söndag 8 november 2009

Kabinettet introducerar:

En berättelse om Arbetslivet- ett alternativ till Wikipedia.

Det är det där livet som tar över det mesta av det där andra livet som skall föreställa livet.
Om ni förstår vad jag menar. Ursäkta min svenska men det där de flesta har ångest över men som de ändå känner är en sorts meningsfullhet för man drar sitt strå till stacken och allt det där. Men allra mest för att man tjänar pengar. Har man tur får man syssla med det man vill. Sysslar man med det man inte vill är risken stor att man blir arbetslivs-lös vilket då betyder att man går till jobbet som en zombie, utför arbetet som en zombie, kommer hem som en zombie och somnar som en zombie. Mycket, mycket sorgligt och onödigt och helt åt helskotta på ren svenska.

När man är ung och inte förtitalist som jobbat ihjäl sig på verken så finns det faktiskt ingen ursäkt till detta beteende. Det går alldeles utmärkt och bryta mönstret och istället försöka göra något man tycker om. Samtidigt är det väldigt väldigt svårt att göra detta men med rätt pepp från omgivningen så kanske du hippsvipps vaknar en dag och känner glädje inför att gå till jobbet.
Kanske är det din egen lilla salong eller fik eller kanske du plåstrar om någon som skadat sig. Kanske du vänder en osäker rädd liten person till en lättad och glad person på vägen ut?
Kanske någon ser fram emot att just DU ska komma till jobbet denna dag för att det blir lite roligare att dricka kaffe då?

Igår såg jag UP. Den animerade filmen om en gubbe i ett flygande hus som Walt Disney har gjort. Under inledningen känner jag hur hela mitt ansikte skrynklas ihop och jag måste gömma mig under täcket och lipa en liten stund. Alltså två minuter in i filmen ungefär. Två små människor blir stora och gamla tillsammans och sen så dör frun och gubben är ensam kvar i sitt lilla hus och allt som var grönt på deras lille kulle är ersatt av betonghus men han säljer minsann inte deras livsverk inte och sen så kommer det massa heliumballonger ur hans skorsten och vips så flyger huset iväg för han lovade sin fru att äventyra sig och sen dog hon så han måste åka till deras drömplats ENSAM.
Och det är när livet komprimeras ihop i en saga och blir så där liiiitet och kort och sorgligt som jag bara tjuter ihjäl mig. Se ALDRIG The Journal/Dagboken om ni är känsliga för sånt. Efter den ringde jag min dåvarande kille och stortjöt i två timmar. HON MINNS HONOM INTEEEEEEEEEEEEEEEEEE UUÄÄÄÄÄÄÄÄH TÄNK OM VI BLIR GAMLA OCH INTE MINNS VARANN UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH JAG VILL INTE DÖÖÖÖÖÖ TÄNK OM MIN MAMMA DÖÖÖÖÖÖÖÖR UÄÄÄÄÄÄÄH TÄNK OM INTE MIN MAMMA KOMMER IHÅG MIG NÄR HON ÄR GAMMAAAAAL JAG SAKNAR MIN KISSEEE UÄÄÄÄÄH.

FY FAN för såna filmer. Toppar listan gör även Höstlegender och Big Fish. Fem hushållspappersrullar säger jag BARRA!

Som ni märker är jag inget större fan av korrekt svenska. Det bliir mer levande såhäääääär! Och jättelånga meningar utan punkt är också jättebra för då fattar man liksom hur fort det går att tänka det man tänker så snabbt så inte ens fingrarna hinner med på tangentbordet och man måste sudda lite men ibland smyger det in ett stavfel iallafall och vad fint det vore om skärmen blev blöt när man skrev något sorgligt.

Imorgon börjar min första utbildningsdag på mitt jobb.
KUL.
Första december kanske jag bor i en liten lya med knarrande golv och två missar som säger Mjau.
Mysigt.

Om det är nån som bara läser mina notes på Facebook så kan jag rekommendera att man läser det på min blogg istället. http://kamlinskabinett.blogspot.com

Det blir lite roligare för det finns färger och prickar där.

Inga kommentarer: