söndag 27 december 2009

Strålande hjul.

Vilken hjul. VILKEN HJUL.


Min förra jul var ett skämt i jämförelse med den här.
Dagen innan var jag ledig och ägnade dagen åt diverse julhets. Var så sjukt trött när kvällen kom så det fanns inte. Men jag färgade tappert håret som jag fått så fint klippt hos Mats tidigare på morgonen. Att bara för ett par dagar utan att behöva tänka tråkiga tankar om att spara pengar bara kunna gå in på en hårsalong eller se ut något fint till en älskad var inte igår. Jag kan nästan rekommendera att gå in i väggen och vara pank ett tag. Man får perspektiv och jäklarns vad roligt och bra det blir efteråt. Och vad nyttiga saker man lärt sig. Jag hoppas att den här långa perioden av sorg, saknad, existenspanik och alldeles för mycket alkohol för att slippa tänka gjort mig starkare. Jo, det har den faktiskt.

Jag stolpade hem med fulla kassar och skräpmat till min kille som sov så sött och så käkade vi. Sen sov han lite till och jag fixade och donade och sippade på min efterlängtade rom. Rom är jävligt gott. Kvällen följdes av Rockband och julgodis men sen kunde inte Stoffe hålla sig längre. Nu ville jag väl ändå ha en julklapp? Han hade tjatat minst sagt 500 ggr innan om att nu var klockan minsann efter 12 medan jag sa nää det gör vi imorrgooon. Det sket vi ju i och jag fick öppna en klapp och han fick öppna en. Stoffe hade tema relation på sina paket. Sjukt gulligt och genomtänkt och när hans Ramonesplansch satt på väggen och jag öppnat vårt relationsspel så hade vi en sjukt rolig och tänkvärd uppesittarkväll med lyxiga ostar.

Stoffe stör sig på att jag glömmer stoppa i en ny påse i sopskåpet när jag kastat soporna men älskar om jag lagar hans älsklingsrätt. Det kanske man kunde räkna ut med rektum men det var verkligen ett sjukt kul spel som man helst ska lira flera så känner ett par eller två för ett häng med spel så hör av er.
Jag känner hur jag den här julhelgen kommit både Stoffe och andra viktiga människor i mitt liv närmre. Jag visste att Stoffe var grym men han är en sjuhelskottas kille oxå och visst är det ballt när man hajjar det och vågar hajja det och typ betrakta honom lite på avstånd när man går på stan och bara tänka att man har den snyggaste killen någonsin? Eller när man somnar och bara tar ett djupt andetag för att man liksom låtit det vara BARA varandra utan störande moment runt omkring. Det har varit balsam för min själ och jag har en hjärna som speedar i tusen kilometer i timmen och går igenom världssvälten och vad jag ska ha på mig till kvällen på 2 sekunder.
Så får man den där stunden då man får höra att man är finast och att man gör någon väldigt lycklig kanske lyckligast i universum för just då är inte universum så stort mer än inuti där det är oändligt.

Jaja, julafton var turbulent och jävligt bullrig för att sluta i kärlek. Systrar är det ballaste i världen och jag tror ändå att vi Kamlinskor klarat oss rätt bra med tanke på åldersskillnader, livssyner, uppväxter och det faktum att vi har sjukt starka viljor och argumenterar för får sak som om livet hängde på det. Jag tycker faktiskt att det är vackert. Man gör det för att man ser. Sig själv och andra, fast på olika vis.
Jag tror och hoppas att Stoffe trivdes bra med min familj för alla trivdes med honom och han och jag frågesportade, hånglade och skrattade och kramade oss igenom några av de skönaste dagarna på väldigt länge.

Mellandagar bjuder på arbete och lägenhetspyssel för att sluta med nyårsafton och födelsedagsfirande och jag har inte den blekaste aning om vad vi ska hitta på till nyåret. Känns rätt skönt. Det blir vad det blir.

Jag har faktiskt ett nyårslöfte. Aslöjligt då jag vägrat det tramset men det här känns faktiskt bra.
Högtidligt deklarerar jag att jag ska bli av med mina issues.
HA-HA-HAAAA!
Ett triumferande skratt ska ni veta.
Jag måste gå till botten med varför magen talar om för mig att jag inte är bra och varför rum ibland blir små och varför jag tänker 57657676576857 saker i minuten så att det tiltar så jag inte kan göra någonting istället och varför jag känner en press att påminna mig själv att jag faktiskt förtjänar mina vänner och mitt liv och varför jag glömmer allt hela tiden och varför jag inte bara kan stänga av.
Jag ska leta efter mina filter som samlar ihop det man inte vill ha och slänger det istället för att gå sönder och rinna ner i det där fina det är tänkt att man ska dricka.

Inga kommentarer: