...är faktiskt över mig själv.
Därför att jag ställde upp i Östergötlands Lucia för typ fyra- fem år sen.
Typ såhär var det...
Jag log vackert, jag sjöng för en "jury" jag gick vidare. Fick stå och le vackert i ett köpcenter. "Speakern" sa att Terese, hon var minsann glad och tyckte om att sjunga.
På mitt ena bröst satt en nummerbricka.
En tvåa.
Jag åkte ut precis innan de sista nio som skulle åka runt och sjunga på typ köpcenter och i radio.
Jag blev arg. För hon som fick min plats var ful(!)
Jag blev uppringd typ en vecka innan och fick veta att jag blivit inröstad iallafall.
Jag stod på en scen mellan köpcentren tillsammans med de andra.
Jag log.
Hon som vann hade mörkött hår, ett rosa band på jackan och tyckte om gamla människor och fred.
SpeakerSubban kallade mig flinande för "Joker" på Lövstad Slott.
Lyckligtvis pekade hon inte på mig.
Jag fick en vit ros för besväret.
Och allmän bortgjordhet samt självförakt.
Så jävla patetiskt så det är fan värt 500 Dagens spyor.
Och då var inte ens sista tonårsfinnen klämd.
Det var någonstans efter det som jag färgade tillbaka till min naturliga hårfärg, började röka och supa ohämmat samt lyssna på snuskigt hård musik.
Tur var väl det. Så jobbar jag än.
tisdag 30 oktober 2007
Dagens spya.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hu, vilken traumatisk upplevelse!
Jag tror inte jag hade platsat som lucia i tonåren, ens om jag velat, vapenrock, kilt och svartlilagröntrosa-färgat hår hade nog inte funkat för juryn...
Tur du kom på bättre tankar!
Hahaha. Ja jag vet.
Det är ett fruktansvärt pinsamt minne. Jag förstår verkligen inte varför jag gjorde det. Jag var väl ändå runt 17 år....;)
Jag vet att jag haft mina Luciaminnen från min uppväxt i en idyllisk liten småstad med kullerstenar och underbar julstämning varje år. Såg min chans att få dela själv i en fin kyrka med massa tända ljus.
Men vägen dit var väldigt lång och kommersiell. Min kärlek till Lucia dog. En ond bråd död..:)
Skicka en kommentar