tisdag 1 september 2009

Det slog mig precis efter en dålig dag att...

eftersom jag har en fitta är jag automatiskt förpassad till gnällkärringstadiet om jag har en åsikt om något. Inte bara nåt grabbarna dunkades varandra i ryggen snackar om i bastun utan oxå i min egen hjärna. Är det verkligen nödvändigt att tycka saker? Ska vi inte bara gå runt som zombier och skita i allt?
Tänk om vi istället kunde tänka: Fan vad bra jag är som har en åsikt om hur jag vill att mitt dyrbara liv ska se ut. Fan vad jag är bra som faktiskt REAGERAR på hur vi behandlar varandra.
Då det visuella och digitala blir allt mer levande ter sig verkligheten kanske allt mer grå? Snubbar runkar till i princip datagjorda tjejer och tjejer ser sig i spegeln i badrummet och upptäcker allt fler skavanker som inte finns där. Snubbar förstorar kuken. Inte för att den hård blir större utan för att den slak impar på grabbarna i omklädningsrummet, den tighta bulan på stranden lockar kanske till sig någon?
Bra (avstängda) dagar kan jag se på allt detta vansinne med en road form av distans och tänka att människan är fan inte klok men så länge hon har roligt...
Dåliga dagar ser jag ångesten, komplexen, kampen för att överleva i en värld som stigit över våra egna förstånd för länge sedan och där allt går att köpas och bytas ut och så kan vi sitta där med handen i skrevet och dumt flina åt alltihop men på högstadietoan grinar en tjej för att hon är för tjock fast hon inte alls är det och grabbarna de bara flinar, de flinar när de våldtar, de flinar när de vänder sig bort ,de flinar när de slår. Och de flinar fan i helvete även när de inte "gjort någonting." Precis, ni GÖR ingenting. Ni SÄGER ingenting, ni TYCKER ingenting. Ni är rädda för att tappa er maskulinitet fast ni inte ens fattar att den gick förlorad för länge sedan eftersom ni utan ryggrad, utan intellekt- håller käften.

Jag vet inte ens vilka jag skriver för. Vilka ska känna sig träffade och vilja försvara sig? Det brukar bli så när man uttalar sig om saker som inte känns rätt. Då är man en feministhora. men man kollar gärna in tuttarna på Pride. Varför är glappet mellan oss så stort? Jag vet inte ens vilka "oss" är men jag känner att det är så.
Kanske för att allt fortfarande är så jävla orättvist. Kanske för att jag som tjej blir rädd när jag tycker om ett rent kök fast min kille kanske inte bryr sig lika mycket just då. Kanske för att jag sekunden senare är minst lika rörig som har mina kläder precis överallt. Men själva påpekandet, själva seendet oavsett om det är i mitt liv eller i en väns liv eller på TV förpassar mig till en fruga, en gnällkärring. Varför känns det så?
Eller varför får snubbar så jävla mycket cred när de typ lagar mat, fixar, donar? Ni vet det va, grabbar? Att vi tjejer finner det jävligt sexigt. Det där med att mecka bil och sånt det är rätt ute...(!)
Frida och jag diskuterade sidor hos snubbar som får en avtänd och inte då klassikern typ urtvättade kallingar med trasiga strumpor utan mer djupgående grejer. Drift, var iaf något vi enades om var hett. Livsglädje liksom.
Fan vad alla skulle vara sexiga om de fick må bra jämt. Vi skulle inte behöva massa hycklande falsk jävla skit i media.
Idag är jag en osexig gnällkärring. Jag går och lägger mig med en rynka i pannan och disk i köket och ändå ett svagt leede för att min hjärna ändå fungerar och får mig att skriva det där som tyngt mig rätt länge nu men som inte kommit ut och som jag inte tror att någon egentligen vill lyssna på. Det är mycket sorgligt men vi är bättre på att knattra på tangenter än att faktiskt prata med och lyssna på varandra.

Inga kommentarer: