Om alla var snälla, om alla var som jag

Så jälla tråkigt. Vad skulle man då ha att vara lack på? Hur skulle man då få några perspektiv?
Eftersom jag är så extremt emotionell så har jag lika nära till typ alla känslor. Ena sekunden låter jag arg, för att andra sekunden sprudla över något och tredje sekunden är melankolisk.
Mitt röda lilla fjun sitter här och spinner och jag typ dör av gullighet.

Vi tolkar alla saker olika. Vi lever alla på olika sätt. Vi har alla olika bakgrund. Vi har alla olika erfarenheter. Vi är alla alldeles unika.
Så varför strävar vi då så intensivt efter att vara likadana? Det är ju omöjligt.
Varför strävar vi efter ideal som andra satt upp? Varför är vi elaka mot våra medmänniskor som inte gjort oss något ont? Varför konkurrerar vi med varandra? Varför gläds vi inte åt varandra? Varför är det så fruktansvärt jobbigt att vara olika?
Olika behöver inte vara dåligt bara för att man nödvändigtvis inte förstår varandras beslut oh vägval.
Varför älskar vi att hata?

Jag älskar att hata saker.
Snabbt.
Sen går det över.
Sen känns det jättefånigt men jag kan bli så jävla förbannad över en mjäkig låt som spyr ut något sketet om nån jälla brud som inte vill ha den där jälla killen eller att killen vill ha en annan tjej för hon som sjunger snodde den killen och då får ju den lämnade tjejen skylla sig själv för hon var ju ful YADA YADA.
Vardagsidioti gör mig alltid skitarg.
Det påminner mig om vilka meningslösa flockdjur vi verkligen är och det gör mig deprimerad för jag vill att allt ska vara kärlek och kramar.

Jag älskar att hata killar som älskar sig själva men som inte gör det med stil utan går gatan fram som några jävla alfahannar i fula tribaltatueringar och tror att alla tjejer som bantat ner sig och pumpat upp pattarna vill ha dem.
Jag undrar vart det gått fel när killar uppenbarligen slutar tänka och när både tjejer och killar som spelar med i det där spelet inte hajjar att dem blivit lurade.
Jag undrar varför dem inte ser att alla skrattar bakom deras rygg.

Jag älskar att hata hur jag måste försvara mig för att jag inte gillar Peter Jöback, Christer Sjögren, Perelli eller någon annan mjäkig skitartist eftersom jag föredrar RIKTIG musik som talar till MIG men då bara för att jag råkar ha svart hår och svarta kläder och gillar musik med drag i så är ju jag minsann nån sorts wannabe med depressionsproblem som tror att jag är skitatuff så jag måste minsann tillägga att jag älskar visor och inte dricker blod och lyssna på folk som talar om för mig att jag kommer dö om jag röker eller bli fet om jag dricker öl eller båda delarna för annars finns ju minsann risken att folk tror att jag har ATTITYD och inte ÄR MIG SJÄLV.

Hur orkar vi?