söndag 30 augusti 2009

Tänkte bara klaga lite mer på min baksmälla.

Klag klag klag klag lite mer klag för att inte tala om klag och så var det klag klag klag klag klag klag....

Jag blir fan utvecklingsstört bakis numera. Har sovit i princip hela dagen men är fortfarande aaastrött men kan inte sova mer. S har stuckit till jobbet så nu äre bara jag och Bysen. Stoffe ska oxå ha en vit månad säger han. Känns skönt att inte behöva göra det själv. Blir kanske lite lättare att inte slarva då. Fast eftersom jag får va full på helenas födelsedag får han va full en gång oxå. Ha ha.
Jag tycker det ska bli sjukt skönt. Jag har druckit så jävla mycket och ätit så jävla onyttigt att det är ett under att jag står ens.
Kanske man kan spendera sina söndagar på annat sätt än i handikappat tillstånd i sängen.

Men igår smakade groggen bra och jag kände mig fin i Nattas fina klänning. Jag sjöng en sång för brudparet och fick veta att inte många ögon var torra. Det kändes sjukt fint att kunna tillföra något sådant. Det gjorde hela nervositeten lättare att utstå. Ställa sig upp och sjunga på det där viset. Hann knappt torka tårarna efter vigseln så var det dax.
Jag garvade ihjäl mig åt min farsa (det var lite din farsa hos Stoffe-varning, Natta) ;) och dansade och garvade lite mer. Sjukt bra. Kort kommer. :)
Funderar på att koka korv med räguffa på ocg spela lite Final Fantasy.

Btw, har ni sett den nya Heinekenreklamen? Jag dog av garv och inser att jag definitivt är en av grabbarna!

Man vet att man är full när...

...man kommer hem från världens bästa bröllop och lägger sig bredvid sin kärlek bara för att jämra sig och sedan gå till badrummet för att spy två ggr och tappa upp ett bad för att medans man ligger i badkaret fråga sig varför toalocket är uppfällt och resa sig ur badet för att hitta en liten kräks i toan och undra VEM fan som spytt och fundera över om Tommy som var hos Stoffe igår kanske hade lite ont i magen och tänkte att han kunde ju spolat för att sedan förbryllat spola och krypa ner naken och blöt i sängen och däcka där.
Tydligen hade S föreslagit att jag skulle lägga mig i soffan för att jag (tydligen) snarkar när jag är packad men det hade jag vägrat och inte fick han lägga sig där heller för det är gravt omysigt....nu hann han somna innan jag kom upp ur badet så han hörde aldrig mina stockar.

Jag ska för öfrigt ha enb vit månad med start idag men så fyller ju min kära Helena 25 vilketi nte får missas och det känns inte som om jag vill va nykter då heller men vi får väl se.
100 sit-ups varje kväll oxå. NU jäklar!

måndag 24 augusti 2009

Jag har skit tråkigt.

Allt är skittråkigt.
Måste se till att bli ekonomiskt oberoende nu så jag slipper sitta och dröna hela dagarna för att sedan lägga mig klockan 12. Iaf få det där jobbet nu så jag kanske kan ta mig någonstans och GÖRA någonting.
Jag är livrädd över att bara sova bort allting. Så fort nåt är lite tråkigt så soover man. Som om inte det vore ännu tråkigare. Konstigt att man är trött då när man inte göör någonting?? Det blir ju bara en ond jävla cirkel av alltihop som smittar av sig och sen sitter man där. Fy faan så jävla TRÅKIGT hör ni det jag har TRÅKIGT. När jag har tråkigt brukar jag sticka men det går ju fan inte nu. jag är dömd till en framtid i en soffa stirrandes på program som inte intresserar mig och så går timmarna och sen får jag cancer och dör eller kanske HIV.
Man kanske skulle prova att umgås och prata och lära känna varandra istället för att glo på TV hela tiden jag kastar snart ut fanskapet genom fönstret. Allihop. Jag ska gå en mördaTVassassinkurs och få folk att vakna upp ur sin lönnfeta jävla pissdvala för det pågår faktiskt ett liv därute.

Eller så tar jag bara en ryggsäck och ställer mig på en väg och sträcker ut tummen och så får det gå bäst fan det vill.

söndag 23 augusti 2009

fredag 21 augusti 2009

Hula hula

skrev jag för att jag inte kom på något bättre.
Nästa helg gifter sig min älskade syster och jag är redan lipfärdig.
För att inte tala om nervös.
Jag ska nämligen sjunga en sång.
ingen hjälp har jag heller. Bara jag och ett par stämband och cirka 60 ögon som tittar på mig.
Eftersom jag alltid tar allt ett steg längre tänker jag nu delge er tänkbara scenarion som kan inträffa under denna 3 minuters förnedring.

  • Jag tappar bort mig
  • Jag tappar rösten
  • Jag tappar fattningen
  • Jag svimmar i förskräckelse
  • Jag slutar mitt i för att jag inte pallar mer och låtsas börja tjuta för att få slippa
  • Jag blir naturligtvis jättebajsnödig
  • Någon får en särdeles kraftig hostattack. (troligen farsan)
  • Någon blir sådär som man inte får bli när det är alldeles tyst. Nämligen skrattig och får sitta och pilla med servetten och stirra på sina skor för att inte börja fnissa och naturligtvis ser jag det och då är vi tillbaka till de tre första punkterna på listan.
  • En hund sliter sig från gården bredvid och är nybadad och typ skitstor och kommer gläfsande och fäller mig.
Jag ska även delge er vad som gått åt helvete på söndagen.
Dessutom är det svårare att förstå nervositet hos någon man tycker är duktig på någonting- När jag pipit fram att jag är skitnervös så kommer det ett "Äsch, du som sjunger så fint" vilket ju är jättefint att veta och jag gör det så jäävla gärna men fan vilken ångest man ska gå runt och ha innan.

torsdag 20 augusti 2009

Saker man gör...

Det slog mig precis att när jag sitter med mina vänner och någon säger något typ sådär Ellen Färm-fyndigt eller allmänt WORD! så..eh, klatschar jag dem.
Är det okej? Att liksom göra på rikt?
Eller är det mer okej när spritt språngande (nästan) män på Gotland gör det?
Eller är det alltid okej?
Help me out here.
Tänker ni liksom såhär: Ååh, nu sa jag nåt Tess gillar ååh DÄR kommer handen farande faan jag måste ju bemötat annars är jag ju dryg KLITSCH, sådärja då var det avklarat för den här gången ååh hon är så nööördiiig.

New frill

Ska äntligen bli klippt på söndag och funderar över hur jag ska beskriva för min frisör och vän hur jag vill ha det.

Vad sägs om, Bettie Page with a twist? :)



Bettie vid 80 års ålder. Still goin strong.

onsdag 19 augusti 2009

En present.

Mannen Med Skägget aka Kalle Lind (skriver man aka före eller efter alias?) Är och förblir satans briljant.

Hans blogg är precis som Mias en godispåse i rymden och ja, jag har försökt att förr beskriva hans totala genialitet och enkelhet och bara det där att slå huvvet rätt på spiken-het utan att veta hur jag ska gå till väga.
Jag ÄLSKAR hur han får alla våra gamla, respekterade kulturgubbar och damer men roligast är gubbarna att bli precis vad de verkligen är. Nämligen överskattade fåntrattar som tar sig själva på liite för mycket allvar. Eller snarare för mycket , för mycket allvar så det slår över och blir sådär....nä, jag ger upp.
Läs istället.

tisdag 18 augusti 2009

Weird

Jag lirar ju då Zelda på Gamecube.
Detta är gravt kul och beroendeframkallande och med hunken lirar jag MarioKart sisådär alldeles för mycket. Det där med dialoger är inte så viktigt. Stirra in i en skärm barra.

Eftersom jag är en nattuggla resulterar ju detta i att jag somnar vid 04 och då direkt efter att ha lirat Zelda.
Sååå, mina drömmar blir ju så jäävla weird.
Inatt drömde jag att jag var I Mariokart och att det liksom vartyp otecknat fast ändå tecknat. Alla fina färger och jag körde åt helvete hela tiden precis som på rikt och garvade ihjäl mig.
Sen var jag i Zelda och skulle hjälpa en vän i mitt lilla sandiga samhälle som såg ut som ökenbanan i Mariokart vars dinosaurievän som bara var en unge hade blivit skadad och biten så vi fick liksom gömma den och alla var ledsna och jag var så rädd att Dinon skulle dö. Att syssla med saker i tredje person som inte är på riktigt alldeles för mycket gör en liksom lite knäpp.

Det är förresten svinäckligt inne i Jabu-Jabus mage för det klafsar när man går.

Jo och sen efterlyser jag folk som vill umgås med mig under min nyktra månad. Känns som om jag måste fly till andra sidan världen varje fredag för att inte dras med. Jag föreslår tråkigare saker än att supa men som ändå under tiden man gört blir såhär: Jösses vad KUL jag har och ingen öl i sikte det kunde man väl aldrig tro.
Nu ska vi se vad som är kul utan alkohol....

....?....

eh......
jo men snart så......


TV-SPEL! Är skitkul utan alkohol för man kan styra ordentligt. Eller så bra nu jag styr.
Äta god mat.
Minnas vad man gjort och slippa vakna med ångest, huvudvärk och sug efter flottig mat och läsk.
Lira fåniga sällskapsspel
Umgås med sina gravida eller nyförlösta vänner. DEN VAR BRA! Lisa, Linnea och Jossan. Ni kanske får se mer av mig efter den 29e.
Sova hemma hos mamma och titta på deckare.
Mysa hos Mickis och kolla på Deckare?
Kommer bli mycket deckare. Ge me Morden i Midsummer så är jag nöjd.

Jag har fan inte varit nykter en helg sen jag började supa om vi inte räknar med någon enstaka toffelhelg eller influensa. I Afrika dracks det iofs inte så mycket men när det dracks då dracks det. Thailand vill jag inte ens tänka på.
Jag känner mig lite mätt.
Jag har liksom trevligt. Alltid kul med mina skitroliga polare men det var länge sen jag hade SKITKUL. Sådär banka sig på knäna jag kan inte andas du är så jävla asrolig livet är så jävla underbart-kul!
Mycket beror säkert på att jag är bekymrad över mitt liv men jag är även kär och har världens finaste, roligaste vänner.
Jag tror jag helt enkelt är trött.
Kroppen är fan lite trött.
Se om jag tappar lite späck oxå. Ingen alkohol liksom. Det här ska bli spännande. Hur kommer jag må? Kommer jag bli lyckligare? Kommer jag garva mer? Hur nu det är möjligt.
Och ingen ångest. Kommer jag sakna den?
Hah, ser jag ut som nån jävla EMO eller??
Ni är så jävla tråkiga förresten...Emos.....
Fuck U.

måndag 17 augusti 2009

Detoxmånad.

Efter min systers bröllop ska jag ha en vit detoxmånad utan cigg, alkohol och onyttigheter. Lite kul ska man väl få ha kanske med nån liten karamell men nu måste jag fan rensa ur alltså.
Jag hatar att det kommer födelsedagar och alltid massa roliga saker eftersom jag har så roliga vänner men jag får fan lägga ner detta häveri ett tag. Jag får väl nån ny cancersort snart.

Hösten kommer. Ångesten kryper. Det måste ha löst sig innan den kommer så jag på allvar faktiskt kan gilla de ruggiga höstpromenaderna och inte bara känna mig kall och pank. Då behövs detox. Och jobb. Nu ska det fan snart ha löst sig.

söndag 16 augusti 2009

Bengan ftw!

Alltså jag har ju alltid varit lite småförtjust i Bengan då han lite slirig emellanåt tipsar om vin. Men det här tog priset.
Någonstans mellan "morning alla weinlovers" och "Nu äre Boxtime" samt "De e barra å köpa" kapitulerar Kabinettet i kramp.

fredag 14 augusti 2009

FREEDAAAAAG!

Håll till godo med inte bara Electric Man utan oxå HUR han blev Electric Man.

Lisa Ekdahl ftw.

Hon är min kloka storasyster som ända sen tonårsångesten räddat mig med sin poesi.
Hon är pytteliten med sin stora gitarr och ut kommer de klokaste, sannaste av ord. På rikt.

Klåda i restarmen.

Jag är övertygad om att jag har en restarm. Den är inte onödig som blindtarmen utan livsnödvändig för min överlevnad.
Jag har varit både här och där vid det här laget. Ramlat på 5th avenue i N.Y mitt på dagen fullt nykter, gått in i en palm mitt på dagen nykter i Thailand. Dansat tokig dans på ett religöst frikyrkomöte i Tanzanias djungler, fått kallsup 12 meter ner under vattnet för att hitta Nemofiskarna var så söta, nästan drunknat när jag bodysurfade på Bali. Nästan inte fått lämna Malaysia pga feber...osv osv.

Saken är, att jag nog känner mig fullt lycklig och tillfreds med livet först när jag reser. Känslan går inte att beskriva. Först den totala resfebern, sen skitnödig på flygplatsen, sen skitnödig med dödsångest på flyget, sen planar flyget ut, Tessan planar in en whiskey eller sju, garvar åt en dålig film, tänker att nu är det värsta över om jag överlever flygresa så kommer jag ha det så jävla gött och dör jag under flygresa så var jag iaf på väg mot någonting.
Flyget landar, kanske mellanlandar i nåt sketet land och jag måste göra om hela takeoff proceduren igen men nu är jag lullig så det gör inte lika mycket.
Sen är jag framme.
Kontroller, pirr i magen. Ska älskade ryggan kommit med hela vägen?
Hakar på ryggan, glider ut, värmen slår emot mig, dofterna även om det luktar illa luktar det gott, leta upp en bil till Hotellet eller vet jag ens vart jag ska bo? Nä, jag tar nåt. pratar med främling här, pratar med främling där, lite everywhäär och vips har jag nya kompisar och är på väg mot ett cleant billigt hotell. (eller så blir jag lurad mitt i natten i Malaysia och åker iväg med en främmande Malaysian som släpper av mig vid ett vidrigt litet skyffe och tar nästan 500 svenska för det...) Ibland behövs planering, folks. Även fast jag hatar det.

Sova, stranden, slå sig ner, ta ett djupt andetag, låta solen slicka min vinterbleka kropp, slickar själv på en skitstark drink vilket är tradition numera och så känner jag hur all världens energi bara sugs in i mig och jag blir lycklig.
Vill inte åka på några småresor utan vara borta länge varje gång. Det blir en helt annan grej och så hinner man verkligen börja känna vad som faktiskt är hemma också. Gud så jag längtade hem sista två veckorna på Bali. Jag saknade mina närmaste vänner, min familj. Enkelheten och renheten. Tystnaden.
Så var jag hemma lite, träffade en underbar kille och nu kliar det igen.
Lagerjobb i ett par månader och sen sticker jag kanske?
Matte och Zanna fixar jobb och boende åt mig vid stranden i Australien. Hmmm. Det vore nåt det. Hur ska jag någonsin kunna sätta mig ner? Om jag inte har ett mål som innefattar en resa pallar jag inget. Eller jo det gör jag men det är ju nu man ska liksom. NU hoppas jag på nattlager jobb. Det är kulor samt passande för en nattuggla som jag. inga räkningar har jag heller direkt.

onsdag 12 augusti 2009

tisdag 11 augusti 2009

Say Hello to my little frieeend.

PLANET TERROR!
Hon är ond, hon är dum i huvudet, hon stör sig på allt. Allra mest på DIG.

Världens mest saknade bästis hoppar fallskärm i Australien. Faan vad jag saknar dig!

Världens mest saknade bästis hoppar fallskärm i Australien.

Inspirationellt.

Jag avundas mina vänner som alltid lyckas tänka i konst. Som är en aldrig sinande ström av vackra visuella ideer och skapelser. Som sprutar ur sig musik, tavlor, fotografier som om världen hörde på.
Min inspiration lackar. Som vanligt. Jag vet inte riktigt vad som fattas. Kanske en ensam kväll med rödvin, en fulladdad kamera och photoshop?
Pratade med en vän som vill använda mig i ett konstprojekt som vi trulat på lite. Det innefattar kanske vingar och ruiner och så småningom kanske en utställning. Vet inte om jag känner mig redo att låta någon annan fota dock. Måste liksom känna hur det kryper innanför huden för att kameran ska kunna fånga det. Kanske. Vad vet jag?

Minns hur jag i höstas satt på golvet i min lilla lägenhet med rödtjut, musik och tavlor liggandes kors och tvärs med färg överallt. Mycket slängdes, mycket sparades, mycket målades över och jag liksom målade, drack och lyssnade mig ur det som var svårt. Jag tror att om fler människor verkligen tog kontakt med sitt inre på det sättet skulle vi inte ha lika mycket svårbotade depressioner som fan aldrig tar slut. Man kanske måste våga? Släppa ut det och titta på det där på väggen. För att låta det vara en stund, och sen titta på det igen. Andra gången du ser det känns det kanske lite fånigt? Kanske var problemet inte så stort iallafall? Kanske går det att komma ut? Och vips, innan du vet ordet av är du där. Du slänger det du målat för det är målat och klart. Det är ute.
Ömka inte.
Klaga så mycket du vill. Älta så mycket du vill tills du är klar.
Men ömka aldrig.
Det stänger alla dörrar och får folk att tröttna på dig. Allra mest du själv.
--
"Du ska veta ett mysterium, ryms i dig för du är stor.
Du är för stor för att beskrivas.
Vad folk än sagt, vad folk än tror."
Lisa säger allting så himla fint.
--
Människan sörjer det som är förlorat och vi glömmer eller lär oss leva med vår sorg och vi växer oss större och livet är fan så jävla skitkort kanske kortare än vi tror kanske dör vi imorgon eller strax och har vi då varit dem människor vi vill vara och har vi tagit dem vi älskar i handen och sagt att dem är vackra och unika eller låter vi allt raseras och försvinna runt oss i skit och slocknar glansen i våra ögon redan innan vi ens börjat se på riktigt och först är vi små och rädda sen blir vi tonåringar och självmordsbenägna tror vi och sen blir vi lite äldre och är fulla hela tiden och sen är vi rädda för resten och för verkligheten och vardagen och för pengar och för varandra och sen blir vi gamla om vi har tur eller otur och kanske är vi inte ensamma när vi dör, kanske minns vi varandra och dem som stod bredvid och kanske är vi starka nog att vara lyckliga.
Det kräver sin man, förstår ni. Att vara lycklig.
Nu ber jag mina läsare om en enda sak. Eller flera små saker.
Ring någon ni inte pratat med på länge och säg att ni saknar. Känns det jobbigt att ringa? Skicka ett sms, poka på Facebook, nä förresten inte poka för då vet inte personen att ni saknar och tycker om.
Ni kanske har en liten mamma någonstans som skulle bli glad? En gammal brevvän? Kanske ligger er sambo i soffan med en tom blick in i TV.n som kanske behöver få höra något verkligt?
Timmarna, minuterna, sekunderna tickar.
Det som är på riktigt är svårt men viktigt.

Ni som får somna i någons famn med lugna, djupa andetag i nacken lyssna till dom. Andas i samma takt en liten stund även fast det inte är samma rytm som din kanske ända tills det blir lite jobbigt fläta fingrar lyssna på hjärtslag andas in doften och är du ensam lyssna på dina egna och håll om dig själv även om det känns fånigt för inget behöver vara viktigare än du just precis då.

fredag 7 augusti 2009

FREEDAAAAAAAAG!!!

torsdag 6 augusti 2009

Distansen till jaget,

blir snabbt eliminerat när man hör/ ser sig själv på film, ljudupptagning eller dylikt.
Allt som inte inkluderar stillbildande posande där man antingen ska se ut som en blandning mellan skör och stark eller med huvudet nedstoppat i en öl tillsammans med likvärdiga kumpaner.

Jag har sex timmar film från min Afrikaresa som ligger tryggt undanstoppat i en låda hemma. Jag sneglar ibland misstänksamt på den och förmår mig inte sätta igång och klippa i skiten för JAG är ju på. Det är inte ens kul när jag gör mig till. Det är hemskt.

  1. Vad gör jag med munnen hela tiden?
  2. Varför står min tand ut?
  3. Varför ser jag skelögd ut?
  4. Varför pratar jag så konstigt?
  5. Varför är jag så ful?
  6. Vad är det för retardat kroppsspråk?
  7. Varför är min dialekt vedervärdig?
  8. Varför är jag liksom sne?
Alla andra ser ju ut som på riktigt tycker jag. Det måste innebära att jag ser UT sådär. Vilket gör att det är totalt ofattbart att NÅGON skulle vilja umgås med mig egentligen. Egentligen har jag INGA vänner och alla som säger att jag är söt och rolig ljuger bara för att vara snälla.

Jag ska sälja min videokamera som ni kanske förstår. Den är som ny eftersom jag avskräckt från resan aldrig mer vill se mig själv i någon form av rörlig bildform what so ever!

tisdag 4 augusti 2009

Fånighet när den är som bäst.

Mia uppmärksammade mig precis på en av de fånigaste musikvideorna genom tiderna.
Orup, here we go. Tårarna rann. Uppmärksamma FÅNIGHETEN.

måndag 3 augusti 2009

Välkommen till världen lilla Milo.

En av världens bästa töser har fått världens finaste bebi så självklart gratulerar Kabinettet mellan rörda tårar och alldeles för mycket AAAAW. Men man FÅR vara blödig när vänner får barn. :)

En rökare åt något helt onödigt men jag måste.

Alltså jag är den sista att dissa duktiga, begåvade ambitiösa människor som lyckas inom musik eftersom det är något jag själv skulle vilja men inte kommer mig för lite som allt annat men för i helvete Miss Li....
Asså, jag föreställer mig hur hon kommer vandrande med lockat hår och de där förbannade dockklänningarna och mikrofonen som typ vapen och ställer sig vid fotsidan av min säng. Där blir hon stående, två skitar hög och stirrar på mig. Sen för hon långsamt micken till munnen och ut kommer en sorts skräckfilmsaktig bebisaktig röst likt dem i skräckisar. Typ, "comeee with uuus, playy wiith uuuuus..."
Ibland när skräckdockan blir arg kommer det dock mer nåt typ av hest, elakt ljud a'la häxan i Hans och Greta och jag föreställer mig hur hon vandrar runt hemma i sitt rum fullt av porslinsdockor, rosa överkast och slickar på en skiitstor polkagrisklubba som är större än henne själv.