måndag 5 november 2007

Maskeradas.

Ojojoj, vilken trevlig kväll.

Dagen började med att Empan kom och fixade håret. Hon är så bra så det blev ju fint som snus.
Sen chillade vi lite tills det var dags att sminka Walle. Haha. Vi lyssnade på Marilyn Manson ashögt hela dagen för att komma i right mode. Vi garvade åt Goffa och Linda som bor grannar med oss och oxå skulle dit. Som Slash och Dileva.

I lokalen hade det dukats upp med massvis med god mat, sprit, öl och snittar .Mmm snittar.
Det var någon form av tipspromenad och jag råkade visst ta på mig att styra upp vårt lag. Det gick ut på att man skulle leta upp de karaktärer som det stod att man var i samma lag som.
Detta tvingades vi alltså göra innan en öl knappt.
Jag stapplade modigt fram till Bob Marley med penna och papper i högsta hugg.
-Du är Bob Marley förstår jaag, då är vi i samma laaag. Nu ska jag bara hitta Marilyn Monroe och Billy the Kid...
Rambo var oxå i mitt lag men honom känner jag iallafall.
Lektanten Dita von Teese ledde iallafall sitt kändislag genom hela tipspromenaden. Som handlade om Linas liv. Jag har känt Lina i några månader och hade med andra ord ingen jävla aning om hur många däggdjur hon haft. Det hade iofs inte hennes moster heller... Inte heller hur många gånger hon hoppat fallskärm eller om det var benet eller armen hon bröt i fjällen 2004...
Detta höll lyckligtvis inte på särskilt länge och så var det buffe, dricka, skratta åt andras outfits, dricka lite mer, skratta ännu mer, dansa...

Så har jag ju då även ett vagt minne av att jag sjungit Backstreet Boys med "TEELL MEE WHYYYY" på kareoken i fel tonart. Lyckligtvis tillsammans med Rambo och Joey Tempest. Här nedan ser ni dock Lemmy i Motörhead. VI tyckte dock att han såg mer ut som "El Paco" i McDonaldsreklamen och jag garvade ås tårarna rann och folk stirrade på mig eftersom jag garvar så högt när något är asroligt. Men det sket man väl i. ;)

Efter kalaset hamnade vi på Hugos. Favvonattklubben i stan. Där det var knökfullt. Jag var vid det här laget så förstörd ifötterna att jag nästan grät. Men Moulin Rouge kvinnorna slet tappert upp mig från sittplatsen hela tiden. Jag lipade och skrek lite på Walle när vi skulle hem för att det minsann tog hela två minuter att få en taxi.
Jag haltar fortfarande hemma för att det gör så förbannat ont i fötterna. No more klacks für me..
Men jävlar vad läckert det var.

Jo just det jag for naturligtvis på arslet ettpar gånger på maskeraden. Because of the clacks. Men, det hade jag räknat med. Faktiskt!
Di Leva for minsann oxå på ärlset och hon hade fan Jesus- sandaler. :)
Kul kväll som jag ska leva länge på.

Inga kommentarer: