onsdag 23 september 2009

Skrivande och klåda och tunntarm (?)

Jag funderar över vårt allmänna skrivande. Alltså det vi skriver som alla kan läsa.
Det har blivit fullständigt normalt att berätta för hela världen att man är ledsen eller glad och varför och så vidare. Jag tycker det är ballt. Om jag har en dålig dag så är det skönt att skriva om det för att liksom bagatellisera det och göra det litet. Jag tycker liksom att det blir mindre och inte STÖRRE som om jag hade skrivit det i min privata dagbok jag gömmer under min säng som är fylld med världens alla hemligheter. Sån har jag inte skrivit på länge för det kändes som om jag stängde in allt i den där lilla boken.
Det handlar kanske heller inte om att man tror att man är jordens medelpunkt eller journalist eller skitintressant (det där kände jag att jag ville lägga till efter vi svenskar inte ska tro att vi är något) utan helt enkelt bara om att släppa ut små ord. Vissa behöver det ,andra inte. Tjejer behöver det mer om man kollar på bloggosfären iallafall. Gravt mycket mer tjejer. Både vettigt och mindre vettigt. Vi vill prata, kommunicera, förstå. Är det för att vi inte lekt med bilar? För att vi är gravida? Det där hoppas jag ni har vett att placera i kontext. Är det dåligt att bry sig och är det i så fall inte sämre att vara nonchalant tillbaka?

Usch nu babblar jag igen. Lååångpromenad och rensa skallen lite till. Hur mycket får det plats? Jävla skithöst jag orkar inte moln och blåst.

1 kommentar:

lillsyrran sa...

Pratade med hon om jobbet, du måste gå in på manpowers hemsida och sedan rega dig och göra det där testet, allt finns i den där länken i mailet jag skickade dig =)

kurrkurr!