torsdag 13 november 2008

onsdag 12 november 2008

Ehum...

Detta är riktigt jävla aslustigt.
How come båda mina ex är animerade figurer? Den ene en ren och den andre en robot.
Lever jag i en illusion? En dröm?

Prop 8


Ännu en gång har USA bevisat att det konservativa kärleksfientliga fortfarande har ett starkt fäste. Prop 8 i Californien röstades igenom så nu får inte längre homosexuella gifta sig.
Jag sörjer...

(serien kommer ifrån http://daikirai.deviantart.com)

En av de finaste låtar Lisa gjort. Tyvärr hittade jag bara en fånig jäkla skitvideo men om ni låter bli att kolla på den och bara lyssnar så tror jag ni förstår.

tisdag 11 november 2008

Att inte ha kontroll.

...för att sedan ha kontroll.
För att sedan bli fråntagen sin kontroll.
Is no longer a problem of mine.
Om man släpper taget och accepterar att man inte har kontroll kan man heller inte bli fråntagen den och då kanske man ändå har den där någonstans.
Men undanstoppad för allmänheten att se?
Jag avskyr att den här hålan är så jävla trång men jag planerar att råda bot på det inom snar framtid.
Rak rygg!

Btw så pratar jag med en vän och inser att jag är extremt pranksugen.
Spela någon ett lustigt spratt?
Vem tycker att det är roligt med spratt?
Jag röstar på vattenballongkrig.

Så tycker jag att det är faschinerande att lesbiska tjejer som inte vill vara butch utan gör precis tvärtom a'la hetaste burleskstylee kan bli tagna för transor.
När blir det feminina så feminint att det blir maskulint?
Och varför har vi ett behov av att tillhöra något av det?
Det finns en bok som handlar om bland annat det som Anna tipsade om idag. Den bör läsas.

Ehum...


Det är tydligen extremt vanligt att i USA döpa sin unge till Barack Obama.
Även vissa sportlag ringde in fort som fan för att få döpa om sina lag till Barack Obama klingande namn.
"Min son kommer bli lika grym som Barack Obama för han HETER Barack Obama."
Vad jobbigt det blir.
NEJ, Barack Obama VAD har vi sagt om att sätta snorgubbar under skolbänken?
Barack Obama: Eksjooos mi? Im fuckin president and do whatEVVAH I whant. (jag utgår ifrån att den unge Barack är svart och kör hiophopstil även fast jag inte vet hur man är groovy..)

Så fort någon vid namn Barack Obama gör något fuffens kommer amerikanerna kissa på sig, rasisterna kommer jubla och den riktige Barack får en del att förklara.
På varje löp: BARACK OBAMA DÖMD FÖR VÅLDTÄKT.
Under med pyyyttepyyyyttesmå bokstäver: 18-åring från Bronx.
Snacka om att sälja lösnr.

Jävla show-offs.
Jag ska döpa min unge till Bacon Med Ägg för det är liksom min favvofrulle.

Om att vara utanför sig själv.


Kunde jag det, liksom på riktigt. Då skulle jag flyga till Bahamas.
Eller leta upp den ursnygge snuten som gick förbi utanför jobbet idag....
Its a world of never ending possibilities. ..

måndag 10 november 2008

Nojja

När jag är bakis får jag extrem noja. Jag är säkert inte ensam men jag måste t.ex försöka vara smart och handla på mig tredagars-fyllan på en gång för annars är det inte säkert att jag kan ta mig dit. Människor är läskiga, mycket läskiga. Och tänk om det kommer en hund? Eller om jag halkar? Eller om en vän dyker upp bakom mig för att säga hej? Eller en jävla Individuell människohjälpare som ska haffa en utanför systemet jämt. Människo-STJÄLPARE säger Terror, eftersom det finns en rätt stor risk att jag ramlar i backen av förskräckelse utav denna påtvingade människokontakt.
-Eh, JAG-ÄR-REDAN-M-MMEEED, svamlar jag fram fast det är jag inte alls.
Jag ljuger mig BLÅ.

Enda anledningen till att jag är med i Greenpeace är därför att jag lyckades springa på samma stackars korttjocka Greenpeaceperson ungefär 5 ggr och hade aldrig tid att prata med henne (på riktigt hade jag faktiskt brådis) så ungefär den sjuttielfte gången hade jag inte längre samvete att dissa henne med svammel om lunchrast och bussen och dylikt även fast hon säkert inte kände igen mig så nu skänker jag minsann 40 kr i månaden.

Jag vill vara en bra människa, men jag vill oxå vara en bakfull människa. En sliten människa och även ibland, en förbannad, elak jävul till människa.
Jag vill dra mitt strå till stacken men jag vill även kissa på förbjuden plats, kräkas i ett buskage, peta mig i näsan...
Jag vill vara en intelligent människa, men oxå råka tänka dumma saker högt, som att till exempel undra vart Moscow ligger. (Ja, men hur lätt är det att koppla efter ex antal grogg att Mos-kossan faktiskt är Moskva..) Detta sa jag i somras på Peace and Love och vill glömma det.
Jag vill fråga mig vad detär för typ av olja man utvinner i ett korsord där första bokstaven fattas.
-olros.
Detta flabbas det åt än och det är bara en bråkdel.

Men jag vill inte ha bakisnojja för då får inte ens ett flygplan passera på låg höjd vilket de där asen gör över innerstan ibland. Så man ser hjulhusen tom. Im shitting my fuckin PANTS!

Jag vill inte ha sönder en stol och ramla av den vid frukostbordet när jag fortfarande är lite full för jag var fan i chock. Men lite roligt var det.

lördag 8 november 2008

Peter goes electric man

jag vrider mig.

trångt.

Det finns inte rum för mig och jag hatar att det är typ världens vanligaste känsla. Alla har mer eller mindre varit där. Alla vet mer eller mindre vad man pratar om.

För tjock, för dålig, för ful, för tråkig, för mycket, för lite tills jag hoppar i strömmen.
Lyckligtvis hoppar jag inte i Strömmen.
Jag grinar, gormar, svär och finns till.
Lullar ut på den här stans skittråkiga nattklubbar för ingen annan ro finns och plånboken töms och glasen.
Försöker lyssna och förstå, laga och hjälpa- allt utom mig själv.
Jag saknar att skratta på riktigt. Att få känna mig lycklig och varm.
Det är som att vara inlindad i plastfolie- att må så här alltså. Jag kände mig inte så plastfolie-ig(?) när jag var lycklig.
Man är oförmögen att röra sig som man vill men man syns ändå men inga ord. Man skulle lika gärna kunna lyfta iväg mig till ett hörn och ställa mig där.
Känner mig även lite som den tappre matadoren i tjuren Ferdinand som bönar och ber om lite uppmärksamhet. Eller pisk ber han ju om men han får fan inget av det fast han går ner på knä och riktigt krälar efter det.

Illamåendet tränger sig upp i strupen och jag måste ut ut ut ut ut ut ut ut ut ut.

När jag var 17 gjorde vad jag trodde var min stora kärlek slut med mig och blev ihop med sitt ex. Det visade sig att jag bara var ett rebound, trots alla fina ord och de hela tre månader vi fick tillsammans. han bokstavligt rockade ihjäl min värld och jag blir 17 igen när jag ser honom.
Han är farsa nu, med samma tjej som han hånglade upp på bergsbron medan jag avled av svartsjuka och ångest.
En medelålders kvinna som inte längre tror att någon vill ha henne blir lämnad för en yngre förmåga och kvar står hon ensam och undrar vart livet tog vägen och chokladen och fågelkvittret och skratten och värmen och kanske gråter hon en skvätt men mest är hon kanske bitter och lite tjock och mannen med pengar får vad han vill ha oavsett buksize men sover han gott och varför är jag så jävla rädd för att aldrig mer få ha fågelkvitter i mitt liv.
Jag är rädd för att bli medelåldersbitter i förtid för att vara naiv och blåögd och full av kärlek och ärlighet och respekt har man ju fan ingenting för så det kanske är lika bra att vi sätter igång med en gång.

Igår gick Christina och jag till ett ställe i den här stan som en viss kändisryttarinna tyckte var en bra ide att förstöra genom att köpa skiten och försöka göra det till nån form av prettoställe men det enda det resulterat i är fulla, svettiga människor i illasittande kostymer, dansandes till dängor. I dimman är vi alla lika jävla korkade så varför ens försöka?
Vi hade hur som haver väldigt roligt åt att titta på alla som dansade utan att ha en jävla aning om vad dem höll på med. Vi garvade ännu mer när vi konstaterade att vi antagligen ser precis lika korkade ut själva.
Jag hade en svart klänning och en rejäl jävla lugg som stod rakt opp och det fanns ingen paljett på mig så långt ögat kunde nå och jag tog ett djupt andetag och tänke att jag faktiskt i mångt och mycket är den jag vill vara. Jag är inget popsnöre och jag är ingen jävla klon och så länge jag kan stå för det mår jag nog ganska bra.

När det kommer över mig måste jag försöka tänka det. Att jag är bra, snäll ,duktig, rolig och att jag kommer hitta massor med glädje och lycka i mitt liv. Att allt kanske inte alltid blir som man vill. "The change will always come..." som Sophie Zelmani sjunger.
Men det går inte att acceptera allt jävla skit jämt och då ryms jag inte.

Gudarns vad jag skriver. Om ni, mina fina vänner som läser det här orkat ta er ända hit ber jag att få gratulera.
Tori Amos Cornflake girl gör mig sugen på att balansera mitt på spårvagnspåren och skutta runt på gatan och dansa för folket.
Tror ni någon skulle komma fram och säga att jag var modig och duktig på att dansa till Tori på spånkaspåren. Eller hoppas att jag skulle ramla eller spärra in mig någonstans?

Tills jag är mig själv igen blir ord, cigg och dryckeslekar mycket bra tidsfördriv och vem vet, en dag kanske vi skrattar åt alltihop?
Ni som får mig att le vet vilka ni är och jag skulle inte överleva en dag till utan er.


Låt alla oss stackars människor ta varandras händer och minnas att vi aldrig är så ensamma som vi tror.

tisdag 4 november 2008

Get off my back...

...smurfhitsballader (jag utgår ifrån att ni vet vilken jag menar)
samt allt annat trams som jag tvingas utstå.
Det är väldigt mycket i mitt liv som är under min värdighet.
Som att jag trodde att jag hade universums sämsta fotsvett innan jag luskade ut att det var Kalles jävla äppelcidervinäger.
Att jag pajjade en stol vid frukostbordet hos mina vänner Frida och Sanna så jag fick ett blåmärke på röven och hjärtslag. (bakfyllenerver gör sånt...) Se FB btw. Im tagged och den här taggen behåller jag. Jag bjur, så att säga.

Sådant som dock är över min värdighet är att jag vågade lämna min lapp med mitt nummer på till en söt kille i garderoben på Debaser. Ännu bättre att han faktiskt ringde. Sådant gör att man känner sig modig, stor och inte så fesig.

Heja Obama din lille afroklutt.
Bajs på McCain din gammelskrutt.

Jag är faktiskt extremt begåvad, insatt och intresserad av politiken, livet, och allt sådant vettigt. Jag skriver bara inte överjävligt mycket om det här. Detta är ordbajsets rike.