Jag började grina så fasligt för nån vecka sen och ringde min syster på natten. Hon tröstade och trodde att det berodde på att jag inte visste vart mitt hem var för att man mår sämst om det inte känns som om man har ett hem med saker som är ens egna.
Sen jag slutade ha ett hem så har jag liksom inte riktigt vetat hur jag ska skaffa ett. Det tar tid för mig för jag måste tänka så förbaskat på allting. Och jag har somnat så varmt och fint och mysigt i armarna på världens bästa i sju månader nu så det kan ju faktiskt vara en faktor.
I dag packade jag det sista i lägenheten jag bodde i när det var som värst och det värkte till i magen när jag gick in i trapphuset så jag var tvungen att gå ut en stund innan jag kunde fortsätta.
Det är fan helt sanslöst hur man kan må. Jag gick runt där jag kämpat för att somna, kämpat för att behålla maten, grinat och målat väggarna och spytt i omgångar. Där jag vaknade på golvet eftersom jag inte orkade skruva dit några jävla ben på sängen och för en kort stund trodde att allt var lite bättre, för att sedan konstatera att det inte var det. Mer än ett helt jävla år var det så där. Fast efter ett tag byttes den fysiska värken ut mot en mer psykisk värk som gjorde det jobbigt att befinna sig bland fölk. Det är lustigt men när jag tänker tillbaka på det året är det lite som ett svart hål. Jag minns inte vad jag gjorde och när. Ett skal bara. Kroppen rörde sig men själen befann sig liksom någon annanstans.
Jag tror hjärtesorg gjort liknande saker med dom flesta och i dag känns det ju inte så där riktigt.
Jag har en loftsäng nu. Total motsats till den där förjordade sketna 105 sängen utan ben på golvet. Jag skrattar till när jag tänker på det. Känns lite busigt med en stor loftsäng när man är 25. Snart. Åh.
Jag tycker att det är viktigt med kärlek och det är viktigt med närhet och det är viktigt att klura, fundera och pula och styra fullkomligt åt helvete. Man får det. Faktiskt. Jag tänker och pratar hellre om tusen miljoner saker än håller käften och inte bryr mig eller låtsas som ingenting. Det är för sakens skull. För att man bör. För att man kan. För att det är vackert att treva. Jag kan inte föreställa mig den här världen som ett hårt tomt skal där vi går omkring och skiter i allt och sköter oss själva i tystnad. Det blir helt jävla outhärdligt.
I morgon ska jag tända fullt med värmeljus i min alldeles egna lägenhet. Så ska jag lyssna på musik, springa naken (det gör jag med S oxå ju men det är ju en annan sak när man är själv) och prata för mig själv. Krama om en Anna ska jag nog hinna med oxå. Hon bor ju alldeles under. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar