Sömnfri igen.

Flickan är litenlitenliten och hennes problem är inte så stooora för dem är små för hon är liten och liten och jätteliten i sin lilla lilla säng och titta så vackert brevid henne ligger en vacker man och titta så vackert det blommar på väggen av blommor hon målar i tanken så röda så vackra hon drar försiktigt med sitt lilla lilla finger över kronbladen och de vissnar och faller för så liten kan väl ingen vara så det inte märks vad handen gör för så liten kan väl ingen liten hand vara men hjärnan är så stooor så stoor för inne i den ryms det mycket trots små fingrar och för stora skor och ögon i mörkret som stirrar och vill se något framför sig som inte är stoooort utan ljust och vackert och han säger att man inte behöver tänka när man ska sova och med sin stora starka varma hand stryker han över hennes lilla rygg och hon andas och ler med fingret stryker hon över kronbladen som vissnar när ljuset är släckt men hans ord minns hon men sen får dem inte plats mera för det stoora kommer ivägen och krymper henne ofantligt och blad bläddras och tårar fälls i smyg litelitegrann för småsmå tårar märks inte och så stora kan väl inga tårar vara så man drunknar för så små kan väl inga små känslor vara så blunda blir ont fast dem svider så lite så lite för hon vill inte vara stor för hon vill inte vara stor för hon vill inte vara stor för i sin säng vill hon få vara liten