Fylla.

Det finns inte många bilder från i lördags, varken från kamera eller utan.
Min systers (fäst) man fyllde 40 och det blev ett hejdundrande galej.

Emma hade bakat underbart goda pajer. En äppelpaj från hennes egna äppelträd till och med. Emma duktig! Emma huslig! Emma bra!
Det är nästan så att jag slutar vilja vara 22 i en för trång lägenhet utan fast jobb..*suck*

I min framtid ser jag Walle, ungar (något suddigt) ett fint hem och en fet utbildning.
Mest skarpast är ett stort fint matbord som jag ska fylla med dignande maträtter till min familj och mina vänner som alla älskar och mina småtjocka missar ska få vispgrädde på ett fint litet porslinsfat som de ska få slicka i sig vid bordsbenet. Slick, kurr, slick.
Jag kan laga så god mat från världens alla hörn eftersom jag rest omkring lite i världen och lärt mig genom att smaka och smaka och smaka, men inte blir jag fet för det inte, nää jag är hälsan själv alldeles naturligt.
Jag har gått en rolig, lärorik men också festlig och hälsosam matlagningskurs med en tjock cool livsnjutardam och en het kock man kan vara tänd på lite i smyg men bara för att vi delar samma passion för choklad.
Efter ett tag känner jag att det nog är dags för allmänheten att ta del av min supergoda mat som jag naturligtvis har mamma att tacka för eftersom hon är världens finaste mamma(vilket alltså INTE är en dagdröm utan alldeles på riktigt...) När jag slår upp portarna till mitt alldeles egna...min egna...bistro/restaurang/fikmenettastufftfik..kommer kön vara lång eftersom alla mina vänner känner till hur duktig jag är och glömmer alla sina problem för ett tag för nu ska det ätas gott och blickar ska glittra över stearinljusprydda runda bord så alla ser varandra och det ska serveras så hemliga rätter som ingen direkt vet vad det är knappt jag själv men det som är säkert är att det är jättegott för det finns så många frågor vi aldrig får svar på här i världen så min mat ska bestå av hundratals byttor, nä flåt- underbart vackra servisskålar med röror i alla färger och smaker som ska doppas i fluffigt gott bröd så man kan sitta läänge och glömma bort att man har ett tråkigt jobb (men jag kommer till och med tycka att DISKA är roligt så det gäller då inte mig...) Om gästerna har barn så kommer det vara lugna, snälla små vackra barn som berömmer mig för efterrätten och somnar snällt i någon av mina soffor framför den lilla brasan medan vi vuxna sitter uppe länge och pratar vilket vi orkar eftersom barnen är snälla, ingen är tråkig, bortskämd, ohyfsad eller otacksam och ingen har spillt, ingen blir för full av för mycket finvin och säger.."Naae Klas, det är ju en dag imåårn åxåå..."
Det finns inga tjuriga översittare med mindrevärdeskomplex som gnäller på att potatisen inte är ordentligt genomkokt utan dem påpekar det vänligt och jag glider ut i köket och gör ny potatis som smälter i munnen och alla dryga översittarjävlar har jag sparkat ut för om man som gäst väljer restaurang i vilken man får bete sig som skit är dem inte välkomna hos mig. Det gör att min restaurang får bättre rykte och blir ett föredöme för andra restauranger där det inte handlar om mat längre utan om hur mycket en gäst får pissa på en kock. Ytterst ocharmerande anser vi hos mig och sparkar ut dem med huvudet först. Men vinkar naturligtvis vänligt med en näsduk när de rundar hörnet....
På kvällen när jag kommer hem efter ännu en intensiv men ack så berikande arbetsdag möts jag av min älskade Walle som ger mig en kram och en kyss, smeker mig över håret och tillsammans värmer vi på lite rester jag har med mig hem. Sedan kryper vi ner i badkaret, jag får en massage med tända ljus och vi samtalar om livets väsentligheter och om hur mycket vi älskar varandra. I vår stora fluffiga säng som alltid har rena lakan glider vi ner, vi älskar precis som vi gjorde för 10 år sedan för min mat gör ju naturligtvis att hälsan, sexlusten och uppfinningsrikedomen alltid är på topp. Innan jag somnar med Walles lugna andetag i nacken, tänker jag att jag måste vara lyckligast i hela världen...