söndag 22 november 2009

JUL!!

Japp, i veckan som kommer ska det bakas, städas, pysslas och pyntas för glatta livet. Ingenting ska stå i vägen för mig och mitt julmys. Om S så mycket som snörper på munnen EN gång åker han ut ögonböj och får inte smaka vare sig kola (knäck dissade han direkt) eller nåt annat gott. För två år sen gastade jag åt mitt ex att han var en satans GRINCH och kastade en tom äggkartong på honom.

Förra året var en jävla skitjävelsjul. Jag VET att det finns ensamma, fattiga människor. Men förra året var det sjukt synd om mig. Jag bodde i en lägenhet som jag kastats in i efter ett uppbrott som var minst sagt vidrigt och hade inte haft någon som helst ork eller råd att göra den mysig och fin och dagen innan då man ska sitta med sina nära och kära och sippa glögg och slå in paket jobbade jag röven av mig och när jag slutade var det för sent att åka hem till mamma och pappa så jag fick sitta ensam i min tråkiga tomma lägenhet och slå in mina små paket. När jag vaknade upp på morgonen var det alldeles tomt och tyst och inget luktade gott och då ringde min mamma och jag började böla som en gris för jag kände mig så ensam.
Sen åkte jag förvisso hem till min syster i hennes fina hus och fick mig den sedvanliga Kalle Anka julen jag är så bortskämd med men I ALLA FALL!!!

I år har jag ett bra jobb, är skitkär och har gott om tid och rum att göra det mysigt och fint. Min kille säger att han kommit på ÅTTA JULKLAPPAR TILL MIG!! Och han vill så gärna berätta vad det är men det får han inte. Han ger mig pussar och kramar och säger att han är så himlarns jättekär i mig och att jag är världens finaste.
Jag väntar på att börja fixa med en liten fin lägenhet jag valt helt själv där jag kommer känna mig hemma. Jag är inte fet iaf inte sådär sambofet jag var för två år sen.;) Jag är inte ful och jag har världens bästa kompisar. Jag ska smygskämma bort min finaste Kristina som hjälpt mig med mina små missar mycket längre än vad det var tänkt.

När alla mina fina vänner som jag inte fattar hur de orkade det året bara försökte få mig att fatta att det skulle vända trodde jag inte ett ögonblick på det. och kolla vad gött det är nu.
Jag saknar min lilla mamma. I dag pratade vi jätte länge och bestämde att S och jag ska komma på adventsfika på söndag.
Jag börjar jobba heltid på Munken i början av januari vilket kommer bli så jäävla skitroligt. Tills dess har jag ett annat jobb som ger cash och en utbildning jag nog kommer ha nytta av sen.
Jag har även införskafft ett gymkort som det är tänkt att jag faktiskt ska nyttja.
Tre av mina grymmaste brudar har blivit mammor. Det är helt otroligt häftigt att få följa deras liv ända från den nyfikna första klappen på den smått putande magen tills nervositeten precis innan och glädjetårarna och lättnaden när bebisarna kom och allting var bra. Hejja Livet!!

2 kommentarer:

jos sa...

Ja, heja livet! Livet är tamefan det bästa som finns. Och fanns det inte motgångar skulle man inte uppskatta när det vänder för att använda en sliten klyscha och för övrigt tycker jag vi måste promenera snart - Milo saknar tant Tess :)

Tessan sa...

Livet är ju det sjukaste och mest underbara som finns. man måste bara ha lite distans ibland. :)
Det är väl inte så bara iofs men efteråt känns det ju alltid lite bättre.
Jaa vi måste absolut promenera!! Nu äår jag ju upptagen i veckorna fram till fem men en kvällspromenad bangar jag inte. :)
Saknar dig och Milo oxå!!!:)