lördag 23 augusti 2008

Från Tjuvlyssnat.se

En liten pojke ~7 går fram till en liten flicka ~7.
Pojken: Känner du igen mig? Vi går på samma skola.
Flickan: Nej…
Pojken: Du kallade mig och min kompis bajskorv!

onsdag 20 augusti 2008

Travis- Selfish Jean.



När man hittar musik som stämmer så extremt in på vad man känner så inser man att man inte är ensam. Att man är en av tusen miljoner som upplever liknande skit men finner glädje och styrka i samma skitabra låt.
Jag vet inte om jag tycker om det...


Cheers
Thanks for everything
You hung me out by my heart
You're just so selfish jean
Yes you are

Hey you
Threw it all away
By holding everything in
Hey Jean don't rock the boat
When you can't swim

With a perfect understanding of the finer things in life
A quite alarming knack of knowing when to twist the knife
Oooooooooh
Selfish Jean

Here's to you
Who read everything
Left it out on the shelf
There's no one else to blame
Except yourself

Well a perfect combination of good etiquet and charm
You keep the chocolate biscuits wired to a car alarm
Oooooooooh
Selfish Jean

Well i'm standing on my own
And this house is not a home
It's so sad to see you go
Things are high, things are low
And it's good to know you know
If you've got nowhere to go
Well you could'nt spend the night with me
There will be no guarantee that I'll be here

In the morning
Or any time that you call
I hear you snoring Jean
Through the wall

So hey
Here's to everything
To peace and love in our time
Ah Jean the slate is clean
I guess we're fine

Well I don't expect a miracle
Not asking you to change
If you can't see me happy
Well just look the other way
Oooooooooh
Selfish Jean

Heeeaaaaaah
Selfish Jean

Jean
Oh yeah
Jean

tisdag 19 augusti 2008

Ungdom

Jag är ung.
Jag är bara 23 år.
Jag vet inte hur man gör.
Vet man någonsin hur man gör?
Jag vet vad man INTE gör.
Vet jag vad man BÖR göra?

En inblick i en människas liv framför en dataskärm gör ingen större skillnad emot vad man ser till att ta reda på i en liten stad.
Den är full av elaka, missunnsamma små skvallerkärringar. Såna man vet kommer sitta och tjattra över kaffetåren även som vuxna.
Som kommer projicera skiten på sina ungar, eller få ungarna att skämmas över dem.
Jag hade siktet inställt på att bli världens bästa mamma.
Den bästa mamman som någonsin funnits. Djupt inne i mig surrade min livmoder och mitt hjärta och talade om för mig att när det en dag var dags för någon att flytta in där för en tid så skulle det vara den vackraste tid som fanns.
Jag kände ett lyckosamt pirr, tittade på mannen jag älskade medan han sov och föreställde mig oss två.
Kanske tre.
Om massor med år.
Men jag såg.

Jag är 23 år.
Jag är ung.
Jag är ett däggdjur.
Jag har ett fortplantningsorgan som precis som alla andras, idioter eller inte, vill föröka sig.
Thats what we do.
Det får mig alltid att grina för jag vill att det ska vara mer än så.
Jag vill, att när allt försvinner, så ska det få vara litelitelitelite mer än så.
Det där med tvåsamhet.
Tillhörighet.
Kärlek.

Krog.
Svett.
Sprit.
Främling.
Fylleknull.
Fejk.
Tidsfördriv.

Jag känner till allt det där och känslan att det ersätter något annat. Att det inte gör en människa lycklig.
Men vad gör det?
I slutändan är vi meningslösa flockdjur allihop.
Det som får mig att inte komma ur sängen är det faktum att vi vet bättre. För vi är utrustade med det. Det där som ska gå hand i hand med vår instinkt. Det som gör att vi kan sätta saker i relation till varandra. Det som gör att vi kan känna.
Vår hjärna.
Den där rosa slemmiga avancerade saken som döljer sig därinne bakom kyssar, smek, djupt därinne bakom ögonen man ser in i sitter den.
Pulserar.
Registrerar precis allting.
Signaler skickas likt blixtrar runt överallt därinne. Talar om för oss hur allting är.
Bestämmer vi någonsin själva?
När vi tror att vi gör våra aktiva val. Oavsett om de är bra eller dåliga.
Bestämmer vi då själva?

Jag är hellre en romantisk fucker med mission att försöka upprätthålla det lilla vackra jag kan skapa med min korta, meningslösa existens än slösa bort min tid på att göra människor illa.
Bestämmer jag då själv?
Jag vet vad man INTE gör.
Vet jag vad man BÖR göra?

måndag 18 augusti 2008

Jag målar

...det blir fint. Jag önskar jag kunde måla över allt annat också.
SWOSCH, skulle det säga och så skulle allt vara fint. Bort med det gamla. På med det nya. Ingen hade kunnat ana att det skulle dölja sig en helt annan färg inunder den där nya fina.

Vi ska hinna med mycket innan vi dör. Men vi vet inte när vi gör det. För min del går det bra just precis nu.
Men då får jag ju inte veta vad som händer imorgon.
Men vill jag det?
Nej.
Ingenting av det jag vet har jag velat veta.

torsdag 14 augusti 2008

En systers bekännelser

Jag kan inte spela gitarr.
Trots min världsvanamedciggenimungipanpose haver jag icke kunskapen att spela några som helst egentliga ackord.
Däremot hittar jag på egna låtar med den. Lite som Phoebe i vänner.
men man vill ju se tuff ut på internet. Som att man har världens ballaste liv.
Vilket man såklart ibland eller allt som oftast, faktiskt har.

tisdag 12 augusti 2008

Uppmaning


En av mina favvobloggare Unni Drougge har fått i uppdrag av en bloggbekant att lista sex udda egenskaper hos sig själv. Hennes minst lika välformulerade son går däremot in och skriver något helt annat, men väldigt roligt.
Men jag blev faktiskt lite sugen på att ge mig in i det som kanske är lite udda hos mig. Men det som är udda hos mig kan ju vara totalt normalt för någon annan. Eller är det kanske så att det som jag finner fullt normalt i mina dagliga rutiner får någon annan att helt göra i byxan av o-uddighet.

Så, jag listar helt enkelt sex saker som jag tror är lite mer sällsynta. Eller åtminstonde sådant som folk i regel inte erkänner att dem gillar, hatar eller gör.
Känner någon sig manad att haka på är ni välkomna att infomera i kommentarsfältet så jag kan få ha lite roligt jag oxå.

  1. Jag pratar för mig själv. Så fort jag blir ensam. Ibland nästan roligare än att prata med någon annan. Långa diskussioner eller dumheter diktar jag ihop och basunerar ut i min ensamhet. Kanske bör jag tillägga att jag är en väldigt god lyssnare?
  2. Om någon är på toa lite extra länge kan jag aldrig låta bli att undra.."Har personen därinne bajsat nu?"
  3. Jag har en favvoplats på bussen från Sörping och om någon sitter på den lackar jag ur.
  4. Ibland om jag går ensam pratar jag i mobiltelefonen på låtsas. Dels för att det känns lite terr. Dels för att jag inbillar mig att jag inte blir överfallen av ett psykopatsfall då.
  5. Jag tycker inte om att min mobil ringer så jag har den på ljudlös för då inbillar jag mig att jag själv kan bestämma när jag känner för att prata med någon. Vilket naturligtvis inte är ett dugg jävla logiskt eftersom jag inte tycker om att ringa folk heller. Im a messer.
  6. Jag inbillar mig att folk glor på mig hela tiden vilket resulterar i en ständigt tjurig min när jag är ensam på stan för jag känner mig iakttagen och tänker att alla tänker saker om mig när jag går förbi så i mitt huvud låter det ungefär "Sluta GLO era jävla kossor har ni käkat glosoppa till lunch jag ska fan snitta er allihop för att ni inte har mer HYFS."
Det var faktiskt rätt kul det här för jag lärde mig ju att jag är jävligt mycket mer udda än jag trodde. Kanske ni gör det med? Om er själva alltså.
Jag är, vid närmare eftertanke fullt normal.

söndag 10 augusti 2008

Christer Strömholm

Bon Iver

..ett band jag nyligen upptäckte tack vare min vän H.
Det har lyssnats friskt inuti det där som borde vara jag men som inte riktigt är det.
Flackande blick. Ständigt pillande med något. Nervös. Rastlös. Osäker. Rädd.
Som att ha klivit ut och hamnat på en avsats som är alldeles för smal för att balansera på.
Så stilla står man. Nervös. Rastlös. Osäker. Rädd.
Förbannad.
Förbannad är alltid bra.
Alltid bäst.
Jag vänder icke andra kinden till ty det är för de svaga.
Med ont ska ont fördrivas.
Med ord ska ord förbannas.
Visst vore allt lite lättare då.
I det där som kallas livet.

fredag 8 augusti 2008

torsdag 7 augusti 2008

Livet är för kort.

Ni vet det va?
Att livet är kort
För kort för idiotier
För långt för sorgliga intriger
För mitt i skiten
Är allt utan ände
Och allt det vackra
Gick allt för fort.
Vi river och bänder
I huden lämnas ränder
Av sådant vi vet
Och tror att vi känner
För var andetag vi lever
Andas vi ut en gång mindre
Och håller den i panik
I sannings ögonblick
När lungor inte längre fylls
Och ögon inte längre ser
Av kärlek som förgylls
Av det mörka som lockar mer
Minns vi var sekund
Då ögon brann klara
Varje liten stund
Vi ensamhet försvara
I smutsen är kärlek
Vaksam
Men vacker