söndag 27 december 2009

Strålande hjul.

Vilken hjul. VILKEN HJUL.


Min förra jul var ett skämt i jämförelse med den här.
Dagen innan var jag ledig och ägnade dagen åt diverse julhets. Var så sjukt trött när kvällen kom så det fanns inte. Men jag färgade tappert håret som jag fått så fint klippt hos Mats tidigare på morgonen. Att bara för ett par dagar utan att behöva tänka tråkiga tankar om att spara pengar bara kunna gå in på en hårsalong eller se ut något fint till en älskad var inte igår. Jag kan nästan rekommendera att gå in i väggen och vara pank ett tag. Man får perspektiv och jäklarns vad roligt och bra det blir efteråt. Och vad nyttiga saker man lärt sig. Jag hoppas att den här långa perioden av sorg, saknad, existenspanik och alldeles för mycket alkohol för att slippa tänka gjort mig starkare. Jo, det har den faktiskt.

Jag stolpade hem med fulla kassar och skräpmat till min kille som sov så sött och så käkade vi. Sen sov han lite till och jag fixade och donade och sippade på min efterlängtade rom. Rom är jävligt gott. Kvällen följdes av Rockband och julgodis men sen kunde inte Stoffe hålla sig längre. Nu ville jag väl ändå ha en julklapp? Han hade tjatat minst sagt 500 ggr innan om att nu var klockan minsann efter 12 medan jag sa nää det gör vi imorrgooon. Det sket vi ju i och jag fick öppna en klapp och han fick öppna en. Stoffe hade tema relation på sina paket. Sjukt gulligt och genomtänkt och när hans Ramonesplansch satt på väggen och jag öppnat vårt relationsspel så hade vi en sjukt rolig och tänkvärd uppesittarkväll med lyxiga ostar.

Stoffe stör sig på att jag glömmer stoppa i en ny påse i sopskåpet när jag kastat soporna men älskar om jag lagar hans älsklingsrätt. Det kanske man kunde räkna ut med rektum men det var verkligen ett sjukt kul spel som man helst ska lira flera så känner ett par eller två för ett häng med spel så hör av er.
Jag känner hur jag den här julhelgen kommit både Stoffe och andra viktiga människor i mitt liv närmre. Jag visste att Stoffe var grym men han är en sjuhelskottas kille oxå och visst är det ballt när man hajjar det och vågar hajja det och typ betrakta honom lite på avstånd när man går på stan och bara tänka att man har den snyggaste killen någonsin? Eller när man somnar och bara tar ett djupt andetag för att man liksom låtit det vara BARA varandra utan störande moment runt omkring. Det har varit balsam för min själ och jag har en hjärna som speedar i tusen kilometer i timmen och går igenom världssvälten och vad jag ska ha på mig till kvällen på 2 sekunder.
Så får man den där stunden då man får höra att man är finast och att man gör någon väldigt lycklig kanske lyckligast i universum för just då är inte universum så stort mer än inuti där det är oändligt.

Jaja, julafton var turbulent och jävligt bullrig för att sluta i kärlek. Systrar är det ballaste i världen och jag tror ändå att vi Kamlinskor klarat oss rätt bra med tanke på åldersskillnader, livssyner, uppväxter och det faktum att vi har sjukt starka viljor och argumenterar för får sak som om livet hängde på det. Jag tycker faktiskt att det är vackert. Man gör det för att man ser. Sig själv och andra, fast på olika vis.
Jag tror och hoppas att Stoffe trivdes bra med min familj för alla trivdes med honom och han och jag frågesportade, hånglade och skrattade och kramade oss igenom några av de skönaste dagarna på väldigt länge.

Mellandagar bjuder på arbete och lägenhetspyssel för att sluta med nyårsafton och födelsedagsfirande och jag har inte den blekaste aning om vad vi ska hitta på till nyåret. Känns rätt skönt. Det blir vad det blir.

Jag har faktiskt ett nyårslöfte. Aslöjligt då jag vägrat det tramset men det här känns faktiskt bra.
Högtidligt deklarerar jag att jag ska bli av med mina issues.
HA-HA-HAAAA!
Ett triumferande skratt ska ni veta.
Jag måste gå till botten med varför magen talar om för mig att jag inte är bra och varför rum ibland blir små och varför jag tänker 57657676576857 saker i minuten så att det tiltar så jag inte kan göra någonting istället och varför jag känner en press att påminna mig själv att jag faktiskt förtjänar mina vänner och mitt liv och varför jag glömmer allt hela tiden och varför jag inte bara kan stänga av.
Jag ska leta efter mina filter som samlar ihop det man inte vill ha och slänger det istället för att gå sönder och rinna ner i det där fina det är tänkt att man ska dricka.

måndag 21 december 2009

HJulhets och PMS och världens bästa kompisar.

Jag är nedstämd för jag väntar på min satans mens. Inget känns kul. Inte ens julafton. Det känns stressigt och jobbigt. Samtidigt jävligt skönt för det var verkligen skitlänge sen hela familjen var samlad. Jag jobbar till 18.30 idag och imorgon och sen får jag vara ledig för att förbereda mig. Eller jag SKA vara det snarare. Hade en jäkla tur med schemat.

Jag längtar efter mitt pussel. Började fingra lite på det i går. Det kommer ta en sån satans tid.

Mer I-landstråkigheter kan ju vara att jag inte har några kläder. att jag är ful i håret och att jag skulle behöva en skitstor påse godis.

.....

:)

Jag är stolt över mig själv för jag har stått på mig och försvarat det som är jag. Varken lätt eller roligt men så är det. Jag har en skitsöt kille och en fluffig hund och sånt.
Hahha det här måste bli det sämsta stycke ord jag någonsin producerat. När jag är tjurig försöker jag alltid påminna mig om sånt som är bra i mitt liv och så brukar det gå så här.

Det värsta är att jag måste vänta till 23e innan jag kan göra något som har med julen att göra och mensen kommer inte förrän i mellandagarna vilket innebär att jag kommer vara ohälsosamt spänd och tjutfärdig när jag går på stan. Jag får försöka ragga med mig någon och fixa det som ska göras tiidigt på morgonen.

Hos Lisa har det druckits glögg med mina bästa flickor. På fredan blev det sprit med världens bästa flickor med tillhörande utgång och jag hade jäkligt kul. Emp, sluta bo i England liksom. Lördagen spenderades i sängen och i Ellens bastu med goda romdrinkar och sedan Harrys. Ja, jag vet.
Igår sprang jag på Milo och hans familj. Han var skitstor och kollade suspekt på mig från sin vagn. En dag blir han större och säkert längre än mig. Då pirrar det lite i magen av kärlek till mina duktiga vänner.

Ok, tag dig igenom den här dan nu så du får pussla.

MOrs.

tisdag 15 december 2009

Januari

Januari är en bra månad. Det är en bra månad för att då har jag ett fett nytt kul jobb. Ett mysigt jobb där mina vänner kan umgås med mig. Jag kan umgås med mina vänner på arbetstid. Min lägenhet ser nog inte ut som ett skämt utan börjar anta en beboelig form och i soffan sitter mina vänner och trivs.

Jag har varit sjuuukt duktig på gymet trots att jag får gå själv och inte känner nån. Det är inte ett dugg skämmigt att basta bland andra nakna människor.
Jag har ingen PMS eller ägglossningsirritation utan hanterar EVENTUELLA tråkigheter på ett ytterst samlat OCH moget sätt. Faktum är att jag inte ens bryr mig. Det gööööööööör inget, ska jag säga då tålamodet tar slut. Jag gör nåt annat istället. Glöm det jag sa eller försökte göra.
Idag är kanske en dag då tålamodet är slut. Men det gööööör inget. Jag gör något annat istället.


måndag 14 december 2009

Snart

Snart klarar jag mig själv.

Snart klarar jag mig själv.
SNART klarar jag mig själv!

Försöker att inte ha ångest för att jag inte lekt i kylan utomhus i skogen utan bara suttit inne och stirrat rakt fram. Jag har iofs styrt viktigheter, träffat en syster, bakat kakor och vikt tvätt.
Så jag borde inte må dåligt. Ska bara hitta någon som oxå vill leka lite utomhus. Imorgon jobba jobba hele dan. Tittat och dreglat över snygga underkläder. Kommit på att jag behöver en skohylla och gröna blad i mitt hem. Mitt egna hem. Det är farligt att ha en inomhuslover till kille. Det smittar av sig och jag får panik över det stora ingentinget ni vet. Jag vill åka skridskor med varm oboy. Hoppas det blir skitkallt snart. Fast helst inte innan jag har skitnära till jobbet.

söndag 13 december 2009

Varför är det lätt att citera Petters "Kompis det går bra nu" bara för att man har lite flyt men inte ens gillar Petter?

Det går iaf rätt bra nu. Min syster och hennes polare var änglar och kom med skåpbil och bar in min soffa och min fotölj och mitt bord. Det blir fan inte mycket golvyta men vad ska man med det till liksom. En grymt skön fotölj och en stor tresitsare och ett rätt stort bord. Så det får plats många tekoppar eller ölglas. :)

Nu fattas mina saker. Och gröna växter. Fina gröna växter att ha i fönstret och på golvet.

Min låga hyra öppnar även för möjligheter vad gäller resande. Det gör lite småont i restarmen när jag tänker på att det nog dröjer läänge tills jag sitter med på planet till Nya Zeeland. Det ska sparas pengar och det ska vara stabilt den här gången. Jag ska veta vad jag ska göra när jag kommer hem och inte halka efter igen. Jag ska resa lycklig och inte olycklig så att jag liksom bara kan njuta fullt ut och inte bara läka. Jag ska dyka så FETT och jag har i huvudet att jag vill hoppa fallskärm eller bungyjump. Allt jag gjort som jag inte trott att jag vågat har berikat mig och gjort mig lyckligare så varför inte det där liksom?

Ikväll osar det Thailändsk whiskey och målarkladd i hallen med min vän Ellen.

lördag 12 december 2009

Hobby-krig.

Stoffe är i en grav TV-spelsperiod. Så grav att jag undrar om han tänker på nåt annat nånsin. I längden kan det ju bli lite drygt men jag har ju min egen hobby. Pussel.

För er som pusslar så vet ni att man kanske bygger upp ett system kring pusslandet. På mitt senaste 1000bitarspussel som jag omsorgsfullt pusslade på varje kväll nu senast låg små högar. En himmelhög, en ansiktshög, kanske en hästar i galopp-hög.
Nu till själva kriget.
Stoffe pillar i högarna. Han smyyger in i köket, fast jag ju då sitter där fast kanske inte pusslar. Tittar på mig med den busigaste minen ni kan tänka er och så sticker han ner ett finger i högen. Därför att jag då sa att det är en dödssynd att pilla med andras pussel. Jag pratar om det som att det är mycket vanligt förekommande. Det här pusslandet.
Han får det ondaste ögat och det känns som om HAN FÖRSTÖÖR ALLTING med detta pet. Men det är inte det enda. Han FLYTTAR OM. I högarna. Han lägger en himmelsbit i en galopphäst-hög. Detta gör mig gravt upprörd men det är inte det värsta.
När jag färdigställt mitt pussel och det låg där så fint och fullkomligt TOG HAN BORT EN BIT I HÖRNET NÄR VI ÅT MIDDAG OCH DROG DEN LÅNGSAMT ÖVER BORDET SÅ DET GNISSLADE.
Samtidigt som han tittar på mig med en Vad-säger-du-NU-då?- min.

Stoffe spelar TV.spel. Stoffe spelar Call of Duty Modern Warfare med headset och en ny svart handkontroll. Med headset. Han sitter och lyssnar på när Polska barn skriker saker till honom på polska. Jag anser att det är nördigare än pussel.
- Men han sitter ju å skriker att jag ska hämta vapen på Polska.
-.....men hur vet du att det är det han skriker?
-... Ja men det verkar ju sååå
Turned global så att säga.
Detta är ju då heligt.
Jag petade på kontrollen i går när spelet var pausat. Jag indikerade ett pet mycket långsamt och han blev mycket upprörd. Jag fingrade även försiktigt på hans headset. Detta fick oanade konsekvenser. -RÖÖR INGÄÄNTIING NYYO.

Jag har hittat den. Akilleshälen. Modern Warfare på St Persgatan. Pussel v.s Handkontroll samt headset.

fredag 11 december 2009

Det finns en person...

som jag älskar. Hon är en enastående vän och det finns ingen som är så full i fan Ingen som är så ful i mun ( ja det skulle väl vara jag) och i bakfickan har hon både ett och annat practical jokes eller dylikt på lager. Dock har hon en täckmantel. Hon själv som BARN. För att hajja vad jag menar får ni kolla in hennes nya blögg för där är hela härligheten till allmän beskådan. Ser ni nåt näpnare och mer oskyldigt? Jag vet INGEN så onäpen och o-oskyldig som Ellen. Men hon lurar oss alla med sina jävla barnbilder. Tag er i akt. Bakom det där sockersöta leendet och de stoora blå ögonen döljer sig en liten djävul. ;)

HA HA HA HA HA HA !!!

torsdag 10 december 2009

Hej jag heter Terese och jag hatar media.

Det är kanske att ta i då min tanke är att jag ska arbeta rätt så fett inom just media fram över.
Jag hatar TV.
Ja, den är bra.

Jag hatar Idiot- TV så till den milda grad att jag funderar på att söka hjälp för det. Min kille älskar idiot-TV så till den milda grad att jag funderar på att söka hjälp för det.
Jag vill inte att människor ska bry sig om idiotiska saker. Jag vill att människor ska bry sig om bra saker. Men bra saker innebär också tyvärr för många att det är TRÅKIGA saker. Det är tydligen mer upplyftande att slötitta på dumma brudar och slemmiga ännu dummare snubbar i nån sorts tysk porrfilmbelysning. jag trodde vi skulle tröttna nån gång. Att det liksom skulle ta slut. Att efter Linda Rosing så skulle folk ge upp.

Jag har inte distansen att jag kan bjuda på det. Jag blir arg och trött och ledsen men fram för allt blir jag stressad. TV gör mig väldigt stressad. Och hemma hos mig är den på nästan jämt. Jag har aldrig varit så stressad och lättretad. Jag vet att det beror på DEN! Där jag ska älska, vandra naken, äta, sova och kramas och leva mitt privata liv. I min fristad där jag ska tanka energi, där sugs den ut, av DEN!
DEN som påminner om att medan livet faktiskt levs någonstans. DÄR blir folk sittandes. Dumt stirrandes. Som genom ett fönster utan utsikt på något vis. Där folk klättrar i berg, hoppar bungyjump, äter världens godaste mat, älskar, grälar, smakar nån äcklig mask. Så nära, så nära, mitt framför ögonen. Men själva gör vi ingenting. Vi tittar. Vi tittar tills vi dör och vi blev aldrig dom som smakade något vi aldrig smakat.
Det värsta är att vi tittar på dom som inte gör någonting. INGENTING. Dom dricker sprit och struttar runt och vi tittar. Vad hoppas vi på att få se? Vad hoppas vi ska hända? Vi har ingen makt över vad som ska hända men vårt eget liv som vi faktiskt kan påverka bryr vi oss inte om. Är inte det sjukt sorgligt och ironiskt?
Vi tittar och pekar. Tittar och pekar. Kanske blir vi lite kåta. För bruden är ju så DUM! Killen är ju så SLEMMIG. Kankse pirrar det till någonstans för vi vet att det inte borde vara så. Att det inte är så. Kankse är det det förbjudna i idiotin som triggar?

Jag är stolt över att jag nästan drunknade i Indiska oceanen. Att jag såg min första haj i Andaman. På 15 meters djup. Jag är stolt över killen jag raggade upp som var sketasnygg fast jag inte trodde jag skulle våga. Är stolt över att jag grät efter mamma eller kröp in under sängen och vägrade komma ut en gång vid 23 års ålder. För jag GJORDE något. Jag gjorde något bara för mig och det var mycket roligare än jag någonsin trott. Jag trodde jag satt min sista potatis i en rutten gammal bil på en motorväg i Kuala Lumpur mitt i natten med en främmande karl. "Där fick hon för sin våghalsighet och äventyrslusta" skulle det stå på gravstenen.

Jag vill inte titta på jämt. Jag vill GÖRA. Jag vill oxå vara med!

Jag vill skrika till hela världen att just den människan jag väljer att leva med är typ den ballaste nånsin för tänk att han får vara bara med mig och att vi bara är med varandra och är inte det ganska fint mitt i allt?
Mina vänner som burit och släpat och lyssnat på mina makaabra livsöden som är så stoora så stooora just precis då. Dom jag i min tur burit.
Om vi inte börjar hajja att livet fan är en engångspryl och att allt annat bara är reaktioner på skräcken det innebär att veta att det är en engångspryl blir vi aldrig lyckliga.

Kan vi inte bara sprudla lite? Gnistra lite? Fast vi har ett tråkigt jobb så finns det kanske någon som vill krama oss. Fast vi kanske inte vet varför allt krymper ibland och ger oss ångest så finns någon som gör så vi skrattar. Visst är det gött?

Minns att livet är skitstort. Det är skitstort för det är skitkort och då är även små saker stora för det är skitkort. Livet.

tisdag 8 december 2009

Julklöpper...

jag håller på å klura ut julklappar till min kille. Första året på mycket länge då jag känner att jag faktiskt har råd med något kul. Han tycker att det är sjukt roligt att ge bort paket så han går här och bubblar om att han minsann är uppe i ÅTTA julklappar åt mig fast sen när jag hävdar det nekar han och påstår att det minsann "bara" är typ fem. Asgulligt.
Dessutom är han på vippen att tala om vad han tänkt köpa hela tiden. Mmm han är faktiskt rätt söt den där...

Ja ja, jag tror den här julen kommer bli mysig som bara attan.

Klicke här så får ni se julstämning för hela slanten.

Den där världen ja.

Jag misstänker att det pågår massa saker jag inte känner till. Tassar runt i hemmet med blicken farandes åt sidorna och undrar om jag verkligen är med på noterna. Det är så med en högaktiv grubbelhjärna förstår ni. Ibland slås man av hur lite man faktiskt vet om sina medmänniskor och hur lite dom vet om en själv.
Magen gör ont i intervaller och jag funderar över mina hjärnspöken. Är jag älskad alldeles på riktigt? Är jag respekterad? Är mina tankar och känslor och synsätt viktiga? Är det viktigt att jag kan sova gott och känna lugn och harmoni i vetskapen om att jag som människa är viktig och att mitt välbefinnande proriteras? Av mig själv och självklart av människor i ens närhet. Är det inte så? Att vi finns för att ta hand om varandra?
Visst fan är det viktigt. Visst fan är det asviktigt!! Vad är annars viktigt? Att man lyssnar, förstår och är ärliga mot varandra, att livet kan vara mer än en TV och en lagad middag och gamnacke framför datorn. Svennemodellen. Vi känner alla till den och jag dör av leda ungefär en gång om dagen. Då måste jag skriva något eller prata om något.
Men det gör nog inget. För lyssnar man på sig själv så lär man sig nog ganska mycket och kanske vill någon en dag berätta sin allra innersta hemlighet för mig. Kanske får jag en dag veta något som är så speciellt och så stort och så innerligt att allt annat bleknar. Tills dess kan man viska små hemlisar till sig själv som man inte tror att någon annan vet om. Som att man är som vackrast just precis när man knullat. Eller att man får människor att le och kanske sova lite gott. Eller att man är en jävel på att rulla kokosbollar jättefort.

Jag vill veta hemligheter! Som vad folk tänker på innan de ska sova. Eller varför en familjerelation är sned. Sådant vi skamfyllt bär på fast vi inte borde skämmas. Alls.
Det var bara livet.

måndag 7 december 2009

Vad fräsigt...

..att mor och far bestämt sig för att kasta alla sina möbler och greja nya. Det innebär en soffa till mig. En fotölj och lite annat kul kanske som adventsgrejer. Det innebär att jag kanske får en inflytt tidigare än beräknat och att jag kanske bestämmer mig för ett kalas tidigare än ni kanske trott. Så det är bara att börje ladda.

Nu ska jag sluta vara sur över stereotyp skit på TV och kolla på något så o-stereotypt som skvallrande medelålders kvinnor i en rik förort. Yes. Desperate Housewives in my heart.

söndag 6 december 2009

När jag ändå är igång och berömmer mig self.

Jag har varit på personalfest. Inte bara en personalfest utan två. På två dagar.
Jag har alltså tvångsumgåtts med människor jag inte känner i två hela dagar utan att få betalt.
Terese "främmandemänniskohatarn" Kamlin har gjort detta.
Alla har delat in sig i klickar och alla gillar sin klick lite mer än de andras klickar och jag blev på tok för full på fulsprit och gick hem innan festen hann börja. Alltså vid typ tölv. Jag fick höra att jag såg ut som gothbruden i Navy C.I.S och så garvade jag jättemycket på förfesten. Ikväll ska jag på yoga. Typ snart. Det ska bli grymt jävla skönt för efteråt ska jag ångbasta. Vågar mig inte på nåt hårdare pass än eftersom jag hostar så mycket så då spyr jag väl på gymgolvet. Det vore nåt'de...

Nu ska vi se om lustigkkurrarna spatsterar in på jobbet imorgon med massa jag-ställde-till-med-nåt-på-personalfesten-med-flit-för-att-få-vara-den-folk-snackar-om-som-är-lite-tokig-looken. Fredrik har redan gjort sig skyldig genom att bli portad. Om det var med flit tror jag knappast men det skulle jag få höra om imorgon.

Long time no see.

Jösses vad länge sen jag bloggade nu. I bet ni alla har känt att intörnet är betydligt tråkigare.
Jag har jobbat halvt ihjäl mig känns det som och inte haft tid eller ork till nåt vidare umgänge. Inte cash heller.

Fick äntligen träffa min vän H efter liite för lång tid. Det blir tydligen bara i samband med hennes humoristiske karl men i mars far jag iaf till Sthlm för drinkar och skitsnack. Det slog oss när vi pratade att sist vi sågs var jag ett vrak och nu gled en in som en annan winner med stabilitet så det räcker för typ 500 pers. Om man jämför med året innan alltså. Vet vi nånsin när vi är stabila?
Där stod även en annan tjej som H påstod att jag kände. Jag fattade absolut ingenting först och det var skitskämmigt men sen slog vi fast att det var en tjej som brukar läsa min blogg och gillar den. Hur fan ska en veta sånt när en bara läser ord och aldrig ser folk? Om du ser det här nu får du gärna slänga en kommentar i fältet för jag har tappat bort din blogg och jag gillade den. :)

Jag garvade iaf så tårar rann under föreställningen och fick krama om H ordentligt så nu längtar jag till mars.

Idag ska jag ta med mig min kille och Bysen och visa dom lägenheten. Så måste jag.....HAAAAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAH nu kom ju fan PONTIAC på netonnet reklam på Spotify. JAG DOG AV GARV!

Ja ja, jag måste ordna med ett jävla släp och en dragkrok. Känner ju fan ingen med dragkrok. Kanske syster iofs. Om nån jäkel har en dragkrok eller en typ stor bil så löser det sig. Fan det är ju inte så mycket att hämte. Jag har världens sötaste lilla lägenhet. Så ni vet. Så söt att den har ett eget album på Fejjan. Den har även en bäddsoffa tack vare en skitgullig tjej så nu kan jag stoppa om mina kompisar oms kommer på besök eller främlingar som couchsurfar.

Ett fett minus är att det finns inget godare än kaffe direkt på morgonen men som straff blir man skitnödig på ett jobbigt sätt och inte sugen på frukost.