fredag 12 december 2008

Terror gillar inte...

de sunkiga "tomtemössorna" på spånkorna.
De slokar och är blöta och lessna.
Och vad gör dem egentligen där? Är spårvagnar tomtar kanske?
I morgon väntar den skönaste festen på lääänge och jag ska ha så jävla roligt tillsammans med människor som jag älskar och kan vara hundra procent mig själv med.
Ikväll väntar kanske ett annat trefligt möte med mina andra fina vänner det var alldeles för länge sen jag verkligen hängde med. Och en middag med finaste A.

Mycket styr nu. Mycket jobb nu. Mycket grubblerier nu.

tisdag 2 december 2008

Vincent- by Tim Burton

Har ni inte sett Vincent?
Njut!

A short love story by Carlos Lascano

Jävlar vad svag jag är för vackra små filmer och det blir ju inte sämre av att Sigur Rós är soundtrack så nu har jag tagit till lipen igen.
Snart ska ni få Vincent av Tim Burton också. Min favoritkortfilm än så länge.



A SHORT LOVE STORY IN STOP MOTION from Carlos Lascano on Vimeo.

måndag 1 december 2008

En plan...

Det är viktigt att ha en plan så man inte glömmer bort att man finns.
Glömmer man bort att man finns eller har rätt att finnas avskyr man bara sig själv lite mer och varför ska man någonsin nöja sig med mindre än kärlek?

Jag lider skakar gråter skriker hoppar snubblar missar och förlorar hellre än gör ingenting alls för då finns jag ju inte.
Men någon gång tar det stopp och nu är det stopp och därför utarbetar jag en alldeles mästerlig plan som ger mig ett frikort från detta fängelse jag hamnat i utan att passera gå.
Den ger mig en karta ut ur detta minimala minfält där jag gång på gång trampat på minorna och förlorat lite mer av mig själv varje gång.
Jag minns att det inte är jag som skapat det här. Det är inte jag som står kvar. Det är inte jag som planterat dem och det är heller inte jag som bör gå där.

Jag samlar ihop de rester som fallit bort, jag sätter dit dem igen likt en trasdocka och även om delarna inte sitter riktigt lika stabilt som innan så är dem där, tillsammans med mig och ju mer jag rör mig, desto mer hamnar de på plats och det kan ingen någonsin ta ifrån mig och nästa gång hittar jag ut kanske lite lättare.
På väg någon helt annanstans.

Comrades


Det faktum att jag befinner mig i en twilight zone ska inte få förstöra mitt omdöme.
Det är nämligen bättre än någonsin! Omdömet alltså.

Det som däremot inte är lika stabilt är mina små emotionella utbrott som min vän Anna tippar kan vara PMS-relaterat.
När jag lackar ur lackar jag ordentligt och det har aldrig varit något konstigt med det. Jag mesar inte. Jag skiter i det, eller så lackar jag ur ordentligt men vanligtvis vet jag att det är klokast att skita i det. Möjligtvis antar jag mutterstadiet men bara en liiten stund.
Därför kan man ju undra vad som är fel när jag väljer att misshandla min omelett med en gaffel.
Den blev mosig för mitt kök är inte som det kök jag borde ha med fuckin keramik utan spiralhäll och då blir den inget bra och jag råkar vara en jävel i köket och lackar då ur när omelettfaan blir mosig. Så jag stjälpte upp den på tallriken, tog en gaffel och slog på den och svor åt den och blängde på den.
Omeletten.
Jag svor och slog omeletten.
Sen kom en liten tår.
För livet känns så ofantligt litet och fånigt när man kommer på sig själv med att slå en omelett.
Sen minns jag min plan.