torsdag 29 januari 2009

Löften till en T

Jag ska härmed icke söka en korkad bekräftelse i korkade saker och icke förta min energi samt mina tankar på annat än konstruktiva sätt.
Konstruktiva saker är fylla, sol och kanske kramar.
Man kanske borde lära sig att krama sig själv först?

måndag 19 januari 2009

Tristess

Alltså vad mycket roligare det är att planera roliga saker som ska hända när man INTE har mens och är på uselt humör.
Har jag märkt.
Jag bara sitter på min röv framför datorn hos mamma och pappa och bara dör av tråkighet.
Det är så fasansfullt TRÅKIGT här!
Inte ens dumma klipp eller terr av polare hjälper.
Det är bara TRÅKIGT.
TRÅÅKIIIIIIGT.
Inte ens musik hjälper.
TRÅKIIIIIIGT.

Pedophile beards. Me die again. (Se rapist glasses först....)

Rapist glasses....I die!

Show me your genitals..

your GENITALIA!

torsdag 15 januari 2009

Igår sket min katt på min mobilladdare.
Det var inte riktigt med flit han sket utan han hade nog ett par kluttar kvar i pälsen in the ass-area som helt fräckt valde att landa på golvet i mitt vardagsrum. Eftersom han är katt och renlig av sig så var det en bra ide att försöka täcka klutten- under min laddare.
Alla ISCH-ljud som undslapp mig fick honom att titta fundersamt och skamset på mig. Han tyckte ju han var jätteduktig. Kanske undrade han oxå varför klutten fortfarande syntes under sladden. Det där med perspektiv kanske inte var hans starka sida.
Kanske tänkte han:

Helvetes förbannade skit så jävla PINSAMT vad gör jag nu jag tänker ju inte bära tillbaka den i lådan i munnen, isch den är helt kladdig och jävlig matte kommer lacka ur och så jävla pinsamt helvete Leo (min andra misse) kom inte här och nosa NU du ser väl att det är SKÄMMIGT kanske jag kan ge henne till den som en gåva? Nämen kolla vad har vi här, en tråd. Jag kan säkert skyffla klutten som är betydligt större än en tråd UNDER tråden så ser hon den inte så jävla smart jag är shit nu kommer hon jag hinner preciiis men vad fan HITTADE hon den?


Jag ska gifta mig med Jim White. Han ska få sjunga och spela för mig och våra barn varenda dag. Alla rufsiga kluttar.

fredag 9 januari 2009

Från det ena till det andra.

Eftersom jag fått för mig att jag ska hålla på och tänka massa jobbiga saker nu för tiden så kände jag mig skittråkig.
Därför är det tur att min partner in crime Mickis- är precis svinrolig!
Därefter dog vi den stora posedöden.
Bara så du vet, Ellen så har jag removat ex antal tags. Du är inte nådig du.

Livet...

Jag har hittat en av låtarna som jag vill ha spelad på min begravning.
Jag lyssnar på den hela tiden och den gör mig lycklig och vemodig eftersom jag vet att jag ska dö en dag. Men när jag väl gört ska jag göra det med stil ta mig jävulen.
Jag tänker få den spelad även fast jag kanske inte kolar förrän om 100 år.
Jag kanske aldrig kolar. Om jag gör det kanske jag vill bli begravd under ett elskåp i en park, eller spridd för vinden vid en ocean.
Så oändligt klyschigt.
Jag avskyr att jag aldrig kommer få vara unik.
Ingenting jag gör har ingen annan gjort.

Med hjälp av en klok person kom jag igår fram till att jag kanske var lite väl hård mot mig själv. Det är proppen. Den förbannade proppen som sitter i huvudet och alla i garderoben och dem i halsen och inuti där längst in och det kan inte komma ut för tänk om det skulle komma ut då skulle allting bara spruta som värsta vattenspridaren över hela mitt vardagsrum och om jag öppnade fönstret skulle det höras över hela världen och ligga kvar i etern som ett vibrerande bevis på min existens men osynligt för ögat men jag vill hemskt gärna göra det synligt och varför skulle jag vara rädd för det. Jag tror ju på dig. Då borde jag ju tro på mig och jag älskar dig och vill hålla om dig och skydda dig från allt ont som finns i världen eller betrakta vansinnet tillsammans med dig och då borde jag ju även vilja göra det med mig?
Du- är inte en person utan alla vackra, fina människor i hela världen som jag vill...

torsdag 8 januari 2009

Terror goes panic

ok, andas nu.
Det går precis som du vill
Ingenting blir bättre av att du inte blundar och andas.
Möjligtvis får du magknip och ont i huvudet av syrebrist.
Ingen kommer inte bli ensam resten av sitt liv om ingen inte vill.
ingen kommer inte få någon solbränna och surfskills om inge n inte åker dit det går att fixa sånt.
Ingen kommer sova gott och bilda sig om ingen lär sig hur det är att vara alldeles ingen!
Ingen kommer inte laga inget om ingen är ett ingenting

Ta ett djupt andetag nu.
Ett, två tre ANDAS.
Det går precis som ingen vill!

fredag 2 januari 2009


Hittade den här på Mias blogg och den är så hysteriskt rolig att jag måste ha den här oxå.

Historen om när hon vaknade och fann något.



Morgonsolen sken in genom hennes fönster men det visste hon inte om för persiennerna var nerdragna och det enda skenet i rummet var grått.
Ville hon se solen var hon tvungen att stiga upp ur den varma sängen och ta sig bort till fönstret. Dra upp persiennerna långsamt och släppa in det ljus som fanns utanför, väntandes på henne.
Inte svårare än så. Men hon låg kvar. Tills solen gått ner och inget ljus fanns kvar utanför alls. Inte ens det grå.

Hon stiger upp, tänder egna ljus. Hela rummet blir fullt av ljusen hon själv tänt och som lyser enbart för henne och hon målar och skriver och lyssnar och ljusen brinner ner men hon tänder bara nya igen för det finns hur många som helst om hon köpt tillräckligt många. Hon vet hur man köper ljus. Hon vet hur man köper värme och hon vet varför hon måste göra så och varför hon är rädd och varför hon behöver värme som är gratis men är något gratis och vad får hon betala för värmen hon längtat efter och ersätter det någonsin solen?

Så, hon dansar, bankar, sliter och drar i strängarna som är hennes och plötsligt finner hon något. En ton, så ren och klar att ingenting någonsin liknat något annat. Det är bara hon som kan höra den och plötsligt är den borta.
Hon hänger en tavla i taket hon målar på golvet hon dansar i soffan och sover på bordet i vardagsrummet för då är det något annat än det hon känner till.
Utanför skiner solen, men det vet hon inte om.

Soundtrack:Allt med Tallest man on earth...

torsdag 1 januari 2009

När Terror är full:

Posar hon utan att minnas det...

Så rynkar hon på näsan av glädje av att ha TVÅ DRICKOR!

Excellent...



Oj, vad länge sen jag skrev. Jag har nästan glömt hur man gör.
Har ni kramats och pussats mycket?
Berättat för varandra hur mycket ni tycker om varandra? Hållit handen? Visat omtanke, kärlek och respekt för er själva och andra? Skrattat? Gråtit? Skedat? Älskat? Knullat? Sovit, vilat i något?

Jag har haft lite av lite tror jag och det påminner mig om att jag får finnas. Kreativiteten börjar bubbla så smått igen vilket känns jätteskönt. Miranda inspirerar mig allra mest nu.
Jag tror att om jag fick hålla hennes hand en liten stund så skulle jag må bra. Om jag fick en liten bit av allt det där som jag älskar med henne.
Jag såg hennes första film häromdagen och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Nu läser jag hennes bok. Läser och begrundar. Hon är så klok. Som en bok. Det är tur att hon delar med sig.
Alla små ord blir viktiga och allas ord är viktiga och vi alla är viktiga.
Ni vet det va?
Att ni är viktiga?
Att ni luktar gott och att man kan gå prick till prick på era födelsemärken och förundras av er ögonfärg eller smittas av era skratt och vandra längs med ryggraden och kanske ge en gåva eller kanske vill någon ge något alldeles speciellt till just er? Kanske en blomma, en kram eller en hemlighet?
Kanske något ingen annan sett förut för att ni skämts för mycket för att visa det utan att egentligen veta varför utan att det bara är något man måste alltså att skämmas...
Kanske en tår som inte var avsedd för er men som ni fick iallafall för att ni råkade finnas där just då med era ögon?
Kanske lovar ni någon något för att löften känns så verkliga och stora och sanna i allt det som är skrämmande och kanske kan ni då andas lugnt och försiktigt tills ni somnar.