Slitenhet...

Jag har precis läst ut en bok som heter "Rivet Skinn-den hela historien" Den handlar om en man som från väldigt ung ålder kukar till det för sig jävligt rejält. Hans blir en riktig jävla kriminell buse och offer för drog och alkoholmissbruket. Det han dricker och sätter i sig från tidig ålder är fan inte sant och jag fattar inte hur fan han orkar.
Det reder ju ut sig för honom senare. Vid 40 års ålder.

Och inser då att jag ligger ju så jävla i lä.
Har lite ångest på söndagarna för att jag minsann druckit tio öl och gjort av med hela 60 kronor i inträde på ett ställe som inte var roligt.

HA HAAAA! så-jävla-nööördigt.

Jag kunde liksom ha vaknat upp i mitt eget bajs i en skitig säng brevid nån äcklig tjomme som jag tydligen legat med utan att veta var mina kläder är och en outhärdlig smärta i analtrakten med en kanyl bredvid mig.
DET hade varit KRÖK. Eller snarare misär men ändå. Man får perspektiv.

Den här karln super och knarkar redlöst samtidigt som han använder anabola, festar flera dygn i sträck, dricker litervis med sprit, tuggar amfetamin, reser runt halva jorden, langar, sitter på vidriga fängelser, rånar banker etc etc. Och detta sysslar han med typ dagligen i sisådär 25 år.
På bilden i boken ser han hur fräsch och solbränd ut som helst. Ja bortsett från att han råkade spränga sig själv i luften då så han har inga ordentliga händer och ett porslinsöga.

Och jag tycker att det "blir lite mycket" efter typ två utekvällar som inte ens resulterat i några vidare efterfester eller sprit.
Den typen av liv som han lever jämt, lever jag typ tre gånger om året när jag åker på festival. Och då varken knarkar jag eller rånar banker. Eller gör nåt annat kriminellt.
Jag är pinsamt laglydig. Det är nästan så att jag inte ens röker i busskurerna.

Så, härmed avsäger jag mig allt ansvar om att mitt drickande skulle vara skadligt för mig på något annat sätt än att staten försöker skrämma upp oss svennar för att vi ska vara så tysta och lydiga som möjligt. Av sprit blir man nämligen högljudd och skräpar ner. (har jag hört)
Så länge jag inte är bakis på mitt jobb eller dum mot någon tänker jag inte så mycket som höja ett ögonbryn när någon tycker att jag festar en del. Skaffa ett liv istället alla jäkla präktiga torrstrupade svennar. Var åtminstonde inte rädda för att ni kommer dö en för tidig död för att ni väter strupen någon gång i veckan. Det är faktiskt trevligt. Och om ni inte tycker det så är det vbara att låta bli och vara lyckliga över det.

Och jag reserverar mig naturligtvis inför det faktum att många människor fastnar i beroendets klor men jag tänker inte gå på propagandan att det kan hända vem som helst, när som helst, hur som helst.

Jag är ung, jag är utan barn, jag är het, jag har världens bästa vänner, jag är tuff. WHY oh WHY ska jag må dåligt just nu när jag sitter här i linne och undrar varför i hela friden jag var tvungen att hamna på synth/goth klubb igår som kostade hela 60 kronor som jag gick ut ifrån typ direkt.
Det är inte så att jag dragit på mig en leverskada.

Såå, när ni känner att ni spårar ur, tänk på dem som har det värre. Det är ett väldigt gammalt sätt för oss svenskar att deala med vardagen. Ät upp maten, tänk på barnen i Afrika..