lördag 18 december 2010

Mitt årliga julrim

Likt en blomstrande amaryllis
Likt ett smäktande konkelbär
Julen är nu änteligen här.

Med klappar och glögg, rufs i jultomtens skögg (!)
Med dopp i grytan och gran, är det i tomtens ficka en banan?
Vi samlas med nära och kära, önskar att slutet var nära
Då morfar blir full, höra pappa gasta:
HUNDBAJS på golv, vem skulle rasta?

Brevbärarns dotter, tänker på ex,
Morfar sover på golvet, jävlar vilket spex.
Pengar är slut, tomten har gått ut.
Endast svärfar är vaken, och tänka sig,
han är alldeles naken...

God Jul allihop!

tisdag 7 december 2010

Sitter i mitt lilla kök med en ny bok och tända ljus. De senaste dagarna har varit så otroligt harmoniska med vara liite stress över när fan jag ska hinna handla julklappar då jag jobbar exakt alla dagar då jag skulle kunna gå. Varför ska jag ens utsätta mig för det när jag avskyr hetsen, stressen, konsumtionsångesten?

I mitt lilla kök ska jag nu äta min glass och inser att jag råkat ställa den i kylen så den är lite segig. Spotify laggar under min favoritlåt. Jag stönar av smärta i min rygg efter mitt smått patetiska försök att dansa afrikansk dans igår.

Allt är så satans jävla mysigt och trångt och jag svär högljutt över hur det här artade sig. Jag kan inte ens vara glamorösigt singel! Jag är så satans jävla oglamorös. Jag har inte ens vett att vara svårt men charmigt konstnärlig eller missanpassad. Jag hummar inte ens fundersamt med pennan i munnen på ett fik någonstans. Ensam. Skrivandes tänkvärdigheter.
Jag slår i överallt, knattrar på en dator och går till den lokala puben där jag misslyckas fatalt med allt jag företar mig. Mina relationer slutar i katastrof. Mina famlande försök i nån form av riktning resulterar jämt i en känsla av otillräcklighet och jag kan fan inte ens vara på pickalurven utan att se ut som Mona Sahlin.
Jag skiter där jag äter, blir stående någonstans och undrar vad jag gjorde för fel, jag stör mig oerhört på alla och allra mest på mig själv som inte orkar vara så jävla tacksam jämt. Som tycker att gräset är asmycket grönare på andra sidan. Jag undrar hur alla andra gör. Hur djuren gör. Varför jag måste låta så mycket kraft gå till ingenting. Som blir ledsen när det känns som att det inte finns någon magi utan bara kemi.
Jag är glad också. För alla andra. Hela tiden är alla så jävla duktiga. Alla känns lite lyckliga, eller fega och rädda för ensamheten. Det är en farlig kombination för då fastnar du där du inte vill vara. Jag är feg och räddför ensamheten och titta bara hur det gick. Ensam i en etta med två djur jag pratar med hela dagarna. Gömde mig i halsduken då jag på buss 118 halv sju hamnade bredvid en snubbe jag drog hem, sparkade ut fort som fan morgonen därpå efter att jag drygt frågat vad han hette nu igen. Så jävla wild'n crazy. Inte.
Vem fan står på en buss vid den tiden anyways?

Mina väggar väntar på att fyllas. Min musik ska skrivas.
Eller så är det bara något jag aldrig kommer få gjort.

Jag tänker inte känna någon som helst gemenskap med något idag. Jag ska likt Ior, bisamråttan knorra runt och undra hur fan det blev så här.

Nu kommer den. Den stora svadan.

onsdag 11 augusti 2010

Datakväll

Lånat Annas laptop och kommer nu ägna natten åt bra musik och six feet under.
Imorgon måste jag göra viktiga saker så jag inte halkar mellan allt igen. Det är fan svårt. Ibland undrar jag varför jag tycker att det är så svårt. Varför så mycket är svårt.
Men man får inte vara rädd liksom. Vi har ju bara det vi har. Det vi skaffar. Vi måste våga och orka till fan tar oss för annars sitter vi bara där. Då sitter jag bara där, medan världen pågår utanför.
Jag känner mig rätt ensam. Det är konstigt för jag är ju inte direkt ensam. Fast jag är nog rätt romantisk och full av massa varmt som skulle må bra av att hamna på nån liksom.
Det där klibbiga, kletiga, jävliga som faktiskt är rätt trevligt.

Jag övar på att inte vara så självmedveten. Att ha distans till saker jag inte gillar. Precis på samma sätt som jag kan ha en annan distans till mig själv. Att vara ett fett jävla stort fuck you! Att veta att man är ett skämt och att det inte gör något. Att unna andra det man själv saknar. Inte att falla handlöst en svag minut för att sedan vara tvungen att resa sig upp med skrubbade knän och en rädsla av att någon såg. Ingen som tog emot. Ingen som tröstar.

Jag vill bo i ett fett kollektiv på landet med mina fina vänner oxå. Jag vill till australien nästa år. Inget av det jag vill är omöjligt. Det är inte synd om mig. Jag är inte mer eller mindre.

Six feet under är för öfrigt fett jävla asbra. Kör igenom andra skivan nu och kommer aldrig sova i natt. Nu brygga gott te och inandas doften av sommarkväll och den sista cigaretten vars rök ligger kvar i rummet. Det är trivsamt och det är mitt.

torsdag 22 juli 2010

Jösses amalia

Vilken sommar!!
Den kommer gå till historien som en mycket händelserik sådan på väldans många plan. Mycket ska en va mä om innan örona trillar av eller hur det nu var.

Ibland önskar man att man kunde kliva ur sig själv en liten stund och ta semester men så inser man att livet är rätt fett ändå.

Jag har grinat med min bästa Anna på Patti Smith.
Jag har badat i varenda jävla sjö i östergötland.
Jag har ramlat i buskage, skrattat mig fördärvad åt så jävla mycket roligt.
Haft världens bästa jobb som gett mig nya underbara vänner och fräschat upp gamla relationer.
Planerar way out west.
Garvat mig hes åt gamla minnen då jag inser att jag inte är riktigt klok
Vaknat varje morgon på min fina Åbygata och ätit frukost eller kvällsgrillat med finaste grannar
Kramat ungar som växer så det knakar
Firat födelsedagar i solsken
Vaknat och inte kommit ihåg
Vaknat och kommit ihåg i allra högsta grad

...och mer ska det bli.

fredag 14 maj 2010

Nu blommar löken

Jo då!

Jag skriver inte för jag har inget att säga.
Jo förresten jag gillar det mesta i mitt liv nu. Och saknar min mamma.
Jag har vidrigt ont i mensvärksmagen nu...det blir fan bara värre. Hugaligen...
Ikväll är det värmedyna och te...

fredag 30 april 2010

Sen sist.

Haver jag gjort diverse dumheter.


Jag har krogbowlat och blivit jättefull och duktig.
Jag har bowlat med mina tjejer och varit rätt fet faktiskt. Stark tvåa skulle jag vilja säga.
Jag har bytt jobb. Från och med i morgon är jag Jolly Rockets bitch! Ledsen ni som inte hört men det gick sanslöst snabbt alltihop.
Jag har fått ganska bra ordning i min lya och flyttat in mina missar. Frullar med en bästis på morgonen vilket är sjukt mysigt.

Ångrar att jag inte tränat mer för jag känner mig rätt fet.
Pussat min fina, fina kille
Blivit jävligt allergisk med astma men fått medicin för det

Gråtit av garv åt Jossans blogginlägg om att om hon var man skulle hon se ut som Woody Harrelson. Det är ju sant liksom.

I kväll är det Valborg. Jag dricker öl.

Det var det.




onsdag 7 april 2010

Grammateriska....

Jag har blivit så van vid den grammatiska friheten på internet att jag nog glömt bort hur man är grammatiskt korrekt. Jag tänker på det ibland när jag läser Helenas blogg för hon skriver alltid så fint.

Det verkar ju faktiskt som om man är lite smartare när man bryr sig om vart.man.sätter.punkterna. Det ser mer genomtänkt ut. Som om man vet vad man talar om.
Jag vet sällan vad jag talar om men att våren är på väg är något jag vet för det svider i mina ögon och när jag vaknar ser jag ut som en svullen säl och inget smink i världen döljer infektionsfinnarna eller allergisvullnaden eller det faktum att jag enligt min sömn-app på iphone sover väldigt oroligt.

Dock är det ju faktiskt väldigt trevligt med vår.
Jag letar random musik på spotify. Jag liksom bara trycker lite på måfå och ser vad som poppar ut. Kanske finner jag ett nytt favoritband.

Jag har i denna eviga strävan efter lycka och balans börjat knapra någon rot i pillerform som ska ge en mindre nedstämdhet vid PMS. Kanske kommer kreativiteten och asgarven tillbaka till mig i ett vips?

Mumford & Sons hette ett band jag klickade på nu. Rätt mysigt faktiskt. Iaf den låt jag hör nu som är den första.

Ibland när jag försöker titta på mig själv i tredje person undrar jag om jag i någons ögon är lika vacker som andra tredjepersoner kan vara för mig. Är det fåfängt?

tisdag 6 april 2010

Gotland och Kräks

Ett underbart infall fick mig och Stoffe att sticka till Gotland för en weekend av häng med hans familj, god mat och partajande. Det var sjukt mysigt att träffa hans familj äntligen. Kubb, spelades, det grillades, dracks drinkar gicks genom kärleksportar i myyuren, och träffade gamla vänner.


Först var jag pepp, för att på lördagen få ont i magen och på söndagkvällen kulminerade det i ett spyorama heeela natten. Hur kul är det att behöva avlägga diverse pizzor hos svärpärona? Som tur var hörde "bara" Stoffe mina förehavanden men det kan jag ju knappast påstå kändes mycket bättre. han var dessutom alldeles för trött för att orka sympatisera med min helvetesnatt så jag fick vackert ligga där i sängen och flåsa och grina själv. Jag blir vansinnigt ynklig som sjuk.
I går låg illamåendet som en slöja över mig hela dagen och i dag är jag skakig med huvudvärk och kan när som helst haverera. vad hände liksom?

Sovit 8 timmar men vill bara gå och lägga mig igen så det ska jag göra nu.
Ellen, jag drömde att du demolerade min lägenhet för att du inte tyckte om mig. :(


måndag 22 mars 2010

Att vara arg

Jag måste sluta bli så jävla förbannad på att så många tycker att korkade människor är underhållning på TV. Dokusåpor med skabbiga, slibbiga, sliskiga jävla *biiip*

För att inte tala om Håkans Bar. Jo häv to chäng DISCH. Vad fan är Disch liksom. Okej jag garvade, men sen blev jag arg. Jag blir alltid arg. Sen undrar jag om det inte bara vore bättre att vara så där jävla dum. Det enda man behövde tänka på var att 'äta typ fem ärtor om dagen och ragga upp nån rik jävel som betalar plastpattarna och sen kan man bara sitta där och vara allmänt korkad och göra karriär på det.

Jag blir så arg, så arg men så står jag där och flåsar på gymet i alla fall för fet får man ju inte bli för feta människor gör mig också arg för dom är i vägen på Ica, rör sig långsamt och dör i förtid vilket är hemskt för deras familjer. Jag nyper mig här och där och tänker att jag aldrig blir så där snygg och sen blir jag ARG för jag VILL inte se ut så för jag tycker inte att det är snyggare än någonting annat och inte att det ska anses vara snyggare heller.
Jag tycker inte om att få det in my face. Jag gillar inte att min kille gillar det, jag gillar inte att typ alla i hela världen gillar det eller inte bryr sig. Jag gillar inte att det kommer åt mig, att det kan förstöra min dag, att det råder en så sjuklig jävla fixering vid minsta lilla jävla utseendepryl.

Jag blir arg över att allt ska vara så förbannat jävla sexfixerat men vi brottas fortfarande med torra fittor och slaka kukar, för korta knull eller oönskad hårväxt mellan ögonbrynen. Om vi lade ner hälften så mycket energi och uppmärksamhet på våra egna relationer med varandra och oss själva skulle vi ha mer fantastiskt sex, mindre prestationsångest, praktstånd och drypande vulvor JA JAG SKREV DRYPANDE VULVOR, oändliga orgasmer och vi skulle sova gott ,ta oss fram på lätta fötter trots att vi älskat hela natten.

Ja, vi har fortfarande faktorer som barn, långa arbetsdagar och den hederliga tröttheten men jag kan ge mig så JÄVLA FAN PÅ att om vi den lediga tid vi hade ägnade mindre tid åt skit som TV timtal i sträck och mer tid åt att titta på varandra och ägna oss åt varandra så skulle vi må så jävla mycket bättre.
Jag vilar så jäävla hellre ögonen på min kille i rufsigt hår, skrotandes runt hemma i lägenheten än en sketen jävla såpa med nån jävla deffad, översolbränd jävla *biiip* Jag hör hur snacket går. Jag hör det överallt och det gör mig trött ända in i hela jävla själen.

Jag tror i alla fall att det skulle kunna bli lite bättre, och lättare då. Jag vet att jag i alla fall skulle må så sjukt mycket bättre av det.


söndag 21 mars 2010

25 år av vaddå?

Lycka, sorg, skratt, gråt, kramar, närhet, värme!!


På lördagsmorgonen vaknade jag av att min kille kommer in med champagnefrukost och sjöng ja må hon leva, Sjukt mysigt att sitta i sängen och smutta på champagne och lyxig choklad, honungsmelon, vattenmelon och passionsfrukt.
Det är ju så sjukt roligt att fira födelsedag. Jag lyckades lägga min trötthet åt sidan och bara njuta av min underbara familj, min fantastiska kille och äta riktigt god mat. Tack, Peppo!
Presentkort på både Indiska och Cervera gör att det kommer bli grav pimpning av min nya lilla lägenhet. Jag tänkte ha lite teaparty fram över. :)
Min syster hade skrivit ett så fint rim att jag måste dela med mig av det.

Kära syster Terese

Nu har du ett år äldre hunnit bli
Äntligen på jobb, pengar och boende fått pli
Det var ju kanske på tiden
Men din syn på tidsperspektiv är ju lite förvriden

Med Afrika och Asien har du hunnit
På dina resor dig själv mer har funnit
Nu kan du äntligen slå dig till ro
I alla fall till det är dags att bygga nästa bro
Ha koll på pass och var du hemnyckeln lagt
Ge dig ut i vida världen med all din prakt

Är det inte underbart fint skrivet? Hon är så duktig, lilla Balle.

På fredag blir det kalas igen, för alla vännerna. Lite fubb att få fira två veckor, tycker jag. Då kommer Empan hem från England och har med sig sin kille. Snacka spännande att få träffa honom liksom. Saknar henne så mycket.

Ibland kommer det över mig hur kär jag är i min kille. Som när han kommer och går lite på håll i sina nya glasögon och är så het att jag typ dör. När han somnar stilla på rygg med händerna på bröstet eller drar av sig tröjan. Oh. OH!

Nu ska jag duscha med en lyxig duschkräm jag fick av min syster och sen somna helt sjukt gott.
Vill passa på att tacka för alla grattis. På fredag kör vi. :)


onsdag 17 mars 2010

Jag glömde att jag äfven ska hasa runt i min snordyra Bamboomorgonrock jag vann när jag jobbade på The Body Shop!!

Saker att göra i ett eget hem

Jag började grina så fasligt för nån vecka sen och ringde min syster på natten. Hon tröstade och trodde att det berodde på att jag inte visste vart mitt hem var för att man mår sämst om det inte känns som om man har ett hem med saker som är ens egna.

Sen jag slutade ha ett hem så har jag liksom inte riktigt vetat hur jag ska skaffa ett. Det tar tid för mig för jag måste tänka så förbaskat på allting. Och jag har somnat så varmt och fint och mysigt i armarna på världens bästa i sju månader nu så det kan ju faktiskt vara en faktor.

I dag packade jag det sista i lägenheten jag bodde i när det var som värst och det värkte till i magen när jag gick in i trapphuset så jag var tvungen att gå ut en stund innan jag kunde fortsätta.
Det är fan helt sanslöst hur man kan må. Jag gick runt där jag kämpat för att somna, kämpat för att behålla maten, grinat och målat väggarna och spytt i omgångar. Där jag vaknade på golvet eftersom jag inte orkade skruva dit några jävla ben på sängen och för en kort stund trodde att allt var lite bättre, för att sedan konstatera att det inte var det. Mer än ett helt jävla år var det så där. Fast efter ett tag byttes den fysiska värken ut mot en mer psykisk värk som gjorde det jobbigt att befinna sig bland fölk. Det är lustigt men när jag tänker tillbaka på det året är det lite som ett svart hål. Jag minns inte vad jag gjorde och när. Ett skal bara. Kroppen rörde sig men själen befann sig liksom någon annanstans.
Jag tror hjärtesorg gjort liknande saker med dom flesta och i dag känns det ju inte så där riktigt.

Jag har en loftsäng nu. Total motsats till den där förjordade sketna 105 sängen utan ben på golvet. Jag skrattar till när jag tänker på det. Känns lite busigt med en stor loftsäng när man är 25. Snart. Åh.
Jag tycker att det är viktigt med kärlek och det är viktigt med närhet och det är viktigt att klura, fundera och pula och styra fullkomligt åt helvete. Man får det. Faktiskt. Jag tänker och pratar hellre om tusen miljoner saker än håller käften och inte bryr mig eller låtsas som ingenting. Det är för sakens skull. För att man bör. För att man kan. För att det är vackert att treva. Jag kan inte föreställa mig den här världen som ett hårt tomt skal där vi går omkring och skiter i allt och sköter oss själva i tystnad. Det blir helt jävla outhärdligt.

I morgon ska jag tända fullt med värmeljus i min alldeles egna lägenhet. Så ska jag lyssna på musik, springa naken (det gör jag med S oxå ju men det är ju en annan sak när man är själv) och prata för mig själv. Krama om en Anna ska jag nog hinna med oxå. Hon bor ju alldeles under. :)

söndag 14 mars 2010

För att ytterliga uppta mina typ fem läsares tid så kan jag informera om att...

...jag i dag njöt av solen på en långpromenad med Stoffe och Bysen för att sedan åka hem till mamma och pappa i Suarn där Stoffe aldrig varit. Där visade jag mina gamla skolkataloger och Stoffe hade väldigt roligt eftersom jag var fet med hockeyfrilla och unibrow i sjuan och dumt leende och skelögd som liten.

Vi fikade och mös med mor och far och gick sen och åt lite restaurangmat för att åka hem och nu sitter jag här och ska sortera kläder och krypa ned i badkaret. Skitspännade va? NU har ni slösat bort aslång tid för att inte tala om hur lång tid jag slösat genom att skriva något helt onödigt när jag egentligen kunde ha:

  • Gått framotebax från köket och vardagsrummet 10 ggr
  • Pillat näsan
  • Gått på towan
  • Zappat igenom alla kanaler 5 ggr
  • Terrat S som ska vila innan nattjobbet
  • Tänkt att jag har en lång arbetsvecka men gillat det eftersom det är så kul
  • Haft ångest över att jag inte har nån praktikant. Eller har jag det? Nu fick jag panik. Vilken vecka är det?
  • Tänkt på min vikt i onödan eftersom det är larvigt.
I morgon ska jag jävlar i mig flytta. Det är ju så folk skrattar åt mig snart. Men som sagt. Jag gillar inte att skynda.
Jag måste köpa mig en kalender då mitt liv börjar bli mer hektiskt i jobbväg.

Jaha, det var väl det.

lördag 13 mars 2010

Hos optikern:

Dagen då Stoffe skulle få glasögon gick till så här:


I rummet hos optikern: Nu då, Christopher så ser du prickar på skärmen. Du får se gröna och du får se röda och ska välja vilken färg du ser bäst.

Stoffe:- Nu är det grönt....nu är det rött....ja nu var det grönt igen...och så rött igen ja...
Tessan:...eh älskling du var med på att du skulle säga vilken färg du såg BÄST va? Inte själva färgen..alltså...
Stoffe:- Eh jahaaaa.

Optikern bryter ihop och vi får göra om allt. Men snart får han superfina briller.
Dessutom var det hysteriskt gulligt.

torsdag 11 mars 2010

Det här om sex.

Jag känner mig så inspirerad av en mycket talangfull kvinna!

Hon gör just nu upp med sin historia av vestibulit och ångesten kring allt sexrelaterat hon levt med genom åren.

Jag har lyckligtvis aldrig lidit av någonting sådant men har vi fan inte alla någonsin gjort något sexuellt vi egentligen inte velat eller haft någon större glädje av?

Jag har ganska nyligen i mitt liv upptäckt att mitt sexliv har en stor betydelse för hur jag mår rent psykiskt. Jag har antagligen inte riktigt kopplat ihop det på samma sätt förut. Eller så har jag inte haft samma typ av sex. Eller så växer jag bara upp och blir mer säker i mig själv.
Om man väljer att leva i en sexuell relation eller agera sexuellt någon gång då och då så är det jätte viktigt att man mår så bra som man bara kan av det. Vi slösar bort tid på fel människor och på fel saker. Hur vi ser ut, hur vi låter, hur vi rör oss. Det finns inget mer förödande.

Jag vill bara ge er ett råd.
Ligg! Ligg och se till att det blir det skönaste och mest avslappnande på länge. Efteråt ska du känna dig ren och vacker och somna stillsamt utan oro.

onsdag 10 mars 2010

Om distans.

Jag har ingen. Jag är rakt på. Pang på rödbetan. Rätt in i smeten. Jag har ingen av-knapp men en jättestor på-knapp som blinkar röd hela tiden. Jag är som vågen som alltid blir för tung på hela ena sidan så att jag måste måtta ytterst försiktigt men sen så stöter nånting till vågen och då är det kört igen.

Jag brukar försöka beskriva mig själv ibland på ett sätt som gör det hela lite mer förståeligt för mig. När jag såg Alice i underlandet i går så började jag nästan tjuta för att jag kände igen mig i henne så mycket. Hennes "muchiness" som hon hade. Och att den var viktig. Och att hon var galen. Och att hennes pappa sa att det är dom bästa människorna som är.

Ibland slår det mig hur lite jag vet. Jag ser, pratar, hänger, älskar och skrattar med människor varje dag men jag ser bara en liiten liiten del av det enorma universum vi alla har inom oss. Och när jag tänker på mitt eget så blir det ju helt överväldigande nästan. Är vi alla verkligen så här? Eller är det bara min skitstora röda On-knapp. Den där farliga knappen man inte får trycka på för då vet man inte vad som händer. Fast jag kanske gråter åt en halt igelkott. Eller oroar mig för min mamma. Eller tänker på hur viktigt det är att inte slösa bort relationer som betytt eller betyder mycket för oss. Tänk om jag blir förlamad imorgon och inte kan tala eller gå? Bara tänka. Och bara ligga där och önska att man skulle sagt eller gjort så mycket mer för att vara bra.

Jag vet att man absolut inte får tänka så för mycket för då blir man knäpp för man varken kan eller ska tro sig kunna räcka till allt och alla. Jag vill ha en dialog som i en Wes Andersonfilm med en person som betydde mycket för mig.
Jag tänker mig en typ asregnig dag och allt är alldeles slaskigt och grått och helt plötsligt kommer någon med ett rött paraply. Barfota. Det är kanske jag, Och man står där jätte jätte blöta och pratar om hur tokigt allt blev och sen är det inte viktigt att säga något. För man är blöt och det där paraplyet blåser bort och det bryr man sig inte om och kanske kommer det en liten färgglad plastanka och glider förbi och då är det liksom som om man förstår. Fast det bara är en anka.

I dag grinade jag när jag såg på Thats 70s show för han muppen fick se hur livet skulle varit utan Donna och sen fick han se flashar av allt fint dom haft och då ville han komma ihåg det fast ängeln kunde ta bort det och i går ringde jag min syster på natten och grät som ett barn över livets oegentligheter.
Jag är inte olycklig ett endaste dugg. Det är bara min stora röda knapp och jag trivs med den för den är inte farlig för jag känner. Jag känner så jag känner så jag känner .

tisdag 9 mars 2010

Skratta.

Idag var jag på stan och fick mess från en skärrad Lisa som ensam hade vurpat utanför världens bar så folksåg och skrattade. Jag skrattade högt så folk tittade konstigt på mig medan jag hade solen i ansiktet och tänkte på min roliga väns malör.


Så skrattar jag åt Hugo på jobbet när han säger "HURRA!" på exakt samma sätt som klämkäcka gamla gubbar i filmer gjorde förr. Sådär ståtligt liksom.

Såg Alice i Underlandet på 3D i dag. Först kom det en liten typ nu-kollar-du-minsann-på-3D grej med massa finesser i form av blå och röda bollar som studsade och alla liksom: OOOOOOH. Stoffe sa "oj jävlar" och jag fnittrade fånigt och andades in djupt. Det var ju liksom nästan så att den där lille bollen kröp in i näsborren på en. Mycket sensationellt. Det lever vi på länge.
Filmen var, som allt Tim Burton tar i helt makalös och Depp var så briljant som hattmakarn att man ville slicka på hans gröna ögonlob. En liten fjäril, en vattendroppe och när Alice trillar ner i hålet var väl det 3D-igasom gjorde att jag nästan glömde det halva huvet på bruden framför mig. Jag läxade upp en rad med fjortisar bakom mig och sen blev det tyst och så kom det en liten lip i slutet och jag tycker att hon som spelade vita drottningen bara ska spela sagoroller för hon är som gjord för det och inte som nån underskön larvig fjantbrud i romantiska komedier.

Som ni märker är jag en utmärkt recensent.

Nu ska jag klä på mig efter badet med Stoffe och äta Hugos vegetariska gryta. Kockarna på mitt jobb skämmer bort mig med alldeles för mycket underbart god mat. Jag ska konsultera dessa för 25-årshärjet oxå. Det kan ju inte bli annat än bra.

måndag 8 mars 2010

Det här är ju bara så jäävla roligt.

Det där med stress

igen.

Och att jag är hungrig. Heeeela tiden.
Och det föder bara massa ångest att vara hungrig på mat hela tiden så jag måste verkligen tänka mig för och ta mig till det där jävla gymmet så jag slipper ha dåligt samvete för att jag är ASHUNGRIG på allting!
Allt detta bara för att jag försöker finna någon slags balans i min vardag. Vet inte om det bara är mörkret men det var ju så sjukt länge sen jag skrattade så tårarna rann alltså. Han som halkade och visade hela sitt feta asscrack precis bredvid mig utanför Jollyrockets fick magen att krampa en liten stund men sen var det borta igen. Sen känns allt mest typ, He he!

JAG SKRATTAR! Det är liksom min grej. Jag skrattar hjärtligt och ashögt åt det allra mesta och har varit så glad över att jag kommer leva så jävla länge för att allt är så jävla roligt. Små saker liksom. Jag skrattar åt mig själv. Det är liksom roligt att vara jag för jag är så jäkla klumpig och banal och tänker så mycket fånigt och nu har jag liksom slutat tycka det. Det MÅSTE väl faen vara vintörn? Känner ingen igen sig?
Jag vill fan höra lite mer klagolåt så man slipper känna sig så förbaskat onormal.
Så mobbar jag mig själv också.
Det är ju så jävla hemskt att man är elak mot sig själv på ett sätt man aldrig skulle kunna vara mot någon annan.

Jag vill bara ha sol. Sol och värme och lägga allt gammalt bakom mig. Man får väl acceptera att visa saker helt enkelt tar tid och att det kan gå upp och ner och att man inte är sjuk i huvudet för det. Jag ser fram emot imorgon för då packar jag mina sista saker och på onsdag går sista flyttbilen sen är jag official Åbygatanbo. Jag tycker inte om att göra saker snabbt. Har jag sagt det?

söndag 7 mars 2010

Gammal.

Jag har en tjugufemårskris. Jag förstår inte riktigt varför. Jo, typ att jag sa till mig själv att jag skulle ha två barn innan 30 helst. Vilket det ju inte känns som om jag kommer ha tid med alls liksom. Jag är nöjd över att jag har ett bra jobb och att jag inte är på ruinens brant rent mentalt när den stora dagen kommer. Jag tror att jag har det jag behöver och undrar varför jag behöver så mycket.

Det värker i min restarm. Jag såg en dokumentär på tvåan precis om Indien och när han satt där i den skrangliga bilen som tog honom framåt på småvägar till nån obskyr liten by ville jag vara med så det nästan gjorde ont. Stackars mina ungar om jag har råd. Finns nog inget intörnätt på savannen liksom.

Jag måste göra tråkiga saker också. Vika kläder. Sortera och kasta. Varför kan inte jag tycka att det är lite roligt och mysigt att pyssla med sånt?

Helgen var kul som vanligt. Jag har för många tuffa vänner för att kunna ta det lugnt helt enkelt. I fredags kutade jag till systemet direkt från jobbet med en tårta i högsta hugg för att lubba hem och halvsova en kvart i ett fåfängt försök att vila och sedan pimpa för att häva grogg för att halka iväg till Jollyrockets där mina fina vänner hade premiäröppning och jag var stolt som ett barn med en tårta med gräddsprits som skulle föreställa ett hjärta men blev en trasslig körv.
Hamnade på Vinkällarn för massa rumpskak och som vanligt är det roligare på puben än efter klockan 01 men vad göra liksom. Börjar tycka att det är kul att umgås igen. Det kanske är vädret.

Lördagen bjöd på chill för storstäd och sen gled Zelda, "Kicki" och Fia hit för sällskapsspel och grögg och sen gick vi till Munken och sen hals över hufvud ner till Hugos och idag gled S och jag i typ VÅRSOLEN till Jollyrockets för en mustig frukost och sen godis och Tv-spel och somna i soffan och nu ha 25årskris och nu ska jag ner till gymmet för ett ångbastubad och solarie.

Kolla gärna Saliga Munkens hemsida för vi har massa god lunch den här veckan!


måndag 1 mars 2010

The fattydance.

Jösses flickor!

Helgen var ju kanoners och jag glömde liksom det roliga mitt i allt det där badrumsgolviga. Även fast det badrumsgolviga var roligt för fan så jävla I-land.


Mina tjejer. I hela världen bland alla människor man passerar, pratar löst med, pratar med fast man inte vill, tvingas vara trevlig mot. Alla dom där människorna som vi tvingas följa regler med står jag ut med tack vara min fasta punkt där jag inte känner mig dum i huvudet eller konstig eller påklistrad eller något ett endaste dugg.

Helenas empati, Lisas skratt, Jossans smarta skämt, Empans spontantitet, Ellens tuffhet, Kristinas ärlighet, Mickis släppa loss-ighet, mitt varma systerskap, Annas lojalitet, Fridas humor, Linnéas asgarv, Marias målmedvetenhet, Linns modiga flytt, Petras självständighet...gud jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det är ju så ballt alltihop. Att man lyckas hitta människor med alla dessa otroliga egenskaper.

Jag brukar bittert smattra på om det jobbiga med tjejer. Tjejer ska jämt snacka massa skit, dramatisera och skapa saker av sånt som inte finns. Alltid så jävla självupptagna och i många fall inte mer lojala än vad man är mot sin egen bajskorv. Alltid näsan i blöt och tjäbbel om sånt dom inte vet något om.
Jag muttrar på för att sedan konstatera att jag skapar en del av det där själv genom att tänka för mycket och det är då dessa flickor kommer in i bilden som en helt sjukt skön ventil för alla påfrestningar man utsätts för jämt.
Ni är bäst, helt enkelt.

Det kommer sol snart också. Och nu ska jag fixa munkens hemsida. Helvete jag borde ha godis.

söndag 28 februari 2010

Ännu en helg till ända.

Jag är stressad. Det är inte nyttigt för mig. Jag tiltar JÄMT när jag stressar.

Helgen var sjukt mysig och idag har jag fixat med min loftsäng och ätit sushi. Det är ju så sjukt intressant. Att jag åt sushi.
Jag låg oxå en stund på badrumsgolvet och grinade och telefonsamtalet jag ringde samtidigt fick mig faktiskt att upptäcka att det ju var rätt så normalt att hamna där på golvet ibland. Det är okej att hamna på golvet ibland liksom. Tänk också vad man upptäckte att det var dags att städa i de där krumelurerna på toan så det gjorde jag idag så nu är det rent och fint.

Veckan bjuder på jobb och pirr för Moa ska snart ha sin bebi om hon inte redan kommit ut och ni som prenumererar på Munkens nyhetsbrev kommer upptäcka att det är jag som skriver det istället. Hajja att det kommer en bebi.

Att jag hamnade på badrumsgolvet berodde nog på en väldans massa saker. Som att jag blir övertrött på dramatik och på att det ska anses vara så otroligt fult och dåligt att inte orka ibland. En enda person kan inte göra alla nöjda hela jävla tiden liksom. Ställer vi verkligen så orimliga krav på varandra? Ställer jag sådana orimliga krav på mig själv?
Det roliga var att när jag låg där och lipade och ringde det där samtalet så blev det hysteriskt roligt när jag skulle förklara att jag låg på golvet. Hur gör man det liksom?
-Men du vad är det som hänt, Tessan?
- NJää, jag ligger här...eh..på golvet. I badrummet....
- Men vad gör du där nere?
- Eh,,ja, det kan man ju fråga sig...

Och vips så blev det lite roligt. För det var ju liksom inget jävla tantrum. Jag kände bara ett gravt behov av att lägga mig ned och grina på badrumsgolvet. Det blev plötsligt bara väldigt tungt att stå.

Nu ska jag dricka varmt kanelté och titta på morden i midsomer i en stor skön soffa.

Den enda rätta bluesen

tisdag 23 februari 2010

Annoying orange 2. Jag vet inte varför det var så jävla kul men det var det,

Först, inte så kul, sen hysteriskt kul. Blicken liksom.

Varför jag gillar mitt jöbb.

Jag har ett gött jöbb. Det är gött därför att:


  • Jag får massa olika smeknamn som poppar upp från den ene kocken/ bartendern efter den andra.
  • Jag får kramar när jag kommer eller ger kramar när någon annan kommer.
  • Ibland när jag kutat runt i fyra timmar och börjar känna mig snurrig hamnar jag oftast dubbelvikt i köket lyssnandes på grabbarnas dumheter bland grytorna
  • Även när jag gör nåt annat garvar jag åt det jag hör där inifrån.
  • Vi säger till varandra att vi är bra hela tiden
  • Man behöver aldrig vara hungrig
  • Varje dag så kramar jag om en tant och en farbror och farbrorn ska prompt bära in sin egen tallrik i disken.
  • Om någon vill komma in och hälsa på mig på mitt jobb så kan någon göra det.
  • Jag går gärna till mitt jobb även när jag inte jobbar.
  • Ord som "mysigt" "aaw" "duktigt" "fixa, fixa" och "braa däär" svischar runt från alla håll hela tiden till alla.
  • Jag får börja min arbetsdag med min favoritmusik, en kram från kocken och en kopp nybryggt kaffe fina bönor och fullt med tända ljus överallt.

Ett år har passerat

Idag förra året vid den här tiden satt jag på ett flygplan på väg mot ett annat land. Vid min sida satt en fru och tiden vi spenderade var den nyttigaste och viktigaste tiden någonsin. Det är lätt att få sånt där att låta klyschigt men jag mådde verkligen så jävla skit innan jag kom iväg. Jag sov inte, jag åt konstigt, jag hade ont i magen varje dag, jag tittade mig över axeln vart jag än gick. Jag var svartsjuk, paranoid, trasig. You name it emo-folks. I was there. Saknad gör mycket med en människa.

Solen mötte mig och min fru höll mig i handen och mitt första riktiga andetag sedan allt gick sönder tog jag när vi lyfte från Arlanda. Först sket jag väl på mig av flygrädsla men SEN tog jag det. Det andra tog jag när vi landade helskinnade och klev på färjan som tog oss till ön som skulle bli den plats där jag samlade ihop mig. När jag tänker tillbaka på all ångest jag bar på vill jag nästan kräkas.
Mitt första riktiga skratt om man inte räknar han som ramlar in i häcken på häcklöpningen var när Ellen och jag tar mod till oss och posar med en ashet Aussie och jag råkar hålla ciggen under hennes näsa så det blir en mustasch. Jag blåste ut huvudet på all gammal skit med sol, alkohol, intressant läsning och heta män. Jag dykcertade mig och såg en skitfin haj på 15 meters djup och så kom jag hem och inte gick det mer än ca två månader innan jag vågade tro att jag kanske var lite kär och jag sov där en kväll och så blev jag kvar och jag är fortfarande kvar och nu stoppade han en daimglasstrut i munnen på mig.
Vilket jävla år.

måndag 22 februari 2010

Några tröstande ord i kylan

  • Man säger numera inte att värmen är slut, utan att värmen KOMMER!
  • Det är roligt när folk trillar. Om dom inte slår ihjäl sig förstås. Eller bryter lårbenshalsen. Då är det inte så roligt. Men en arg Stoffe på rygg utanför Mcdonalds är till exempel jätteroligt!
  • Det är roligt att människor pratar med folk dom inte känner när det är oväder.
  • ¨Det är mysigt när dom kommer in till mig och ler lättat med rosiga kinder och andas in doften av god mat och skojar lite om kylan för att sedan slå sig ner och mysa en stund.
  • Barnen har roligt. Inte vuxna för vuxna är lite för gamla för att ha roligt och värmer sig hellre med sprit än med att kuta runt i pulkabacken. Jag tycker att vi ska skärpa oss på den fronten faktiskt.
  • Jag flyttar. Det tar lång tid för det är ju så sabla kallt men det blir varmt i magen när jag tänker på hur mysigt det kommer bli.
Jag funderar även på andra saker. Som att inte svika mig själv och att inte vara så hypokondrisk och rädd för att inte räcka till. Jag längtar till Göteborg och till en Petra och ska göra en makeover hos frisörn.
Tänk om man bara faller ihop och dör eller har cancer i hjärnan utan att veta om det och är det träningsvärk eller en nervsjukdom jag känner? Herregud liksom. Har man inga problem så skapar man sig.
Har ni brudar varit och klämt tuttar och tagit cellprov förresten? Det ska visst vara bra har jag hört. Om man inte har cancer alltså. Min tuttknöl som gör ont när jag ska ha mens är säkert jättemycket cancer alltihop. Jag slutar med en halv tutte kvar. Stoffe sa att han skulle älska mig även om jag bara hade en halv tutte men det tror jag inte riktigt på. Är inte det jättesorgligt och jättehemskt att vi lägger så mycket i tuttarna att vi inte tror oss vara älskade med en halv liten tutte? Plast och värderingar. Det är himla mycket som ska få plats i dom där stackarna. Det är synd om dom som inte har och det är jättesynd om dom som har och nån har liksom bestämt att vissa är finare än andra. Jag vill inte sluta med en halv tutte. Faktiskt.

Jag tycker att det är irriterande och inte gulligt när barn ska beskriva saker på barn-sätt. De låter korkade. Så, då var det sagt.
Vad har jag mer på hjärtat kan tänkas? Något som förändrar världen för all framtid?
Njää, jag känner inte fört.

lördag 20 februari 2010

Man är pensio när...

man ska powernapa innan en frus inflyttningsfest och vaknar 00.15 på natten. Kändes liiiite av så där. Som när Walle och jag drog till N.Y för en fem dagars periet och ska powernapa kl 18 innan middag och party första natten och vaknar i ett kolsvart rum vid midnatt.

Är man trött så är man.
Men jag fick pussar och kramar och sen somnade jag o och såg Avatar imorse. Man är fan trött på helgerna nu när man jobbar som man gör. Mycket möten och planering. Fram över så är det jag som sköter nyhetsbrev och hemsida och kommer även ta hand om Munken in The Parks egna hemsida som är tänkt att den ska dyka upp fram över. Håll utkik.
Filmquizet var som väntat en hit och mina polare tog hem första vinsten med bara två fel. Bilder och placering kommer upp på hemsidan nästa vecka. De hade två fel bara. Det är grava skills!
Själv var jag glad att jag lyckades para ihop skådisnamn med riktiga namn i Beverly Hills.

Ikväll vill jag dricka sprit. Försöker få hit Oscar och Denny m fl och är det fler som är sugna så hojta. Finns en stor soffa så det räcker åt alla.

onsdag 17 februari 2010

I fart in your general direction.

Idag var jag sur när jag kom hem från jobbet. En sån därn jävla dag ni vet.

Ja, Peter jag sa att jag inte skulle blogga om den så jag bloggar istället om min minimala irriations-fis som smet ut när jag stod framför Stoffe i hallen med trumpen min med armarna i kors i total tystnad. Stoffe dansade och trallade lite om den medan jag blånekade och sen gick det inte att vara trumpen mera.

Att jag skriver om min egen lille fis beror mest på att det inte är något man i allmänhet gör. Alltså fiser. Eller bloggar om det. Så jag tänkte att det kunde ha ett läsvärde.
Nä, förresten. Jag plutteliluttade inte. Fina flickor gör inte det. Men tänk så äkta och inte ett dugg tillgjort det är.

tisdag 16 februari 2010

Jag gillar småbloggar.

Fölk klagar jämt på att alla bloggar. Även dom som inte har nåt att säga. Detta gör mig lite sur för vem bestämmer vem som har eller inte har nåt att säga?

En mysig och beroende morgonrutin jag har är att läsa om mina vänners frukostvanor, blöjbyten eller gnäll över väder och vind. Det är ju gött. Det är värre med dom som ständigt ordbajsar ur sig sånt som ska föreställa politiskt korrekt eller lägger upp tusen kort på sig själva i olika poser och diskuterar typ Paradise Hotel. DET är menlöst för en del. Nu ska jag inte kasta sten i glashus.
Men att vi smååå smååå människor kan få vara del av något skitstort och globalt är alldeles fantastiskt och tänk då vad en frukost blir?
Helt makalös.

söndag 14 februari 2010

Här kommer våren!!

En liten reminder.

Om den där våren.

Hon kommer visst på min födelsedag, har jag hört. Hon gör entre på min 25-års dag. Vårdagjämningen. Då till och med min första pollenallergi är välkommen. I sisådär 3 sekunder. I år ska jag vara snabb med kortisonet dock.
Jag skulle inte prata om mediciner och snor utan om sol och värme. Vitsippor, uteserveringar, leende ansikten, nyförälskelse, flugor som surrar, fåglar som kvittrar. Att man har alldeles för brådis med att klä av sig sina varma kläder så man blir förkyld på kuppen. De första vårsolsfräknarna, utomhusgrillningen.
Håll ut, mina tappra krigare. Snart fnissar vi lyckligt med en mjukglass och ansiktena vända mot den värmande solen. Snart traskar vi runt strömmen i våra saknade Converse. Den här vintriga vintern har ju tvingat de allra tappraste att överge dom en stund. Era ungar kommer lyckligt krypa eller tulta omkring i det gröna gräset och aldrig har väl en grillad korv smakat så gott.

Vi snyggar till oss med nya kläder och kanske en ny hårfärg? Vi känner energin återvända och betraktar årets första citronfjäril på hyllan med en folköl.

Så, ser vårat liv ut inom kort.
Glöm inte det i snömodden! :)

onsdag 10 februari 2010

Ont i vänsterpatten lika med PMS lika med

påminna sig själv om att när jag blir arg så är det bara mina hormoner som spökar och inget allvarligt eller farligt och det är bara tillfälligt och världen går inte under. FÖRRÄN 2012!!! Det visste ni va? Det har den sliskigaste amerikanska produktionen på mycket länge talat om för oss. Den var helt herrejössesdålig. Ja ja det kanske var lite häftigt med allt som pajjade men det hindrade inte det faktum att John Cusack var nån sorts skitfånig hjälte och att den för snygga frun för att vara intresserad av nån av dom (som vanligt) istället valt en svartsjuk lönnfet flintis. Sen så DOG han så dom fick varandra igen efter en typ minut. Sörjde hon? Nä. Inte ens fast karln blev mald i nån sorts kugghjulsgrej.

Tacksamt mot den lönnfete flintisen som liksom både flög plan och klappade barn. Ajöss på dig!
Och fölk vart klämde och fölk trillade ner och fölk mötte tappert sitt öde och fölk byggde vidare på världen på nån paradisö när allt liksom lugnet sig och vartifrån var alla dom? AMÄÄRIKAT! Det kunde en ju ge sig fan på, morrade jag under täcket. Och den stackars latinon som upptäckte alltihop ifrån början, han vart minsann dränkt av sisådär 5+09809358098039854 kubikton världshav och Munken ringde i en klocka på ett berg.
Snipp snapp slutt.

Vad händer sen liksom? När de står där i solskenet och liksom ser framtiden. Cusack är nöjd för han har ju redan en het fru och två barn. Vill han ha fler? KOmmer han tvingas pöka andra för att liksom vidareproducera sig? Kommer frugan sätta sig på sne? Blir dom deporterade då? Och isåfall, VAR? Kommer hon tvingas bli nån sorts avelsko för att det ska bli fler fölk så det kan bli fler politiker? Vad ska dom äta? Hur mycket fick plats i de där arkerna egentligen? Finns det ett Mcdonalds för ev hemlängtan?
Och så slutade ju allting så jävla gott för ingen människa som föds kan aldrig bli något annat än en Amerikan.
Mayaindianerna vänder sig i sina sarkofager eller vart det nu är dom ligger. 2012så ska vi se vilka som överlever, U bastards! Jag simmar så jäävla bra!

Allram in my heart.

Anders hade Allram Eest som presbild vilket fick mig att tänka på när Yngwie Malmsteen besökte Allram. Vareför i helvete slutade det sändas? Det är helt jävla brilljant.









tisdag 9 februari 2010

Framtidsångest,

Jag har en 25årskris.

Jag trodde alltid att jag skulle veta vad jag skulle bli. Något jävligt fett liksom. En av mina allra bästa vänner är en så satans ambitiös människa. När vi var sju år gamla sa hon att hon skulle bli tandläkare. Om ett år är hon färdig.
Jag bor i Norrköping, har förvisso ett jobb jag gillar som fan, en underbar kille och vänner jag tror många skulle döda för men känner mig så jävla svenne. Jag måste göra karriär. Jag kan inte leva med att inte göra karriär. Men jag vet inte riktigt vart den där karriären ska börja någonstans. Inte ha bråttom mig dit och inte ha bråttom mig dit.

Jag blir en sån därn fet förtiåring som bor i en förort och hänger på stormarknaden....

....

Nä okej det blir jag väl kanske inte då.
Eller så blir jag det.

För övrigt i mitt intressanta liv så övar jag mig på att inte halka i snön, vara upptagen med arbete och träning. Ja men visst. Jag går upp klockan sex på mornarna och tränar innan jobbet. Sen ångbastar jag och undviker att stirra på tjejen som förstört sin kropp med en G-KUPA silikonpattar i duschen. Det ser så jävla cepe ut så ni kan inte ana. De står åt varsitt håll och är liksom helt...jag fattar inte hur man kan vilja göra så med sig själv. Jag önskar att vi tjejer bara kunde...jaja skit samma.
Så är jag ju rätt kär oxå.

Vad har ni gjort? Jag har provat sjukt goda viner på jobbet, övat på att inte bli för bedårande när jag är stressad och så väntar jag på helgen så jag kan få sätta igång med min lägenhet.

Snart är det vår. Kom ihåg det. Faan så trött man är nu.

måndag 18 januari 2010

just dä, och det här att vara sund,,,


Det är meningen att jag ska gå på Detox nu och inte äta något socker. Det smarta är att jag valde exakt rätt vecka att börja. Jag har förberett mig mentalt sedan nyår ungefär.

Den sugna PMSveckan då jag vill äta fem pizzor och 87 burkar med Ben &Jerrys Caramel Chew- chew! Jag är ALDRIG sugen på sött annars.

PÅ jobbet kan jag utsättas för diverse frestelser. Så som den här idag:

Chef: Tessan tror du att du kan fylla på nytt i dessertkylen? Vi behöver ny lyxchokladtårta och fudgebrowniekakor. Du kan äta upp eller ta hem dom gamla om du vill. Ta en till kaffet nu vettja.

Tess: Druuööörrgghhllllbbbllllfffftghrrgghhlll (dreggöllljud)....=(//(&%%¤¤%& detox (/&/&%&måste-*/*-ha&/%/&%&choklad()/&&%¤#¤&

Skäller även en stund på chef över hans totalt olägliga utlägg och ber honom trycka upp chokladen någonstans där färgen matchar. Nä, okej det gjorde jag inte. Jag tittade kärleksfullt på kakan, åt ett hörn (!) och pudrade duktigt nya kakor med florsocker.

Jag kallade praktikanten för slapptask och avsade mig uppgiften att för all framtid skriva på tavlor då jag inte kan skriva fint. Då kom storchefen och sa att det här är minsann munken och där får man skriva som man vill. Jag tyckte att det var fint. Synd att inte min handstil är fin. Inte ens när jag skriver mitt allra finaste är den fin. Inte ens med tungan i mungipan så låångsaamt så låångsamt blir den fin. Inte så fin som dom som bestämmer vad som är fint.

Dagis

Mina älskade vänner håller på å placera sina underbara ungar i dagiskö vilket ger mig som nån sorts skenmorsa lite panik. Hur ska det gååå? Tänk om de inte triiivs? Vad ska man vääljaaaa?

När jag läser om deras funderingar tänker jag på min egen uppväxt. Då min mamma var hemma med oss ungar så gick jag aldrig på dagis. Jag hade en grannflicka jag lekte med ganska mycket och sen började jag på lekis.
Jag blir nervös av många ungar på samma plats. Men barnen har väl kul? Jag hade inte så kul. vad jag minns. Jag tyckte det var jobbigt med så många barn. Man skulle välja vem man skulle leka med, ibland fick man bara vara tre och då blev jag ensam eller så fick jag vara i kuddrummet med grabbarna och sen skulle alla vara Lucia men det sket jag i och var tärna och ibland låste jag in mig i badrummet för att få vara ifred. Skulle man hinna först och få den bästa cykeln på rasten eller skulle man inte våga för att någon annan som var större och starkare skulle ha den? Det var redan då väldigt viktigt att vara godkänd.
Det var lekis.
Lågstadiet minns jag som spännade och roligt med snälla fröknar men mellanstadiet var värre med en plirig fröken med guldtand som höll mig hårt i armen och kallade mig för "obstinat" när jag inte ville hålla i mitt fadderbarns svettiga jävla hand och mamma skämdes på "kvartsamtalen" som man hade ont i magen över flera veckor innan fast man inte gjort något dumt och jag fick aldrig beröm över min karaktär vad jag minns och sen flyttade jag igen.
Snällt in i ledet. Så fan heller, sa sexåriga Terese för sig själv. jag minns fortfarande hur jag tänkte. Jag minns magontet och ensamheten och rädslan att bli själv.
Jag minns hur det var att börja i ny klass i en småstad i femman och hur alla redan var par och hur alla höll sig till paren hela jävla högstadiet också och hur det aldrig riktigt gick att få en naturlig plats. Hur man symboliserade sin bästishet genom att bära likadana tröjor och viska hemligheter till bara varandra.
Har man det inte så är man förlorad. För då är man bara "hon som vill"
Jag hade aldrig någon sådan bästis efter att Maria och jag skildes åt i fyran.(även fast vi alltid varit de närmaste av vänner genom alla år som gått bara det att hon började musikklass och inte gick på samma skola längre) Inte genom skoltiden. Jag var liksom lite överallt. Och lärde mig kanske också att det inte är så jävla viktigt. Att det kommer av sig självt. Det där med vänskap och närhet. Men jag undrar om inte de åren gjort att jag ständigt är lite rädd för att räcka till.

Jag tycker fortfarande inte om grupper av människor jag själv inte valt. Det var sjukt jobbigt att plugga internat även fast jag provade, jag blir så jävla skitförbannad på människor som aldrig växer upp utan tillämpar samma typ av misslyckade härskartekniker. Jag ser ibland vilka som var mobbarna och elakingarna i småskolan. Det finns något i blicken. Något dött och missunnsamt. Det är så jävla sorgligt, när allt som krävs är att man är lite snäll. I morgon kan någon dö i en bilolycka.
Faktiskt.

Jag skäms inte över att jag "sackade efter" och aldrig kände mig lika ball som dom andra. För jag vill minnas att jag hade jävligt roligt i alla fall. När jag tog studenten pekade jag finger och stack medan de andra stod och grinade (typ, iaf. På en för liten motorcykel. Inte särskilt rebelliskt alls. I vita linnekläder)

Familjen sa att jag var drömsk och fumlig och lite enslig som barn vilket ju känns rätt så bekant. jag kunde sitta i timmar och bygga små små små figurer i lera istället för att vara ute och springa.
Jag kan törsta efter det sociala livet så sjukt mycket men jag trivs nog allra bäst själv.
Jag vet inte om mamma vet hur ensam jag kunde känna mig. Om hon såg det. Jag minns själv inte att vi pratade om det särskilt mycket. Jag lekte ju med andra, men kände mig ensam samtidigt. Jag var inte mobbad eller utstött i den bemärkelsen liksom. Det var som om jag ville själv.

Vet inte vad som utlöste den här minnestrippen men kanske just att det kommer nya små människor som ska gå samma väg nu. Hur vet man att ens barn är lyckligt liksom?
Jag har tänkt mig ett gäng barn. Jag ser dom. Barnen. Jag ser mina vänner med barn och ser hur rätt det är för dom just nu men att det är ett tag kvar för mig. Det känns skönt och pirrigt. Vad mycket fint vi kommer kunna dela med varandra.

söndag 17 januari 2010

SMSa AKUT till 72900 för Röda Korset och hjälp de behövande på Haiti med 50 kr!!! Hejja Hejja hejja ett sketet ciggpaket eller en öl mot mediciner!!!

Dagens citat

"Akta bara så hon inte blir sådär tjock igen" Så sa en person till Stoffe om mig för inte så länge sen. Det var väl snällt? En riktig humörhöjare. Fast inte av direkt den anledningen utan av det faktum att folk slösar bort sin tid på så banala saker som smalhet hela tiden. Vem fan tackar dig? Vem bryr sig? Brudarna som kollar snett för att de mår likadant själva? Shit det är så jävla onödigt.


I dag vaknade jag pigg och glad och sugen på att storstäda lägenheten. Då detta stadie är rätt så jävla as-sällsynt tänkte jag göra det. Jag tänkte även blanda in Stoffe i detta. Vi får se ur poppis det är.
Kanelgröt med mammas blåbärssylt och rågsmörgås med ost blir det härnäst och nästa vecka börjar den....den...*fanfaaar* SOCKERFRIA VECKAN!!
Detta gäller Stoffe också. Vi käkar ju från jobbet nu så då kanske han kan leva på annat än rostmackor och cola. Då jag insåg vidden av hans dagliga sockerintag kände jag att nu får jag fan säga till på skarpen. Är det konstigt att man sover dåligt och är på dåligt humör och stressad och trött hela tiden när man lever på tomma kalorier och läsk?
Jag kommer ha en mycket, mycket sur pojkvän men det skiter jag i. Då jag ska genomgå samma sak kommer jag antagligen inte vara gladare själv och har man skafft sig ett jävla gymkort i november får man väl använda det då då.

Och sen får jag ju akta mig så jag inte blir sådär tjock igen. För det vore verkligen en synd och helt fruktansvärt. Vem skulle vilja ligga med mig om fem kilo liksom? Vem vill egentligen ligga med NÅN som inte ser ut som Jessica Alba? Jag vill ligga med S även fast han inte ser ut som Jude Law eller Brad Pitt i höstlegender för han är skitsnygg och jag lägger inte energi på triviala saker om de inte tvingar sig in i min hjärna pga att samhället och idiotiska människor har bestämt det.

Mat- kaffe-städa.

Natta btw flickan från ovan känner jag igen så jäävla väl. Är det hon som blir våldtagen och dör??

torsdag 14 januari 2010

I dag tänkte jag skriva om:

Att jag fått ett nytt, roligt jobb där jag har roligt tillsammans med mysiga människor. Nu vet jag vad jag ska göra varje måndag till fredag och ibland kvällar och helger. Jag ska ordna mig den där datorn jag så länge velat ha och skapa en myspysig liten ettapetta.

Det lustiga är att när PMSen kommer så känns ingenting roligt eller ens någonting. Jag blir så jäklarns avtrubbad och konstig hela jag! Dessutom ska jag skaffa mig en sån härn: Ska bara räkna på hur mycket man jag faktiskt lagar själv nu när jag har kockar som lagar mat åt mig. Världens bästa kockar också. Som mamma-mat fast ändå inte.

Ett satans jävla felknapptryck ledde dock till bekymmer idag och jag hoppas verkligen det går att rätta till. HATAR att göra fel och vara ny. Hatar teknik och siffror också. När nåt går fel går det fan fel. Ofta kan det iofs vara lätt fixat också. Det löser sig sa hon som sket i slasken.

Känner ni er ibland som ett glas som inte vet om det är halvfullt eller halvtomt? Det här nya året skulle bli det år då jag löser mina issues och jag funderar ganska mycket och sätter ned foten och tar mig själv på allvar. För att deala med issues behöver inte betyda att man håller käften och ser glad ut och negligerar sig själv. Då hjälper man inte sig själv alls. Det kan också vara smart att inse att vissa saker har man rätt att ogilla och andra saker behöver man inte blåsa upp så förbannat. Hur låter vi bli att blåsa upp sånt vi ogillar så förbannat?

Jag har lovat mig själv att saker som genererar ångest inte ska få finnas i mitt liv. Därför ska jag inte ha en TV i min nya lägenhet. Nej, jag är ingen jävla mormon men det visas alldeles för mycket skit när vi skulle kunna titta på annat eller ägna oss åt annat. (läs FACEBOOKANDE, bloggande...etc..ho ho) Nä intörnätt är fan kul. TV är skit.
När jag vill se en film ska jag ladda ner den jävligt gratis och olagligt för vi betalar fan så det räcker och då är det sånt jag själv valt. Och TV-licensen skiter jag i och köper Spotify istället och då slipper jag OXÅ reklam.
En issue mindre. Sen har ju*harkel* min kille en TV som tar upp en hel vägg. Om jag vill se nåt jättestort nångång.
BTW ni måste se The Penguins of Madagascar, Så jävla as-roligt!

fredag 8 januari 2010



torsdag 7 januari 2010

Hihihihihihhi!



tisdag 5 januari 2010

Hysteriskt!

Jag garvade så mycket att jag fick råkuta till toan och kissa. Urinvägsinfektioner är farliga tillsammans med humor. Såhär avbryter man iaf en konversation. Tack Mia!


söndag 3 januari 2010

Seså, ge mig ett kraftpaket.

För inte allt för många år sedan såg man nästan sex stabila magrutor och jag kunde fälla din mamma med ena handen medan jag målade läpparna med den andra.

Så är idag icke fallet och nu får det ju liksom vara nog. Jag är trött på att vara trött och nu väntar ett år fyllt av förändring.
Varenda nyår väntar ett år av förändring och det är ju rätt onödigt att förvånas över det med tanke på att det som sker är sånt vi ändå inte kan göra något åt.
Kanske blir du gravid, kanske förlorar du någon du älskar, kanske får du ditt drömjobb. Något stort händer i våra liv jämt och det spelar ingen roll vilket år eller vilken månad det är. Allt som sker, bra eller dåligt gör oss starkare och bättre och så lär vi ju oss massa med saker oxå tydligen. Jösses så kloka vi känner oss EFTER att vi kukat upp något.

Jag har övat på att känna lugn och ro. Det har gått bra. jag har spenderat mindre tid på krogen och mer tid hemma och pysslat och donat och hånglat. Kan inte Norrköping bjuda på något vettigt snart? Mysiga pubar och hak har vi men när det kommer till nattklubbar är det rent ut sagt jävligt pinsamt. Om vi skulle kunna börja med att sätta en 23årsgräns på ett ställe med vettig musik NÅN GÅNG I MÅNADEN så skulle det slippa kännas som om man befann sig på Otten fast utan Shakira. Jag är skitless på alltihop. 2010 får gärna bjuda på nåt nytt i krogsvängen. Om det inte vore för att ens polare är klipska nog att lira bra musik skulle jag fan inte gått ut alls.

Jag blir 25 i mars och kan snart bo i min lägenhet jämt. Hade grava utgifter den här månaden så den här månaden blev inte så stabil som jag hoppats men nästa månad ska det vara i fas. SKÖNT. Jobbar till 22 vareviga kväll nu fram till söndag och på måndag börjar jag på munken istället. Ska bli sjukt roligt och då får ni komma och och dricka kaffe och spontankramas med mig om dagarna.

S tvingar mig att pussla pusslet jag fick av honom fast jag inte riktigt är redo för detta grava 20o0bitarsprojekt. Det liksom hänger i huvudet hela tiden så snart jag kommer i gång. Pussel pussel pussel...