söndag 28 februari 2010

Ännu en helg till ända.

Jag är stressad. Det är inte nyttigt för mig. Jag tiltar JÄMT när jag stressar.

Helgen var sjukt mysig och idag har jag fixat med min loftsäng och ätit sushi. Det är ju så sjukt intressant. Att jag åt sushi.
Jag låg oxå en stund på badrumsgolvet och grinade och telefonsamtalet jag ringde samtidigt fick mig faktiskt att upptäcka att det ju var rätt så normalt att hamna där på golvet ibland. Det är okej att hamna på golvet ibland liksom. Tänk också vad man upptäckte att det var dags att städa i de där krumelurerna på toan så det gjorde jag idag så nu är det rent och fint.

Veckan bjuder på jobb och pirr för Moa ska snart ha sin bebi om hon inte redan kommit ut och ni som prenumererar på Munkens nyhetsbrev kommer upptäcka att det är jag som skriver det istället. Hajja att det kommer en bebi.

Att jag hamnade på badrumsgolvet berodde nog på en väldans massa saker. Som att jag blir övertrött på dramatik och på att det ska anses vara så otroligt fult och dåligt att inte orka ibland. En enda person kan inte göra alla nöjda hela jävla tiden liksom. Ställer vi verkligen så orimliga krav på varandra? Ställer jag sådana orimliga krav på mig själv?
Det roliga var att när jag låg där och lipade och ringde det där samtalet så blev det hysteriskt roligt när jag skulle förklara att jag låg på golvet. Hur gör man det liksom?
-Men du vad är det som hänt, Tessan?
- NJää, jag ligger här...eh..på golvet. I badrummet....
- Men vad gör du där nere?
- Eh,,ja, det kan man ju fråga sig...

Och vips så blev det lite roligt. För det var ju liksom inget jävla tantrum. Jag kände bara ett gravt behov av att lägga mig ned och grina på badrumsgolvet. Det blev plötsligt bara väldigt tungt att stå.

Nu ska jag dricka varmt kanelté och titta på morden i midsomer i en stor skön soffa.

Den enda rätta bluesen

tisdag 23 februari 2010

Annoying orange 2. Jag vet inte varför det var så jävla kul men det var det,

Först, inte så kul, sen hysteriskt kul. Blicken liksom.

Varför jag gillar mitt jöbb.

Jag har ett gött jöbb. Det är gött därför att:


  • Jag får massa olika smeknamn som poppar upp från den ene kocken/ bartendern efter den andra.
  • Jag får kramar när jag kommer eller ger kramar när någon annan kommer.
  • Ibland när jag kutat runt i fyra timmar och börjar känna mig snurrig hamnar jag oftast dubbelvikt i köket lyssnandes på grabbarnas dumheter bland grytorna
  • Även när jag gör nåt annat garvar jag åt det jag hör där inifrån.
  • Vi säger till varandra att vi är bra hela tiden
  • Man behöver aldrig vara hungrig
  • Varje dag så kramar jag om en tant och en farbror och farbrorn ska prompt bära in sin egen tallrik i disken.
  • Om någon vill komma in och hälsa på mig på mitt jobb så kan någon göra det.
  • Jag går gärna till mitt jobb även när jag inte jobbar.
  • Ord som "mysigt" "aaw" "duktigt" "fixa, fixa" och "braa däär" svischar runt från alla håll hela tiden till alla.
  • Jag får börja min arbetsdag med min favoritmusik, en kram från kocken och en kopp nybryggt kaffe fina bönor och fullt med tända ljus överallt.

Ett år har passerat

Idag förra året vid den här tiden satt jag på ett flygplan på väg mot ett annat land. Vid min sida satt en fru och tiden vi spenderade var den nyttigaste och viktigaste tiden någonsin. Det är lätt att få sånt där att låta klyschigt men jag mådde verkligen så jävla skit innan jag kom iväg. Jag sov inte, jag åt konstigt, jag hade ont i magen varje dag, jag tittade mig över axeln vart jag än gick. Jag var svartsjuk, paranoid, trasig. You name it emo-folks. I was there. Saknad gör mycket med en människa.

Solen mötte mig och min fru höll mig i handen och mitt första riktiga andetag sedan allt gick sönder tog jag när vi lyfte från Arlanda. Först sket jag väl på mig av flygrädsla men SEN tog jag det. Det andra tog jag när vi landade helskinnade och klev på färjan som tog oss till ön som skulle bli den plats där jag samlade ihop mig. När jag tänker tillbaka på all ångest jag bar på vill jag nästan kräkas.
Mitt första riktiga skratt om man inte räknar han som ramlar in i häcken på häcklöpningen var när Ellen och jag tar mod till oss och posar med en ashet Aussie och jag råkar hålla ciggen under hennes näsa så det blir en mustasch. Jag blåste ut huvudet på all gammal skit med sol, alkohol, intressant läsning och heta män. Jag dykcertade mig och såg en skitfin haj på 15 meters djup och så kom jag hem och inte gick det mer än ca två månader innan jag vågade tro att jag kanske var lite kär och jag sov där en kväll och så blev jag kvar och jag är fortfarande kvar och nu stoppade han en daimglasstrut i munnen på mig.
Vilket jävla år.

måndag 22 februari 2010

Några tröstande ord i kylan

  • Man säger numera inte att värmen är slut, utan att värmen KOMMER!
  • Det är roligt när folk trillar. Om dom inte slår ihjäl sig förstås. Eller bryter lårbenshalsen. Då är det inte så roligt. Men en arg Stoffe på rygg utanför Mcdonalds är till exempel jätteroligt!
  • Det är roligt att människor pratar med folk dom inte känner när det är oväder.
  • ¨Det är mysigt när dom kommer in till mig och ler lättat med rosiga kinder och andas in doften av god mat och skojar lite om kylan för att sedan slå sig ner och mysa en stund.
  • Barnen har roligt. Inte vuxna för vuxna är lite för gamla för att ha roligt och värmer sig hellre med sprit än med att kuta runt i pulkabacken. Jag tycker att vi ska skärpa oss på den fronten faktiskt.
  • Jag flyttar. Det tar lång tid för det är ju så sabla kallt men det blir varmt i magen när jag tänker på hur mysigt det kommer bli.
Jag funderar även på andra saker. Som att inte svika mig själv och att inte vara så hypokondrisk och rädd för att inte räcka till. Jag längtar till Göteborg och till en Petra och ska göra en makeover hos frisörn.
Tänk om man bara faller ihop och dör eller har cancer i hjärnan utan att veta om det och är det träningsvärk eller en nervsjukdom jag känner? Herregud liksom. Har man inga problem så skapar man sig.
Har ni brudar varit och klämt tuttar och tagit cellprov förresten? Det ska visst vara bra har jag hört. Om man inte har cancer alltså. Min tuttknöl som gör ont när jag ska ha mens är säkert jättemycket cancer alltihop. Jag slutar med en halv tutte kvar. Stoffe sa att han skulle älska mig även om jag bara hade en halv tutte men det tror jag inte riktigt på. Är inte det jättesorgligt och jättehemskt att vi lägger så mycket i tuttarna att vi inte tror oss vara älskade med en halv liten tutte? Plast och värderingar. Det är himla mycket som ska få plats i dom där stackarna. Det är synd om dom som inte har och det är jättesynd om dom som har och nån har liksom bestämt att vissa är finare än andra. Jag vill inte sluta med en halv tutte. Faktiskt.

Jag tycker att det är irriterande och inte gulligt när barn ska beskriva saker på barn-sätt. De låter korkade. Så, då var det sagt.
Vad har jag mer på hjärtat kan tänkas? Något som förändrar världen för all framtid?
Njää, jag känner inte fört.

lördag 20 februari 2010

Man är pensio när...

man ska powernapa innan en frus inflyttningsfest och vaknar 00.15 på natten. Kändes liiiite av så där. Som när Walle och jag drog till N.Y för en fem dagars periet och ska powernapa kl 18 innan middag och party första natten och vaknar i ett kolsvart rum vid midnatt.

Är man trött så är man.
Men jag fick pussar och kramar och sen somnade jag o och såg Avatar imorse. Man är fan trött på helgerna nu när man jobbar som man gör. Mycket möten och planering. Fram över så är det jag som sköter nyhetsbrev och hemsida och kommer även ta hand om Munken in The Parks egna hemsida som är tänkt att den ska dyka upp fram över. Håll utkik.
Filmquizet var som väntat en hit och mina polare tog hem första vinsten med bara två fel. Bilder och placering kommer upp på hemsidan nästa vecka. De hade två fel bara. Det är grava skills!
Själv var jag glad att jag lyckades para ihop skådisnamn med riktiga namn i Beverly Hills.

Ikväll vill jag dricka sprit. Försöker få hit Oscar och Denny m fl och är det fler som är sugna så hojta. Finns en stor soffa så det räcker åt alla.

onsdag 17 februari 2010

I fart in your general direction.

Idag var jag sur när jag kom hem från jobbet. En sån därn jävla dag ni vet.

Ja, Peter jag sa att jag inte skulle blogga om den så jag bloggar istället om min minimala irriations-fis som smet ut när jag stod framför Stoffe i hallen med trumpen min med armarna i kors i total tystnad. Stoffe dansade och trallade lite om den medan jag blånekade och sen gick det inte att vara trumpen mera.

Att jag skriver om min egen lille fis beror mest på att det inte är något man i allmänhet gör. Alltså fiser. Eller bloggar om det. Så jag tänkte att det kunde ha ett läsvärde.
Nä, förresten. Jag plutteliluttade inte. Fina flickor gör inte det. Men tänk så äkta och inte ett dugg tillgjort det är.

tisdag 16 februari 2010

Jag gillar småbloggar.

Fölk klagar jämt på att alla bloggar. Även dom som inte har nåt att säga. Detta gör mig lite sur för vem bestämmer vem som har eller inte har nåt att säga?

En mysig och beroende morgonrutin jag har är att läsa om mina vänners frukostvanor, blöjbyten eller gnäll över väder och vind. Det är ju gött. Det är värre med dom som ständigt ordbajsar ur sig sånt som ska föreställa politiskt korrekt eller lägger upp tusen kort på sig själva i olika poser och diskuterar typ Paradise Hotel. DET är menlöst för en del. Nu ska jag inte kasta sten i glashus.
Men att vi smååå smååå människor kan få vara del av något skitstort och globalt är alldeles fantastiskt och tänk då vad en frukost blir?
Helt makalös.

söndag 14 februari 2010

Här kommer våren!!

En liten reminder.

Om den där våren.

Hon kommer visst på min födelsedag, har jag hört. Hon gör entre på min 25-års dag. Vårdagjämningen. Då till och med min första pollenallergi är välkommen. I sisådär 3 sekunder. I år ska jag vara snabb med kortisonet dock.
Jag skulle inte prata om mediciner och snor utan om sol och värme. Vitsippor, uteserveringar, leende ansikten, nyförälskelse, flugor som surrar, fåglar som kvittrar. Att man har alldeles för brådis med att klä av sig sina varma kläder så man blir förkyld på kuppen. De första vårsolsfräknarna, utomhusgrillningen.
Håll ut, mina tappra krigare. Snart fnissar vi lyckligt med en mjukglass och ansiktena vända mot den värmande solen. Snart traskar vi runt strömmen i våra saknade Converse. Den här vintriga vintern har ju tvingat de allra tappraste att överge dom en stund. Era ungar kommer lyckligt krypa eller tulta omkring i det gröna gräset och aldrig har väl en grillad korv smakat så gott.

Vi snyggar till oss med nya kläder och kanske en ny hårfärg? Vi känner energin återvända och betraktar årets första citronfjäril på hyllan med en folköl.

Så, ser vårat liv ut inom kort.
Glöm inte det i snömodden! :)

onsdag 10 februari 2010

Ont i vänsterpatten lika med PMS lika med

påminna sig själv om att när jag blir arg så är det bara mina hormoner som spökar och inget allvarligt eller farligt och det är bara tillfälligt och världen går inte under. FÖRRÄN 2012!!! Det visste ni va? Det har den sliskigaste amerikanska produktionen på mycket länge talat om för oss. Den var helt herrejössesdålig. Ja ja det kanske var lite häftigt med allt som pajjade men det hindrade inte det faktum att John Cusack var nån sorts skitfånig hjälte och att den för snygga frun för att vara intresserad av nån av dom (som vanligt) istället valt en svartsjuk lönnfet flintis. Sen så DOG han så dom fick varandra igen efter en typ minut. Sörjde hon? Nä. Inte ens fast karln blev mald i nån sorts kugghjulsgrej.

Tacksamt mot den lönnfete flintisen som liksom både flög plan och klappade barn. Ajöss på dig!
Och fölk vart klämde och fölk trillade ner och fölk mötte tappert sitt öde och fölk byggde vidare på världen på nån paradisö när allt liksom lugnet sig och vartifrån var alla dom? AMÄÄRIKAT! Det kunde en ju ge sig fan på, morrade jag under täcket. Och den stackars latinon som upptäckte alltihop ifrån början, han vart minsann dränkt av sisådär 5+09809358098039854 kubikton världshav och Munken ringde i en klocka på ett berg.
Snipp snapp slutt.

Vad händer sen liksom? När de står där i solskenet och liksom ser framtiden. Cusack är nöjd för han har ju redan en het fru och två barn. Vill han ha fler? KOmmer han tvingas pöka andra för att liksom vidareproducera sig? Kommer frugan sätta sig på sne? Blir dom deporterade då? Och isåfall, VAR? Kommer hon tvingas bli nån sorts avelsko för att det ska bli fler fölk så det kan bli fler politiker? Vad ska dom äta? Hur mycket fick plats i de där arkerna egentligen? Finns det ett Mcdonalds för ev hemlängtan?
Och så slutade ju allting så jävla gott för ingen människa som föds kan aldrig bli något annat än en Amerikan.
Mayaindianerna vänder sig i sina sarkofager eller vart det nu är dom ligger. 2012så ska vi se vilka som överlever, U bastards! Jag simmar så jäävla bra!

Allram in my heart.

Anders hade Allram Eest som presbild vilket fick mig att tänka på när Yngwie Malmsteen besökte Allram. Vareför i helvete slutade det sändas? Det är helt jävla brilljant.









tisdag 9 februari 2010

Framtidsångest,

Jag har en 25årskris.

Jag trodde alltid att jag skulle veta vad jag skulle bli. Något jävligt fett liksom. En av mina allra bästa vänner är en så satans ambitiös människa. När vi var sju år gamla sa hon att hon skulle bli tandläkare. Om ett år är hon färdig.
Jag bor i Norrköping, har förvisso ett jobb jag gillar som fan, en underbar kille och vänner jag tror många skulle döda för men känner mig så jävla svenne. Jag måste göra karriär. Jag kan inte leva med att inte göra karriär. Men jag vet inte riktigt vart den där karriären ska börja någonstans. Inte ha bråttom mig dit och inte ha bråttom mig dit.

Jag blir en sån därn fet förtiåring som bor i en förort och hänger på stormarknaden....

....

Nä okej det blir jag väl kanske inte då.
Eller så blir jag det.

För övrigt i mitt intressanta liv så övar jag mig på att inte halka i snön, vara upptagen med arbete och träning. Ja men visst. Jag går upp klockan sex på mornarna och tränar innan jobbet. Sen ångbastar jag och undviker att stirra på tjejen som förstört sin kropp med en G-KUPA silikonpattar i duschen. Det ser så jävla cepe ut så ni kan inte ana. De står åt varsitt håll och är liksom helt...jag fattar inte hur man kan vilja göra så med sig själv. Jag önskar att vi tjejer bara kunde...jaja skit samma.
Så är jag ju rätt kär oxå.

Vad har ni gjort? Jag har provat sjukt goda viner på jobbet, övat på att inte bli för bedårande när jag är stressad och så väntar jag på helgen så jag kan få sätta igång med min lägenhet.

Snart är det vår. Kom ihåg det. Faan så trött man är nu.