måndag 23 juni 2008

Peppar Peace and love.

Det är ju festivaldags imorgon Gudbevars.
Grönbete.

Dessförinnan har jag hunnit med en resa till Manhattan i shoporamats och goda matens och starka drinkens tema. Även en mycket trevlig midsommar med en återupplivad kärlek till spelet Monopol. Mina väninnor behandlar alltid varandra med kärlek och respekt. Trodde jag.
Ord som definitivt inte passar sig i en offentlig blogg haglade friskt över bordet. Jag har nog aldrig kallat några för så många okvädesord. Aldrig har jag fått så många heller.
Ölen och fiskefjäsen korkades upp framåt eftermiddagen dagen efter midsommar och där satt vi, vännerna, köpte/snodde gator av varandra, kallade varandra för slynor och hinkade fjäs(en mintaktig tysk spritsort som blivit lite av ett signum) Länge sen jag garvade så mycket faktiskt. Ett sorts skräckblandatförtjusningsgarv vid åhörandet av alla dessa grovheter. Klorna var vässade, skulle man kunna säga.

Imorgon är det festival som sagt. Jag har varit på vippen att bli jätteförkyld men köpt piller som verkar ha skrämt iväg den. Jag hoppas verkligen det. Förkyld på festival är INTE en bra ide.

Ska snart lägga upp lite roliga kort från min Manhattanresa. Och midsommar förstås. Har ju köpt mig en ny kamera. En Nikon D60 minsann.
Ingen går numera säker från mitt svarta öga.

torsdag 19 juni 2008

Ibland är man bakfull...

..ganska ofta är man bakfull.
Hjärnaktiviteten är inte på topp och väldigt roliga konversationer kan uppstå.
Som den här ute på Lisas torp när vi premiärbadade i Östersjön.

Jag: Eh, kan svanar flyga?
Alla: ....
Jag: Var jag dum nu?
Hugo: Ja, det kan man väl säga. Har du sett en tjuga nån gång?
Walle: Men, det är ju för fan GÄSS.
Helena:Neej, det är ju en gås.

Lisa vill ju inte vara sämre så hon släpper den här:

- Fram tills jag var 13 trodde jag att "fjol" var ett ställe.
"I fjol", vart fan ligger det?

onsdag 11 juni 2008

Om alla var snälla, om alla var som jag

Så jälla tråkigt. Vad skulle man då ha att vara lack på? Hur skulle man då få några perspektiv?
Eftersom jag är så extremt emotionell så har jag lika nära till typ alla känslor. Ena sekunden låter jag arg, för att andra sekunden sprudla över något och tredje sekunden är melankolisk.
Mitt röda lilla fjun sitter här och spinner och jag typ dör av gullighet.

Vi tolkar alla saker olika. Vi lever alla på olika sätt. Vi har alla olika bakgrund. Vi har alla olika erfarenheter. Vi är alla alldeles unika.
Så varför strävar vi då så intensivt efter att vara likadana? Det är ju omöjligt.
Varför strävar vi efter ideal som andra satt upp? Varför är vi elaka mot våra medmänniskor som inte gjort oss något ont? Varför konkurrerar vi med varandra? Varför gläds vi inte åt varandra? Varför är det så fruktansvärt jobbigt att vara olika?
Olika behöver inte vara dåligt bara för att man nödvändigtvis inte förstår varandras beslut oh vägval.
Varför älskar vi att hata?

Jag älskar att hata saker.
Snabbt.
Sen går det över.
Sen känns det jättefånigt men jag kan bli så jävla förbannad över en mjäkig låt som spyr ut något sketet om nån jälla brud som inte vill ha den där jälla killen eller att killen vill ha en annan tjej för hon som sjunger snodde den killen och då får ju den lämnade tjejen skylla sig själv för hon var ju ful YADA YADA.
Vardagsidioti gör mig alltid skitarg.
Det påminner mig om vilka meningslösa flockdjur vi verkligen är och det gör mig deprimerad för jag vill att allt ska vara kärlek och kramar.

Jag älskar att hata killar som älskar sig själva men som inte gör det med stil utan går gatan fram som några jävla alfahannar i fula tribaltatueringar och tror att alla tjejer som bantat ner sig och pumpat upp pattarna vill ha dem.
Jag undrar vart det gått fel när killar uppenbarligen slutar tänka och när både tjejer och killar som spelar med i det där spelet inte hajjar att dem blivit lurade.
Jag undrar varför dem inte ser att alla skrattar bakom deras rygg.

Jag älskar att hata hur jag måste försvara mig för att jag inte gillar Peter Jöback, Christer Sjögren, Perelli eller någon annan mjäkig skitartist eftersom jag föredrar RIKTIG musik som talar till MIG men då bara för att jag råkar ha svart hår och svarta kläder och gillar musik med drag i så är ju jag minsann nån sorts wannabe med depressionsproblem som tror att jag är skitatuff så jag måste minsann tillägga att jag älskar visor och inte dricker blod och lyssna på folk som talar om för mig att jag kommer dö om jag röker eller bli fet om jag dricker öl eller båda delarna för annars finns ju minsann risken att folk tror att jag har ATTITYD och inte ÄR MIG SJÄLV.

Hur orkar vi?

tisdag 10 juni 2008

Men TYCK då!

Vad är det med folk att TYCKA saker.
TYCKER folk så extremt mycket just här eller har vi tyckare över hela världen?
Jag har aldrig varit med om ett folk som tycker så mycket och ändå har jag diskuterat saker med många människor från många världsdelar och länder.
På ett sätt är det naturligtvis underbart med människor som med öppna ögon ifrågasätter, förbannar samt upphöjer olika aspekter av politiken, könsroller, vilken middag man ska ha und so weiter.
Det som retar mig är nog just att vissa får betalt för det. Som om dem typ, var lite BÄTTRE på att tycka saker.
För att allt ska hållas så fyrkantigt som möjligt är det ofta vissa typer av människor som får uttrycka sig. Extremer, stereotyper, högutbildade med mera. Gör det att missförstånden minskar? Om man inte kan undgå att höra att "experten" experterar kring mobbing i skolorna. Sover vi bättre då? Eller om bögen eller flatan uttrycker sig upprört om diskriminering.

Jag tycker som sagt att det är underbart, vackert och oerhört viktigt! Men måste man ha en TITEL för att få TYCKA något?

måndag 9 juni 2008

New York New Yoork

Ja ni snart är det dags.
Det är faktiskt himla nervöst.
Det skulle vara så typiskt mig om allt gick åt helskotta.
PepparPeppar.

Det är så mycket som ska hinnas med och det kräver verkligen att allt flyter på. Att taxibilarna faktiskt stannar, att man förstår sig på tuben och inte hamnar i Harlem fast man ska till Greenwich och så vidare.
Gillar att man kan planera på flygplanet. Även fast jag antagligen bara kommer svepa vodka och terra Walle med massa skitsnack för att försöka glömma att man befinner sig 700 mijoner upp i luften.

Nu ska vi vara duktiga!

Kan ingen bonka mig i skallen med något hårt strax innan så jag vaknar utvilad på mitt hotellrum redo att ta mig an Manhattan? Och proppa i mig lite värktabletter i samma veva så jag inte får några biverkningar av smällen.

BOYA!

söndag 8 juni 2008

Kallt Spel

Coldplay i globen i september.
Im peeing my pants.
New York på torsdag.
Im peeing my pants.
Jag är kär och känner livet i mig. (skriver detta då jag druckit för mycket för mitt eget bästa samt lyssnar på fin musik.)
Att låta Chris Martin sjunga för mig igen känns så lockande och vackert att jag måste dela med mig av just den tanken.
Nu ska jag inte skriva mera.
Bara lyssna.
Im peeing my pants.

torsdag 5 juni 2008

Skaparlusta

Jag lider av extremt mycket av någonting. Somnade inte om i morse trots ny säng. Detta måste innebära något konstigt.

Det väntar en resa till staterna. Jag är grymt pepp. Och nervös. Tycker ju inte om att flyga.
Jag kommer konsumera som den I-landsbitch jag är för att sedan gnälla över världens fattigdom. Är det inte underbart hur lätt det är att vara konsekvent.
Jag riktigt känner hur det rycker i mina rika små fingrar. Merameramermamera tills vi alla dör.

Jag vill måla. Men jag KAN ju inte. Och då säger ni att alla kan måla men om jag har en bild i huvudet på värsta grejen och sen ska måla det typ ett hus så kommer det se ut som en svamp och då kankse jag kan hävda att det är för konsten och komma undan med det för det är ju trots allt nåt jag gjort själv.
Annars är jag ju iofs skitbra på att skriva alldeles för långa meningar om absolut ingenting viktigt. Det borde jag fan ha betalt för.

Det är grymt mycket sol för tillfället och det tackar jag för genom att skaffa tusen fräknar och bränna upp bröstkorgen. Och bli full.
Det kommer man liksom inte riktigt ifrån.

Vi måste flytta på vår terass trots att jag erbjudit bygglovskärringen min kropp.
Det gör mig jävligt lack. Och ger mig komplex. Den kommer bli fet, men på andra sidan. Jag är lack.

Det ska bli mysigt att komma bort lite med W och bara vara kära någon annanstans. Vi ska köpa en kamera det första vi gör när vi kommer dit och sen ska ni få se fina kort.

tisdag 3 juni 2008

Idag är ingen vanlig dag för det är Balles födelsedaag, HURRA HURRA HURRAAA!



Gratis syster!
Hehe, det skulle stå Grattis sålart men det här blev ju lite kul kom jag på.
Nån som vill köpa'na? Fem kameler så har vi en deal!

måndag 2 juni 2008

Samma likadan

SOL!
O, min runda gula varma boll.
Låt dina strålar skina ner på alla sommartroll.
Vi blir varma och glada
Och åker på solsvada.
Och röd rygg
Bland alla mygg
-bett.

Min poetiska ådra svider lika mycket som pannan och bröstkorgen för tillfället gör.
I lördags vankades det Storåfestival i Söderköping med skitdåliga band och fullgubbar om vartannat och det är precis så det ska vara. Så jävla opretentiöst och underbart.
Ska tillägga att det var godisregn.
Kul för unga band att få spela lite också men det var ju inga kravaller direkt.
Bara skitmysigt.

Min älskade Frida kom förbi ända från huvudstaden och det var riktigt kul att få snacka lite skit med henne. Dock gick våra meningar isär om hur vi skulle spendera kvällen så storstadsbon drog till Norrköping för krök och jag åkte ut på mina vänner Lisas och Martins nya fina torp för en orgie i grillning, snapshävning samt afrikanska trummor mixade med västerländska moderna gitarrackord. Det var ett schysst jävla jam!
I söndags solade vi hela dagen och grillade lite mer och drog ut och badade.

Hett tips till alla som vill gå in i nåt. Trumma. Medan man kämpar för att lära sig en takt och behålla den när de andra börjar lira nåt annat gör att man tappar tid och rum fullständigt. Kvar finns bara rytmen och den totala coolheten i att det är man själv som trummar.
Tack Simon för att du är så duktig!

Idag jobbar jag hela dagen vilket inte gör något för min hud måste ändå vila från solen. Imorgon kanske jag däremot kan vara ute lite. Tur att jag blir brun och inte rödrosa. Det gör nog ännu mera ont.
Imorgon fyller dessutom min lillasyster hela 19 år. Hon ska få en överraskning. :)

Simon och hans tjej är dessutom riktiga friluftsmänniskor och nu snackas det rätt så hett om att dra ut och paddla kajak. Jag är pepp, men skeptisk för det är ju no way in hell att jag håller mig kvar i den.
Undrar om man typ kan, montera upp en kajak i luften med en madrass under och liksom en vält-anordning så att man kan öva sig på att ta sig ur den där jäveln när man välter? Jag kanske ska bygga en?