Förortsungar del 2.

Det här har blivit så himla intressant så jag måste skriva lite mer.

Jag växte upp i ett fint villaområde. Där villaområdet tog slut tog förorten vid. Där bodde alla utlänningar, alla som kanske inte hade lika mycket pengar, men även folk som inte behövde mer plats än en lägenhet. Där bodde också knarkare, en och annan bråkstake och där fanns världens gulligaste farbror från Iran som hade en liten affär där jag brukade köpa godis och han sjöng sånger från sitt land på ett språk som var vackert.
Jag flyttade från den konservativa moderatstaden Söderköping "you might recognize it because of Smultronstället.Swedens biggest glassrestaurang samt Göta Kanal" Där det inte fanns några utlänningar knappt.

Mitt emellan Villaområdet och förorten låg "Långdansen" Skolan alla Svenska barn i mitt område gick på. Jag fick inte plats där för jag flyttade dit så sent så jag fick gå på "Silverringens skola" istället. Där alla förortsungar gick.
Jag träffade min än idag bästa vän Maria på vår första skoldag.
Maria har mörkt rött hår, fräknar, stora bruna ögon och är den snyggaste människa jag vet. Hennes mamma och pappa kom till Sverige från Turkiet när dem var unga och hemma hos dem doftade det alltid underbart av Marias mammas goda bröd.
Vi lekte ofta hemma hos varandra och en dag flyttade Marias familj ut till villaområdet där vi bodde. Men vi lekte mest i betongen iallafall för där fanns hennes roliga fastrar, alla våra klasskompisar, och vi kunde leka kurragömma bland alla hus hur länge som helst.
Och aldrig då, hade jag en endaste jävla tanke på vad en svensk och en utländsk person var för något.
Jag såg ingen skillnad!
I min klass gick en liten flicka som hette Merjeme. Hon kom från Jugoslavien och log alltid. Att hon snackade bra Svenska fast hon bott i Sverige kanske bara något år var inget jag reflekterade över. VI förstod ju varandra, och det var det enda som räknades.
Efter ett sommarlov kom hon tillbaka och berättade glatt att hon varit hemma i Jugoslavien och hälsat på sin släkt som inte fick komma till Sverige. På hennes vänstra fot satt ett tjockt bandage.
Hon berättade att hon hade fått bombsplitter där men att det inte gjorde så fasligt ont.
Så log hon.

Jag tänker på henne ibland.
Jag undrar när man började reflektera över vad en "svensk" var.
Många barn på skolan trodde att jag var rik som bodde i en villa och inte i lägenhet. Många hade aldrig ens varit i en villa.
Merjeme var hemma hos mig en gång. Min mamma var hemma mycket när jag växte upp och hade alltid mellis redo när jag kom hem. Varm choklad och ofta nybakta smörgåsar med massor av smält smör och ost.
Eftersom jag skulle ta med en kompis hem hade hon bakat så smörgåsarna var klara lagom tills vi kom hem. Jag minns att jag tyckte Merjeme var knäpp. Hon gick liksom omkring med uppspärrade ögon och petade på allting. Liksom försiktigt. Andäktigt. Hon ville aldrig gå hem.
Hon åt femhundra smörgåsar vad jag minns och vi lekte hur länge som helst.
Det var ju knappast så att hon bodde i en pappkartong och svalt men för henne var det där en så enorm skillnad mot vad hon var van vid. I Sverige iallafall.
Men jag tänkte inte mer på det. Vi hade skitkul.

När började vi jiddra om "förortsvåld" "blattar" "svennar""svartskallar" ?
På Fritidsgården i förortsområdet byggde vi världens största gevär i trä som vi ställde rakt upp och stoppade mängder med blommor i. Vi gick långa demonstratonståg och pratade om vikten av mångfald. Jag var kanske åtta år och förstod inte så mycket vad det egentligen handlade om. Mer att det var roligt att bära banderoller och prata om kärlek.

Saken är den att ingen-föds-eller-börjar-skolan-med-tankar-om-rasism-våld-eller-slagsmål!
INGEN! Vi ser ingen skillnad på härkomst, språk, fattiga eller rika.
Vi prackas på skiten av idioter före oss som banar väg.

I varenda liten förort förekommer EXAKT samma sak som när jag växte upp. Åttaåringar bildar inga svarta och vita läger utan leker alla tillsammans. Och skulle det mot förmodan ske grupperingar så beror det på att staten är ett monster som inte satsar ordentligt på svenskaundervisning. Men ungar lär sig också skitsnabbt bara genom att hänga. Kolla Merjeme.

När gjorde vi allting så förbannat komplicerat?
När jag hör en vardagsrasistisk kommentar vill jag SKRIIKA HÖÖGT!
Den enda skillnaden är den vi själva skapat.
När ska vi förstå det....

När jag ändå är igång kan ni lika gärna läsa det här oxå.