "Dagens spya" då och då när mitt hat och min irritation mot människan blir för stor.
Vi människor är för det mesta jävligt fula, jävligt feta, jävligt tröga och jävligt ivägen.
Säger ni emot kan ni ju bara ta er en titt i världen och se vilka som styr, vilka som syns mest i media, vilka som anses bäst, snyggast, coolast etc.
Människan ÄR inte speciellt intelligent.

Dock finns det kärlek.
Jag KAN vara en snäll människa.
Befriad från fördomar, jante och andra hiskeligheter- mot de som förtjänar det.

Jag talar om snällhet.
Människans behov av att hjälpa, trösta och finnas till hands.
Jag talar om eldsjälar som sliter gratis för en bättre värld. Eller åtminstonde en önskan om en...
Om ambulansförare, läkare...
Om det faktum att svimmar jag på gatan kommer det springa fram flera människor och försöka väcka mig, fråga om jag mår bra, ringa sjukan.
Det kallas "samhällsansvar" men jag tror fan att vi skulle göra det ändå.

Sker en katastrof så kommer mängder av människor som aldrig skulle prata med varandra samarbeta. Det är det vi är. Det är det vi måste. Det är då vi får utöva våran rätta natur. Det är då vi får se en glimt av vårat rätta element.
Hur vi kanske levde innan giriga människor tog kontrollen.
Hur vi kanske skulle behandlat varandra om vi inte var så förblindade av idiotin som kallas konsumtion.

I Tanzania är folket enat. Väl medvetna om sin historia, väl medvetna om sin kultur, väl medvetna om sitt förtryck. Dem håller i varandra. Jag vill oxå leva i ett samhälle där jag utan att skämmas kan sätta min bebis i knät på en främmande människa eftersom jag måste få ordning på mina påsar. Där jag utan att skämmas kan stå med rumpan i vädret i en minibuss proppad med 20 pers fast det bara finns plats för åtta.
Under två veckor åkte jag med nästan samma buss och de lät mig alltid sitta men det slutade med att vi satt alla huller om buller och jag hade tre barn i knät och en leende moder som accepterade mig och jag fällde ibland en tår i den svettiga bussen med 3 afroungar i knät och förstod inte varför det inte oxå kunde få kallas välfärd.

Men vi kan vi med. Vi är bara lite för rika för att komma ihåg hur man gör.
Men ibland glimtar det till.
Ibland får vi hjälp av t.ex ambulansman som är utbildad för att hjälpa. För att hålla handen. För att lyssna.
Ibland får man stöd av en kvinna på en buss när man flyttar ensam från en folkhögskola och har tre kassar proppade med mat och fem väskor och trott man ska klara sig till pendeln och allt åker ut i bussen och alla tittar och man svettas och kvinnan klappar på handen, halar upp en IKEA plastkasse hon bara råkar ha i väskan och låter en packa sina saker i den istället.
Kanske var vänligheten tillräcklig för att nästan ta till lipen.

Hade någon annan hjälpt henne?
Hade kanske alla suttit där och tittat och roat undrat hur hon skulle ta sig ur det där?
Hade alla kanske skitit i henne för att mänskligheten är ett gäng jävl....

Nä, jag vill tänka på henne nu.

tisdag 4 december 2007

Denna dag- ett liv

Idag (och en hel del igår med för den delen) hände saker jag inte riktigt ville skulle hända.

Det började imorse. Jag är inte kontaktbar innan morgonkiss, tre koppar kaffe och en snabb koll på DN.s hemsida.
Jo, katterna får mat och Oggy skriker alltid frenetiskt så jag ska komma upp ur sängen fortare och ge honom mat. Fast skålarna inte alltid alls behöver vara tomma. Han är så jävla trög.
Så vi brukar vara lite osams på mornarna. Jag snäser åt honom att hålla truten så lever han längre och ger honom käk kissnödig så jag slipper höra det där sabla mjauandet.
Same procedure as every day även imorse alltså.
När kaffet äntligen bryggt färdigt slår jag mig ner vid datorn och gör morgonsurfen och piggnar till. Men Oggy skriker fortfarande. Han är sällskapssjuk av sig så jag klappar lite och kollar så han inte har något i ögat eller munnen eller så. men han är fortfarande orolig. Min tröga hjärna registrerar detta som trams och sörplar vidare på kaffet.

Går ut i köket och han mjauar skithögt och krafsar i matskålen och sen kutar han iväg in i...sovrummet. Jag upptäcker försent att jag ju helvete skulle kuta ner och köpa kattsand för lådan är unfresh och kutar till sovrummet. HELVETE.
Där sitter han och tittar ledset på mig och jag skyndar mig att lyfta upp honom ur sängen och han är helt stel. jag håller i honom och hör hur liksom, något faller till golvet och känner hur något hamnar på magen.

Han skiter i min famn.

Och på min mage och på mina strumpor och på mitt nyskrubbade äkta trägolv som jag legat på alla fyra och borstat livet ur igår.
Två kluttar hinner oxå hamna i min säng.
Det var inte liite jävla crap.
Han tittar förskräckt på mig och hoppar ur mitt grepp och in under soffan. Det där är ju det fan värsta som kan hända en katt och jag skäms ögonen ur mig.
Tvålar svärande in min mage med YES, slänger strumporna, dränker golvet i ännu mer såpa och går loss med diskborsten.
Lakanen tvättas just nu.

W kom just hem och jag förhör honom om det luktar minsta lilla bajs.
Han säger att det luktar rökelse och såpa.
Jag tror fortfarande att det luktar lite bajs.

Kutade ner till affären och köpte ny sand. Kristaller snarare. Och bad tusen gånger om ursäkt till min förnedrade lilla katt. Han låg helt traumatiserad under soffan en timme minst.

Sen så kokade jag över min fisksoppa på min nypolerade jävla keramikhäll.
Städa är fan bortkastat.

Igår julpyntade Walle och jag. :)
Det blev väldigt fint. Dock önskar jag mig en ny kamera så jag kan dokumentera fina saker vettigt.

Den obligatoriska pyntningen av Jul- Enen. W var som ett litet barn. :)

Ny löpare med nya krukor och fina hyacinter.


Nya julstjärnor och en superfin julstjärna att ha i fönstret från Indiska. Det syns inte så bra med min skitkamera. Men nu är det himla fint hos oss.

måndag 3 december 2007

Bjällerklang, bjällerklaaang

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

fredag 30 november 2007

Det är skillnad på fylla och fylla.




Detta är "Hitlerfyllan"
Taget efter att jag ramlat och skrapat upp överläppen till en Hitelmusche. Jag var vilsen, deprimerad och allmänt dum i huvudet den här sommaren. Jag är glad över att Oscar tog det här kortet. Det påminner mig om att aldrig bli så trasig igen. ALDRIG dricka om man mår dåligt psykiskt. ALDRIG!
Den här kvällen(efter det här kortet är taget, ja det blev värre) blev jag dumpad av en kille jag inte ens var kär i men som jag var med ändå för att jag var rädd och kände mig ensam. Han var en knarkande
osäker skithög som fick mig att må ännu sämre och i förtvivlan ringde jag mitt ex som kom som en ängel och hämtade mig med bil där jag stod mitt i natten, barfota med blödande svullen äckelläpp och jag vaknade dagen efter, naken i hans säng med en ömmande överläpp. Å-G-R-E-N.
Ingen foundation i världen kunde ta bort märket. Eller skammen.
ALDRIG MER DRICKA NÄR MAN MÅR DÅLIGT ELLER ÄR KLEN.
Bra vändpunkt ändå faktiskt. Man måste liksom läängst neeer.

Jag var 20 år.

Så har vi ju då "festivalfyllan" Den första bilden är från Hultan för två år sen. Den nedan är Bullret iår.
BRA TERRE.
Här ser jag ju då inte heller mycket ut för världen men jag är lycklig för Oscar sitter beredd med kameran när jag vaknar uttorkad i ett svettigt snuskigt tält och det enda jag vill ha är mat, vatten och en öl och en cigg och fortsätta ha roligt. :) Två minuter senare är jag back on traaack.

Så kommer en viktig. "Kompisfyllan"
Utan alla galna kompisar vore det aldrig någonsin värt att dricka. Aldrig någonsin. NI gör bakfyllan befogad. Ikväll blir det dock bara lite whiskeysmutt för min stackars hals.


torsdag 29 november 2007

Kuriosa

Jo, det var ju det här med sex....

Att en tredjedel väljer att inte ha sex på bröllopsnatten kan jag ju faktiskt förstå.
Lååång dag och fest på kvällen och alkohol.
Fast, skulle det ändå inte kännas lite snopet? :)

Idag är min förkylning något bättre. Fick sova hela natten men jag grämer ig för jag skulle julstäda och gå på stan med mina nya linser och förbereda inför en mysig fredag då min kille kommer hem.
Jag är ungefär lika pepp på det som jag skulle vara på att äta en tunna bajs. Otroligt tråkigt.

onsdag 28 november 2007

Bloggliv

Jag följer en del saker på nätet.
Det har sagts och gjorts en hel del där diskussionerna blommar och fyfan vilka idioter det finns.
Speciellt en.
Man kan säga att jag är officiellt osams med den här karln.
Han är verkligen IQ-befriad.

Varenda gång ett inlägg skrivs på den bloggen är han genast där med sina åsikter som är så jävla lönnfeta och helikopter-plattiga att jag vill skrika rakt ut. Han stryker medhårs men med en kräkframkallande högfärdighet. Smyger in extrema motsatser och förvridningar, men med ett flin. Jag vill snitta.

Det är viktigt att släppa fram oliktänkande. Men till vilket pris som helst?
Handlar en debatt om till exempel kvinnomisshandel så kommer 50 män farande och bedyrar sin oskuld och det faktum att det finns många BRA män OCKSÅ!
För att inte tala om att det faktiskt finns kvinnor som slår män!
No fuckin Shit, Sherlock Im shitting my fuckin pants or should I say skirt?
Det ska alltid komma femtioelva olika vinklar såfort något anses känsligt. Det spelar ingen roll vad det handlar om.

Det är därför jag vänder alla högtravande "diskussioner" ryggen för det leder ALDRIG till någonting vettigt. Man diskuterar för sitt eget egos skull. Inte för att man faktiskt har något att säga.
Som helikopterplattan. Han är det försent för.

tisdag 27 november 2007

Världens bästa kille gör sig ännu en gång påmind.

Det är ju så att jag är övertygad om att min kille är den bästa i världshistorien.
Jag hoppas många håller med. Fast med sina killar alltså.

Jag var hemma hos mamma och sov där tills igår och när jag kom hem öppnar jag sovrumsdörren där det är fullt med rosenblad, lite små presenter och tända ljus.
WHI.
Sen säger Walle att det inte är slut där.
Han har nämligen bokat en tid hos en optiker idag så jag ska få gå och skaffa linser.
Jag går omkring med ett par spruckna glasögon som sitter lite snett och eftersom jag är närsynt så har jag dem ju inte alltid på mig. Inte framför datorn, det är svårt att ligga i soffan och kolla på TV. Jag har dem definitivt inte på krogen.
Han sa att han tyckte så synd om mig som gick omkring och kisade så nu fick det vara slut med det. :)
WHI igen.

lördag 24 november 2007

Nostalgi

Plöjer igenom Radioheads gamla skivor. My godness. Tårar, gåshud och alldeles för högt medskrålande.

RADIOHEAD ÄR SÅ JÄVLA BRA.

Jag är bakfull och har världens elakaste bakfyllehumor. Alla får sig en känga. Speciellt väldigt feta människor.

fredag 23 november 2007

Partyyy!


Ikväll blir det kalas! Min granne Linda fyller 25 på måndag så ikväll blir det fest!
Laddar genom att inte ha något kaffe och en stökig lägenhet. Ingen bra början men det får lösa sig.
ÖÖÖL!

torsdag 22 november 2007

"Alla som inte dansar är våldtäktsmän."


NU har jag klarat att det som tydligen var det jobbigaste i världshistorien. (Se föregående inlägg)
Såhär sofistikerad var jag. Ha. Ha. Haaa.
I sex butiker har jag skakat hand och fått lämna CV. Fick lite intresserade blickar men man märker ju att alla har sjukt mycket att göra inför julen och det var tillsatt på många platser över jul redan. Men sen kan det hända grejer. Neda, en tjej på Kicks som jag är bekant med lovade att hålla mig framme och prata gott om mig. Skönt värre.

Det enda positiva med att må så jävla dåligt över något innan är att man är förbannat lättad efteråt och extra stolt över sig själv när man faktiskt klarar av det.
Jag gick in till Neda innan jag gick min runda för att få lite pepp och hon tittade på mig med sina snälla bruna ögon och sa, men varför dåå. Du är så duktig!
Det gjorde mig glad. :)
Jag hoppas jag får jobba med henne.

Apropå bloggtiteln. Gruppen Maskinen skriker ut det här på radio. JAG VILL MÖRDA!

Fick just ett sms från min vän Helena som upplyste om att hon ska prata massa porr i P3 rond 15.30.
Lyssna gärna!!

onsdag 21 november 2007

Klen.


Yep!
Jag är fan klen.

Imorgon ska jag utsätta mig för en sjukt jobbig jävla sak. Det typ värsta jag kan komma på faktiskt.
Jag har skrivit ut tio jäävligt prydliga cv och stoppat in i tio jäävligt prydliga plastfickor och imorgon bitti ska jag kliva upp vid 8 och göra mig "svaltnaturellmenändåupppiffadsomomjagjämtsågutsådär-snygg för att komma ner på stan samtidigt som det öppnar för att gå runt i tio jäävligt prydliga butiker för att fråga om någon kanske söker personal.

Nähä, inte det nä, nämen då får jag tacka så mycket...föreställ er hur de där orden liksom sipprar ner och luktar sirap och ruttet ägg och magknip.
Yep, magknip luktar folks. It does.

Det är tydligen det bästa sättet att få jobb. Presentera sig in person. Göra ett bra intryck. Ett insmickrande smile och en försäkran om hur mycket erfarenhet man har av att sälja kläder eller inredning för man har ju faktiskt sålt korv i två hela år. För att inte tala om hur berikad man blev av Afrika-resan och hur frilansjobb som faktiskt är jätteroligt oxå är horeri me inte lika mycket som att tvingas gå runt och sälja sig själv till butiksansvariga medan det står typ, missunnsamma bitches och packar upp kläder och sneglar på en och tänker: Den där subban får aldrig jobb här. Hoppas inte iallafall för hon är ju alldeles för fet och jag behöver faktiskt mina timmar....Tjejer tycker att andra tjejer är feta såfort dem inte har något annat att säga och för att känna sig snyggare själva. I am so övertygad. Thats the spirit. Oavsett om man väger 50 eller 100 kilo och deras tankar som jag tror att dem tänker fast dem inte alls behöver göra det etsar sig in och det blir svettigt och nervöst men jag ler och jag ler och jag ler för det är ju så vi överlever.
Och jag vill ha min övervåning och mina kläder och mina drinkar och roligt smink för sådant är faktiskt roligt utan att det behöver vara ytligt för det kan faktiskt vara estetiskt precis som att måla en tavla så jag tänker inte skämmas över det inte och hur skulle jag annars kunna se sådär "svaltnaturellmenändåupppiffadsomomjagjämtsågutsådär-snygg ut om jag inte hade allt det där?
Och hur skulle jag annars kunna lipa av glädje och skämmas över mitt välstånd när jag dansar barfota med afrikaner och känner mig mer fri än någonsin och mer äkta om jag inte sålde mig själv ständigt hemma
så jag hade råd att uppleva frihet någon annanstans?

Nä, inte deppa och vara nervös nu.
Vi ska alla den vägen vandra.
What about this?

Renovering.

Walle och jag har en liten tuff lägenhet som ska bli en stor tuff lägenhet.
Vi är i limbo. "Det är väl ingen ide att skaffa nya prylar när vi ändå ska renoveraaa"
Med andra ord har vi fan inte ens något på väggarna.
Fast jag har massa Afrikansk konst som jag velat spänna upp sen jag om hem.
I mars.
Jag är fan som farsan.

Walle renoverade första gången under de två månader jag var borta. Han köpte ett splitternytt skitsnyggt kök, tapetserade om, slängde upp väggar till ett separat sovrum med skjutdörrar. Tapetserade om hela vardagsrummet och lite annat nice. Det var så jäävla fint.
Det ÄR jävligt fint. Men det är typ 30 kvadrat.
Men vi har en vindsvåning ovanför oss. Grannen, som för öfrigt är snickare och ingenjör- ingengör, injgengjör? JAG KAN INTE STAVA TILL INGENGÖR.
tillika ölpolare har precis renoverat och byggt övervåning. Det blir så jävla snyggt och nu ska vi oxå. Måste dock få bygglov.Vilket vi naturligtvis får men vi måste gå igenom årsstämman först som inte är förens i mars. Men vi kanske kan få godkänt av ordföranden innan men då gäller det att smöra upp henne för hon är en illvillig kärring. Jävla bostadsrättsföreningar.
Sen ska Walle bygga en fet terass på övervåningen och där ska vi ha även vardagsrum, datahörna och förvaring. PÅ nedervåningen har jag klurat ut att vi ska slå ut hallväggen och ha ytterkläder och skor i ett utrymme under trappen vi ska bygga. Vi ska ha en fet garderob som täcker ena hela kortväggen i sovrummet som nu är vardagsrum. Där vi har vårat lilla sovrum nu ska väggarna bort och ljus kommer falla ner från takfönstren vi ska ha på övervåningen och där ska jag ha en ordentlig matplats med kanske en liten skärmvägg men iaf en massa golvväxter. Fejk naturligtvis eftersom katterna äter allt.
Där garderoben är nu ska vi slå ut väggen och bygga ut badrummet så vi har plats med kanske ett litet hörnbadkar och större dusch.

Grannarna har renoverat för 200 000 drygt. Köpte lyan ifrån början för 60 000.
Nu är den värderad till 800 0000.

Då har de fläskat på med äkta golv, riktigt stora fina fönster, braskamin, och ett minst sagt flådigt badrum. Såå, det är minst sagt genomförbart. I början på nästa år så..WHI.

Min katter är asjobbiga. Gatlyktorna lyste när jag gick upp. Vid 11.
Fy fan.

tisdag 20 november 2007

Fåfängaaaaa

Jag ska fräscha upp min blogg med lite roligare färger. Kanske...
Och så måste jag tipsa lite om några surfarfavoriter för tillfället.
Det hinner jag alltså med när jag inte filar på min CV, inte bakar bröd och inte städar..
WOHO. Jag göör något.

För ni som inbillar er att smink är något för ytliga töntar kan dra nu!

Lipglossbitch
Bjooti
Rocketqueen
Sminkan

Dessa brudar har järnkoll på precis allt vad smink, hudvård och dylikt är.
Det är skitkul och lärorikt eftersom tjejerna lägger ner otroligt mycket tid på guider, tips, roliga länkar och annat smart.
I LOVE!

Ett smart tips till.
Dollarn är för i helvete nere i 6,41.
Shoppa över nätet dudes.

NU när jag är så generös med tips kanske jag kan få lite tips.
Jag har skrivkramp och skulle behöva sälja in en bra artikel/reportage till någon tidning. Tips om ämnen alltså. Tages tacksamt emot.
Alltså.

Jag bakade världens godaste bröd igår. Som jag hittade på lite själv. Walle åt tills han höll på att spricka. Im proud. So proud att jag ska baka dem idag igen eftersom vi åt upp nästan alla.
I AM a desperate housewife.
Jag skulle fan vara Bree. Om man tog bort det konservativa och NRA. Hoho.

fredag 16 november 2007

Alltså vi MÅSTE göra något åt sexismen i världen!!!!


HAHAAHAAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAAHA!
Bilden är ifrån en av Londons pissoarer. Min vän Lisa var nyligen där och tog denna eminenta bild.
Jag DÖR.

Musiktips, gnäll och lite annat fnask.

Olle Nyman är en trevlig snubbe. Hörde honom på radio igår. Nice. Skivan från 2005 var schysst.

Fortfarande sjuk. Drömde om Marilyn Manson, Att vi var ihop. Han gick omkring och skrattade och mamma tyckte inte om honom. Haha.

Jag vll ha en vinterblogg men vet inte hur man byter bakgrundsfärg manuellt så att säga. man skulle nördat mer på hemsidalektionerna. Men man kunde ju surfa samtidigt så det kändes ju jävligt onödigt.

NU ska Robin guide mig till hör man gör. WOHOO.
Universums mest onödiga blogg punkt nu.

Btw så blev inte min gamla bild godkänd på Betapet. Den där jag har en stor fet cigarr i munnen. Den enda självgoda snobbbild jag har. Den enda bild som ironiserar alla rika gubbar som ser ut så jämt.
Jävla pretton.

torsdag 15 november 2007

Feberdrömmar gör en konstig.

HUGA.
Har precis drömt en superläskig feberdröm. Den var fan inte klok.
Har skakats av frossa hela halva natten men lyckades iallafal somna en liten stund. Halsen värker, kroppen värker.
Det är naturligtvis väldigt synd om mig.

Min dröm såg ut såhär:

Jag bor med Walle i en skitful lägenhet någonstans. En sån med inglasad balle med grön "gräsmatta" på. Bara det är en mardröm. Brrr.
Precis som på riktigt är jag skittrött i min dröm. Har feber och mår inte alls bra men tydligen ska det komma folk på fest. Och så är huset fyllt av folk. Konstigt folk jag inte alls brukar hänga med. Men som jag ändå vet vilka det är. Typ mitt ex lillebrorsa och hans kompisar. Ett par andra kompisgäng som jag ser ute och vet vilka vissa är men aldrig umgås med
That type of shit.
Jag går omkring helt asseg och klockan är 22 på kvällen och alla tjatar på att jag ska baka brödet färdigt för jag har bara bakat halva satsen och anledningen till att jag mår så dåligt är nog att jag inte har ätit och herregud så törstig jag är men i kylen finns bara jättegamla sakeeer. Och jag har skitbrådis för vi ska väl dra oss mot krogen snart fast jag inte alls vill och lägenheten är alldeles grå och grön och folk ligger på golvet och spelar tv-spel.
Brödet har hunnit torka så dem blir inte alls särskilt bra. Jag måste sätta mig på balkongen och hämta andan för det känns som jag ska dö.

Jag ska laga thaisoppa tänker jag. Men kommer liksom aldrig ut i köket. Sen så håller jag leo i famnen. Min lille kisse. Och ska kastrera honom eller nåt. Har en smörkniv i handen och gör någonting framme vid huvudet. Så har han helt plötsligt två huvuden.
Sen gör han något så jävla vidrigt. Skrynklar ihop ansiktet precis som ett barn som ska börja gråta, öppnar sin lilla mun och ger i från sig ett litet miiiiio. Världens ledsnaste lilla miiio. Jag får panik, han blir slapp i kroppen och tittar på mig med så hiimla ledsna ögon och jag vet att jag nog har dödat min kisse.
Så är jag 95 år gammal, på samma fest. och lägger mina bullar lugnt i en påse, och sen vet jag att mitt liv är slut och att jag ska lämna allt och lägga mig ner och dö.

Vaknade med världens torraste mun. Skitledsen och har gått med ett krampaktigt tag om Leo sen jag vaknade. Lilla missemiss.
Och Walle jobbar ute på Djurön idag så han har inte med sig mobilen. Jag vill bli tröstad. :( Får ringa min lilla mamma. :)

onsdag 14 november 2007

Dagens SPYA!

Japp, jag är grinig idag och nu kommer det en hejdundrande spya. Så ickepolitikt korrekt somden kan bli. (Jag vill ha öl)...Äh*harkel*

Den patetiska Robbie Williams kopian MIKA sjunger "Biig giirls you are beauutifuuul.."
Take a girl and multiply it by four and annat crap.
JIPPIE. Äntligen en sång som ger feta brudar rättvisaaa.
Med big girls sätter jag en mille på att han menar en fullt normalväxt tjej. Alltså inte en äckligt mager Angelina Guldfisk-Jolie.
Med andra ord. MIG!
Du ska dö Mika. Ditt namn låter som en tjej. Du sjunger i falsett och är en nördig jävla nörd och sluta försök släng in gospelaktiga sound i din fula töntiga äckliga låt.
EN SYNT ÄR DET.
SYNT!
Sitter du där i radio och kallar MIG fet?
Jag ska söka upp dig med en hink med ruttna ägg och slänga på din dörr för att du är en sån fjant. Sell-out. FJANT.
nörd.
*pust..*

Vinterblek sjukling med halsont och finnar (jag) söker...

Varför finns det inget sånt program?
Om fula människor som söker saker.
Iofs har jag aldrig sagt att programiden genererar speciellt vackra människor men man kollar ju gärna på program om harmynta?
Dokumentärer om fula barn som mobbas i skolan men nu minsann ska få sig en femhundrade operation och kanske äntligen får leva ett "vanligt" liv.

Kom igen Tv4, Ni är ändå redan skitkass. Gör ett program om asfula människor som är trötta på att vara fula. Utan att operera dem.

Grannfejden är ju oxå en ljuspunkt i Arselbergs karriär. Jag undrar lite om det är på skoj alltihopa.
I Du är vad du äter sitter Annas man med en blond fitta på hakan och lirar gura på deras privata brygga och tillsammans motverkar dem fulhet i TV.
Tydligen.

TV är till för att hålla oss dumma. Korkade människor visar oss korkade saker som andra korkade människor gör.
Tacka vet jag South Park.

Igår fick jag ur mig två kreativa idéer. Tre förresten.
Det kändes så himla bra att jag var tvungen att belöna mig själv med en degistivechokladkaka och attack-baka chokladmuffins klockan 22 igår. (Jag har mens)

Walle fick fason på Cubase men det knastrar något i micken så vi ska fixa en ny mick.
Dessutom blev vi så himla sams att vi inte kunde sluta bara vara helt ny-sams med allt vad det innebär vilket naturligtvis var mycket trevligt och nu är det hemskt tråkigt att han är på jobbet.
De där sömnlösa nätterna när allt känns skit är ju som tur är inte speciellt ofta. Men det känns ju fan alltid så. Som att det alltid är så.
När folk börjar lyssna på min musik och typ gilla mig och sånt då ska jag prata om sådana saker.
Ett enda stort jävla Bolibompa.

Walle och jag kollar på hotell och vandrarhem och sånt. Vi vill åka till en liitenliiten myysig staad gärna med vatten och stora mjuka sängar och en vänlig tant på det lilla värdshuset där man får god mat och kan krypa upp i en stor fotölj framför brasan med varm choklad och läsa lite eller bara kika drömmande in i brasan och lära sig viktiga saker om livet och hur man undviker att slå sig och sånt men mest för att få vara lite ifred och vara någon annanstans än i Norrköping...

När vi såg priserna och att det naturligtvis drar igång Julbordshysteri med helstekta stackars grisar och feta gubbar som tar om typ 6 ggr kom vi fram till att det kanske räckte att åka någonstans över dagen. Typ Linköping. Ho Ho Ho.
Sen kom vi på att vi var typ dumma i huvudet för det går ju minsann att ta sig så långt som till Stockholm oxå.
Jävla Bondtölpar.
Norrköpingsbor som känner sig som bönder ibland(vi) söker...

Jag har ont i halsen och i kroppen. Och i fittan. Urinvägsinfektion på gång IGEN??
Jag vägrar tro det.
Och Im refusing the word "snippa"
Det var visst någon ballong med ordet SNIPPA med stora bokstäver som flög omkring över Sverige i somras för att lära folk "det nya politiskt korrekta ordet för muff" Citatet är mitt eget..
Jag hörde om det på P3 och förstår ju tanken.
Problemet med ordet fitta är att det betyder typ våt ängsmark i ordlistan. Eller gjorde. Vet inte hur det är nu.
Men då skulle jag vilja höra det här..;

- Oj, en hel del fittor på den här festen
- Va? Var då vi är ju mitt i stan?

eller..

- Skulle du vilja ha lite fitta?
- Visst, ska bara hämta gummistövlarna först.

Snippa, nippertippa, såssnipa.
GUUUD SÅ PUTTINUTTIGT DET BLEV NUU DÅÅÅ.

Klart jag föredrar Snippa framför ord som kussimurra.
Hade jag barn skulle det nog vara snippa som gällde.
Snippa och Snopp.
Hej Hopp. Alla nöjda.

Jag delar nu med mig av en söt liten historia.
En liten flicka i min närhet duschar tillsammans med sin bror.
De kallar hans snopp för "pillen" varpå flickan säger:
- Pillen? Då får min heta killen.

tisdag 13 november 2007

Dagens Spya

Zlatan är ful. (Han är så äckligt tät så han får bjuda på det...)

Haveri...

Skving, plong, plöng, knaster ,skraaap, gnissel, skvuääh, bluuuughhh, aarrggh, glii, kräääschp, ploooiiij, muuunnimäääschkerlskluuuu...

Mitt liv som pajjar.
Datorn kan slänga sig i väggen.
Det är ju hela livet det handlar om.

SKRRUUVVWWÄÄÄH, blojps, gräääm.
mischmaschmosch....
Och där rök alla mina förhoppningar

GRIIIIIMMMLIIKRUÄÄÄV
...om den närmaste framtiden.

PRONG, OLÄNG, BRUSCHK.
Vad är egentligen värt någonting.
Nu ska jag ta mitt bittra jag och projicera på något annat.
Typ en kista.

GRULKHULKMULK...







:(

Åååh.
Kan ingen skriva något annat tråkigt så det inte måste kännas som om jag är den enda människan i heela världen som har världens tråkigaste liv och behöver banta och gräla med min kille och oroa mig för mamma och söka massor med aptråkiga jobb för att mitt självförtroende för tillfället är så kass att jag inte tror att jag kan klara ett skit.
FJOONG...där flög en lös skruv till...

Varför bor jag i aptråkiga Norrköping med aptråkiga uteställen och aptråkiga rutiner när jag kunde åka till Stockholm och leka het, inne och lycklig.
Men det vet jag ju skulle kännas ohyggligt patetiskt.
MEN DET SKULLE KÄNNAS FINT OM DET KUNDE FÅ VARA LITE SÅ PÅ RIIIKTIIIIGT.
Uuuh, vad jag känner mig het, inne och lycklig idaaag.
oooh, vad mycket roliga intelligenta nya vänner jag fått här eftersom alla tycker att jag är så heet, och inne, och lycklig.
Och intelligeeent.
Och värd att lägga tid på.

Jag kommer sitta som en fet 40åring utan livserfarenhet och hata mig själv.
I Norrköping.

Tänk om det kunde svepa in en vacker pärla och säga.
SÅHÄR KAN DU JU FÖR FAN INTE GÅ RUNT OCH MÅ.
Nu ska jag sparka dig hårt i röven. Boosta upp dig med massa självförtroende och vilja och det är det lättaste som finns för mig. För jag har tid för dig. Fast du är en krävande, bortskämd liten bitch ibland så kommer jag ha tid att sparka dig i stjärten och se hur dåligt det känns därinne just nu eftersom allt är jobbigt och allt kräver någonting av en men vad får man egentligen tillbaka egeentligeeeeen jo det är ju massor med saker men det är man ju inte förmögen att känna just nu för just nu känns allt ohyggligt hoppa-från-en-bro aktigt en ganska liten bro och man måste landa mjukt efteråt för man vill ju inte oroa någon och framförallt inte sig själv för gud så onödigt det skulle vara att oroa sig själv när det är det enda man gör eftersom allt man vill är att räcka till.
KJONG...en mutter åt fanders...

och vad gör man när man skäms för att man mår dåligt när man har mat på bordet ,en fin kille en fin familj fina vänner och allt känns väldigt fint i det stora hela när man inte hatar sitt liv är man otacksam då för man kunde ju faktiskt vara ensam i en hydda utan mat kanske inte ens en hydda utan snarare ett hål om det ens finns ett hål för man kunde ju faktiskt vara ingenting och inte älskad eller ihågkommen av någon innan man ens fyllt 5...

PLUNG...en skruv till...

Sen flyttar jag till min drömlägenhet eftersom jag får ett drömjobb i en drömstad och som genom ett trollslag har jag fått en sån där sund distans till allting här i världen och händer något lite betungande så suckar jag långsamt och skakar lite lätt på huvudet och säger att det där var väl inte så farligt för det är ju så det kan vara här i världen och så går jag till mitt jobb som är givande för andra och även för mig och allt svårt rinner av mig men räkningarna är betalda och mina vänner ler åt allt jag säger och gråta det gör jag bara om jag ser en pjäs som är fin eller tänker uppskattande på min barndom och håret är liksom alltid rufsigt på ett välkammat sätt och ögonen glittrar och mår någon dåligt räcker det med en lugnande hand på deras axel och min aura får alla att glömma bort att människor dör och att människor är elaka mot andra människor och mot djur och jag somnar alltid lugnt och fint ungefär tio minuter efter att jag lagt mig ner och jag gråter inte och oroar mig inte över vad som händer när det fina tar slut för det vet jag ju att det inte gör.

BJÄÄNG. En fjäder...

måndag 12 november 2007

Blip, blip blip BLIP motherfucker!!!

Pip, knaster , sprak.
Tut, gläpp, skröff, krrrooiing.

Detta är min dator.
Den mår inte så bra.
Jag tror den håller på att dö.
Blöpp, fräng, skrong, BLIP är dödsångestskrik som hjärtskärande ljuder över min lägenhet.
Ytterst deprimerande. Och i behov av åtgärd.
Jag är skribent. Jag har suttit i ex antal redigeringsprogram, samt ordbehandlingsnamn som av någon underlig anledning gärna kallas "Doris" . Ett av dem iallafall. Troligen för att det är vad programmet är döpt till men skit samma.
Jag har chattat.
Jag har surfat.
Jag har Googlat.
Tankat ner saker fast man inte får. MOUHA.
Jag har gjort saker åt det "komplicerade" hållet. (notera min ironi) Som att defraga, formatera, spara saker på diskett och dylikt...

Jag har dock aldrig räddat livet på en dator med dödsångest förut.
Han är jättedeprimerad. Stänger av sig till och med. Påminner lite om Marwin i Liftarens guide...faktiskt.

Så igår ledsnade jag. Jag fixade ett dyngvirusprogram. Jag letade licensnycklar på nätet .Jag hittade några. Jag stoppade in dem i programmet. Det hoppade igång. Programmet letar upp varför datorn är ledsen. Programmet gör datorn glad.
Hoppas jag.
Men saken är att den har scannat skitlänge nu och liksom fastnat på 69%. Mitt i ett Desperate Housewifesavsnitt.
Hum, hum, hum....

Innan min kille blev jävligt het satt han med svartfärgad pagefrilla och gläppte med datorer hela dagarna. Detta var innan mig såklart. Fy fan vad jag inte stått ut med en datanörd.
Men han har fan inte brytt sig om att ordna ordentligt skydd på den här. Så nu jag saken i mina egna händer. För jag är asateknisk när jag vill.

Jag klickade lite på filen där han stannat. Det är en rar. Förstoringsglaset rör sig misstänksamt över filen. Detta är otroligt rafflande.
Jag väntar mig nästan att hela rummet ska släckas ner. En röd siren ska börjar lysa och så ska det låta från en sån där mistlur i ubåtar; DÖÖÖH DÖÖÖÖH DÖÖÖH....
Men det enda som händer är att jag börjar känna mig bajsnödig och uttråkad.
Jag klickar lite prövande på andra filer runt omkring. Ingenting händer.
Hum, hum, hum....

Jag har även avinstallerat saker.
Jag är duktig på att avinstallera.
Får ni någon gång problem med era datorer så TVEKA INTE!
Jag kan mitt shit.
Hum, hum, fuckin hum.

Datorn låter. Glärp, pling, plong, gnööl, ftung...

lördag 10 november 2007

Skrattfest, Whiskey samt lite mer garv.

Igår var jag på Stand- up. Den första riktiga showen jag ser live.
Har plöjt en helvetes massa Bill Hicks och andra genom åren men liksom aldrig tagit mig ut.
Dessutom är väl inte Norrköping en dröm för rookies vad jag vet.

Jag fick mjälthugg. Vred mig. Klappade. Skrek. Tjooho-ade. Gjorde igenkännande eftertänksamma hummanden. Drack öl.

Soneby som värmde upp. Klockren.
Jag satt och tänkte på att det fanimig måste vara lite som självmord. Så jävla tufft att gå ut först och värma upp en publik man inte vet ett skit om. Kommer de garva? Vill alla bara att Betnér ska komma nu?
Eller det där då det hade suttit någon jävel i röd toppluva första föreställningen som varit en riktig jävla idiot.
Han var skithärlig iallafall.

Betnér höll ju oxå låda så det räckte och blev över åt ett helt kompani. Och det är en komplimang. Jävlar vad den karln kan snacka. Det liksom, kommer ut en strid ström roligheter oavbrutet hur jävla länge som helst. Hur fan kan han ha koll på allting? Visst, välrutinerat men ändå?
Jag beundrar den typen av munläder.
En annan sak med stand-up jag kom och tänka på när jag satt där var att vi är liksom, så jävla dumma.
Man sitter där och flinar helt överraskat åt saker som är så jäävla självklara. Egentligen.
Inte att det inte är roligt. För det är förbannat svinroligt. Utan att, det är ju saker man borde ha tänkt på själv. Eller brytt sig om mer.
Folk klappar högljutt och upplyst åt träffsäkra dagisskämt men klär ändå sina små pojkar i blått och sina små flickor i rosa.

Jaja, det enda jag vet är att vi alla skulle ha en liten klick Betnér eller någon annan rapp, smart jävel i oss. Hell Yeah.

Jag hann även hänga lite snabbt med Helena som det för övrigt var sjukt kul att träffa. Det får bli öl en annan gång. Du får guida mig i Storstaden. :)

Jag har ätit kebab.
Just det.
Inte falafel.
Kebab.
Jag känner mig dålig.
Men det var gott så jag skiter i det.
Jag ska engagera mig i något annat illa kvickt så jag inte känner mig så onödig.

Nu bajsa.
Sen pussa.

fredag 9 november 2007

I lilla Jokela ekar spåren av skott, skrik, och tårar...

Mina varmaste sympatier till det lilla finska samhället Jokela.

På Facebook florerar sympati-grupper med mördaren.
Mördaren som hyllade Adolf Hitler, Stalin och det "naturliga urvalet".
En ung kille med långt gångna svarta tankar kring vårt samhälle.
Tankar om hur de dumma och svaga som styrde vårt samhälle skulle sållas ut. Att vi inte lever för någonting. Att vi dumma och svaga människor inte är värda att få leva. Att det är dags att höja sina nävar.

Jag gråter. Jag blir rädd.

Han beskrivs som en historiskt bildad man.
Något inbunden, men ingen enstöring.
Han var absolut inte mobbad.

Och DÄR kan jag inte låta bli att fundera lite. Så fort en ung människa löper amok så diskuteras det huruvuda han var mobbad eller inte.
Hade hans hat mot samhället och det politiska styret minskat om han hade varit klassens mest populära kille med 50 tjejer efter sig och jättebra på fotboll?
Väcktes hatet eftersom han tyckte att alla var så hjärndöda?
Det kan det absolut ha gjort. Han hatade ju människor som inte tänkte.
På samma sätt som han.

Så fort något hemskt händer inom skolväsendet så diskuteras mobbingen som mest.
Det är därför det är så konstigt att skolorna inte tar hårdare tag MOT mobbingen.
Att det inte diskuteras mer och mer och mer och mer.

Vi buntar ihop tusentals tonåringar i bunkerliknande byggnader och tvingar dem att leva där varje dag. Bland människor dem inte själva valt. I en fruktansvärt otrygg miljö för en utsatt.
Pekka Auvinen var inget undantag. Det faktum att han sköt i skolan och inte till exempel på banken säger väl en hel del om vad han tyckte om skolväsendet.

I de förhållanden som elever lever i i dag är det omöjligt för lärare och rektorer att fånga upp alla som faller på grund av att de känner sig missanpassade och utanför.
De ser inte. Hör inte.
Vill kanske inte ens se.
Det finns ingenting som säger att en rektor eller lärare på en skola inte kan vara en precis fullkomlig idiot.

En skolreform är viktig.
Istället för stora jävla äckliga tegelskolor.
Bygg flera små.
Anställ fler lärare, fler socionomer, se till att det finns någonstans att vända sig.
Jag har sett så jävla många bröliga feta kortklippta kärringar och dryga gubbar på de posterna inom skolan som inte känns mer trygga än en jävla kaktus.
GRANSKA!
BORT!

Jag tror inte att något hade kunnat stoppa Pekka Auvinen. Inte när han väl hade bestämt sig.
Tankar går till hans familj. Visste dem? Sympatiserade dem med Pekkas åsikter?
Hur döljer man så mycket hat?

Det finska vapenlagsundantaget behöver granskas. Hur i hela helvete kan det vara okej att som 15-åring ha vapenlicens?
"Vi har 10 000 unga jägare och sportskyttar som vill kunna utöva sin hobby"
Hur kan det vara okej att som 15- åring ha access till militära automatkarbiner?

Industribandet
KMFDM får sig en hemlig känga i en av artiklarna eftersom det tydligen är viktigt att tala om att han har en av deras låtar som soundtrack på en av sina filmer.
En ny begynnande Manson- pajkastning för att ha något att skylla på måhända?

Alla andra skolungar:
Var rädda om varandra.
Kramas.


onsdag 7 november 2007

Snö i Klimathotade Norrköping. Vilket gör den blaskig, men ack så vit. Och grå, och gul..


Idag var det snö utanför fönstret när jag vaknade.
Det pirrade till. Nästan som när man var barn. Sen påmindes jag om att det väl inte kommer bli särskilt mycket snö här längre eftersom det blir varmare hela tiden.
Men jag hoppas på att det ska slå till iallafall. För KALLT blir det ju. BURR.

Den här julen ser jag verkligen fram emot.
Förra året var det grav jävla hets. Jag hade resfeber AGBAR. Jag skulle flytta från internatet, Walles lägenhet var inte en tiondel så fräsch som den är nu, jag var fattig student och hade inga cash och skulle lämna min stora kärlek och familj i flera månader. Jag var fan inte kartig. Och det var fan ingen vidare julstämning. Bara nervositet.

Det här året går jag omkring i lägenheten med fuktig blick och pratar med Walle om vilken typ av julstjärnor vi ska ha. Om vi får plats med en liiiten gran. Om kissarna ska få ha småsmå tröjor på julafton eller bara små bjällror(jag vet, det går lite överstyr när jag väl bryr mig om något..)
Om vi ska bjuda hem kompisarna eller bara familj på adventsfika med lussebullar som jag gjort själv. Och glögg. Fast den har jag inte gjort själv.
Vilken typ av panelgardin vi ska ha i köksfönstret för nu ska det jävla fönstret pimpas.
Vad för skål vi ska köpa som vi ska ha apelsiner fyllda med nejlikor i.
Fa-la-la-lala- la-la-la-laaaa.

Walle är personligen en jävla Grinch. Eller han var det häromdagen när han sa att han hatade glögg, avskydde lussebullar, tyckte att granar bara barrar och att katterna bara skulle skämmas och se fåniga ut om dem skulle ha en liten söt plinga på sig lite på julen.
Jag kastade ett åttapack toapapper på honom. Och en tom hårtorkskartong. Skrek att han var en jävla julhatare och att jag skulle bo hos mamma i jul som hade vett att uppskatta traditioner.
Jag har aldrig sagt att det är en bra ide att reta upp mig..
Speciellt inte i juletid.
Men det skulle han ju minsann oxå sabba.
För det var ju minsann bara början på November.
Vik hädan- Grinch.

Han bad dock om ursäkt och idag ska vi åka till IKEA och köpa ben till vår säng. Och kanske lite julsaker.

tisdag 6 november 2007

Hihihihi...för att inte tala om HIHIHI.

En gåva från mig till er kära läsare.
En länk full med fniss.
Är jag inte bara helt jävla underbar?

Jag kan ju alltid proklamera politikhångel.
Men då skulle ju inte media ha något att baajsa pååå.
Så dum jag är.
Era bajsluktande gamar.
Vem har utsett er till moralens väktare?
SNUSK.
Är hellre arbetslös än journalistikmördare.
Ni har möördat det vackra med orden.
MOON FUCKIN DIIIEEEEEUUUUU!

Så går det till när man spårar ur och inte orkar läsa vare sig kvälls eller morgonpress.

måndag 5 november 2007

Maskeradas.

Ojojoj, vilken trevlig kväll.

Dagen började med att Empan kom och fixade håret. Hon är så bra så det blev ju fint som snus.
Sen chillade vi lite tills det var dags att sminka Walle. Haha. Vi lyssnade på Marilyn Manson ashögt hela dagen för att komma i right mode. Vi garvade åt Goffa och Linda som bor grannar med oss och oxå skulle dit. Som Slash och Dileva.

I lokalen hade det dukats upp med massvis med god mat, sprit, öl och snittar .Mmm snittar.
Det var någon form av tipspromenad och jag råkade visst ta på mig att styra upp vårt lag. Det gick ut på att man skulle leta upp de karaktärer som det stod att man var i samma lag som.
Detta tvingades vi alltså göra innan en öl knappt.
Jag stapplade modigt fram till Bob Marley med penna och papper i högsta hugg.
-Du är Bob Marley förstår jaag, då är vi i samma laaag. Nu ska jag bara hitta Marilyn Monroe och Billy the Kid...
Rambo var oxå i mitt lag men honom känner jag iallafall.
Lektanten Dita von Teese ledde iallafall sitt kändislag genom hela tipspromenaden. Som handlade om Linas liv. Jag har känt Lina i några månader och hade med andra ord ingen jävla aning om hur många däggdjur hon haft. Det hade iofs inte hennes moster heller... Inte heller hur många gånger hon hoppat fallskärm eller om det var benet eller armen hon bröt i fjällen 2004...
Detta höll lyckligtvis inte på särskilt länge och så var det buffe, dricka, skratta åt andras outfits, dricka lite mer, skratta ännu mer, dansa...

Så har jag ju då även ett vagt minne av att jag sjungit Backstreet Boys med "TEELL MEE WHYYYY" på kareoken i fel tonart. Lyckligtvis tillsammans med Rambo och Joey Tempest. Här nedan ser ni dock Lemmy i Motörhead. VI tyckte dock att han såg mer ut som "El Paco" i McDonaldsreklamen och jag garvade ås tårarna rann och folk stirrade på mig eftersom jag garvar så högt när något är asroligt. Men det sket man väl i. ;)

Efter kalaset hamnade vi på Hugos. Favvonattklubben i stan. Där det var knökfullt. Jag var vid det här laget så förstörd ifötterna att jag nästan grät. Men Moulin Rouge kvinnorna slet tappert upp mig från sittplatsen hela tiden. Jag lipade och skrek lite på Walle när vi skulle hem för att det minsann tog hela två minuter att få en taxi.
Jag haltar fortfarande hemma för att det gör så förbannat ont i fötterna. No more klacks für me..
Men jävlar vad läckert det var.

Jo just det jag for naturligtvis på arslet ettpar gånger på maskeraden. Because of the clacks. Men, det hade jag räknat med. Faktiskt!
Di Leva for minsann oxå på ärlset och hon hade fan Jesus- sandaler. :)
Kul kväll som jag ska leva länge på.

lördag 3 november 2007

Ikväll smäller det.

Maskerad ikväll alltså.
Jag VAR faktiskt hemma igår. Somnade snällt vid 12 och sov till nio.
Kanske hade varit mer sugen om jag inte druckit i torsdags.
Önskar jag hade någon som kunde säga att: "Nää Tessan nu är det bra med drickat. Dricker du mer Whiskey nu så kommer du bara LIGGA i duschen i morgon och typ smålipa men ändå vara tacksam över att duschen ligger nära själva toaletten eftersom du då kan spy och duscha samtidigt..."

Jag fattar inte varför man inte fattar när det är nog. Vet man med sig att man hävt ex antal öl, lite vin OCH sen finwhskey när den kommer fram, så borde man väl för fan HAJJA.
Whiskey ska det SMUTTAS på.
För faan!

Walle kom hem från jobbet när jag låg med en läpp som typ fastnat på tänderna och får fram ett enda litet ord:
Cooolaaaa.
Det är en gudabenådad bakfylledryck. Efter typ en liter började jag bli som folk igen. HOOGA!
Med sugrör ska man dricka för då fräter det inte på tänderna. HOOGA igen!

Såå, ikväll är jag fit for fight.
BästisEmp kommer snart och ska fixa mitt hår. (Undrar ni hur hon ser ut är det det blonda, tatuerade bombnedslaget på lite bilder i ett av mina nyare inlägg.)

Igår fixades det sista. Jag provsminkade Walle lite. Jag vet hur jag ska göra med läpparna nu. Ögonen återstår att se.
ATT SE. HAHAHAHAHA.
Skitdåligt men jag har aldrig sagt att min humor är ständigt eminent. ;)

Det ska bli så roooligt.
NU ska jag laga frukost i nystädat kök och skämma bort min kille med kaffe på sängen.:)

onsdag 31 oktober 2007

Provmaking är fortfarande det roligaste som finns.


Idag har det shoppats attiraljer till maskeraden på lördag. Min vän fyller 30 år och har lyckats pricka in sin maskerad på självaste Halloween.
Pumpa smakar skit men det gör inte bärs. Och alla möjligheter jag får att dricka bärs under spexiga former tar jag.

Dock är det ingen Halloween-maskerad men redan i September fick vi veta vad vi skulle vara då det kom hem ett guldkuvert i vår brevlåda. Den blivande 30- åringen gillar att ha koll på saker och ting. :) Dessutom är det fan smart att bestämma alla för då kan ingen bara skita i det eller komma i en kalsong och kalla sig Naken- Janne eller annat trams.

Walle och jag ska ju då vara Marilyn Manson och Dita von Teese.
Jag skäms inte för att se ut som en våpig vulgoqueen. Inte heller för att bära jävligt mycket smink så jag är ju fan skitglad.
Det har provats korsetter, det har inköpts fjäderboa, cigmunstycke, ett diadem med nät, svarta näthandskar, svarta strumpbyxor, ljust smink.
Det har lånats röda våpklänningar, strassmycken, skyhöga sandaletter...

Walle har grejat cowboyhatt, kraftiga skinnkängor, lånar min skinnkjol, tubtop och trashar mina strumpbyxor i nät.

Jag älskar att jag får vara SNYGG. Hahaha.
Jag har iallafall provsminkat lite idag. Det kommer nog bli skapligt bra. Hoppas jag. INte världens bästa vitpuder köptes men det får kanske bli nåt annat istället. Typ kräm.
Iaf på Mr. W
Vi kommer äga. :)

Jag känner mig på att denna vulgochock kommer slita tillbaka mig i gamla hjulspår. Har varit lite väl modern på sistone. Här krävs det STIL.
Och en push-up.

Ta er i akt damen und herren.
Terrores kommer ha en stor STJÄRT på framsidan av kroppen.
Ett gigantiskt buttcrack.

Så brukar jag elakt tänka om alla blonda fjollfi**or osm struttar omkring med fejk.
-Ska inte stjärten sitta UNDER magen och på BAKSIDAN av kroppen?, tänker jag.
S
å flinar jag elakt för mig själv och överlever dagen...

Tischor med tryck är för nördar?

På P3 snackas det nu om T-shirtar med konstiga/roliga tryck.
Ni vet. "Ja, jag vill knulla" eller den klassiska "Öl byggde denna vackra kropp" som förresten en skitsnygg brud hade på sig i omsydd version på Roskilde. Då var det faktiskt lite kul. Men jag var ju proppad med öl själv iofs....

Men det jag inte riktigt förstått än är turnetischor, konserttischor och dylikt.
Fyller det upp egot lite hos en själv att veta att nu vet alla att jaaag var dääär.
Vem fan bryr sig?
Jag skiter i alla med urtvättade fula Metallicatischor från -88 eller att man varit och sett Bob Dylan -79

Jag förstår ju att det såklart har ett egenvärde. Att upplevelsen har betytt någonting och att man vill bära det med sig.
Men å andra sidan är det en snäll och förstående tanke och jag är inte speciellt snäll.
Eller förstående.

Om någon läser det här som har ett svar. Om än individuellt så dela gärna med er.
Jag fattar ingenting.

Jag har förvisso en gammal Kent-tischa. Men jag brukar vända den ut och in. Den är bra att träna i.
Jag går gärna ut i min pojkväns Entombed-tischa För den är skittuff och jävlas med feministsymbolen vilket jag tycker är underbart provocerande. Vem fan har ensamrätt på en symbols innebörd? Inte fan är det femibrudarna. Inte fan är det satanisterna. (Pentagram) Slå upp den ursprungliga betydelsen i en religös ordbok förstår ni vad jag menar. :)

Nu kom jag visst av mig. ...
"Jag var där"- tischor är skitlöjliga.
SÅ !

tisdag 30 oktober 2007

Dagens spya.


...är faktiskt över mig själv.
Därför att jag ställde upp i Östergötlands Lucia för typ fyra- fem år sen.
Typ såhär var det...

Jag log vackert, jag sjöng för en "jury" jag gick vidare. Fick stå och le vackert i ett köpcenter. "Speakern" sa att Terese, hon var minsann glad och tyckte om att sjunga.
På mitt ena bröst satt en nummerbricka.
En tvåa.
Jag åkte ut precis innan de sista nio som skulle åka runt och sjunga på typ köpcenter och i radio.
Jag blev arg. För hon som fick min plats var ful(!)
Jag blev uppringd typ en vecka innan och fick veta att jag blivit inröstad iallafall.
Jag stod på en scen mellan köpcentren tillsammans med de andra.
Jag log.
Hon som vann hade mörkött hår, ett rosa band på jackan och tyckte om gamla människor och fred.
SpeakerSubban kallade mig flinande för "Joker" på Lövstad Slott.
Lyckligtvis pekade hon inte på mig.

Jag fick en vit ros för besväret.
Och allmän bortgjordhet samt självförakt.
Så jävla patetiskt så det är fan värt 500 Dagens spyor.
Och då var inte ens sista tonårsfinnen klämd.

Det var någonstans efter det som jag färgade tillbaka till min naturliga hårfärg, började röka och supa ohämmat samt lyssna på snuskigt hård musik.

Tur var väl det. Så jobbar jag än.

Nu är det ju det här med det djuriska.

Det är inte så jävla lätt att ha två kattungar på 35 kvadrat som ni kan tro.

För det första är vårat fina trägolv som är i hela lägenheten rispat i överallt eftersom dem börnar när dem ska jaga varandras svans.


För det andra luktar det fruktansvärt mycket bajs just
nu.

För det tredje har Leo en mycket dyr, mycket svullen liten pung som ska åtgärdas hos veterinären inom kort så han inte pissar på mina skor.

Morgonmyset i vår säng är ett minne blott eftersom
dem har kissat i sängen typ fyra gånger.
Lyckligtvis bara på täcket och bäddmadrassen så det har gått att avlägsna helt men vi vågar iallafall inte ha dem där. Så jag får sticka ut huvudet ur skjutdörrarna och morgongosa i markhöjd.
Eftersom vi inte skaffat ben på våran "nya" säng än så är förvisso också jag i markhöjd....

För att Oggys päls ska glänsa och för att han inte ska skrika efter mat hela tiden köper vi numera dyrt torrfoder. Igår investerade vi i en som räcker kanske 4
dagar för 45 spänn.
No more "Fiskfest" for youuu.

Men det är anledningen till den andra anledningen här ovan.

Dock är det väldigt mycket kurrkurrkurrmjaomjaomja
opirrpirrpirr och det är ju hemskt gulligt.
Dessutom köpte jag nya leksaker till dem igår.
Mjukbollen is the shit. Den låter ingenting, och så tror dem att det är typ en mus och tassar runt och är helt tysta och hemliga med bollen i munnen.

Oggy tycker att det är ett asbra gömställe att lägga bollen mitt på soffan.
Jag har aldrig sagt att han är smart...


Idag ska jag promenera massor i stan. Skönt.
Jag ska kolla mer jobb. Inte lika skönt.
Det här är min kille. Det är skönt!

Det här är förresten "Ed Bighead" Paddan jag tyckte att jag påminde om på min paddbild nedan. Hysteriskt kul att jag hittade honom. Morgonfniss.

måndag 29 oktober 2007

facebookmanifest



Eftersom alla har Facebook och jag hann regga mig innan jag läste alla hemskheter låter jag den finnas kvar.
Eftersom man (utan att veta det) går med på att låta Facebook äga alla bilder man lägger upp för all framtid och att de dessutom får göra precis vad dem vill med bilderna beslutade jag mig för att lägga upp en bild som jag inte tror att dem har någon nytta av.

Den ser då ut såhär.

Jag övervägde annars den här nedan. Kallar den "Paddan" Jag ser faktiskt ut som paddan ien tecknad serie som jobba på kontor och är skitförbannad. Tror han är med i "Rockos Moderns Life" Jag hävdar å det bestämdaste att jag faktiskt KAN vara söt. Men jag föredrar att inte vara det på nätet...Men bästis och jag kan jag väl bjuda på då. Dock kan minsann Emp oxå vara ful. Sorry gumman, du kommer inte undan.

Och så sa det bara "Plopp"

Jag mår väldigt konstigt nu för tiden.
Väldigt konstigt.
Liksom Gudsförgäten.
Det är ett ord som utstrålar misäääääär.
Mon Dieu.
Jag är liksom orolig för att det finns en möjlighet att jag håller på att förlora förståndet.
Allt är väldigt schizofrent förstår ni.

Jag är en person som har mycket. Tycker ju jag själv.
Jag har en fin lägenhet. Eller, det är min killes men jag har flyttat in mig själv i den.
I den bor min underbarafinasnyggasnälla(han är liksom så snäll så man själv känner sig ständgt dum) kille.
I den bor oxå våra två skitsöta, konstiga små katter. Den ena pratar heela tiden med lååånga mjaaaaauu och den andra är mest röd och tyst och pluttig.
Jag har massor med fina vänner. Jävligt lyckade relationer överallt.
Jag är hyfsat snygg. Skitsnygg enligt min kille jämt, men jag själv kanske kan skriva under på det efter ett glas vin och sjuhundrakilo smink.
Ha Ha.
Jag har en fin släkt och en gullig liten mamma och en bullrig pappa och finaste systrarna i världen. Girl Fuckin KamlinPower säger ju jag!!

Men...
Jag sover inte speciellt bra just nu ALLS.
Jag har inte lust med någonting.
Jag gläds inte åt saker som ska hända på samma sätt som förr.
Jag oroar mig väldigt mycket.
Jag känner mig väldigt dålig och osäker på mig själv.

Det hela KAN bero till viss del på att jag letar jobb.
Jag tycker att det är en otroligt urlakande sysselsättning.
Jag VILL inte telefonförsälja. Och tycker att det är under min värdighet eftersom jag är jävligt duktig på allting.
Jag är iallafall duktig på många saker och jag försöker påminna mig om det när jag är på väg ner där där jag inte vill vara.
Jag känner inte massa egna företagare som bara rååkar ha en plats över för mig på sitt jobb.

Anledningen till att det är svårt är eftersom jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor än.
Jag VET att jag vill plugga, men vad vet jag inte riktigt än.
Jag är skiträdd för att välja fel.
Jag är skiträdd för att fastna och vakna upp på samma ställe om 40 år och undra vart mitt liv tog vägen.
Jag menar KOM IGEN.
Det är ju just DET tankesättet som gör att man fastnar.
För man vågar ju ingenting!
Visst, det GÅR att hoppa av om man inte skulle trivas.
Men vilket jävla nederlag.
Liksom ett eller flera år åt helvete. Så kan man skryta om livserfarenhet bäst man vill men det syns fanimig inte på något jäva papper. Då kallat betyg som jag mer än gärna ber cheferna använda som dasspapper. Inte för att mitt betyg är dåligt, men för att det skulle kännas jävligt skönt. :)

Jag vill ju att det ska vara ROLIGT att välja. Jag ska ju fan bara ha ett jobb. För nu.
Men jag vill bara krypa ner under täcket och aldrig komma upp.
Det känns Gudsförgätet.
Det känns urlakande.
Det känns försmäktande.
Och därför sover jag inte.

fredag 26 oktober 2007

So now you know...




Jag är jävligt glad att jag inte gett mig in i det där än. Håller mig till Blogger och Helgon. Men finns väl natrligtvis överallt ändå. Men Facebook är faan creepy.

torsdag 25 oktober 2007

Millenniumfilmatiseringen rollsatt

Mjaha. Så var huvudrollerna klara för filmatiseringen av triologin jag hade näsan i konstant tills i somras.

Micke Nyqvist gör Micke Blomkvist. (MOUHA SÅ IRONISKT)
Noomi Rapace gör Lisbeth Salander


Det här måste ju vara skitsvårt. Alla har ju sina egna bilder av karaktärerna så det är lätt att bli besviken.
Om jag ska vara skitärlig så var min första tanke att Noomi är för gammal och söt och att Micke Nyqvist ögon är för vattniga.
Jag hade liksom föreställt mig Mikael Blomkvist med tjockt lite smålockigt hårsvall och självgoda stora bruna ögon. I know the skådis for the job men minns naturligtvis inte vad han heter.
Jag hoppas dem får Noomi att se ut som en riktig hårding. Och Pimpar upp Nyqvist rejält fr han ser ju fan rätt sliten och halvalko ut. Men jag älskar det han gör så det här kan faktiskt bli väldigt intressant. :)

Sömnfri igen.

Flickan är litenlitenliten och hennes problem är inte så stooora för dem är små för hon är liten och liten och jätteliten i sin lilla lilla säng och titta så vackert brevid henne ligger en vacker man och titta så vackert det blommar på väggen av blommor hon målar i tanken så röda så vackra hon drar försiktigt med sitt lilla lilla finger över kronbladen och de vissnar och faller för så liten kan väl ingen vara så det inte märks vad handen gör för så liten kan väl ingen liten hand vara men hjärnan är så stooor så stoor för inne i den ryms det mycket trots små fingrar och för stora skor och ögon i mörkret som stirrar och vill se något framför sig som inte är stoooort utan ljust och vackert och han säger att man inte behöver tänka när man ska sova och med sin stora starka varma hand stryker han över hennes lilla rygg och hon andas och ler med fingret stryker hon över kronbladen som vissnar när ljuset är släckt men hans ord minns hon men sen får dem inte plats mera för det stoora kommer ivägen och krymper henne ofantligt och blad bläddras och tårar fälls i smyg litelitegrann för småsmå tårar märks inte och så stora kan väl inga tårar vara så man drunknar för så små kan väl inga små känslor vara så blunda blir ont fast dem svider så lite så lite för hon vill inte vara stor för hon vill inte vara stor för hon vill inte vara stor för i sin säng vill hon få vara liten