söndag 27 december 2009

Strålande hjul.

Vilken hjul. VILKEN HJUL.


Min förra jul var ett skämt i jämförelse med den här.
Dagen innan var jag ledig och ägnade dagen åt diverse julhets. Var så sjukt trött när kvällen kom så det fanns inte. Men jag färgade tappert håret som jag fått så fint klippt hos Mats tidigare på morgonen. Att bara för ett par dagar utan att behöva tänka tråkiga tankar om att spara pengar bara kunna gå in på en hårsalong eller se ut något fint till en älskad var inte igår. Jag kan nästan rekommendera att gå in i väggen och vara pank ett tag. Man får perspektiv och jäklarns vad roligt och bra det blir efteråt. Och vad nyttiga saker man lärt sig. Jag hoppas att den här långa perioden av sorg, saknad, existenspanik och alldeles för mycket alkohol för att slippa tänka gjort mig starkare. Jo, det har den faktiskt.

Jag stolpade hem med fulla kassar och skräpmat till min kille som sov så sött och så käkade vi. Sen sov han lite till och jag fixade och donade och sippade på min efterlängtade rom. Rom är jävligt gott. Kvällen följdes av Rockband och julgodis men sen kunde inte Stoffe hålla sig längre. Nu ville jag väl ändå ha en julklapp? Han hade tjatat minst sagt 500 ggr innan om att nu var klockan minsann efter 12 medan jag sa nää det gör vi imorrgooon. Det sket vi ju i och jag fick öppna en klapp och han fick öppna en. Stoffe hade tema relation på sina paket. Sjukt gulligt och genomtänkt och när hans Ramonesplansch satt på väggen och jag öppnat vårt relationsspel så hade vi en sjukt rolig och tänkvärd uppesittarkväll med lyxiga ostar.

Stoffe stör sig på att jag glömmer stoppa i en ny påse i sopskåpet när jag kastat soporna men älskar om jag lagar hans älsklingsrätt. Det kanske man kunde räkna ut med rektum men det var verkligen ett sjukt kul spel som man helst ska lira flera så känner ett par eller två för ett häng med spel så hör av er.
Jag känner hur jag den här julhelgen kommit både Stoffe och andra viktiga människor i mitt liv närmre. Jag visste att Stoffe var grym men han är en sjuhelskottas kille oxå och visst är det ballt när man hajjar det och vågar hajja det och typ betrakta honom lite på avstånd när man går på stan och bara tänka att man har den snyggaste killen någonsin? Eller när man somnar och bara tar ett djupt andetag för att man liksom låtit det vara BARA varandra utan störande moment runt omkring. Det har varit balsam för min själ och jag har en hjärna som speedar i tusen kilometer i timmen och går igenom världssvälten och vad jag ska ha på mig till kvällen på 2 sekunder.
Så får man den där stunden då man får höra att man är finast och att man gör någon väldigt lycklig kanske lyckligast i universum för just då är inte universum så stort mer än inuti där det är oändligt.

Jaja, julafton var turbulent och jävligt bullrig för att sluta i kärlek. Systrar är det ballaste i världen och jag tror ändå att vi Kamlinskor klarat oss rätt bra med tanke på åldersskillnader, livssyner, uppväxter och det faktum att vi har sjukt starka viljor och argumenterar för får sak som om livet hängde på det. Jag tycker faktiskt att det är vackert. Man gör det för att man ser. Sig själv och andra, fast på olika vis.
Jag tror och hoppas att Stoffe trivdes bra med min familj för alla trivdes med honom och han och jag frågesportade, hånglade och skrattade och kramade oss igenom några av de skönaste dagarna på väldigt länge.

Mellandagar bjuder på arbete och lägenhetspyssel för att sluta med nyårsafton och födelsedagsfirande och jag har inte den blekaste aning om vad vi ska hitta på till nyåret. Känns rätt skönt. Det blir vad det blir.

Jag har faktiskt ett nyårslöfte. Aslöjligt då jag vägrat det tramset men det här känns faktiskt bra.
Högtidligt deklarerar jag att jag ska bli av med mina issues.
HA-HA-HAAAA!
Ett triumferande skratt ska ni veta.
Jag måste gå till botten med varför magen talar om för mig att jag inte är bra och varför rum ibland blir små och varför jag tänker 57657676576857 saker i minuten så att det tiltar så jag inte kan göra någonting istället och varför jag känner en press att påminna mig själv att jag faktiskt förtjänar mina vänner och mitt liv och varför jag glömmer allt hela tiden och varför jag inte bara kan stänga av.
Jag ska leta efter mina filter som samlar ihop det man inte vill ha och slänger det istället för att gå sönder och rinna ner i det där fina det är tänkt att man ska dricka.

måndag 21 december 2009

HJulhets och PMS och världens bästa kompisar.

Jag är nedstämd för jag väntar på min satans mens. Inget känns kul. Inte ens julafton. Det känns stressigt och jobbigt. Samtidigt jävligt skönt för det var verkligen skitlänge sen hela familjen var samlad. Jag jobbar till 18.30 idag och imorgon och sen får jag vara ledig för att förbereda mig. Eller jag SKA vara det snarare. Hade en jäkla tur med schemat.

Jag längtar efter mitt pussel. Började fingra lite på det i går. Det kommer ta en sån satans tid.

Mer I-landstråkigheter kan ju vara att jag inte har några kläder. att jag är ful i håret och att jag skulle behöva en skitstor påse godis.

.....

:)

Jag är stolt över mig själv för jag har stått på mig och försvarat det som är jag. Varken lätt eller roligt men så är det. Jag har en skitsöt kille och en fluffig hund och sånt.
Hahha det här måste bli det sämsta stycke ord jag någonsin producerat. När jag är tjurig försöker jag alltid påminna mig om sånt som är bra i mitt liv och så brukar det gå så här.

Det värsta är att jag måste vänta till 23e innan jag kan göra något som har med julen att göra och mensen kommer inte förrän i mellandagarna vilket innebär att jag kommer vara ohälsosamt spänd och tjutfärdig när jag går på stan. Jag får försöka ragga med mig någon och fixa det som ska göras tiidigt på morgonen.

Hos Lisa har det druckits glögg med mina bästa flickor. På fredan blev det sprit med världens bästa flickor med tillhörande utgång och jag hade jäkligt kul. Emp, sluta bo i England liksom. Lördagen spenderades i sängen och i Ellens bastu med goda romdrinkar och sedan Harrys. Ja, jag vet.
Igår sprang jag på Milo och hans familj. Han var skitstor och kollade suspekt på mig från sin vagn. En dag blir han större och säkert längre än mig. Då pirrar det lite i magen av kärlek till mina duktiga vänner.

Ok, tag dig igenom den här dan nu så du får pussla.

MOrs.

tisdag 15 december 2009

Januari

Januari är en bra månad. Det är en bra månad för att då har jag ett fett nytt kul jobb. Ett mysigt jobb där mina vänner kan umgås med mig. Jag kan umgås med mina vänner på arbetstid. Min lägenhet ser nog inte ut som ett skämt utan börjar anta en beboelig form och i soffan sitter mina vänner och trivs.

Jag har varit sjuuukt duktig på gymet trots att jag får gå själv och inte känner nån. Det är inte ett dugg skämmigt att basta bland andra nakna människor.
Jag har ingen PMS eller ägglossningsirritation utan hanterar EVENTUELLA tråkigheter på ett ytterst samlat OCH moget sätt. Faktum är att jag inte ens bryr mig. Det gööööööööör inget, ska jag säga då tålamodet tar slut. Jag gör nåt annat istället. Glöm det jag sa eller försökte göra.
Idag är kanske en dag då tålamodet är slut. Men det gööööör inget. Jag gör något annat istället.


måndag 14 december 2009

Snart

Snart klarar jag mig själv.

Snart klarar jag mig själv.
SNART klarar jag mig själv!

Försöker att inte ha ångest för att jag inte lekt i kylan utomhus i skogen utan bara suttit inne och stirrat rakt fram. Jag har iofs styrt viktigheter, träffat en syster, bakat kakor och vikt tvätt.
Så jag borde inte må dåligt. Ska bara hitta någon som oxå vill leka lite utomhus. Imorgon jobba jobba hele dan. Tittat och dreglat över snygga underkläder. Kommit på att jag behöver en skohylla och gröna blad i mitt hem. Mitt egna hem. Det är farligt att ha en inomhuslover till kille. Det smittar av sig och jag får panik över det stora ingentinget ni vet. Jag vill åka skridskor med varm oboy. Hoppas det blir skitkallt snart. Fast helst inte innan jag har skitnära till jobbet.

söndag 13 december 2009

Varför är det lätt att citera Petters "Kompis det går bra nu" bara för att man har lite flyt men inte ens gillar Petter?

Det går iaf rätt bra nu. Min syster och hennes polare var änglar och kom med skåpbil och bar in min soffa och min fotölj och mitt bord. Det blir fan inte mycket golvyta men vad ska man med det till liksom. En grymt skön fotölj och en stor tresitsare och ett rätt stort bord. Så det får plats många tekoppar eller ölglas. :)

Nu fattas mina saker. Och gröna växter. Fina gröna växter att ha i fönstret och på golvet.

Min låga hyra öppnar även för möjligheter vad gäller resande. Det gör lite småont i restarmen när jag tänker på att det nog dröjer läänge tills jag sitter med på planet till Nya Zeeland. Det ska sparas pengar och det ska vara stabilt den här gången. Jag ska veta vad jag ska göra när jag kommer hem och inte halka efter igen. Jag ska resa lycklig och inte olycklig så att jag liksom bara kan njuta fullt ut och inte bara läka. Jag ska dyka så FETT och jag har i huvudet att jag vill hoppa fallskärm eller bungyjump. Allt jag gjort som jag inte trott att jag vågat har berikat mig och gjort mig lyckligare så varför inte det där liksom?

Ikväll osar det Thailändsk whiskey och målarkladd i hallen med min vän Ellen.

lördag 12 december 2009

Hobby-krig.

Stoffe är i en grav TV-spelsperiod. Så grav att jag undrar om han tänker på nåt annat nånsin. I längden kan det ju bli lite drygt men jag har ju min egen hobby. Pussel.

För er som pusslar så vet ni att man kanske bygger upp ett system kring pusslandet. På mitt senaste 1000bitarspussel som jag omsorgsfullt pusslade på varje kväll nu senast låg små högar. En himmelhög, en ansiktshög, kanske en hästar i galopp-hög.
Nu till själva kriget.
Stoffe pillar i högarna. Han smyyger in i köket, fast jag ju då sitter där fast kanske inte pusslar. Tittar på mig med den busigaste minen ni kan tänka er och så sticker han ner ett finger i högen. Därför att jag då sa att det är en dödssynd att pilla med andras pussel. Jag pratar om det som att det är mycket vanligt förekommande. Det här pusslandet.
Han får det ondaste ögat och det känns som om HAN FÖRSTÖÖR ALLTING med detta pet. Men det är inte det enda. Han FLYTTAR OM. I högarna. Han lägger en himmelsbit i en galopphäst-hög. Detta gör mig gravt upprörd men det är inte det värsta.
När jag färdigställt mitt pussel och det låg där så fint och fullkomligt TOG HAN BORT EN BIT I HÖRNET NÄR VI ÅT MIDDAG OCH DROG DEN LÅNGSAMT ÖVER BORDET SÅ DET GNISSLADE.
Samtidigt som han tittar på mig med en Vad-säger-du-NU-då?- min.

Stoffe spelar TV.spel. Stoffe spelar Call of Duty Modern Warfare med headset och en ny svart handkontroll. Med headset. Han sitter och lyssnar på när Polska barn skriker saker till honom på polska. Jag anser att det är nördigare än pussel.
- Men han sitter ju å skriker att jag ska hämta vapen på Polska.
-.....men hur vet du att det är det han skriker?
-... Ja men det verkar ju sååå
Turned global så att säga.
Detta är ju då heligt.
Jag petade på kontrollen i går när spelet var pausat. Jag indikerade ett pet mycket långsamt och han blev mycket upprörd. Jag fingrade även försiktigt på hans headset. Detta fick oanade konsekvenser. -RÖÖR INGÄÄNTIING NYYO.

Jag har hittat den. Akilleshälen. Modern Warfare på St Persgatan. Pussel v.s Handkontroll samt headset.

fredag 11 december 2009

Det finns en person...

som jag älskar. Hon är en enastående vän och det finns ingen som är så full i fan Ingen som är så ful i mun ( ja det skulle väl vara jag) och i bakfickan har hon både ett och annat practical jokes eller dylikt på lager. Dock har hon en täckmantel. Hon själv som BARN. För att hajja vad jag menar får ni kolla in hennes nya blögg för där är hela härligheten till allmän beskådan. Ser ni nåt näpnare och mer oskyldigt? Jag vet INGEN så onäpen och o-oskyldig som Ellen. Men hon lurar oss alla med sina jävla barnbilder. Tag er i akt. Bakom det där sockersöta leendet och de stoora blå ögonen döljer sig en liten djävul. ;)

HA HA HA HA HA HA !!!

torsdag 10 december 2009

Hej jag heter Terese och jag hatar media.

Det är kanske att ta i då min tanke är att jag ska arbeta rätt så fett inom just media fram över.
Jag hatar TV.
Ja, den är bra.

Jag hatar Idiot- TV så till den milda grad att jag funderar på att söka hjälp för det. Min kille älskar idiot-TV så till den milda grad att jag funderar på att söka hjälp för det.
Jag vill inte att människor ska bry sig om idiotiska saker. Jag vill att människor ska bry sig om bra saker. Men bra saker innebär också tyvärr för många att det är TRÅKIGA saker. Det är tydligen mer upplyftande att slötitta på dumma brudar och slemmiga ännu dummare snubbar i nån sorts tysk porrfilmbelysning. jag trodde vi skulle tröttna nån gång. Att det liksom skulle ta slut. Att efter Linda Rosing så skulle folk ge upp.

Jag har inte distansen att jag kan bjuda på det. Jag blir arg och trött och ledsen men fram för allt blir jag stressad. TV gör mig väldigt stressad. Och hemma hos mig är den på nästan jämt. Jag har aldrig varit så stressad och lättretad. Jag vet att det beror på DEN! Där jag ska älska, vandra naken, äta, sova och kramas och leva mitt privata liv. I min fristad där jag ska tanka energi, där sugs den ut, av DEN!
DEN som påminner om att medan livet faktiskt levs någonstans. DÄR blir folk sittandes. Dumt stirrandes. Som genom ett fönster utan utsikt på något vis. Där folk klättrar i berg, hoppar bungyjump, äter världens godaste mat, älskar, grälar, smakar nån äcklig mask. Så nära, så nära, mitt framför ögonen. Men själva gör vi ingenting. Vi tittar. Vi tittar tills vi dör och vi blev aldrig dom som smakade något vi aldrig smakat.
Det värsta är att vi tittar på dom som inte gör någonting. INGENTING. Dom dricker sprit och struttar runt och vi tittar. Vad hoppas vi på att få se? Vad hoppas vi ska hända? Vi har ingen makt över vad som ska hända men vårt eget liv som vi faktiskt kan påverka bryr vi oss inte om. Är inte det sjukt sorgligt och ironiskt?
Vi tittar och pekar. Tittar och pekar. Kanske blir vi lite kåta. För bruden är ju så DUM! Killen är ju så SLEMMIG. Kankse pirrar det till någonstans för vi vet att det inte borde vara så. Att det inte är så. Kankse är det det förbjudna i idiotin som triggar?

Jag är stolt över att jag nästan drunknade i Indiska oceanen. Att jag såg min första haj i Andaman. På 15 meters djup. Jag är stolt över killen jag raggade upp som var sketasnygg fast jag inte trodde jag skulle våga. Är stolt över att jag grät efter mamma eller kröp in under sängen och vägrade komma ut en gång vid 23 års ålder. För jag GJORDE något. Jag gjorde något bara för mig och det var mycket roligare än jag någonsin trott. Jag trodde jag satt min sista potatis i en rutten gammal bil på en motorväg i Kuala Lumpur mitt i natten med en främmande karl. "Där fick hon för sin våghalsighet och äventyrslusta" skulle det stå på gravstenen.

Jag vill inte titta på jämt. Jag vill GÖRA. Jag vill oxå vara med!

Jag vill skrika till hela världen att just den människan jag väljer att leva med är typ den ballaste nånsin för tänk att han får vara bara med mig och att vi bara är med varandra och är inte det ganska fint mitt i allt?
Mina vänner som burit och släpat och lyssnat på mina makaabra livsöden som är så stoora så stooora just precis då. Dom jag i min tur burit.
Om vi inte börjar hajja att livet fan är en engångspryl och att allt annat bara är reaktioner på skräcken det innebär att veta att det är en engångspryl blir vi aldrig lyckliga.

Kan vi inte bara sprudla lite? Gnistra lite? Fast vi har ett tråkigt jobb så finns det kanske någon som vill krama oss. Fast vi kanske inte vet varför allt krymper ibland och ger oss ångest så finns någon som gör så vi skrattar. Visst är det gött?

Minns att livet är skitstort. Det är skitstort för det är skitkort och då är även små saker stora för det är skitkort. Livet.

tisdag 8 december 2009

Julklöpper...

jag håller på å klura ut julklappar till min kille. Första året på mycket länge då jag känner att jag faktiskt har råd med något kul. Han tycker att det är sjukt roligt att ge bort paket så han går här och bubblar om att han minsann är uppe i ÅTTA julklappar åt mig fast sen när jag hävdar det nekar han och påstår att det minsann "bara" är typ fem. Asgulligt.
Dessutom är han på vippen att tala om vad han tänkt köpa hela tiden. Mmm han är faktiskt rätt söt den där...

Ja ja, jag tror den här julen kommer bli mysig som bara attan.

Klicke här så får ni se julstämning för hela slanten.

Den där världen ja.

Jag misstänker att det pågår massa saker jag inte känner till. Tassar runt i hemmet med blicken farandes åt sidorna och undrar om jag verkligen är med på noterna. Det är så med en högaktiv grubbelhjärna förstår ni. Ibland slås man av hur lite man faktiskt vet om sina medmänniskor och hur lite dom vet om en själv.
Magen gör ont i intervaller och jag funderar över mina hjärnspöken. Är jag älskad alldeles på riktigt? Är jag respekterad? Är mina tankar och känslor och synsätt viktiga? Är det viktigt att jag kan sova gott och känna lugn och harmoni i vetskapen om att jag som människa är viktig och att mitt välbefinnande proriteras? Av mig själv och självklart av människor i ens närhet. Är det inte så? Att vi finns för att ta hand om varandra?
Visst fan är det viktigt. Visst fan är det asviktigt!! Vad är annars viktigt? Att man lyssnar, förstår och är ärliga mot varandra, att livet kan vara mer än en TV och en lagad middag och gamnacke framför datorn. Svennemodellen. Vi känner alla till den och jag dör av leda ungefär en gång om dagen. Då måste jag skriva något eller prata om något.
Men det gör nog inget. För lyssnar man på sig själv så lär man sig nog ganska mycket och kanske vill någon en dag berätta sin allra innersta hemlighet för mig. Kanske får jag en dag veta något som är så speciellt och så stort och så innerligt att allt annat bleknar. Tills dess kan man viska små hemlisar till sig själv som man inte tror att någon annan vet om. Som att man är som vackrast just precis när man knullat. Eller att man får människor att le och kanske sova lite gott. Eller att man är en jävel på att rulla kokosbollar jättefort.

Jag vill veta hemligheter! Som vad folk tänker på innan de ska sova. Eller varför en familjerelation är sned. Sådant vi skamfyllt bär på fast vi inte borde skämmas. Alls.
Det var bara livet.

måndag 7 december 2009

Vad fräsigt...

..att mor och far bestämt sig för att kasta alla sina möbler och greja nya. Det innebär en soffa till mig. En fotölj och lite annat kul kanske som adventsgrejer. Det innebär att jag kanske får en inflytt tidigare än beräknat och att jag kanske bestämmer mig för ett kalas tidigare än ni kanske trott. Så det är bara att börje ladda.

Nu ska jag sluta vara sur över stereotyp skit på TV och kolla på något så o-stereotypt som skvallrande medelålders kvinnor i en rik förort. Yes. Desperate Housewives in my heart.

söndag 6 december 2009

När jag ändå är igång och berömmer mig self.

Jag har varit på personalfest. Inte bara en personalfest utan två. På två dagar.
Jag har alltså tvångsumgåtts med människor jag inte känner i två hela dagar utan att få betalt.
Terese "främmandemänniskohatarn" Kamlin har gjort detta.
Alla har delat in sig i klickar och alla gillar sin klick lite mer än de andras klickar och jag blev på tok för full på fulsprit och gick hem innan festen hann börja. Alltså vid typ tölv. Jag fick höra att jag såg ut som gothbruden i Navy C.I.S och så garvade jag jättemycket på förfesten. Ikväll ska jag på yoga. Typ snart. Det ska bli grymt jävla skönt för efteråt ska jag ångbasta. Vågar mig inte på nåt hårdare pass än eftersom jag hostar så mycket så då spyr jag väl på gymgolvet. Det vore nåt'de...

Nu ska vi se om lustigkkurrarna spatsterar in på jobbet imorgon med massa jag-ställde-till-med-nåt-på-personalfesten-med-flit-för-att-få-vara-den-folk-snackar-om-som-är-lite-tokig-looken. Fredrik har redan gjort sig skyldig genom att bli portad. Om det var med flit tror jag knappast men det skulle jag få höra om imorgon.

Long time no see.

Jösses vad länge sen jag bloggade nu. I bet ni alla har känt att intörnet är betydligt tråkigare.
Jag har jobbat halvt ihjäl mig känns det som och inte haft tid eller ork till nåt vidare umgänge. Inte cash heller.

Fick äntligen träffa min vän H efter liite för lång tid. Det blir tydligen bara i samband med hennes humoristiske karl men i mars far jag iaf till Sthlm för drinkar och skitsnack. Det slog oss när vi pratade att sist vi sågs var jag ett vrak och nu gled en in som en annan winner med stabilitet så det räcker för typ 500 pers. Om man jämför med året innan alltså. Vet vi nånsin när vi är stabila?
Där stod även en annan tjej som H påstod att jag kände. Jag fattade absolut ingenting först och det var skitskämmigt men sen slog vi fast att det var en tjej som brukar läsa min blogg och gillar den. Hur fan ska en veta sånt när en bara läser ord och aldrig ser folk? Om du ser det här nu får du gärna slänga en kommentar i fältet för jag har tappat bort din blogg och jag gillade den. :)

Jag garvade iaf så tårar rann under föreställningen och fick krama om H ordentligt så nu längtar jag till mars.

Idag ska jag ta med mig min kille och Bysen och visa dom lägenheten. Så måste jag.....HAAAAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAH nu kom ju fan PONTIAC på netonnet reklam på Spotify. JAG DOG AV GARV!

Ja ja, jag måste ordna med ett jävla släp och en dragkrok. Känner ju fan ingen med dragkrok. Kanske syster iofs. Om nån jäkel har en dragkrok eller en typ stor bil så löser det sig. Fan det är ju inte så mycket att hämte. Jag har världens sötaste lilla lägenhet. Så ni vet. Så söt att den har ett eget album på Fejjan. Den har även en bäddsoffa tack vare en skitgullig tjej så nu kan jag stoppa om mina kompisar oms kommer på besök eller främlingar som couchsurfar.

Ett fett minus är att det finns inget godare än kaffe direkt på morgonen men som straff blir man skitnödig på ett jobbigt sätt och inte sugen på frukost.

onsdag 25 november 2009

Helgpyssel!

I helgen blir det att städa i lägenheten. Den måste snyggas till REJÄLT innan det går att bo i den. Jäklarns vilken grej. Hoppas jag slutar hosta bara. Det är en hel del att tänka på nu.

I natt drömde jag om min söta lilla lya. Och det ska bli så himla skönt att börja bygga upp sin EGEN tillvaro och inte bara leva i någon annans. Stoffe och jag har haft det hur jävla underbart som helst som sambos fast det gick så jäkla fort. Men slår det till så gör det ju. Jag kommer ju ändå vara där typ jämt. Det handlar om självständighet. Jag har inte hunnit samla på mig egna möbler direkt och såna saker. Min inkomst har varit osäker och hit och dit så nu känns det som om man verkligen får chansen att göra något alldeles för sig SJÄLV. Ett bevis på att jag är lycklig och mår bra och bestämmer över mitt eget liv.

Den förre lägenheten jag bodde i trängde ångesten och saknaden ut genom väggarna och när jag målade om från grönt till vitt så sprang jag och spydde och lipade mellan rollarna. Jag hade en för liten säng som stod på golvet och inga gardinstänger.
JAG VET ATT DET ÄR ETT I-LANDSPROBLEM OCH ATT DET FINNS HEMLÖSA MÄNNISKOR.

Sen typ nästan förlora förståndet till att packa väskan med bästa Ellen och åka ut på en reparationsjagklararmigförihelvetesjälvochskaknullaallasnyggakillarsomfinns-tripp som blev exakt sån och sen värsta balla Stoffe som liksom bara stod där och var snygg och knäpp och samtidigt så jäkla varm och som ville att jag skulle adressändra efter typ två veckors pök.
En kväll med småprat på verandan:

S: Fy faan, jag ska ALDRIG mer bo med nån.
Jag:SKÅL FÖR DEN!

Typ tre veckor senare så höll han om mig i köket och tyckte jag skulle adressändra men jag freakade typ ur lite för det gick lite för fort och sa:
-Jag tyckte du sa att du inte skulle bo med nån mera?
S: Men så träffade jag ju diig.

Och då kanske liksom blev det ju så att då kunde jag ju inte freaka ur längre och det var ju faktiskt rätt klipskt.
och för att understryka liksom hans totala gullighet så var han ute och grejade nu när jag började skriva.
Så kommer han med som värsta jultomten och är så glad och gömmer saker bakom ryggen. Och så fick jag TV&Radio julkalendern och så skuttar han ut i hallen och säger att det minsann inte är klart och sen packar han upp Ahlgrens bilar, glögg, cola, EN PACKE PIGGELIN, yoggi, färska fraller ost och gurka och sånt mys.
Så då älskar jag honom ni vet sådär så att man vet att man verkligen gör det. De där små stunderna då det känns lite sådär bara bra i den totala mysfaktorsprylen....eller nåt. :)

Sopm vanligt tappar jag tråden men ja Ellen du får gärna hjälpa mig och spackla och så ska jag ju städa som en liten gnu oxå. Men det kommer bara bli mysigt. Hajja att jag får bå granne med Anna och typ nära Kristina.

Jaja, nu ska jag greja vitaminer och köpa ben till Bysen medan världens bästa kille har en egen jul med nya Call of Duty. Som han har längtat liksom. :)
Oh och så ska det julpyntas oxå. Jag har bråkat till mig en äkta gran.

tisdag 24 november 2009

Min mamma

Min syster skrev så fint om vår lilla mamma att jag också måste skriva om mamma.
Jag saknar min lilla mamma och om S och jag inte blir sämre nu så ska vi adventsfika med mamma på söndag. S har bara träffat min lilla mamma alldeles som hastigast typ i somras så det är verkligen tid.

Vi ses så inte så spontant i min familj. I alla fall inte alla på en gång. Det blir oftast när nån av oss fyller år eller när det är jul. Det är alldeles för sällan men det blir liksom inte oftare. Så när det väl sker är det en sån jäävla apparat och mellan gångerna så skyller alla på varandra för att man inte styr upp umgänget lite oftare fast ingen är bättre än någon annan på det. Min lillasyster Balle och jag hänger iaf hyfsat bra men hon går till Otten liksom...I rest my case..;) (Jag vet att du läser det här Balle så du kan ju ta dig i brasan. Men ingen blir gladare än jag när hon kommer farandes med sin blonda kalufs. Ingen kör över min Balle. Mer pondus än 50 män fast hon är hälften så stor. DET ni.

Jag saknar min storasyster Emma för vi hade ett så himla bra häng och sen blev jag deprimerad och fattig och stack utomlands och sen har vi inte hittat tillbaka till samma grej. Kanske det blir vin i Åby snart.
Jag reder upp mitt liv som gick igenom en rejäl svacka efter resan. Jag hittade inte tillbaka till någon form av balans och hittade inget jobb och var jättevilsen i flera månader. Kände mig så jäävla sämst och tvingades avsluta eller åtminstonde lägga en relation på is. En relation som helt enkelt inte var värd min uppmärksamhet eller tillgivenhet längre. En relation där jag alltid känt mig nedvärderad och bara uppmärksammats när kritik skulle utdelas eller en funktion fyllas.
Det är ju så lätt att vara orättvis när man är upprörd och ledsen. Man ser inte hela bilden utan allting ur ett visst perspektiv men hur jag än vridit och vänt på denna väldigt långa relation så hittar jag ingenting som ger mig fel.

Föreställ er att man är ledsen. Att något inte går så bra. Då får man ett brev där det står att man är dålig. "Du förstår väl att du måste..." "Du kan ju inte bara...." I många, långa meningar tills man gråter av ilska och för att någon kan få en att känna sig så värdelös när man redan gör det. Någon som inte någonsin egentligen gjort sig värd min hjälp men som man ger i alla fall för att man vill vara snäll och det har inte räckt till i alla fall. Jag degraderades till något jourhavande och det var då det gick sönder. Eller det gick nog sönder för många år sen tror jag.

Men när något går bra. När något är på rätt väg. När något löser sig.
Ingenting...
Inte ett knyst.
Inte ett endaste litet "men guuud så roligt ääntligen guud vi måste dricka lite vin eller fika så du får berätta allt så hiimla roligt att det äntligen släpper åååh vad jag är glad för din skull det här är du VÄRD! Du som är så klok du kommer gå så braaaa! "

Det jag vill komma fram till tror jag är att när man pratar med sina riktiga vänner. Familjen som man själv valt, de som behandlar en som en frisk, stark och duktig person och aldrig kommer med något elakt eller nedvärderande utan peppande och konstruktivt... det är då man förstår att man har rätt att välja själv. att det inte finns någon mall att gå efter utan att man måste vara sann mot sig själv. Man måste ha respekt för sitt eget välbefinnande och sin egen person även om en annan inte har det.

När Anna spänner ögonen i mig och påminner mig om att jag inte är 10 år längre och att jag inte längre måste crava en typ av bekräftelse hos en person som inte är värd det blir det nästan schizofrent för jag har ju alltid lärt mig att jag är klumpig och gör fel så den personen MÅSTE ju ha rätt. Fast det vet jag ju att den inte har. Egentligen.

Jag kanske inte blir bankdirektör eller Idol-stjärna och tänka sig jag var arbetslös i några månader i en lågkonjunktur. Nu har jag lägenhet, jobb en grym kärlek och i januari börjar jag mitt andra nya jobb på Munken och allt är precis som det ska och den som inte stöttade i motgången ska inte manas att fira medgången. Gud så läskigt egentligen men samtidigt känns det rakryggat och skönt.

Jag skulle skriva om min lilla mamma men som vanligt fladdrar det i väg.
Jag saknar min mamma.
Och Lisa har fått en skitsöt bebi. En Kajsa. Jag lipade nyss. :)

söndag 22 november 2009

JUL!!

Japp, i veckan som kommer ska det bakas, städas, pysslas och pyntas för glatta livet. Ingenting ska stå i vägen för mig och mitt julmys. Om S så mycket som snörper på munnen EN gång åker han ut ögonböj och får inte smaka vare sig kola (knäck dissade han direkt) eller nåt annat gott. För två år sen gastade jag åt mitt ex att han var en satans GRINCH och kastade en tom äggkartong på honom.

Förra året var en jävla skitjävelsjul. Jag VET att det finns ensamma, fattiga människor. Men förra året var det sjukt synd om mig. Jag bodde i en lägenhet som jag kastats in i efter ett uppbrott som var minst sagt vidrigt och hade inte haft någon som helst ork eller råd att göra den mysig och fin och dagen innan då man ska sitta med sina nära och kära och sippa glögg och slå in paket jobbade jag röven av mig och när jag slutade var det för sent att åka hem till mamma och pappa så jag fick sitta ensam i min tråkiga tomma lägenhet och slå in mina små paket. När jag vaknade upp på morgonen var det alldeles tomt och tyst och inget luktade gott och då ringde min mamma och jag började böla som en gris för jag kände mig så ensam.
Sen åkte jag förvisso hem till min syster i hennes fina hus och fick mig den sedvanliga Kalle Anka julen jag är så bortskämd med men I ALLA FALL!!!

I år har jag ett bra jobb, är skitkär och har gott om tid och rum att göra det mysigt och fint. Min kille säger att han kommit på ÅTTA JULKLAPPAR TILL MIG!! Och han vill så gärna berätta vad det är men det får han inte. Han ger mig pussar och kramar och säger att han är så himlarns jättekär i mig och att jag är världens finaste.
Jag väntar på att börja fixa med en liten fin lägenhet jag valt helt själv där jag kommer känna mig hemma. Jag är inte fet iaf inte sådär sambofet jag var för två år sen.;) Jag är inte ful och jag har världens bästa kompisar. Jag ska smygskämma bort min finaste Kristina som hjälpt mig med mina små missar mycket längre än vad det var tänkt.

När alla mina fina vänner som jag inte fattar hur de orkade det året bara försökte få mig att fatta att det skulle vända trodde jag inte ett ögonblick på det. och kolla vad gött det är nu.
Jag saknar min lilla mamma. I dag pratade vi jätte länge och bestämde att S och jag ska komma på adventsfika på söndag.
Jag börjar jobba heltid på Munken i början av januari vilket kommer bli så jäävla skitroligt. Tills dess har jag ett annat jobb som ger cash och en utbildning jag nog kommer ha nytta av sen.
Jag har även införskafft ett gymkort som det är tänkt att jag faktiskt ska nyttja.
Tre av mina grymmaste brudar har blivit mammor. Det är helt otroligt häftigt att få följa deras liv ända från den nyfikna första klappen på den smått putande magen tills nervositeten precis innan och glädjetårarna och lättnaden när bebisarna kom och allting var bra. Hejja Livet!!

Det här var ju inte heller igår.

Jaha...

Drack rödtjut i fredags. Satt rätt fint faktiskt då jag inte druckit på tre veckor så tyckte jag att det var dags. S och jag myste hemma en stund och sen kom min vän MIckis förbi. Hon körde så hon fick vackert glo på mig när jag pimplade vin. Så gick Stoffe till sin arbetskamrat och hans tjej och jag gick dit när jag hängt klart med Mickis. Hon är bra hon. Mickis.
Vi hade skitmysigt hos dem och snackade massa skit och lyssnade på skön musik till klockan var typ 5. Sen larvade vi hem och garvade så jävla mycket nere vid strömmen åt fåniga dialekter och raggningsrepliker på fula dialekter och dylikt. Kom hem och upptäckte att jag inte hade med mig min snordyra Dieselväska och försökte få M att säga om den låg hemma hos honom men han sluddrade bara typ och då är den nog i Mickis bil för annars blir jag jävligt ledsen.

Min förkylning är snudd på patetisk. Hållt på en jävla månad. Men nu börjar allting anta en mer fast form om ni hajjar grejen så jag ska nog inte vara sjuk så länge till. Men det var inte gott att röka. Det har jag inte heller gjort på tre veckor så det känns som om jag lika gärna kan låta bli. Iaf när jag inte festar.

Stoffe gjorde en ASGOD Chili con Carne och så kollade vi på Public Enemies och började kolla på 9 men den var tråkig. Tim Burton till trots. Nån som vet om ljudet ska vara lite burkigt eller om det är kvaliten på filmen? Sen drack han opp min saft två ggr med flit. En av gångerna kutade han in på toan med den och låste.
Jaja, ingen roman det här direkt men sammantaget hade vi en sjukt mysig och kul helg. Imrgon är det storstädning för på onsdag ska det preppas inför DEN FÖRSTE JULHELGEN!!! Som vanligt är jag betydligt mer pepp och traditionell än den jag lever med men det skall ICKE hindra mig.

Jag drömmer om väggfärg och växtsorter på nätterna. Det ni. Och att jag skjuter folk med automatgevär i min hemstad (tacka johnny Depp för den) och att jag ska åka till en speciell liten ö som tydligen heter Ubay Cerif. Det ska jag googla på nu för om det finns nåt som heter så för då freakar jag ur.
TITT PÅ FAN!
Okej det där var ju rätt stört. Aldrig hört talas om det liksom. Kanske bör jag åka dit? I drömmen var det mina drömmars plats men jag trodde att den låg i Afrika på kusten i drömmen. Cerif däremot var inte lika upphetsande. Nåt sorts researchsystem. Kul.

Nä, nu är jag mätt och ska krypa ner och skeda upp min sovande kille. Sjukt mysigt.
En helg där man bara kramas och kärleksförklarar varandra samtidigt som man har jävligt roligt är typ en jävligt bra helg. Snor eller inte.

LISA HAR FÅTT EN BEBIS!!! Om nu någon missat det. EN FLICKA!!! Jag dööör. Nu har jag två killar och en tjej att gulla med. Typ lyckligast på jorden! Och så får jag typ alla mina bebicravings uppfyllda utan att behöva skaffa en själv. Ho ho!

onsdag 18 november 2009

Jag DÖR! Hostar lungorna ur mig av garv.


EMBED-Hot Girls Risky Business Fail - Watch more free videos


Att resa...

Det där med att resa är ju så jävla gött. Två polare ska resa och ha roligt nu och jag vill oxå!!! Saknar oron över att flyga tom. Att ta den där virren på flygplatsen. Kolla bagaget hundra gånger. Vara resful.

Mina långresor på otaliga flygplatser runt om i världen har gjort mig till mästare att somna snabbt i konstiga ställningar bland folk. jag har somnat ovanpå min backpack i Malaysia, under en stol i Kina, dreglat på min jacka på golvet i Indonesien, snarkat sittande med huvudet på en stol och en jacka över huvudet i Holland...Hela tiden med ett fast grepp om min värdeväska och ett öra uppmärksamt på minsta lilla flightförändring. haft helt skeva sömnuppehåll på uppåt 40 timmar, glömt en laptop i Krabi, kutat ombord sist på en flight till Bali, stått i bara underkläder på allmän toa i Bangkok, grinat av en tvärnit i Grekland, nickat till på en Mcdonalds i Kuala Lumpur, åkt ensam mitt i natten med en karl till ett skevt sunkigt transferhotell i detsamma... snubblat på en såndärnmanstårpåsåmanslippergågrej i Thailand...
Listan kan göras lång och längre ska den bli.
På en flygplats är det så okej att göra allting. Prata med vem som helst, somna skavfötters med en främling, u name it.

ja ja.
Jobbet går bra men är tröttsamt just nu för det är så jävla mycket info som ska in. man är helt jävla bombad i skallen. Förkylningen börjar nog släppa för jag kände faktiskt smaken av den slabbiga automatchokladen. Hoppas jag slipper jobba 06.55 på nyårsdagen.
Nästa vecka ska det storhandlas mat och julpyntas.

Så spännande är mitt liv. Jo prata med en hyresvärd oxå. Det är lite spännade faktiskt.

måndag 16 november 2009

Att bestämma sig och hitta hem.


Jag har nog bestämt mig i alla fall. Jag såg den idag. Lägenheten. Den sötaste lilla lägenheten som HÄNT!
Två stora gammaldags fönster, stukatur i taket. (Iaf en detalj där man har taklampan) knarrande trägolv, 50-talskök men inte det där med lutande skåp utan ett annat mycket sötare, en perfekt kattlådegömma bakom toan men det bästa:
Matplatsen. Stora tunga trädörrar med glas i så man kan gå runt hela lyan och bakom köket vid fönstret är rummet där matplatsen ska vara. Där vid ett stort runt bord vid fönstret ska jag samla mina fina och dricka spriten, spela korten, lägga pusslen, snacka skiten...Där i fönstren kommer missarna säga Mjau och i hallen stod en leende Punsch som kan laga nästan allt och en fnissande bästis som blir en granne bara så där och det kändes så vansinnigt rätt alltihop.

Riva plastmattan i köket så trägolvet kommer fram där oxå, eller lägga svartvitrutig plastmatta ovanpå, vad tycker ni? Köket som är så charmigt old peppas upp med en glad färg vid matplatsen. I alla fall EN vägg. Turkos? Vet att det är rätt vanligt men det gör sig ju så bra, kanske nån form av latte inne på toan som Anna hade i nån burk nånstans. Ska jag måla trägolven vita? De är liksom rödmörkbruna. Nä jag låter dom nog vara....Goa grannar allihop, töntlåg hyra. Ja det är fan kärlek. Hajja kalasen!! :) Lugnet, hemmet. Nån grym grej som avskärmar för sängen. Draperier eller rumsavdelare. Jag vet ju hur mina djur är. Vältavältavälta Mjau mjau mjau! Nära till jobbet, nära till gymet från kärleken. Ja det blir ju fan hur bra som helst.

söndag 15 november 2009

Principer och dumheter.

Jag är en kvinna av principer. Ibland önskar jag att jag kunde köra upp de principerna i röven på mig själv och jag är inte dummare än att jag vet att jag kastar sten i glashus ibland. Det finns ingen perfekt värld och det finns inga perfekta människor och jag kan inte ha kontroll över allt jag inte tycker om och jag kan heller inte tvinga andra att inte tycka om det jag inte tycker om. Det är ett mantra jag rabblar när det blir mycket ibland och jag känner hur jag blir förbannad eller less eller trött.

Jag skulle inte alls skriva det där. Jag skulle skriva om Dansbandskampen.
Jag hatar TV. Jag hatar TV något så gruvligt. Min kille älskar TV. Om han kunde vara ihop med TV.n så skulle han det. Eller det är han iofs. Han tittar lätt mer på TV än på nånting annat och försöker man ha en konversation med honom så kollar han på TV.n samtidigt som han låtsas lyssna. Ju sliskigare och sämre det är, desto bättre. Och desto mer arg blir jag. Arg på att vi är så jävla idiotförklarade att vi förväntas gilla den där skiten. Att istället för att försöka skapa en bra tillvaro så sitter vi som idioter framför en jävla burk och flinar dumt åt ännu dummare saker.

Jag har inte den där "distansen" "Men det är ju kuuuul" Nä, det är inte kul, det är sorgligt och idiotiskt och det gör mig så less att något så korkat kan få ta så jävla mycket tid hos oss. Vi tittar på program som enbart ska få oss att tro att vi behöver saker vi inte behöver. Mer muskler, nya jeans, nya bröst....Allt för att vi ska konsumera bort den depression media förser oss med. Det är ju fan skitsorgligt.

Jaja, jag skulle iaf säga att det finns ett program på TV som gör mig glad och det är Dansbandskampen. Woohoo. Vi har ärtiga kvinns från Viken, vi har lönnfeta glada gubbar från norr, vi har sliskiga sångtexter framförda med sån inlevelse att man nästan dör. Vi har kläädernaa. Vi har den där lille dansbandsnörden som med nån form sludder informerar oss om vad som är bra dansband och vad som är lite dåligare dansband. En PROFESSOR ffs!

Jaja, jag har tråkigt så dörför skiver jag tråkigt. Dansbandskampen ftw i vilket fall som helst. I går låg Stoffe och jag i soffan och snorade och så röstade vi på DATE. Vilka grabbar! Vilken DUO!

lördag 14 november 2009

En månads förkylning: Check!

Det är mycket som får kliva åt sidan när man är pank men from December är jag med i matchen igen. Det innebär att jag kan ta en spontanöl, bjuda på spontanhäng, spontanköpa en söt liten festklänning osv. S och jag tog en runda på stan idag för att handla förkylningskurer och peka ut eventuella julklappar.

Stoffe gillar allt. Nästan allt behöver han eller vill ha. Åh vilken rolig glasfigur. Kolla bara på DEN HÄR kissgula skålen. Den är säkert bra till nåt. Men även saker, som allt i toastväg. Jag tänkte att det kanske gick att klara sig utan en brödrost om man hade en toastmaster men då fick jag en sån där du-fattar-ju-ingenting-blick så så var det med den saken. Aldrig komma mellan en man och hans brön, så att säga. Ho ho ho.

Jag cravar Whiskey. Men det är tydligen inte möjligt i dessa tider. Jag missar en riktig baluns på grund av det här fjanteriet med snor och skit.
Nu mår inte Stoffe heller bra. Vi kanske svinar ner oss här borta eller så är det något annat. Ska se om jag kan truga i honom en rejäl förkylningskur med citron och ingefära och vitt ekologiskt te från någon skyddad jävla slätt någonstans. Snubbar är fan BARN när det kommer till allt som är nyttigt.

tisdag 10 november 2009

Saker jag ska göra på grön kvist i december.

  • Greja fina julklappar till de fina
  • Julpimpa sambolyan
  • Skaffa heta kläder
  • Göra allt tråkigt som släpat efter
  • Skaffa träningskort på Nautilus
Men först och främst...det bästa.

Jag ska köpa mig en fin flaska jävla rom och ett lyxigt badskum och en dyr tidning, praliner och en hårinpackning och krypa neeer i baaadkareeeet med tända ljuuuus och andaaaas uuuut och sippa min rom som är det godaste som finns och gratulera mig själv till ett jävligt gött liv.


Andra dagen på jobbet och det har gått bra so far. Två brudar är redan hängvarning på och när man tryckt in så mycket info i skallen i 8 timmar och det är en timma kvar så fnissas det så tårar rinner en stund åt fåniga namn på programvaror och dylikt som INGEN KAN FATTA SOM INTE JOBBAR DÄÄÄR. Det är liksom lite internt så där för oss jobbfolk. Ho ho. ;) Iofs tror jag att vem som helst kan garva åt namn som "SalsaDrutt." Speciellt när man först läser det, börjar fnissa lite smått för att sedan höra hur utbildaren säger det som om det vore den naturligaste sak i världen och inte alls roligt.

Bestämde idag att lyan får vänta lite. Bor hellre lite till med han som är så bra och grejar i ordning och så blir det en lya på Åbygatan i början på nästa år istället så snart tillfälle ges. För flytta det ska jag. Saknar mina katter så hemskt mycket. Kristina kan vänta sig en sååå fin julklapp så hon kan aldrig ana. Jag filar på den. :)

Idag bytte vi gardiner och fixade om i soffan så nu sitter vi på de gamla gardinerna. Man får inte va dum.

måndag 9 november 2009

Parentes

NI med pojkvänner som får somna med dem varje natt ska fan skatta er lyckliga. Här är det tomt när man kryper ner. Ibland får jag krama en lurvig liten hund men oftast vill han sova i sin egen säng. Men helgerna blir skitmysiga bara därför också. Lite special så där. Man kan kramas hur länge man vill på kvällen utan att nån måste gå, man kan äta en frukost tillsammans på en ganska normal tid.
Bäst är lördagen. För då vet man att man har en sån dag till.

söndag 8 november 2009

Knock- knock

Knack-knack-knack
Nä just ja jag har ju nyckel.
Mjau-mjau-mjaau
Hej mina små mjau ska vi kramas?
Knarr-knarr-knarr ut i köket
Tända alla värmeljus och kandelabern i hörnan
Sätta på tekokaren
Knarr-knarr-knarr in i vardagsrummet
Krypa upp i soffan med tekopp och mina små mjau
Sätta på lite musik
Gnissel-gnissel-gnissel när jag öppnar fönstret
Zzzzz-Zzzzz-Zzzzz när jag kryper ner i min säng med ett litet värmeljus tryggt brinnande i sin lilla lykta.

Kabinettet introducerar:

En berättelse om Arbetslivet- ett alternativ till Wikipedia.

Det är det där livet som tar över det mesta av det där andra livet som skall föreställa livet.
Om ni förstår vad jag menar. Ursäkta min svenska men det där de flesta har ångest över men som de ändå känner är en sorts meningsfullhet för man drar sitt strå till stacken och allt det där. Men allra mest för att man tjänar pengar. Har man tur får man syssla med det man vill. Sysslar man med det man inte vill är risken stor att man blir arbetslivs-lös vilket då betyder att man går till jobbet som en zombie, utför arbetet som en zombie, kommer hem som en zombie och somnar som en zombie. Mycket, mycket sorgligt och onödigt och helt åt helskotta på ren svenska.

När man är ung och inte förtitalist som jobbat ihjäl sig på verken så finns det faktiskt ingen ursäkt till detta beteende. Det går alldeles utmärkt och bryta mönstret och istället försöka göra något man tycker om. Samtidigt är det väldigt väldigt svårt att göra detta men med rätt pepp från omgivningen så kanske du hippsvipps vaknar en dag och känner glädje inför att gå till jobbet.
Kanske är det din egen lilla salong eller fik eller kanske du plåstrar om någon som skadat sig. Kanske du vänder en osäker rädd liten person till en lättad och glad person på vägen ut?
Kanske någon ser fram emot att just DU ska komma till jobbet denna dag för att det blir lite roligare att dricka kaffe då?

Igår såg jag UP. Den animerade filmen om en gubbe i ett flygande hus som Walt Disney har gjort. Under inledningen känner jag hur hela mitt ansikte skrynklas ihop och jag måste gömma mig under täcket och lipa en liten stund. Alltså två minuter in i filmen ungefär. Två små människor blir stora och gamla tillsammans och sen så dör frun och gubben är ensam kvar i sitt lilla hus och allt som var grönt på deras lille kulle är ersatt av betonghus men han säljer minsann inte deras livsverk inte och sen så kommer det massa heliumballonger ur hans skorsten och vips så flyger huset iväg för han lovade sin fru att äventyra sig och sen dog hon så han måste åka till deras drömplats ENSAM.
Och det är när livet komprimeras ihop i en saga och blir så där liiiitet och kort och sorgligt som jag bara tjuter ihjäl mig. Se ALDRIG The Journal/Dagboken om ni är känsliga för sånt. Efter den ringde jag min dåvarande kille och stortjöt i två timmar. HON MINNS HONOM INTEEEEEEEEEEEEEEEEEE UUÄÄÄÄÄÄÄÄH TÄNK OM VI BLIR GAMLA OCH INTE MINNS VARANN UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH JAG VILL INTE DÖÖÖÖÖÖ TÄNK OM MIN MAMMA DÖÖÖÖÖÖÖÖR UÄÄÄÄÄÄÄH TÄNK OM INTE MIN MAMMA KOMMER IHÅG MIG NÄR HON ÄR GAMMAAAAAL JAG SAKNAR MIN KISSEEE UÄÄÄÄÄH.

FY FAN för såna filmer. Toppar listan gör även Höstlegender och Big Fish. Fem hushållspappersrullar säger jag BARRA!

Som ni märker är jag inget större fan av korrekt svenska. Det bliir mer levande såhäääääär! Och jättelånga meningar utan punkt är också jättebra för då fattar man liksom hur fort det går att tänka det man tänker så snabbt så inte ens fingrarna hinner med på tangentbordet och man måste sudda lite men ibland smyger det in ett stavfel iallafall och vad fint det vore om skärmen blev blöt när man skrev något sorgligt.

Imorgon börjar min första utbildningsdag på mitt jobb.
KUL.
Första december kanske jag bor i en liten lya med knarrande golv och två missar som säger Mjau.
Mysigt.

Om det är nån som bara läser mina notes på Facebook så kan jag rekommendera att man läser det på min blogg istället. http://kamlinskabinett.blogspot.com

Det blir lite roligare för det finns färger och prickar där.

fredag 6 november 2009

Den hatade listan

jag har tråkigt och låtsas att folk är intresserade av ointressanta frågor om MIIG!


Nämn något som gjorde dig glad igår: Min kille sa att jag var världens bästa och finaste och sötaste och allt möjligt. Det var inget stopp på't. Mer sånt!!
Vad gjorde du kl 08 imorse: Rabblade mantran på Sadhanayoga. Ja, det är sant.
Vad gjorde du för 15 min sedan: la lite på mitt tusenbitarspussel.
Det sista du sa högt: "F*tthål" när pusselbiten inte passade i den andra pusselbiten.
Det senaste någon sa till dig: Hejdå älskling, sov så gott.
Vad har du druckit idag: Oj, fan inte så mycket som jag borde kom jag på. Kaffe och saft och lite vatten.
Vad var det senaste du åt: Pepparkaka! :D
Vad var det senaste du köpte: Tamponger. Kul va?
Vad är det för färg på din ytterdörr: Bajs.
Vad är det för väder hos dig nu: Svart
Godaste glassmaken: PIGGELIIIIN!!!! Vilket min kille har hajjat så fett vilket gör honom till giftasmaterial.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag tror på fashination. Stoffe var genast jävligt intressant faktiskt.
Sover du tungt: Som en säl.
Drömmer du mardrömmar: Ni vill inte ens höra om den jag drömde under min nap i går. Pedofili och allt möjligt.
Trivs du med ditt jobb: DET VET JAG PÅ MÅNDAG FÖR JAG HAR ETT JOBB! Men i januari trivs jag kanske ännu bättre om allt går som det ska.
Favoritklädsel: Snygga klänningar och jeans med converse i alla färger.
Favoritlåt just nu: Ambitions med Donkeyboy.
Vad ser du om du tittar till höger: En as-stor TV med en asdålig komedi.
Vad gör dig glad just nu: Att jag är kär, har ett jobb, en lya på gång. Men mest för att jag är kär tror jag. Det gör allting så varmt fast det är kallt. Och att mina tuffa polare ska ha ungar.
Vad ska du göra härnäst: Sova
Höger eller vänsterhänt: Vänster. Eller "Kajtlabb" som Stoffe säger. Typ CP-hand. ;)
Humör just nu: Trött men nöjd och lite nervös för imorgon ska det introduceras och skrivas på papper.
Favoritgodis: Ahlgrens bilar, häxvrål och Rättvisebutikens Divine mjölkchoklad som jag inte haft råd med på eviga tider.
Kläder just nu: Svart nattlinne
Sommarplaner: Min första semester. Så det blir nog nåt kul med Bysen och Stoffe.
Hur många kuddar sover du med: Två. Min kille:5 minst. Man måste hålla en, krama en, ligga på en, byta ibland och ha en på huvudet.
Spelar du något instrument: Klarinett...*harklar mig och tittar åt ett annat håll*
Morgon eller nattmänniska: Natt.
Vad är viktigast för dig: Att man är snäll och rädd om varandra. Då kommer resten av bara farten.
Är du kittlig: Från knäna och ner är det stenkört. Bered er på lavetter eller måhända en dansk.
Snarkar du: När jag druckit vin.
Stjärntecken: Firre.
Äckligaste insekten: Hmm vart ska jag börja...
Längtar du mest efter just nu: Att få somna i min killes famn. Vilket bara sker på helgerna. Och min lägenhet och min LÖN. MIN LÖN!!!

torsdag 5 november 2009

Jösses.

Allt bara löser sig sådär fräckt bra just nu.
Idag fick jag ett meddelande som gladde mig skitmycket och samtidigt gjorde mig lite vemodig.
Min bästis (ja jag använder ordet bästis för det är ett ord om någon som alltid får en att må bra) bor i en fastighet med vääärldens mysigaste lägenheter. Alla typ känner varandra och det är en intim, fin stämning i hela huset. Lyorna är old fashion stylee med stora fönster, fina dörrar och knarrande golv precis som jag vill ha det. Första gången jag var där kände jag att det var där jag ville bo och nu har alltså äntligen en lägenhet blivit ledig bara till mig!

Jag har två små missar jag blev tvungen att lämna bort när jag reste iväg för att bli tuff igen och nu kan jag äntligen ta tillbaka dom och kraaama och puusssa dem och lyssna på deraaas mjaau och bli aarg när de välter mina krukor!!!

Samtidigt så var jag hemlös i en ryggsäck när jag blev kär och blev liksom sambo av bara farten och det har varit så jävla skitmysigt. Skumt att flytta isär när man liksom inte ska göra slut. Men då får jag det bästa av två världar, närmre till jobbet och så kan jag ha både en hund OCH katter. Och så kan jag spontankrama världens bästa vän lite när jag vill och spontandricka te och ha kvalitetsmys. Det blir liksom inte mycket sånt annars.

och vet ni vad det bästa är? JAG FÅR INREDA EN JULIG LÄGENHET. En liiten liiten graan och massvis med ljus och julstjärnor och pepparkaksbak och sånt.
Och så fick jag ont i magen för jag har ingen köksbord och jag har inget soffbord och sånt.

I morse var jag uppe klockan 05.45 för att gå på Sadhana-yoga med Anna.
Japp, det är alldeles sant. I två timmar vek jag ihop mig själv och mumlade mantran jag inte förstod vad de betydde och sen somnade jag på mattan med en filt om mig och lät de andra mumla mantran klart utan mig. Sen drack jag kanelte och pratade om att det är gifter i grönt te. Det är gift i allt. Även när man är selektiv så är det jävlarimig gifter.

För cirka två veckor sen hade jag panikångest över att mitt liv var ett trassel.
Det har jag inte längre.

onsdag 4 november 2009

Att vara rädd och stor.

Är inte lika okej som att vara rädd och liten för när man är liten kommer man undan med en massa saker man inte kommer undan med när man är stor.
När man är liten så är man kanske rädd för monster under sängen, spöken i garderoben, vad mamma ska säga när man kommer hem och har legat i lervällingen med nya Polarn och Pyret jackan eller nåt annat som lite varm choklad kan bota.
När man blir stor är man rädd för att vara ful dålig tråkig ensam fattig sa jag tjock att räkningarna betalas i tid att vara älskad och respekterad av sin kärlek om man vill och har en av vännerna av familjen av jobbet om man har ett sånt och sen så måste man ju träna oxå och så ringa den där vännen man inte hunnit eller orkat ringa men det kan man ju inte erkänna för då är man ju dååliiig för man måste ju räcka till jättemycket till alla hela tiden.

Sen går stora människor till läkaren, dricker sig jättefulla, slår näven i väggar och skriker och stora människor får inte plats lika bra som små människor.

Tycker de viktigaste människorna vårt liv att vi är lika viktiga för dom? Är det fina vi ger och den trygghet vi känner lika innerlig för dem vi har närmast?
Ibland behöver stora människor få vara små för ibland har man blivit stor så snabbt att man inte hann med. Säkert även när man är 150 år så finns det där en rädd liten ettakluddare med smuts på nosen som är så rädd så rädd för att sova med lampan släckt så mamma måste komma och natta och krama hundra gånger minst och berätta om den lille kissen som gick vilse men hittade hem och fick sig lite mjölk som han slickade i sig så det droppade från de små morrhåren på farstutrappan där allt växte grönt och fint runt omkring och det fanns jordgubbar med grädde och socker på och ingen talade om för dig att du måste massa saker eller att du hade för små bröst eller för tjock mage eller att du var skitdålig på sport eller att du måste ligga till höger istället för till vänster för att det är bättre så för vinklingen.
Du var smutsig och rufsig med skrapsår på knäna och kanske slog du ut en tand och gömde dig kanske för elake pojken i trean som alltid knuffades och kanske var du modig och vågade hålla i en hand du tyckte om och sen klämde du en finne eller kanske hundra och hatade allt och kanske hände hemska saker och kanske orkade inte du riktigt för skrapsår på knäna och jordgubbar räckte inte riktigt och medan du krävde nytt och större förlorade du kanske det gamla och mindre och kanske var du på botten och kanske slutade du vara oskyldig och kanske mötet med det som är att vara stor gjorde ont i dig för du förstod inte att man kan få båda.

Sen något varmt och pirrigt och oändligt och fånigt och dofter och ögon som ändrar färg beroende på ljus och ljudet av skrattet och rädslan igen att man inte når ända in att man inte förstår att man inte kan att man inte räcker för när man är stor så tänker man stora saker även om sådant som kanske inte är stort och den flickan eller pojken som du älskar älskar dig tillbaka så mycket som det bara går att älska någon och mitt i allt det som är stort och gör ont och finns där och gnager så har du skapat något vackert alldeles bara för dig och där får det onda inte plats och där blir det onda mindre.

En dag sitter du där och ser på kissen med mjölk i morrhåren som lapar i sig sin gräddiga mjölk och på din gröna gräsmatta leker barn med skrapsår på knäna men inga spöken i garderoben för det är sommarlov och då blir det aldrig riktigt mörkt men du läser ändå sagan för den lilla flickan eller pojken som du älskar så högt för barnet är ditt och allt som är så stort för henne nu kommer sedan bli litet men det gör ingenting för du ser dig själv där inne och du vet när du stryker bort den grånande hårslingan från ansiktet att du fortfarande är liten, att du fortfarande är viktig och att du fortfarande finns och att allt som hände, att allt som var svårt ledde dig någonstans dit du kom att trivas.

tisdag 3 november 2009

Önskelista.

  • Vitt linne med hängslen och svart väst och kanske lite snygga pins att sätta på.
  • Ett flertimmars långt besök hos frisören
  • En het korsett
  • En ny underklädesgarderob
  • Ett par nya Dieseljeans
  • En Macbook med knulliga tillbehör
  • En lägenhet på Åbygatan
  • Mina katter i en lägenhet på Åbygatan
  • En vinterjacka med mössa och vantar och halsduk
  • Vinterskor
  • En flaska Captain Morgan med Cola och is
  • En tripp med killen jag älskar till någonstans fint.

måndag 2 november 2009

Workin ass hero..

Ok inte riktigt än men på fredag drar det igång. :)
Och bara för att saker och ting inte kan få vara perfekt så vaknade jag i morse med värre nästäppa än vanligt, äckelhosta och en lamhet i kroppen. Om jag blir sjuk nu....OM JAG BLIR HELVETES JÄVLA PÄRKILÄ SJUK NU...då hoppar jag från en bro. Nä okej inte från en bro. Jag snittar mig själv långsamt. Ska kuta in på apoteket idag och greja vitaminer, och sen blir det vansinnigt med vitlök och ingefära.

Har tills på fredag att inte få svin. Kära gode gud låt mig inte få svin jag har en utbildning att genomföra på 100 procent i minst tre veckor och får inte missa NÅGONTING för då får jag inte jobba. Kan man knarka sig frisk? För om det är vad som krävs..FRAM MÄT!
Här är jag aldrig sjuk. Har inte haft flunsa eller nåt trams på hur många år som helst typ. Men när prickar jag in sjukdom? När jag är ENSAM på Bali och har ett två dygns hemreseprojekt med flygplansbyte i Kina och övernattning i Malaysia och fan och hans moster.

Okej, det är nog lugnt.

Jag bakade en kaka åt S för att jag var en jävla PMS-bitch. Den största bitchen i mannaminne. Kvinnominne. jag hoppas att en kladdkaka fylld med kärlek och klet blidkade honom.

Nu ska jag göra min plikt.

torsdag 29 oktober 2009

Usch för denna ovisshet

För att inte tala om NERVOSITET. Inte sovit ordentligt eller gott på jäävligt länge men nu när det äntligen börjar lossa så är jag nervös över DET istället.
Intervju i morse på ett ställe. Provjobb i morgon på ett annat. Det senare är ett jobb jag så in i bängen vill ha där jag kommer äga röfv men inte med start förrän januari så tills dess måste jag ha det förre jobbet som jag väntar på besked från nu. Och så lyckades jag få ett missat nr. Privat.
När-jag-sket.

NÄR JAG SKET!

Dette får inte hende. Du KAN för i helfvete inte sitta och MÖLJA när ett eventuellt jobb ringer. och vad hade jag gjort om jag hade tagit med mig telefonen in på dass? Hade jag kunnat svara då? Sitta och kvittra och vara skitartig och kanske få tacka för att man fått ett jobb.
När man mörsar.
De skulle barra VETE!!
Men det var bara ett samtal och var det verkligen dem så har dem redan bestämt sig och då ringer dem igen.

Nu har jag i nervositetens sanna anda skurat köket och eftersom min snubbe jobbar natt är han ett uselt stöd i väntan på domen eftersom han bara snarkar och jag får nog ta å krypa ner en stund själv för jag har inte sovit nånting. Eller jag däckade igår vid 20 av emoutmattning. Vaknade två. läste till 5 och slumrade till sju. Inte stabilt.

tisdag 27 oktober 2009

Imorgon smäller det..

Om jag har tur.
Även fast jag vet att det kan gå åt skogen och att man inte ska ropa hej så kan jag inte låta bli att hoppashoppashoppas så jag nästan går av:)

Terrorgraviditet

Eftersom två av mina bästa brudar ska kläcka en unge när som helst så oroar jag mig lite.
Jag vet inte om det var därför jag drömde att jag var höggravid i natt. Fast jag rök och söp som en borstbindare med magen stor och varm. Så bodde jag i ett av mina otaligt primitiva hotellrum på Bali och på nätterna vågade jag inte sova för jag var rädd att nån skulle bryta sig in. En natt gjorde det det och jag satte mig ner och typ skrek, men då böjde sig en typ två meter lång man ner över mig i mörkret där jag satt på golvet och satte handen för min mun. Han var visst min räddare.

Pappa körde en buss och när jag gick förbi och glatt putade med min mage var jag full och han tittade konstigt på mig. Vände mig ryggen. Som min familj JÄMT gör i mina gravid-drömmar. De där är nog det närmsta en riktig mardröm jag kommer nu mera. Usch det kanske betyder att jag saknar min mamma. Inte träffat henne på länge nu.

Idag ska jag ringa samtal. Samtal gör mig nervös.

PMS.

Jag är besvärlig.
Jag har alltid varit besvärlig.
Om något är snett så fungerar jag inte alls och såhär typ fem dar innan mens är jag fet, ful och gråtmild. Jag vet att många systrar skriker WORD!

Idag började det. Först såg jag en sjuk kattunge på TV. Och en sjuk labrador. Och en ko som behövde hjälp att få ut sin lille kalv. (fast det var mest äckligt)
Kattungen hade problem i sin lilla magis och när veterinären som var en ung tjej med stora lessna bruna ögon klämde på magen så mjauade han så ledsamt och hans matte grät och de små barnen hemma fick prata i telefonen med lille gråe Felix att han snart skulle få komma hem så de fick leka igen med Felix bara låg där pch pep. Jag lipade som bara den.
Felix och labradoren blev friska så då kunde jag andas ut. Förberedde mig på att väcka S som sov inför sitt nattjobb med att snora ner hela sängen över lille Felix som kolade men det slapp jag.

Nyss började jag istället lipa över Lisas farmor spm hade blivit nekad att få ringa hem från SJUKAN när hon skulle ta sig hem och glömt sitt busskort så hon behövde telefonen för att kunna ringa Lisas pappa så han kunde hämta. Hur historien slutade kan ni läsa här, men jag tjöt.
Det fick mig osökt att tänka på min årliga stortjut som kommer varje år lagom till Julen.
Röda Korset gör ett sådant jävla kanonjobb. För vet ni hur det är? usch nu tjuter jag igen. Här kommer det. SNÖRVEL SNÖRVEL HICK!

Jo, varje år när julen kommer så finns det så många ensamma människor i Sverige som blir oroliga. OROLIGA.
De blir oroliga för att de är ensamma och ledsna och övergivna och inte har någon att prata med. Då kan de bland annat ringa till Röda Korset för att få en vän att prata med en liten stund på julafton.
100 000 hembesök gjordes förra året under julen till ofrivilligt ensamma människor!
Och det slutar inte där. RK har också en kramkampanj. Där man kan smsa en kram eller ge sig ut som stan som kramfrivillig. Så kan man åka runt och krama folk som aldrig får en kram.


KRAMAS FÖR DE ENSAMMA HÄR!

söndag 25 oktober 2009

hejja mäj baj de väj

Ja, jag måste faktiskt ge mig själv lite cred för idag när jag låg i sängen med min kille och läste bok så spred sig ett underligt lugn i min mage. Jag kände mig tillfreds, lycklig och mycket, mycket starkare.
Jag kände ork och glädje inför framtiden och en helt ny typ av styrka. En sån styrka som gör att jag med glädje fixar det som behöver fixas istället för att göra det gråtande med en klump i magen.
Jag förstår inte vart min ångest kommit ifrån men nu är det i alla fall på väg bort. Det lilla lyckopirr som dök upp i min mage och fick mig att ta ett djupt andetag och utbrista förvånat till min kille: Vet du älskling, jag tror jag är på väg ur det här. Det lilla pirret ska jag klamra mig fast vid som vore det guld fan.

Att vänner är familjen man själv valt blir tydligare när man inte mår så bra. Då märker man vilka som kommer farandes till undsättning. Som tålmodigt lyssnar och försöker hajja och peppa. Som leder en på rätt spår utan att få en att känna sig värdelös.

Något som jag lärde mig i förra veckan tror jag i alla fall var att sätta ned foten på allvar mot dem som inte får mig att må bra. De depressiva blodiglarna som bara ska ha och ha men aldrig ger något tillbaka. De utan distans till sig själva som bara släpar runt på en jävla massa självömkan och inte ens har vett att skämta om det.
I mitt fall så kanske ålderskillnaden gjort sitt. 20 år är rätt mycket. Trassliga historier.
Men jag är ingen jour. Ingen det räcker att man hör av sig til när man vill ha någonting bara. Och även fast det gör ont, så är vänner fortfarande familjen man själv valt. Och de man inte valt har man rätt att distansera sig från även fast man älskar. Eller gör man det?
Det är otroligt motstridiga känslor men ju äldre jag blir desto mer inser jag hur utnyttjad jag blivit och hur baktalad jag blivit. Att jag är lat och dum och värdelös och inte förstår någonting. "DU förstår väl att du inte kan hålla på så hääär hur länge som helst" Klappar på huvudet, göra ner bakom ryggen, sucka och stöna i någon sorts besvikelse som egentligen bara handlar om att man mår dåligt själv och därför måste klanka ner på andra för att bli större.

Man ska respektera andras självklara pondus men aldrig bli respekterad själv. Det är sådant missunnsamt jävla osäkert jävla skitsnack.
Aldrig bli erbjuden hjälp eller stöd rent genuint utan få elaka blickar för att jag inte klarar av någonting. Och så vet jag hur snacket går. Fast ingen kommit på tanken att fråga hur det egentligen ligger till. För då kanske man inte skulle kunna klaga mer. Och gud så tråkigt det skulle bli. Hela den känslan gjorde att det blev värre och värre till ingen ljusning fanns. Bara en klump i magen hela tiden och en sorts skamkänsla. Som att det vore olagligt att fastna. Som att inte det är just vad alla gör. Sen i juni liksom. Inte ett helt liv. En svacka om man så vill.

Det här skulle bli en peppblogg så jag återgår till det jag började med. Jag mår mycket, mycket bättre och i natt kommer jag sova gott. Jag kommer hålla mig undan från de människor som inte ger mig energi och glädje och värme som Frida sa. Och även fast svaret är svårt, så är det skönt.
Jag är min egen!

Om ni missat den...

BUUHUHUHUHUHU!!!

Jajjamen. Nu är det snart spökerier på gång. Det firar Kabinettet med kluttiga spöken och en fånig svartvit bild med blodig mun. MOUHAHAHAH.

torsdag 22 oktober 2009

Är det inte rätt så skumt att när en människa inte mår bra och står för det så möts hon ofta av likgiltighet fast hon blottar problemet och försöker laga.

Familjer är sälla nöjda till exempel. Min Snusmumrik-gen är inte ett dugg uppskattad hemmavid. Jag uppskattar själv inte att jag går ner mig i livsåskådning och blir handlingsförlamad efter att jag gjort något stort för man måste ju passa in.

Mina ångestattacker artar sig på så väldigt många konstiga sätt och jag kämpar med dem varje dag och försöker få en distans till fånerierna. För fan vad man slösar sin tid på att inte bara stolpa rätt ut och göra alla rätt så alla tycker att man är bäst i hela världen.
Jag är inte överförtjust i att umgås med folk i veckorna. Då vill jag sköta mitt. När jag jobbar eller pluggar så gör jag det och fixar och trixar och tränar och lagar god mat. Har jag förhållande kramas jag.

Jag är i mångt och mycket högpresterande på mina arbetsplatser och mån om att göra precis som man ska och nu när jag haft en period som inte varit så aktiv suger det i hela kroppen efter att göra, göra, göra bra!
Samtidigt trycker något mörkt ner mig. Något som suger ut precis ALLT självförtroende och får mig att känna att jag inte duger någonting till. Det har blivit värre för jag minns mig själv som betydligt mer rakryggad. Eller, jag vet ju att jag är det. Jag är typ tuffast. ;) Jag är på väg ur gröten det vet jag. Och när jag väl är ute. När jag väl får känna mig behövd och driftig igen så kommer jag ALDRIG halka ner här igen.

Igår inträffade en sak som fick mig att fundera över våra band som vi har till varandra. Oavsett hur starka de är så måste man tänka över hur givande de är. Det finns en relation där jag upplevt att jag blivit väldigt utnyttjad och inte direkt fått någonting tillbaka vilket har gjort att jag dragit mig undan. Jag har inte kunnat förmå mig. När vi är vuxna så måste vi någonstans acceptera att vi är olika. Att det inte finns ett gemensamt sätt att tänka. Det finns inte ETT rätt. När man är 24 år gammal är man inte i stånd att bli tillrättavisad. Man behöver pepp-talk, glädje, inspiration. En glad spark i röven, en puff i rätt riktning.
Alla kan inte ge det. Om jag behöver det i min kommunikation mellan människor, förtjänar inte jag det då? Om det motsatta ger mig jätteont i magen och gråtattacker och sömnproblem och ett problem med att se folk i ögonen, kan inte jag kräva det då?

Ja ja. Tömmer skallen på lite som vanligt. Det är en underlig vana det här med blogg. Det går liksom så fort att ventilera. Det krävs ingen öga för öga kommunikation. Det är lugnande bara att veta att det är sagt och ligger där.

För att plåga er lite till så tänkte jag tala om att Anna och jag var på Falun Gong igår. Det är ingen maträtt utan en typ av yoga/mediation som är mer intensiv än Qi Gong.
Anna hade hittat det här lilla stället som låg i hyresgästföreningens lokaler och hade gratisträffar så vi drog dit. Kommer in i en sån därn typisk lokal med plastmatta och starka lampor i taket och furumöbler. Jag känner inte direkt hur jag hamnar i Zen.
Var är värmeljusena? Jag vet inte vad jag hade diktat ihop i skallen men jag hade föreställt mig lite sådär kanske en liten kines kanske och lite mörker och sånt.
Vi möts av en liten tjock tant men kanske finsk brytning lite svagt i jeans. På nedervåningen står två tanter och Anna och jag. Anna och jag få följa med den lilla tjocka tanten till övervåningen där vi i full belysning får ställa oss framför henne. Vi undrar vart stämningen och rökelserna är men tydligen ska vi bara stå där rakt upp å ner.
Hon börjar tala om grunderna för oss och förklarar att vi antagligen inte kommer orka så länge för energiflödet är mycket starkt under dessa övningar. Man ska bara stå och vifta med armarna lite. Tänker jag.
Inte så att jag inte respekterar meditativa principer. Bara att jag inte tänkt att det ska funka på mig direkt sådär barra.
Hon förklarar hur vi genom olika armövningar och med lätt böjda knän släpper igenom energin till fötterna och förflyttar den runt om oss.
Vi börjar lite försiktigt och efter en stund känner jag hur det börjar pirra och bli varmt i händer och armar. I en övning ska vi hålla armarna sträckta frmaför oss med handflatorna i ögonbrynshöjd och jag känner hur jag blir lätt yr och nästan lite illamående. När jag fått in rätt schwung i knäna somnar mina fötter. Vilket hon förklarar med att jag har svag energi där. Jag förklarar att jag ofta blir kall om fötterna och hon tror att det här kan hjälpa mig. Annas fötter sover inte liksom.
DET-VAR-SÅ-JÄVLA-BALLT!
Efteråt kände jag mig renad och trött men ändå pigg. Jag ska absolut fortsätta att gå dit och utforska det hela lite närmare. Om man upplever en sån lugnande effekt på bara en enda gång när man säkert inte gjort allting rätt så måste det vara riktigt ballt när man får fason på det.

Jaja, slut för idag.

tisdag 20 oktober 2009

Hosta, kräks oxh inbillade fjärtar.

Fräsch titel va?

Vaknade i morse och mådde röv. Som jag gjort de senaste två veckorna. Saknar att bara få sträcka ut mig förnöjsamt, kyssa min kille i nacken, hålla om honom en stund och sen gå upp och brygge kaffe.
Istället såg det ut såhär i morse.

Vaknar med hufvudvärk av att Stoffe kryper ner i sängen nybadad. Grav mysfaktor=sked och puss och sen somna om en stund. Vaknar fortfarande i en sked tre timmar senare med sovande arm, hufvudvärk och lägger mig försiktigt på rygg. En suspekt doft träffar mina näsborrar en längre stund. Ligger han och SMÅFISER? Drar upp täcket över nosen så bara ögonen sticker ut och sneglar försiktigt och anklagande på min intet ont anande gute som sover så gött. Tänker solidariskt att det kanske var jag själv som fjörna strax innan jag vaknade men håller det i sig så här länge? Vad har han ätit? Det var då självaste fan att en inte ska få vakne upp i lugn och RO.

Går upp hur sängen- i det här går det ju fan inte att ligga. Tittar ut i köket, kramar om och släpper ut Bysen på gården, går in igen. Går tillbaka till köket. Luktar det ända ut hit? Sticker nosen in i sovrummet igen och kännert igen. Nä det här var fan inte av denna värld. Kastar lite boll med Bysen på gården och upptäcker att det luktar ÄNDA ut hit. Sen inser jag att det är den där jävla disktrasefabriken eller vad fan det är. Eller pappersbruket. Nåt skit blåser in över stan.
Nyvaken är ju inte alla sinnen precis som de ska så det första jag gör är ju att tänke att han ligger och pluttar. Oskyldig var han.
Så läser jag Lisas blogg och bryter ihop för hon går runt hemma med rynkad nos och undrar vem som lagt en plutt nånstans i hennes lägenhet. Jag undrar om hon oxå konstaterade samma sak som jag.

Snart promenad med bästa Jos och Milo och sen hem till Anna för en fika och tjatter. Skitmysigt.

måndag 19 oktober 2009

Helgen som gick...

innehöll en rejäl urspårning och ett mycket kärt återseende. Det ena på fredan och det andra på lördan.
På fredan skulle jag och S ha en lugn filmkväll var det tänkt men då började det liras Nazi Zombies istället så jag tog min tillflykt till Linn som satt hemma med lite vin för en stunds smuttande och tjejsnack. Efter en stund kom hennes sambo Kalle och två polare till honom. Jag dricker kanske 4 glas vin och två små Mariestadsöl och blir bjuckad på en öl på Munken också. Känner mig helt okej och lugn sådär. Det visar sig att det är nån form av spelning nere i hamnen så vi tar en taxi dit och väl därinne serveras det billiga drinkar. Typ 20 spänn drinken om jag inte minns fel. Jag känner när jag får min "rom& cola" eller vad fan det var att den smakade lite lustigt men hävde den glatt ändå som den korkade jävla svamp jag är.

Sen kommer blackouten. Tydligen har jag suttit utanför med Simon och tagit en cigg. Sen har jag bara fragment. Hur jag stirrar på mina händer som är alldeles blodiga, Hur folk hämtar papper och pratar om att jag blöder. Jag hör "akuten" och får panik och brölar NÄÄÄJJ jag vill bara heem. Stoffe är hemma nykter och tar hand om mig ta mig bara heeeem.

Simon och jag har suttit och snackat när jag helt sonika bara ramlat ihop och slagit i ögonbrynet i asfalten. Jag sätter mig upp som ingenting och så ser han hur det liksom droppar från ögonbrynet ner på mina skor och hur jag typ slabbar med händerna i nyllet. Haha. Alltså vilken jävla syn. Så han har kutat efter Linn och Kalle och så har de torkat mig och burit in mig i en taxi. Linn lyckas få tag på Stoffe som får komma ut och hämta in mig och sen börjar spyoramat. Spydde ner typ allt. När jag vaknade i sängen helt jävla näck bultade det i ögonbrynet, Stoffe mumlar och blänger lite och jag går ut i badrummet för att bevittna alla mina kläder i en plaskvåt hög som är typ vatten och pjuuk. Jag minns att jag lagt mig i badkaret en evighet i ett ofruktsamt försök att nyktra till.
Jag ligger däckad i sängen i nästan 12 timmar innan jag lyckas resa mig. Då spyr jag igen och magen är så tom som en mage bara kan bli och ångesten. Har jag sagt nånting dumt? Vid det här laget är Stoffe på Munken med ett par polare och jag skäms. Skäms, skäms, skäms.
Det KAN nog inte funnits en äckligare människa på denna jord än jag i fredags natt. Det KAN inte gjort det. Lodisarna i parken ligger i lä.
Min bästa vän Oscar är hemma från Afghanistan och när vi pratar på internet börjar jag grina och saknar och de ska dricke öl och han säger att om jag kommer så får jag cola och kebab i min tomma mage. Så jag kryper uppåt Oscar och får lite mat och läsk och kramar och sen råkade jag dricka Captain Morgan och mötte upp min snubbe för att svänge lite stjärt på Svea och humöret var faktiskt på topp igen.
OH, ska tillägga att Kalle OCKSÅ blev skitdålig. Han hade blivit buren uppför trappen och också kräkitsch. Jag säger bara det, antingen hade de mixat ut skiten med något, eller så var det bara usel jävla hembränt. De borde ha sån jävla skit. Mycket kan man säga om mig, men supa kan jag. Det där var nåt gravt fuffens. Dessutom hade jag fläskfile och bärnä i min mage. En stund...Åh.

Men idag råder måndagspanik och jag hoppas att några av bekymren jag hade förra veckan löser sig den här veckan, CSN NU! Då packar jag min kabinväske och styr röven till Götet och åker inte hem förrän Petra sparkar ut mig. Eller tills jag börjar sakna S för mycket. Den kärleken, den kärleken...

torsdag 15 oktober 2009

Hår och medeltid.

Jag tänkte kanske färga håret typ vitblont och klippa av det helt sonika. Vem ställer upp och färgar min utväxt titt som tätt eftersom jag är typ svarthårter på riktigt?

Snart fyller jag 25. I mars. I maffs.
Knappt fem månader. Sen är jag halvvägs till 50. Sen dör jag.
Då måste jag väl för fan hunnit med att ha blont hår?
(jag räknar inte med mitt frenetiska blekande i högstadiet...)

Min kille har ont i magen. Jag tror jag går och pussar och klappar lite på den...

Hett käktips är btw Bakpotatis. Säljs 2 för 10 riksdaler på Ica nere på stan.

Motpol.

Bara för att jag konstnärskräks och sentimentalbluddrar tråkigheter på natten när jag inte kan sova och det faktiskt inte ens är kul att kolla på Stoffe när han sover för att han är så fin längre så kan jag nämna att:

Jag pratade med Stoffes mamma igår på telefon och det var jättemysigt för hon bor ända borta på en ö.
Jag fick ett uppmuntrande framtidspepp av en vän och jag hoppas hon har plats för mig snart.

Jag skrattade hejdlöst åt en securitastvakt som fick springa och öppna toaletter där nån hade feltryckt på larmknappen flera gånger på programmet Stockholm- Arlanda. Jag garvade även åt homogayen som ville kalla sig flygvärdinna istället för flygvärd eller Steward för han tyckte att det låg något "70talschickt" över termen. Dessutom hade han mascara. Underbara människa. Sminka så mycket du vill även fast du är man. Fast jag skrek istället "tvätta bort mascaran tööönt" för jag var så där fjantgrinig. Menade det inte ens. Jag blir glad nu när jag tänker på att han hade mascara.

Vi gav varandra massage med olja och hade tända ljus i sovrummet.

S och jag gick en kylig långpromenad och släppte Bysen i en rastgård och lekte kurragömma och sprang runt där inne bland pinnar och höstsol.

Mja, inte så pjåkigt för en sketen onsdag va.

Tess hävdar

...att man får skratta åt vad man vill. Inklusive folk med Downs. Kolla bara på Icareklamen.
jag fnissar fortfarande åt den lilla tjejen med Downs som bad sin stackars assistent att dra åt helvete på badhuset för jag hade hört någonstans att människor med syndromet var så jävla snälla och att de inte kunde tänka dumma, elaka saker direkt.

Sen så orkar jag inte titta på andra människor som gör bra saker längre. Resultatet är överskottsenergi, konstant kåthet, en helt makaber tjurighet som jag inte ens fattar själv att jag är kapabel till. Jag som är typ världens gladaste människa är så förbannat jävla skittjurig att jag vill slå näven i väggen så det går hål i den. Stackars min kille. Jag är grinigare än grinigast och när jag inte är det tvingar jag honom att lyssna på dåliga, ointressanta historier för att få tiden att gå. Dessutom tjuter jag åt böcker och vill måla tavlor igen och tycker att det ska bli jävligt skönt att börja plugga lite smartheter så jag kan skämma bort min kille som ställt upp som fan och min kattmamma och allt sånt.

Så vill jag att verkligheten ska vara som på film och när den inte är det är allt asjobbigt.
Ni vet som i ett kapitel i en bok så tittar två personer på varandra och allt som nånsin behöver sägas, sägs. Ingen är tunn och tråkig utan alla bär på hemligheter och historier och alla bryr sig och tänker massvis med vackra saker men som de kanske ibland inte vågar säga.
I en bok jag läst precis är en kock skitförbannad hela tiden men han lagar otrolig mat och han blir så förälskad men ju mer förälskad han blir desto argare blir han tills han inte kan vara arg mera. Det är vackert.
Det är vackert att en gammal kvinna blir omhändertagen av en ung kvinna och den unga kvinnan kryper ner i badkaret naken tillsammans med den äldre kvinnan och låter den äldre skrubba henne också så att de ska vara likadana och inte förnedras och äcklas utav en uppgift som är så fin och viktig men samtidigt så svår. Då grinade jag i kudden.
Vi kan aldrig dölja dom vi är en längre tid. Inte för oss själva och inte för någon annan. Det är därför tvåsamhet är det svåraste som finns. Våra rädslor.
Jag är skiträdd för nästan allting. Jag är så rädd för andras tuttar även fast jag inte har komplex över mina egna att jag måste klippa sönder 500 tidningar och klistra upp dem överallt. Det är i alla fall ett kommande projekt. Jag kanske måste sätta mina egna tuttar tillsammans med 500 andras tuttar helst dem i tidningar som är lika stora och till synes bara släta och inte alls till för moderskap utan bara knulla.
För att få den nyttiga distansen måste jag kanske ha det i mitt face!! Ta kontrollen över det och skapa min egen referensram. Vad tror ni om det? Är jag någonsin så kreativ i praktiken?

Jag tycker inte att porr är roligt men om jag ska kunna leva med att det existerar utan att jag får en knut i magen varenda gång det kommer på tal måste jag kanske klä ut mig själv till en polkagris och skrika snuskiga ord och fnittra samtidigt. Mest för att liksom visa hur bekväm jag är i min egen sexualitet och få folk att tro att just jag är lite roligare att ligga med än alla andra.

Eller så skiter jag helt enkelt i det men det kommer jag inte göra för jag kan inte skita i saker och jag är så till den mildra grad skitromantisk att jag tror att vi människor behöver varandra något alldeles skitmycket och att det är en skam att vi inte pratar mer med varandra och ibland vill jag gå fram och ta en främmande människa i handen och säga att hon är viktig men sen låter jag bli för alla skulle tro att man var dum i huvudet.
Eller kristen.
= Dum i huvudet...I Tessanland.
Fast man bara var snäll.
Man kanske bara ville vara snäll.

tisdag 13 oktober 2009

Nyårslöften innan nyår.

När det nya året ska firas så inbillar vi oss att nästa år ska bli mycket bättre. Vi ska bli smalare, sundare, slutrökta, slutlessna och världens mest framgångsrika människor som är lika lyckliga som dem på reklam.
Vi ska bli lika smala, lika svala, lika populära, lika häftiga och i mitt allt detta så ska vi skita i vad folk tycker och vara oss själva.
Är det bara jag som tycker att dessa två livslögner slår ut varandra?
Det är viktigt att visa hur många kompisar man har, eller hur full man är. Hur liten hålan än är. Kanske ännu viktigare bara för det. Samma sak varenda jävla gång.
Om jag är full med så många människor som möjligt så har jag skitkul och då vill alla ligga med mig och så är jag allas bästis. Den är viktig. Att vara allas bästis. Att vara utvald och sånt.
Är viktigt.
Är det.

Jag brukade lova mig själv att jag skulle sluta vara så förbannad på allt hela tiden. Jag skulle sluta hata TV. Sluta hata reklam. Sluta hata feta kärringar i mataffärerna. Sluta hata gubbar.
Bara hata sånt som är okej att hata. Som typ Hitler. Och Idi Amin. Göran Persson.
Honom gillar ju ingen. Men man går ju inte runt och påminns om att man hatar Hitler varenda dag. Så då behöver ingen annan veta om det.
Att man hatar.
Att man inte sneglar argt på en kaktus i en reklam för en deodorant som gör att vi tjejer kan låtsas att vi är hårlösa under armarna utan bara fladdrar med våra hårlösa armar och ler som vore det den mest naturliga saken i världen.
Att inte hata det faktum att vi luras gilla saker som vi inte borde gilla. Som typ skelettsmala människor. Att det skulle vara finare än en stor person. Tjock eller fet får man inte säga om man inte menar en elak tant eller gubbe. Ännu en oskriven regel.
Ger vi däremot beröm till en flicka med ätstörningar då har vi gjort något bra.
Varenda dag tittar jag mig kritiskt i spegeln och önskar att jag såg ut på ett annat sätt. Min tand behövde inte stå ut. Min mage kunde vara mindre. Mina bröst kanske kunde vara större och fastare nästan som på film i rätt vinkel med plast och skuggor och stön och stånk som alla gillar.
För det gillar ju alla.
Varför skrattar jag sådär? Varför är min dialekt så här? Är mitt hår fult? Alla är snyggare, roligare, bättre och intressantare än jag. Även fast jag inte tycker om människorna som talar om detta för mig. Även fast de människorna inte finns på riktigt eftersom jag bara skapar deras storhet i mitt eget medvetande och därmed gör ner mig själv.
Jag skiter mig själv i ansiktet.
Jag skiter mig själv i ansiktet utan dietist, plastikkirurg, sminkös, perukmakare, personlig tränare, ljussättning och tandreglerare.
Jag skiter mig själv i ansiktet alldeles själv.

Det smakar illa och så hatar jag lite till.
Så tänker jag att vi är med varandra bara i brist på bröd. Att vi duger åt varandra i krig.
Tunga dagar går jag med blicken i marken och tänker att om min kille i hemlighet önskar att han kunde få någon som var så mycket vackrare och bättre och mer intressant än jag så skulle han skaffa sig det direkt och så räknar jag ner till det händer. Så har jag jämt gjort.
Som om inte alla vill gifta sig med en Megan Fox eller han Wolverine och leva lyckliga i alla sina dar. Liksom hallå.
Att våra dagar är så grå och tråkiga att vi måste visualisera en verklighet som inte existerar bara för att stå ut. En verklighet där allt är perfekt på det sätt som vi har bestämt är perfekt fast vi när det kommer till kritan bara behöver några få små saker för att vara lyckliga.
Kärlek, respekt och kanske en gnutta intresse för det där universumet man har inom sig som hos alla ser så himla olika ut.

Men vi stirrar in i en ruta där människor som inte finns säger saker som inte sägs och så blir verkligheten jättetung så då måste vi fly in i den igen och medan vi gör det tjänar andra pengar och vi svälter oss och gråter över att vi inte är perfekta fast vi inte ens vet vad det är.
Lite som den där skatten vid slutet av regnbågen ingen nånsin hittar. Eller hägringen med löfte om vatten och vila efter en för lång tid i hettan.

Jag hyser en hatkärlek till media och jag undrar varför det gör mig glad och samtidigt så olycklig.

Jag tror tanken med de här tankarna var att jag skulle sluta lova mig själv att sluta hata saker för jag älskar att bli förbannad på sånt här för det påminner mig om mina värderingar och att det fortfarande inte helt och håller har gjort mig till ett flockdjur och kanske kan jag någonstans i framtiden komma på varför det gör mig så arg och får mig att känna mig så dålig.

måndag 12 oktober 2009

Vän och bebihäng.

Asså det puttrar i grytorna hos flera av mina närmsta vänner. Grymma mammor så långt ögat når snart.
För er som inte är härifrån bjuder jag på lite östgötska och sött barn och för er som är östgötar med söta barn här eller på väg hoppas jag ni har överseende. Som vanligt slår jag knut på mina meningar.











fredag 9 oktober 2009

Citat.

Läste en bok igår av Erlend Loe. Doppler hette den. Så jävla svinbra om en framgångsrik familjefar osm lessnar på duktigheten och flyttar ut i skogen. Ibland smiter han ner till civilisationen och sitt fina hus och fyller på förråden lite och då är det ett stycke när han ser på TV.
Han skriver en sak som är exaakt så som jag tänker. Jag var tvungen att läsa det flera gånger och älska att jag inte är ensam. Så, här kommer citatet:

" Ser lite på teve, där det som vanligt är ett rikt utbud av tennismatcher och rekonstruerade brott och mer eller mindre fiktiva berättelser om människors tjat och gnat. Detta att se på teve blir för mig som ett uppslagsverk över varför jag inte tycker om folk. Teve är ett koncentrat av allt som är motbjudande med oss. Det som redan i verkligheten är svårt att försonas med av mänskliga egenskaper blir direkt grällt när det kommer på teve. Folk framstår som idioter. På teve skulle till och med jag ha framstått som en idiot.
Allt mänskligt är mig främmande."

Word, Word, Word.
Och lite mer Word.

Hejja Doppler och hans författare.
Och hans bebisälg.