Det är fasen så man skäms.

Satt i godan ro på uteplatsen och drack vin då helt plötsligt Nicke Forssell står där från ingenstans. Jag blev så nöjd och glad så jag nästan sprack och hamnade hos Natta för att dricka mer vin.
Det blev mer vin.
För att inte tala om vin.
Jag har inte druckit på riktigt på nästan en månad så jag vet inte riktigt varför jag tyckte det var en bra ide att slurpa i mig så mycket. Vi hamnade på Hugos vilket var precis lika upphetsande som vanligt men Nicke var ju hemma så det var ju bara att packa sig dit och dansa loss. Sen blir det dimmigt. Minns att jag tyckte alla var idioter och gick hem utan att säga till. Så lipade jag. Så gick jag till Donken och köpte mat men glömde köpa till Stoffe som tydligen var jättehungrig så jag fick världens sämsta samvete och lipade över det också och sen saknade jag min kloka syster Emma och sen blev jag ledsen på Stoffe men det vet jag inte varför och i morse vaknade jag med svullna ögon och mådde röfv och Stoffe bara flinade åt mig och sa att jag var skabbig och luktade illa när jag ville kramas men han kramade mig iallafall för han är fin och nu är han på bröllop och det var ingen dålig hunk som sprätte iväg dit. Röd fluga och allt.
Lite lätt trumpen konstaterade han (jag) att västen behövde strykas. Jag har då aldrig sett en ledsnare min och stereotyp som jag är suckade jag, skakade på huvudet och gav mig på att stryka den åt honom. Mest för att jag hade dåligt samvete över att han inte fick någon mat fast hans mage kurrade massor och oxå för att jag inte ville han skulle bränna sönder den. Så hade jag ont i huvudet och orkade inte höra honom svära heller.
Som om JAG kan stryka liksom...

Idag vill jag inte vara ensam men jag kan inte ta mig någonstans för jag har ångest. Fan det brukade vara mysigt att vara bakis. Nu mera är det ren och skär ångest. Kan inte befinna mig bland folk. Tror det krävs tecknat. Typ SvampBob...