tisdag 9 september 2008

Hey Dolly!!



Hej, Dolly.
Tack för att du inatt gav mig mer insikt och jävlaranamma än jag känt på länge.
Plötsligt känns inte allt så jävla ensamt och svårt.
Plötsligt känns mitt kreativa skapande inte som något jag måste göra så förbannat svårt hela tiden.
På två timmar läste jag ut den här boken och sprang sedan runt hos Anna i morse i hennes mysiga torp med håret på ända och citerade glatt ur den. Vi fastnade i hallen, stirrandes på varandra i ett slags underbart samförstånd med boken emellan oss och insåg hur faan det är ställt.
Det är lycka att känna så. Men olycka att ingen lösning finns inom räckhåll.
Men vi som förstår, vi har varann.

I går kväll låg Anna och jag i en liten snyftande hög i hennes soffa med snytpapper everywhere. Vi såg en tysk film som hette "Emmas lycka" Till en början med en viss skepsis från min sida skall erkännas. I dont like tze germans. De skriker ju bara SCHEISSE hela tiden.
Filmen var ljuvlig. Och sorglig för Emma är en ensam grisbonde tills Max kraschar med bilen på hennes tomt men han har cancer och så dör han under hennes träd när de precis börjat älska varandra och de skyndar sig att gifta sig för han har så kort tid kvar för bukspottskörtelscancer är farliga grejer förstår ni och så kräks han hela tiden och det är hon som bär honom över tröskeln och då kräks han och säger att om han bara får vara tillsammans med henne liite till så får döden komma lite tidigare och han är ju bara kanske 35 på sin höjd och det är så fruktansvärt orättvist alltihop och på ängarna älskar dem och de älskar varandra och de har levt ensamma så länge innan de hittade varandra och så måste han bara dö ifrån alltihop.

Hur lite tid vissa älskande får tillsammans. Är orättvist.
Jag grät floder över att vi inte vet hur lång tid vi får ha tillsammans med de vi bryr oss om och ändå så slösar vi så mycket tid på att vara elaka mot varandra. Respektlösa, skitsnackande, oärliga, avundsjuka.
SMACK, så är nån död i en bilolycka, eller får en obotlig sjukdom eller bara DÖR!
Så står vi där.
Jag säger mellan tårarna att jag tamejfan ska älska och bry mig om även de allra dummaste för ingenting i världen är så hemskt som elakheter. Jag grinar och säger att jag aldrig ska se ner på någon eller avsky någon eller blänga på någon för det är så hemska egenskaper och jag ska aldrig vända andra kinden till utan bara ryggen och gå ifrån elakheter även fast jag vill ställa mig högst upp på världens högsta berg och skrika att det inte får finnas sånt!
Jag ska hävda mig med kärlek!

Inga kommentarer: