Klåda.

Jag har skaparklåda.
Och då fastnar det liksom lite i halsen och i knogarna.
Och så blir jag besviken.
Har mecklat i Photoshop så in i fasen och det är nyttigt.
Jag försöker hitta nya bilder och sidor av mig själv. Lite terapi över det faktiskt.
Modify my appearence liksom. När jag varit så nere i skorna och avskytt mig själv och mycket runt omkring som skulle föreställa nära och viktigt så vet jag till sist inte vem jag är. Eller var.
Roligare än ett träd.
Vet vi någonsin vilka vi är?
Känner vi någonsin någon på riktigt?