tag:blogger.com,1999:blog-88155366191260887142024-02-19T16:09:32.573+01:00KAMLIN'S KABINETTEn dag kommer jag vara allt det där som jag inte visste att jag behövde vara om jag inte kommer ihåg vem jag är. ..Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.comBlogger552125tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-42867866604367497792012-01-03T04:36:00.001+01:002012-01-03T04:36:18.561+01:00Utfyllnad<div><p>Såg en dokumentär om Susan Boyle och slås ibland av att alla människor har något att säga. En historia att berätta men att man liksom först måste uppnå någon form av status för att det ska räknas. <br />Är man på TV och har skrivit en låt alla gillar så är åsikterna man har kanske lite ballare. Lite mer sanna. Äventyret är lite närmare och det blir mer än bara...kött. <br /><br />Vi gillar att dyrka- men oxå att dissa skiten ur sådant vi inte gillar och ofta creddar vi sönder människor som ändå inte hör vad vi säger. Människor som inte ser oss utan ett svart hål. En lins. Den är dock inte att förakta. Den blir vårt fönster och ventil. Våra ögon och öron men den bestämmer också vad vi ska se. Vi får inte glömma den som står bredvid. <br /><br />Jag har kreativitetsproblem och vill lägga ner hela skiten för det blir ändå aldrig bra. Jag kanske bara går och tror att jag måste men egentligen finns ingenting där och då skulle hela min världsbild rasa för det enda som får mig att inte stänga in mig i en stuga i skogen är tanken på att vi har det. Det där. Att en del av oss kanske har det mer än andra. <br />Patti Smith säger, att alla kreatörer någonstans bär med sig ansvaret att göra sin röst hörd. Det är sjukt vackert. När jag tappar målet och projekten, då lyssnar jag till henne. <br /><br />Min lägenhet bör vara full av grejer jag gjort men väggarna gapar tomma och projekten ligger i högar inuti mig och i lådor. <br />Jag orkar inte vara ett djur längre. Jag orkar inte gå på autopilot och jobba röven av mig så att jag inte hinner eller orkar något annat. Då blir jag fet och sorteras ut ur flocken och skickas ut i öknen där jag törstar ihjäl och det sista jag ser är flocken av hyenor som skockas runt mig. Babianerna skrattar i träden åt mitt nederlag. <br /><br />Jag garvar obstinat tillbaka och skriker att perfektion är en illusion. Vem lärde oss om perfekta kroppar, fantastiska karriärer vem viskade i våra öron att vi inte dög. <br />Vem skrek i ditt ansikte att hade du bara vägt 5 kilo mindre och haft lite snyggare bröst så hade du haft en partner nu. Vem lade en lapp i din ficka där det stod att läsa att du inte är tillräcklig och måste slita hund för att bli en blek kopia av den kapitalistiska drömmen så du kan sitta utfläkt och stekig och tro att du är glad. <br /><br />Jag vill sluta se världen som det skådespel det är. Jag ser världen genom den där linsen hela tiden. Retuscherad. Men stanken...den går inte att sminka över och den sabbar min aptit. <br /><br /></p></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-78079900260736011642011-06-09T17:15:00.003+02:002011-06-09T17:42:11.738+02:00Om livet och semestern och lite mer om livet.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN-xB8Sn5CrKH3fcdrKvByWCN9HTVUnoKaU25rb9v05GZCoub8Xs4er9fC6DHGR8nCWmP0Eh7skaLrCYG4wNxfH0a3TxDoBUdQVptqen6_oOH7pdCLOP37sx4F6xI_PRlutOZBlVhxqGrE/s1600/49feaf929d814c1d83e09e5d5b50cda5_7.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN-xB8Sn5CrKH3fcdrKvByWCN9HTVUnoKaU25rb9v05GZCoub8Xs4er9fC6DHGR8nCWmP0Eh7skaLrCYG4wNxfH0a3TxDoBUdQVptqen6_oOH7pdCLOP37sx4F6xI_PRlutOZBlVhxqGrE/s320/49feaf929d814c1d83e09e5d5b50cda5_7.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5616245793121226626" /></a><br />Helt plötsligt hade jag inte längre någon mamma och i ett töcken kom semester och öl och vackra snubbar och jag förstår inte hur det är möjligt att kunna le och skratta och känna att livet är vackert. Jag känner det på avstånd men samtidigt känns det som om jag befinner mig i någon sorts bubbla där jag betraktar mig själv. Kanske så som min mamma betraktar mig någonstans ifrån. <br /><br />En ljusblå fjäril trippade runt på min systers knä och jag fick besök av en lysmask på armen. Jag har inte sett en lysmask sedan jag som barn lyckligt visade den för mamma strax innan pappa skrämde mig i busken så jag tappade den. Kan det kanske vara så att hon ser mig? Jag är inte religös, jag tror inte på ett liv efter detta och aldrig har jag saknat det så mycket som jag gör nu. Måhända visar hon mig tecken på att det visst finns. Att själen inte dör och hur skulle jag någonsin kunna tänka på något annat sätt? Hur skulle jag kunna deala med döden om det inte vore för att den inte är riktigt så jävlig som jag kanske tror? Om det fanns ett land där min mamma inte hade ont, där hon inte var ledsen, där hon blickade mot oss och såg till att vi hade det bra? Allt annat är otänkbart. <br /><br />För er som inte kände min mamma så vill jag berätta att hon var fantastisk. Hon var varm och snäll och gullig och fin. Jag har hennes ögon och hennes leende och hennes händer och för er som gillar mig så ska ni tacka min mamma. Hon lärde mig att vara snäll och varm och omtänksam. Hon kallade mig för Lilla My när jag som barn var arg och hon lät mig gråta tills inga tårar längre fanns i dom finniga tonårens sorg över förlorad kärlek. Jag minns hennes varma hand på min kind, hur hon bad mig att inte vara ledsen. "Jag älskar dig lilla gumman" var något av det sista hon sa till mig. <br /><br />Jag lovar min mamma att allt jag nu gör, gör jag för henne. Även sådant jag senare ångrar. Jag har varit modig för min mamma. Jag vet att hon hade gillat det. Jag vet att hon inte ville något annat än det bästa för mig och då måste jag ju vilja det bästa för mig själv. <br /><br />Patti Smith sa något så vackert när hon förlorade sin bror. Hon sa att hon nu hade blivit en lyckligare och finare person eftersom hon bar honom inom sig och han var så fantastisk.Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-33602628259814563212011-02-09T19:36:00.002+01:002011-02-09T19:43:37.543+01:00Att jobbaJag jobbar. <br />Jag jobbar som fan. <br />Jag har fantastiska kollegor och det är så högt i tak att tom jag blir orolig. <br />Mitt i allt detta lyckas vi ändå bibehålla nån form av proffessionalism och när jag kommer hem sover jag gott. <br /><br />För något år sen tappade jag allt igen och när jag tänker tillbaka på hur mycket tid jag ödslade på något som var dåligt för mig, så skäms jag. Jag borde vetat bättre. Jag borde vetat att ingenting är värt att offra sig själv för. Inte ens för att slippa ensamheten. Inte ens för en liten stund. <br />Jag tänker att det ändå var nyttigt, för jag minns att jag slogs. Att jag slet och drog och slet lite till för att skapa något bra för mig. Något som skulle ge mig trygghet och kärlek. Jag minnns hur jag lämnade. Med tårar rinnade men med högburet huvud med alla mina kassar och två vänners famn och flyttbil. Hur jag sedan chansade igen, lät mig tryckas ner och ännu en gång slita mig loss. Jag föraktade mig själv och min svaghet, men berömde mig min vilja att ge allting en chans.<br /><br />Ibland måste man bara komma ihåg att saker kan vara skit. Att människor inte alltid kan ge en det man önskar. Att vi alla själva skapar våra egna förutsättningar. Har vi tur får vi hjälp på vägen, men vi det faller alltid tillbaka på oss själva. <br /><br />Nu väntar Berlin. Jag känner mig fri, stark och lycklig. Lycklig över allt som väntar mig. För nu ska jag bara ha det allra, allra bästa.Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-49436574870816895682010-12-18T13:20:00.003+01:002010-12-18T13:30:05.841+01:00Mitt årliga julrimLikt en blomstrande amaryllis<br />Likt ett smäktande konkelbär<br />Julen är nu änteligen här. <br /><br />Med klappar och glögg, rufs i jultomtens skögg (!)<br />Med dopp i grytan och gran, är det i tomtens ficka en banan? <br />Vi samlas med nära och kära, önskar att slutet var nära<br />Då morfar blir full, höra pappa gasta:<br />HUNDBAJS på golv, vem skulle rasta? <br /><br />Brevbärarns dotter, tänker på ex,<br />Morfar sover på golvet, jävlar vilket spex. <br />Pengar är slut, tomten har gått ut. <br />Endast svärfar är vaken, och tänka sig, <br /><span style="font-style:italic;"></span>han är alldeles naken...<br /><br />God Jul allihop!Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-85838219637437341132010-12-07T19:02:00.002+01:002010-12-07T19:28:43.559+01:00Sitter i mitt lilla kök med en ny bok och tända ljus. De senaste dagarna har varit så otroligt harmoniska med vara liite stress över när fan jag ska hinna handla julklappar då jag jobbar exakt alla dagar då jag skulle kunna gå. Varför ska jag ens utsätta mig för det när jag avskyr hetsen, stressen, konsumtionsångesten?<br /><br />I mitt lilla kök ska jag nu äta min glass och inser att jag råkat ställa den i kylen så den är lite segig. Spotify laggar under min favoritlåt. Jag stönar av smärta i min rygg efter mitt smått patetiska försök att dansa afrikansk dans igår. <br /><br />Allt är så satans jävla mysigt och trångt och jag svär högljutt över hur det här artade sig. Jag kan inte ens vara glamorösigt singel! Jag är så satans jävla oglamorös. Jag har inte ens vett att vara svårt men charmigt konstnärlig eller missanpassad. Jag hummar inte ens fundersamt med pennan i munnen på ett fik någonstans. Ensam. Skrivandes tänkvärdigheter. <br />Jag slår i överallt, knattrar på en dator och går till den lokala puben där jag misslyckas fatalt med allt jag företar mig. Mina relationer slutar i katastrof. Mina famlande försök i nån form av riktning resulterar jämt i en känsla av otillräcklighet och jag kan fan inte ens vara på pickalurven utan att se ut som Mona Sahlin. <br />Jag skiter där jag äter, blir stående någonstans och undrar vad jag gjorde för fel, jag stör mig oerhört på alla och allra mest på mig själv som inte orkar vara så jävla tacksam jämt. Som tycker att gräset är asmycket grönare på andra sidan. Jag undrar hur alla andra gör. Hur djuren gör. Varför jag måste låta så mycket kraft gå till ingenting. Som blir ledsen när det känns som att det inte finns någon magi utan bara kemi. <br />Jag är glad också. För alla andra. Hela tiden är alla så jävla duktiga. Alla känns lite lyckliga, eller fega och rädda för ensamheten. Det är en farlig kombination för då fastnar du där du inte vill vara. Jag är feg och räddför ensamheten och titta bara hur det gick. Ensam i en etta med två djur jag pratar med hela dagarna. Gömde mig i halsduken då jag på buss 118 halv sju hamnade bredvid en snubbe jag drog hem, sparkade ut fort som fan morgonen därpå efter att jag drygt frågat vad han hette nu igen. Så jävla wild'n crazy. Inte. <br />Vem fan står på en buss vid den tiden anyways?<br /><br />Mina väggar väntar på att fyllas. Min musik ska skrivas. <br />Eller så är det bara något jag aldrig kommer få gjort. <br /><br />Jag tänker inte känna någon som helst gemenskap med något idag. Jag ska likt Ior, bisamråttan knorra runt och undra hur fan det blev så här.Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-13302655543579865302010-12-07T18:55:00.001+01:002010-12-07T18:57:04.327+01:00Nu kommer den. Den stora svadan.Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-62801373284458995172010-08-11T01:02:00.003+02:002010-08-11T01:15:48.842+02:00DatakvällLånat Annas laptop och kommer nu ägna natten åt bra musik och six feet under.<br />Imorgon måste jag göra viktiga saker så jag inte halkar mellan allt igen. Det är fan svårt. Ibland undrar jag varför jag tycker att det är så svårt. Varför så mycket är svårt.<br />Men man får inte vara rädd liksom. Vi har ju bara det vi har. Det vi skaffar. Vi måste våga och orka till fan tar oss för annars sitter vi bara där. Då sitter jag bara där, medan världen pågår utanför.<br />Jag känner mig rätt ensam. Det är konstigt för jag är ju inte direkt ensam. Fast jag är nog rätt romantisk och full av massa varmt som skulle må bra av att hamna på nån liksom.<br />Det där klibbiga, kletiga, jävliga som faktiskt är rätt trevligt.<br /><br />Jag övar på att inte vara så självmedveten. Att ha distans till saker jag inte gillar. Precis på samma sätt som jag kan ha en annan distans till mig själv. Att vara ett fett jävla stort fuck you! Att veta att man är ett skämt och att det inte gör något. Att unna andra det man själv saknar. Inte att falla handlöst en svag minut för att sedan vara tvungen att resa sig upp med skrubbade knän och en rädsla av att någon såg. Ingen som tog emot. Ingen som tröstar.<br /><br />Jag vill bo i ett fett kollektiv på landet med mina fina vänner oxå. Jag vill till australien nästa år. Inget av det jag vill är omöjligt. Det är inte synd om mig. Jag är inte mer eller mindre.<br /><br />Six feet under är för öfrigt fett jävla asbra. Kör igenom andra skivan nu och kommer aldrig sova i natt. Nu brygga gott te och inandas doften av sommarkväll och den sista cigaretten vars rök ligger kvar i rummet. Det är trivsamt och det är mitt.Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-27526012258121149782010-07-22T21:25:00.002+02:002010-07-22T21:32:03.979+02:00Jösses amaliaVilken sommar!!<br />Den kommer gå till historien som en mycket händelserik sådan på väldans många plan. Mycket ska en va mä om innan örona trillar av eller hur det nu var.<br /><br />Ibland önskar man att man kunde kliva ur sig själv en liten stund och ta semester men så inser man att livet är rätt fett ändå.<br /><br />Jag har grinat med min bästa Anna på Patti Smith.<br />Jag har badat i varenda jävla sjö i östergötland.<br />Jag har ramlat i buskage, skrattat mig fördärvad åt så jävla mycket roligt.<br />Haft världens bästa jobb som gett mig nya underbara vänner och fräschat upp gamla relationer.<br />Planerar way out west.<br />Garvat mig hes åt gamla minnen då jag inser att jag inte är riktigt klok<br />Vaknat varje morgon på min fina Åbygata och ätit frukost eller kvällsgrillat med finaste grannar<br />Kramat ungar som växer så det knakar<br />Firat födelsedagar i solsken<br />Vaknat och inte kommit ihåg<br />Vaknat och kommit ihåg i allra högsta grad<br /><br />...och mer ska det bli.Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-11556947729370007042010-05-14T17:44:00.002+02:002010-05-14T17:49:02.098+02:00Nu blommar lökenJo då!<br /><br />Jag skriver inte för jag har inget att säga.<br />Jo förresten jag gillar det mesta i mitt liv nu. Och saknar min mamma.<br />Jag har vidrigt ont i mensvärksmagen nu...det blir fan bara värre. Hugaligen...<br />Ikväll är det värmedyna och te...Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-56761093716690028912010-04-30T18:28:00.003+02:002010-04-30T18:41:05.378+02:00Sen sist.Haver jag gjort diverse dumheter. <div><br /></div><div>Jag har krogbowlat och blivit jättefull och duktig. </div><div>Jag har bowlat med mina tjejer och varit rätt fet faktiskt. Stark tvåa skulle jag vilja säga. </div><div>Jag har bytt jobb. Från och med i morgon är jag Jolly Rockets bitch! Ledsen ni som inte hört men det gick sanslöst snabbt alltihop. </div><div>Jag har fått ganska bra ordning i min lya och flyttat in mina missar. Frullar med en bästis på morgonen vilket är sjukt mysigt. </div><div><br /></div><div>Ångrar att jag inte tränat mer för jag känner mig rätt fet. </div><div>Pussat min fina, fina kille</div><div>Blivit jävligt allergisk med astma men fått medicin för det</div><div><br /></div><div>Gråtit av garv åt Jossans blogginlägg om att om hon var man skulle hon se ut som Woody Harrelson. Det är ju sant liksom. </div><div><br /></div><div>I kväll är det Valborg. Jag dricker öl. </div><div><br /></div><div>Det var det. </div><div><br /></div><div><br /></div><div> </div><div><br /></div><div><br /></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-86072805940124187142010-04-07T11:52:00.003+02:002010-04-07T12:07:03.233+02:00Grammateriska....Jag har blivit så van vid den grammatiska friheten på internet att jag nog glömt bort hur man är grammatiskt korrekt. Jag tänker på det ibland när jag läser Helenas blogg för hon skriver alltid så fint. <div>Det verkar ju faktiskt som om man är lite smartare när man bryr sig om vart.man.sätter.punkterna. Det ser mer genomtänkt ut. Som om man vet vad man talar om. </div><div>Jag vet sällan vad jag talar om men att våren är på väg är något jag vet för det svider i mina ögon och när jag vaknar ser jag ut som en svullen säl och inget smink i världen döljer infektionsfinnarna eller allergisvullnaden eller det faktum att jag enligt min sömn-app på iphone sover väldigt oroligt. </div><div><br /></div><div>Dock är det ju faktiskt väldigt trevligt med vår. </div><div>Jag letar random musik på spotify. Jag liksom bara trycker lite på måfå och ser vad som poppar ut. Kanske finner jag ett nytt favoritband. </div><div><br /></div><div>Jag har i denna eviga strävan efter lycka och balans börjat knapra någon rot i pillerform som ska ge en mindre nedstämdhet vid PMS. Kanske kommer kreativiteten och asgarven tillbaka till mig i ett vips? </div><div><br /></div><div>Mumford & Sons hette ett band jag klickade på nu. Rätt mysigt faktiskt. Iaf den låt jag hör nu som är den första. </div><div><br /></div><div>Ibland när jag försöker titta på mig själv i tredje person undrar jag om jag i någons ögon är lika vacker som andra tredjepersoner kan vara för mig. Är det fåfängt? </div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-77515247033924243402010-04-06T11:09:00.003+02:002010-04-06T11:16:54.622+02:00Gotland och KräksEtt underbart infall fick mig och Stoffe att sticka till Gotland för en weekend av häng med hans familj, god mat och partajande. Det var sjukt mysigt att träffa hans familj äntligen. Kubb, spelades, det grillades, dracks drinkar gicks genom kärleksportar i myyuren, och träffade gamla vänner. <div><br /></div><div>Först var jag pepp, för att på lördagen få ont i magen och på söndagkvällen kulminerade det i ett spyorama heeela natten. Hur kul är det att behöva avlägga diverse pizzor hos svärpärona? Som tur var hörde "bara" Stoffe mina förehavanden men det kan jag ju knappast påstå kändes mycket bättre. han var dessutom alldeles för trött för att orka sympatisera med min helvetesnatt så jag fick vackert ligga där i sängen och flåsa och grina själv. Jag blir vansinnigt ynklig som sjuk. </div><div>I går låg illamåendet som en slöja över mig hela dagen och i dag är jag skakig med huvudvärk och kan när som helst haverera. vad hände liksom? </div><div><br /></div><div>Sovit 8 timmar men vill bara gå och lägga mig igen så det ska jag göra nu. </div><div>Ellen, jag drömde att du demolerade min lägenhet för att du inte tyckte om mig. :( </div><div><br /></div><div><br /></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-33244237465189009952010-03-23T12:24:00.001+01:002010-03-23T12:26:20.661+01:00Så klickar ni på texten nedan barra<a href="http://www.postcreative.se/visa">HIHIHIHIHIHIHIH!!! </a>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-646955729697080012010-03-22T20:18:00.002+01:002010-03-22T20:36:22.339+01:00Att vara argJag måste sluta bli så jävla förbannad på att så många tycker att korkade människor är underhållning på TV. Dokusåpor med skabbiga, slibbiga, sliskiga jävla *biiip* <div>För att inte tala om Håkans Bar. Jo häv to chäng DISCH. Vad fan är Disch liksom. Okej jag garvade, men sen blev jag arg. Jag blir alltid arg. Sen undrar jag om det inte bara vore bättre att vara så där jävla dum. Det enda man behövde tänka på var att 'äta typ fem ärtor om dagen och ragga upp nån rik jävel som betalar plastpattarna och sen kan man bara sitta där och vara allmänt korkad och göra karriär på det. </div><div><br /></div><div>Jag blir så arg, så arg men så står jag där och flåsar på gymet i alla fall för fet får man ju inte bli för feta människor gör mig också arg för dom är i vägen på Ica, rör sig långsamt och dör i förtid vilket är hemskt för deras familjer. Jag nyper mig här och där och tänker att jag aldrig blir så där snygg och sen blir jag ARG för jag VILL inte se ut så för jag tycker inte att det är snyggare än någonting annat och inte att det ska anses vara snyggare heller. </div><div>Jag tycker inte om att få det in my face. Jag gillar inte att min kille gillar det, jag gillar inte att typ alla i hela världen gillar det eller inte bryr sig. Jag gillar inte att det kommer åt mig, att det kan förstöra min dag, att det råder en så sjuklig jävla fixering vid minsta lilla jävla utseendepryl. </div><div><br /></div><div>Jag blir arg över att allt ska vara så förbannat jävla sexfixerat men vi brottas fortfarande med torra fittor och slaka kukar, för korta knull eller oönskad hårväxt mellan ögonbrynen. Om vi lade ner hälften så mycket energi och uppmärksamhet på våra egna relationer med varandra och oss själva skulle vi ha mer fantastiskt sex, mindre prestationsångest, praktstånd och drypande vulvor JA JAG SKREV DRYPANDE VULVOR, oändliga orgasmer och vi skulle sova gott ,ta oss fram på lätta fötter trots att vi älskat hela natten. </div><div><br /></div><div>Ja, vi har fortfarande faktorer som barn, långa arbetsdagar och den hederliga tröttheten men jag kan ge mig så JÄVLA FAN PÅ att om vi den lediga tid vi hade ägnade mindre tid åt skit som TV timtal i sträck och mer tid åt att titta på varandra och ägna oss åt varandra så skulle vi må så jävla mycket bättre. </div><div>Jag vilar så jäävla hellre ögonen på min kille i rufsigt hår, skrotandes runt hemma i lägenheten än en sketen jävla såpa med nån jävla deffad, översolbränd jävla *biiip* Jag hör hur snacket går. Jag hör det överallt och det gör mig trött ända in i hela jävla själen. </div><div><br /></div><div>Jag tror i alla fall att det skulle kunna bli lite bättre, och lättare då. Jag vet att jag i alla fall skulle må så sjukt mycket bättre av det. </div><div><br /></div><div><br /></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-70663625531300966752010-03-21T23:20:00.003+01:002010-03-21T23:35:48.172+01:0025 år av vaddå?<span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Lycka, sorg, skratt, gråt, kramar, närhet, värme!! </span><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div>På lördagsmorgonen vaknade jag av att min kille kommer in med champagnefrukost och sjöng ja må hon leva, Sjukt mysigt att sitta i sängen och smutta på champagne och lyxig choklad, honungsmelon, vattenmelon och passionsfrukt. </div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Det är ju så sjukt roligt att fira födelsedag. Jag lyckades lägga min trötthet åt sidan och bara njuta av min underbara familj, min fantastiska kille och äta riktigt god mat. Tack, Peppo!</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Presentkort på både Indiska och Cervera gör att det kommer bli grav pimpning av min nya lilla lägenhet. Jag tänkte ha lite teaparty fram över. :) </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Min syster hade skrivit ett så fint rim att jag måste dela med mig av det. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Kära syster Terese</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Nu har du ett år äldre hunnit bli</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Äntligen på jobb, pengar och boende fått pli</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Det var ju kanske på tiden</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Men din syn på tidsperspektiv är ju lite förvriden</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Med Afrika och Asien har du hunnit</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">På dina resor dig själv mer har funnit</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Nu kan du äntligen slå dig till ro</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">I alla fall till det är dags att bygga nästa bro</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Ha koll på pass och var du hemnyckeln lagt</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Ge dig ut i vida världen med all din prakt</span></i></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></i></div><div style="text-align: left;"><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Är det inte underbart fint skrivet? Hon är så duktig, lilla Balle. </span></div><div style="text-align: center;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></i></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">På fredag blir det kalas igen, för alla vännerna. Lite fubb att få fira två veckor, tycker jag. Då kommer Empan hem från England och har med sig sin kille. Snacka spännande att få träffa honom liksom. Saknar henne så mycket. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Ibland kommer det över mig hur kär jag är i min kille. Som när han kommer och går lite på håll i sina nya glasögon och är så het att jag typ dör. När han somnar stilla på rygg med händerna på bröstet eller drar av sig tröjan. Oh. OH! </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Nu ska jag duscha med en lyxig duschkräm jag fick av min syster och sen somna helt sjukt gott. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size:small;">Vill passa på att tacka för alla grattis. På fredag kör vi. :)</span></div><div><br /></div><div><br /></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-11618814856986666602010-03-17T23:17:00.004+01:002010-03-17T23:17:53.163+01:00Jag glömde att jag äfven ska hasa runt i min snordyra Bamboomorgonrock jag vann när jag jobbade på The Body Shop!!Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-24444169556496327462010-03-17T22:14:00.002+01:002010-03-17T22:40:15.261+01:00Saker att göra i ett eget hemJag började grina så fasligt för nån vecka sen och ringde min syster på natten. Hon tröstade och trodde att det berodde på att jag inte visste vart mitt hem var för att man mår sämst om det inte känns som om man har ett hem med saker som är ens egna. <div>Sen jag slutade ha ett hem så har jag liksom inte riktigt vetat hur jag ska skaffa ett. Det tar tid för mig för jag måste tänka så förbaskat på allting. Och jag har somnat så varmt och fint och mysigt i armarna på världens bästa i sju månader nu så det kan ju faktiskt vara en faktor. </div><div><br /></div><div>I dag packade jag det sista i lägenheten jag bodde i när det var som värst och det värkte till i magen när jag gick in i trapphuset så jag var tvungen att gå ut en stund innan jag kunde fortsätta. </div><div>Det är fan helt sanslöst hur man kan må. Jag gick runt där jag kämpat för att somna, kämpat för att behålla maten, grinat och målat väggarna och spytt i omgångar. Där jag vaknade på golvet eftersom jag inte orkade skruva dit några jävla ben på sängen och för en kort stund trodde att allt var lite bättre, för att sedan konstatera att det inte var det. Mer än ett helt jävla år var det så där. Fast efter ett tag byttes den fysiska värken ut mot en mer psykisk värk som gjorde det jobbigt att befinna sig bland fölk. Det är lustigt men när jag tänker tillbaka på det året är det lite som ett svart hål. Jag minns inte vad jag gjorde och när. Ett skal bara. Kroppen rörde sig men själen befann sig liksom någon annanstans. </div><div>Jag tror hjärtesorg gjort liknande saker med dom flesta och i dag känns det ju inte så där riktigt. </div><div><br /></div><div>Jag har en loftsäng nu. Total motsats till den där förjordade sketna 105 sängen utan ben på golvet. Jag skrattar till när jag tänker på det. Känns lite busigt med en stor loftsäng när man är 25. Snart. Åh. </div><div>Jag tycker att det är viktigt med kärlek och det är viktigt med närhet och det är viktigt att klura, fundera och pula och styra fullkomligt åt helvete. Man får det. Faktiskt. Jag tänker och pratar hellre om tusen miljoner saker än håller käften och inte bryr mig eller låtsas som ingenting. Det är för sakens skull. För att man bör. För att man kan. För att det är vackert att treva. Jag kan inte föreställa mig den här världen som ett hårt tomt skal där vi går omkring och skiter i allt och sköter oss själva i tystnad. Det blir helt jävla outhärdligt. </div><div><br /></div><div>I morgon ska jag tända fullt med värmeljus i min alldeles egna lägenhet. Så ska jag lyssna på musik, springa naken (det gör jag med S oxå ju men det är ju en annan sak när man är själv) och prata för mig själv. Krama om en Anna ska jag nog hinna med oxå. Hon bor ju alldeles under. :)</div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-91807842627259989022010-03-14T18:59:00.002+01:002010-03-14T19:05:50.450+01:00För att ytterliga uppta mina typ fem läsares tid så kan jag informera om att......jag i dag njöt av solen på en långpromenad med Stoffe och Bysen för att sedan åka hem till mamma och pappa i Suarn där Stoffe aldrig varit. Där visade jag mina gamla skolkataloger och Stoffe hade väldigt roligt eftersom jag var fet med hockeyfrilla och unibrow i sjuan och dumt leende och skelögd som liten. <div>Vi fikade och mös med mor och far och gick sen och åt lite restaurangmat för att åka hem och nu sitter jag här och ska sortera kläder och krypa ned i badkaret. Skitspännade va? NU har ni slösat bort aslång tid för att inte tala om hur lång tid jag slösat genom att skriva något helt onödigt när jag egentligen kunde ha:</div><div><br /></div><div><ul><li>Gått framotebax från köket och vardagsrummet 10 ggr</li><li>Pillat näsan</li><li>Gått på towan</li><li>Zappat igenom alla kanaler 5 ggr</li><li>Terrat S som ska vila innan nattjobbet</li><li>Tänkt att jag har en lång arbetsvecka men gillat det eftersom det är så kul</li><li>Haft ångest över att jag inte har nån praktikant. Eller har jag det? Nu fick jag panik. Vilken vecka är det? </li><li>Tänkt på min vikt i onödan eftersom det är larvigt. </li></ul><div>I morgon ska jag jävlar i mig flytta. Det är ju så folk skrattar åt mig snart. Men som sagt. Jag gillar inte att skynda. </div><div>Jag måste köpa mig en kalender då mitt liv börjar bli mer hektiskt i jobbväg. </div><div><br /></div><div>Jaha, det var väl det. </div></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-87507452656701131182010-03-13T18:44:00.002+01:002010-03-13T18:51:33.412+01:00Hos optikern:Dagen då Stoffe skulle få glasögon gick till så här:<div><br /></div><div>I rummet hos optikern: Nu då, Christopher så ser du prickar på skärmen. Du får se gröna och du får se röda och ska välja vilken färg du ser bäst. </div><div><br /></div><div>Stoffe:- Nu är det grönt....nu är det rött....ja nu var det grönt igen...och så rött igen ja...</div><div>Tessan:...eh älskling du var med på att du skulle säga vilken färg du såg BÄST va? Inte själva färgen..alltså...</div><div>Stoffe:- Eh jahaaaa. </div><div><br /></div><div>Optikern bryter ihop och vi får göra om allt. Men snart får han superfina briller.</div><div> Dessutom var det hysteriskt gulligt. </div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-71185027141656129342010-03-11T20:31:00.002+01:002010-03-11T20:41:40.026+01:00Det här om sex.Jag känner mig så inspirerad av en mycket<a href="http://miamakila.com/blogg"> talangfull kvinna! </a><div>Hon gör just nu upp med sin historia av vestibulit och ångesten kring allt sexrelaterat hon levt med genom åren. </div><div><br /></div><div>Jag har lyckligtvis aldrig lidit av någonting sådant men har vi fan inte alla någonsin gjort något sexuellt vi egentligen inte velat eller haft någon större glädje av? </div><div><br /></div><div>Jag har ganska nyligen i mitt liv upptäckt att mitt sexliv har en stor betydelse för hur jag mår rent psykiskt. Jag har antagligen inte riktigt kopplat ihop det på samma sätt förut. Eller så har jag inte haft samma typ av sex. Eller så växer jag bara upp och blir mer säker i mig själv. </div><div>Om man väljer att leva i en sexuell relation eller agera sexuellt någon gång då och då så är det jätte viktigt att man mår så bra som man bara kan av det. Vi slösar bort tid på fel människor och på fel saker. Hur vi ser ut, hur vi låter, hur vi rör oss. Det finns inget mer förödande. </div><div><br /></div><div>Jag vill bara ge er ett råd.</div><div>Ligg! Ligg och se till att det blir det skönaste och mest avslappnande på länge. Efteråt ska du känna dig ren och vacker och somna stillsamt utan oro. </div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-18966618282745794972010-03-10T17:46:00.003+01:002010-03-10T17:59:50.770+01:00Om distans.Jag har ingen. Jag är rakt på. Pang på rödbetan. Rätt in i smeten. Jag har ingen av-knapp men en jättestor på-knapp som blinkar röd hela tiden. Jag är som vågen som alltid blir för tung på hela ena sidan så att jag måste måtta ytterst försiktigt men sen så stöter nånting till vågen och då är det kört igen. <div>Jag brukar försöka beskriva mig själv ibland på ett sätt som gör det hela lite mer förståeligt för mig. När jag såg Alice i underlandet i går så började jag nästan tjuta för att jag kände igen mig i henne så mycket. Hennes "muchiness" som hon hade. Och att den var viktig. Och att hon var galen. Och att hennes pappa sa att det är dom bästa människorna som är. </div><div><br /></div><div>Ibland slår det mig hur lite jag vet. Jag ser, pratar, hänger, älskar och skrattar med människor varje dag men jag ser bara en liiten liiten del av det enorma universum vi alla har inom oss. Och när jag tänker på mitt eget så blir det ju helt överväldigande nästan. Är vi alla verkligen så här? Eller är det bara min skitstora röda On-knapp. Den där farliga knappen man inte får trycka på för då vet man inte vad som händer. Fast jag kanske gråter åt en halt igelkott. Eller oroar mig för min mamma. Eller tänker på hur viktigt det är att inte slösa bort relationer som betytt eller betyder mycket för oss. Tänk om jag blir förlamad imorgon och inte kan tala eller gå? Bara tänka. Och bara ligga där och önska att man skulle sagt eller gjort så mycket mer för att vara bra. </div><div><br /></div><div>Jag vet att man absolut inte får tänka så för mycket för då blir man knäpp för man varken kan eller ska tro sig kunna räcka till allt och alla. Jag vill ha en dialog som i en Wes Andersonfilm med en person som betydde mycket för mig. </div><div>Jag tänker mig en typ asregnig dag och allt är alldeles slaskigt och grått och helt plötsligt kommer någon med ett rött paraply. Barfota. Det är kanske jag, Och man står där jätte jätte blöta och pratar om hur tokigt allt blev och sen är det inte viktigt att säga något. För man är blöt och det där paraplyet blåser bort och det bryr man sig inte om och kanske kommer det en liten färgglad plastanka och glider förbi och då är det liksom som om man förstår. Fast det bara är en anka. </div><div><br /></div><div>I dag grinade jag när jag såg på Thats 70s show för han muppen fick se hur livet skulle varit utan Donna och sen fick han se flashar av allt fint dom haft och då ville han komma ihåg det fast ängeln kunde ta bort det och i går ringde jag min syster på natten och grät som ett barn över livets oegentligheter. </div><div>Jag är inte olycklig ett endaste dugg. Det är bara min stora röda knapp och jag trivs med den för den är inte farlig för jag känner. Jag känner så jag känner så jag känner .</div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-30906569363729642042010-03-09T20:45:00.003+01:002010-03-09T20:52:45.712+01:00Skratta.Idag var jag på stan och fick mess från en skärrad Lisa som ensam hade vurpat utanför världens bar så folksåg och skrattade. Jag skrattade högt så folk tittade konstigt på mig medan jag hade solen i ansiktet och tänkte på min roliga väns malör. <div><br /></div><div>Så skrattar jag åt Hugo på jobbet när han säger "HURRA!" på exakt samma sätt som klämkäcka gamla gubbar i filmer gjorde förr. Sådär ståtligt liksom. </div><div><br /></div><div>Såg Alice i Underlandet på 3D i dag. Först kom det en liten typ nu-kollar-du-minsann-på-3D grej med massa finesser i form av blå och röda bollar som studsade och alla liksom: OOOOOOH. Stoffe sa "oj jävlar" och jag fnittrade fånigt och andades in djupt. Det var ju liksom nästan så att den där lille bollen kröp in i näsborren på en. Mycket sensationellt. Det lever vi på länge. </div><div>Filmen var, som allt Tim Burton tar i helt makalös och Depp var så briljant som hattmakarn att man ville slicka på hans gröna ögonlob. En liten fjäril, en vattendroppe och när Alice trillar ner i hålet var väl det 3D-igasom gjorde att jag nästan glömde det halva huvet på bruden framför mig. Jag läxade upp en rad med fjortisar bakom mig och sen blev det tyst och så kom det en liten lip i slutet och jag tycker att hon som spelade vita drottningen bara ska spela sagoroller för hon är som gjord för det och inte som nån underskön larvig fjantbrud i romantiska komedier. </div><div><br /></div><div>Som ni märker är jag en utmärkt recensent. </div><div><br /></div><div>Nu ska jag klä på mig efter badet med Stoffe och äta Hugos vegetariska gryta. Kockarna på mitt jobb skämmer bort mig med alldeles för mycket underbart god mat. Jag ska konsultera dessa för 25-årshärjet oxå. Det kan ju inte bli annat än bra. </div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-24290077400050534062010-03-08T23:11:00.000+01:002010-03-08T23:12:01.485+01:00Det här är ju bara så jäävla roligt.<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/OlYULUHvD8U&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/OlYULUHvD8U&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-72523014117149820532010-03-08T22:43:00.003+01:002010-03-08T22:59:20.076+01:00Det där med stressigen.<div>Och att jag är hungrig. Heeeela tiden. </div><div>Och det föder bara massa ångest att vara hungrig på mat hela tiden så jag måste verkligen tänka mig för och ta mig till det där jävla gymmet så jag slipper ha dåligt samvete för att jag är ASHUNGRIG på allting! </div><div>Allt detta bara för att jag försöker finna någon slags balans i min vardag. Vet inte om det bara är mörkret men det var ju så sjukt länge sen jag skrattade så tårarna rann alltså. Han som halkade och visade hela sitt feta asscrack precis bredvid mig utanför Jollyrockets fick magen att krampa en liten stund men sen var det borta igen. Sen känns allt mest typ, He he!</div><div><br /></div><div>JAG SKRATTAR! Det är liksom min grej. Jag skrattar hjärtligt och ashögt åt det allra mesta och har varit så glad över att jag kommer leva så jävla länge för att allt är så jävla roligt. Små saker liksom. Jag skrattar åt mig själv. Det är liksom roligt att vara jag för jag är så jäkla klumpig och banal och tänker så mycket fånigt och nu har jag liksom slutat tycka det. Det MÅSTE väl faen vara vintörn? Känner ingen igen sig? </div><div>Jag vill fan höra lite mer klagolåt så man slipper känna sig så förbaskat onormal. </div><div>Så mobbar jag mig själv också. </div><div>Det är ju så jävla hemskt att man är elak mot sig själv på ett sätt man aldrig skulle kunna vara mot någon annan. </div><div><br /></div><div>Jag vill bara ha sol. Sol och värme och lägga allt gammalt bakom mig. Man får väl acceptera att visa saker helt enkelt tar tid och att det kan gå upp och ner och att man inte är sjuk i huvudet för det. Jag ser fram emot imorgon för då packar jag mina sista saker och på onsdag går sista flyttbilen sen är jag official Åbygatanbo. Jag tycker inte om att göra saker snabbt. Har jag sagt det? </div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8815536619126088714.post-80035472943922241672010-03-07T19:10:00.002+01:002010-03-07T19:29:24.932+01:00Gammal.Jag har en tjugufemårskris. Jag förstår inte riktigt varför. Jo, typ att jag sa till mig själv att jag skulle ha två barn innan 30 helst. Vilket det ju inte känns som om jag kommer ha tid med alls liksom. Jag är nöjd över att jag har ett bra jobb och att jag inte är på ruinens brant rent mentalt när den stora dagen kommer. Jag tror att jag har det jag behöver och undrar varför jag behöver så mycket. <div>Det värker i min restarm. Jag såg en dokumentär på tvåan precis om Indien och när han satt där i den skrangliga bilen som tog honom framåt på småvägar till nån obskyr liten by ville jag vara med så det nästan gjorde ont. Stackars mina ungar om jag har råd. Finns nog inget intörnätt på savannen liksom. </div><div><br /></div><div>Jag måste göra tråkiga saker också. Vika kläder. Sortera och kasta. Varför kan inte jag tycka att det är lite roligt och mysigt att pyssla med sånt? </div><div><br /></div><div>Helgen var kul som vanligt. Jag har för många tuffa vänner för att kunna ta det lugnt helt enkelt. I fredags kutade jag till systemet direkt från jobbet med en tårta i högsta hugg för att lubba hem och halvsova en kvart i ett fåfängt försök att vila och sedan pimpa för att häva grogg för att halka iväg till <a href="http://jollyrockets.se">Jollyrockets</a> där mina fina vänner hade premiäröppning och jag var stolt som ett barn med en tårta med gräddsprits som skulle föreställa ett hjärta men blev en trasslig körv. </div><div>Hamnade på Vinkällarn för massa rumpskak och som vanligt är det roligare på puben än efter klockan 01 men vad göra liksom. Börjar tycka att det är kul att umgås igen. Det kanske är vädret. </div><div><br /></div><div>Lördagen bjöd på chill för storstäd och sen gled Zelda, "Kicki" och Fia hit för sällskapsspel och grögg och sen gick vi till Munken och sen hals över hufvud ner till Hugos och idag gled S och jag i typ VÅRSOLEN till Jollyrockets för en mustig frukost och sen godis och Tv-spel och somna i soffan och nu ha 25årskris och nu ska jag ner till gymmet för ett ångbastubad och solarie. </div><div><br /></div><div>Kolla gärna <a href="http://saligamunken.se">Saliga Munkens</a> hemsida för vi har massa god lunch den här veckan! </div><div><br /></div><div><br /></div>Tessanhttp://www.blogger.com/profile/01675934668151829648noreply@blogger.com0