Röfven.

Jag mår som en riktig röfv.
En infektion som riktigt slagit ut mig har gjort att jag fastnat i samma kläder som jag bar i onsdags hemma hos mamma. Misstänker att jag behöver en dusch. Kroppen och huvudet värker som in i fasen och inget hjälper. Inte ens godis. Men mammakramar gör allt lite bättre.
Så finns det internet här också så man kan terrorisera vänner på Msn och skriva ointressanta blogginlägg.

Idag tänkte jag dela med mig av min tankspriddhet. Eller kanske snarare funderingar kring metoder som kan utrota den. Jag har hört att det finns kurser. Och böcker. Kommer jag minnas tiden då kursen är? Kommer jag kunna hålla reda på boken? Den kanske är utrustad med små PIP-ljud. Eller elchocker som straffar en om man hittar den försent.
Ni som kan det här med att minnas saker kanske kan hjälpa mig?

Var är min mobiltelefonladdare? Jag är helt säker på att jag sist såg den i vägguttaget men nu är den helt plöstligt inte där. Bäst att skylla ifrån sig på nån...

Har ni sett min hårborste? Min ljudisoleringspluppsomstängeruteirriterandeljudsamthållerhörlurenpåplatsfrånsonyericsson? Jag SVÄR att den var i mitt öra sist...:(

Jag har även grava problem med att lokalisera min nagellacksremover, hårspray, räkningar ch det stör mig alldeles gravt att en ganska full soppåse nu ligger hemma i lägenheten och mustar till sig bara för att jag fick bråttom hem till mamma efter världens bästa Stockholmshäng då jag dessvärre vaknade med feber.
Jag hatar att ha det skitigt.
Jag hatar att vara skitig.
Jag hatar att vara snuskig med fett hår.
Pimp my health now, please!