Att bli förbannad i utsatta situationer.

Sker aldrig förrän efteråt.
Fan, kom precis att tänka på en sits som var så jävla jävlig och jag är fortfarande så arg över att jag inte gjorde något mer åt saken då.

Någon lättfotad kväll i paradiset glömdes en kondom någonstans vilket hemma i Sverige föranledde ett besök på det där vidriga stället där ens dödsdom ska delges.
Klammekliniken.

Ok, jag har säkert klamme, syfilis, för att inte tala om HIV och allt annat som kan drabba just mig och frågan är om det var värt det för snubben var vansinnigt snygg KLART DET ITNE VAR VÄRT DET HUR KUNDE JAG VARA SÅ DUUM ALDRIG MEEERAAAA och med ångest och ont i magen och skämskänslor träffar jag hon som ska typ GLUTTA och helvete.

Hon är lång, hon har ful frisyr och när jag som är sjukt väluppfostrad ler, tar i hand och nästan fan niger tittar hon helt skeptiskt och drygt på mig och jag känner direkt att nu gäller det att koppla på charmen. Jag flinar dumt, drar nåt jävla skämt, försöker vara asbekväm fast jag är precis tvärtom och då kommer grillningen.

Jag säger det igen folks, detta är människan som ska glutta i min fittsnippsfjosspullamojäng!

Ful frisyr, fula glasögon alldeles för lång flaskformad kropp säger:

- Mjaha, och du är här varför då?

-Jo, jag var utomlands och..eh...ja...
Grådassiga ögon och säkert skägg på hakan säger:
-?
- Ja asså jag använde ju kondom typ hela tiden men
Säkert hundra vårtor i stjärten och ständig svettlukt säger:
- Jaha men då skulle du ju inte vara här...

Jag känner mig nu som en tioåring som blivit påkommen med att snatta och stirrar dumt ner i marken när hon med säkerligen 10 könssjukdomar i bagaget och säkerligen nån form av cancer egenhändigt orsakad av tillexempel rökning säger:

- Jaha, då får du ta av dig trosorna och lägga dig här.
Under hela proceduren säger hon ingenting annat än att hon inte hittar några infektionssymptom vilket ju är bra men hon svarar inte heller på mina nervösa frågor om sånt som man bara kan fråga när man ligger just där för till skillnad från snubbar som bara kan hala fram den har vi inte riktigt samma insyn. Är min livmoder cool? Sitter den där den ska och är lagom stor så fina små människor kan bo i den?
Jag har allså inte bliviit ett dugg klokare och det där är ju ett ställe man inte går till i onödan liksom.

När hela jävla fadäsen är över går jag därifrån med tårar som bränner bakom ögonlocken och så fort jag är ute blir jag så rosenrasande jävla skitförbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vilken elak jävla fittkärring som inte kan hantera en sån känslig situation proffessionellt.
Vi är alla olika. Vissa hälsar inte ens och vill bara ha skiten överstökat medans andra faktiskt har frågor eller reagerar med att ställa massa frågor och vill ha en kommunikation och är man då inte som läkare ålagd att sköta det proffessionellt och kunna läsa av sin patient?

Jag har några djupa andetag, överväger att gå tillbaka in där och ge henne några sanningens ord men jag vet av erfarenhet att när jag är sådär förbannad gör jag bäst i att gå därifrån. Stolar hade fan flygit. USCH. Ringer en vän och skriker och bölar om vart annat. Bestämmer mig för att om jag hamnar i en liknande sits igen så tänker jag uttryckligen tala om för dem att den där långa saken ska hålla sig mil borta från mig.

Eller en annan av de sällsynta gånger man ligger där och jag då hade en väldigt gullig läkare med fluffigt, krulligt hår och snälla ögon och jag frågade henne om ett par grejer jag hört om att om livmodern är på ett visst sätt så ska det vara lättare att bli gravid eller bära barnet eller ja massa sånt och att man kan känna det ganska lätt. Hon ler och säger..

- Ja, det finns teorier om det men sånt gör ju inte vi.

Jag ligger alltså där den där förbannade stolen med tre jävla sköterskor och i princip BER henne kolla att den iallafall inte sitter upp och ner but NOO. JAG LIGGER JU DÄR.
Första och enda gången jag BER en läkare om en sån sak men då passar det minsann inte. Hon hade kunnat läsa av min oro och nyfikenhet och bara av ren princip klämt lite och sagt att jag var helt normal och att framtida knottar kommer leva high life där inne.

Det gör mig så jävla förbannad att jag som ANSTRÄNGER mig för att vara trevlig och vänlig och kommunikativ inte ska kunna få det tillbaka av en människa som har som yrke att ta hand om mig. Hon skulle bara veta vem hon har att göra med. (Jag har ingen aning om vem hon har att göra med men hon är säkert inte så skräckinjagande som jag skulle vilja)

I Sörping hade jag en kvinna med stålgrå slät page och glasögona på näsan som kallade mig "lilla vän" med en sån där skiiitlångsam snäll röst och vissa stör säkert ihjäl sig på såna men jag gillade henne så jävla skarpt. Hon var med under alla mina stapplande steg från P-piller till varför- ser jag- ut- såhääär. Jag vill fortfarande gå till henne men nu är jag för gammal och jag kan inte tänka mig en bättre tant för alla osäkra små tonåringar.
Hennes vapendragare var det lite mer sprutt i och hon talade om för min dåvarande kille i sextonårsåldern att det "bara var att hala fram'en" Dessutom var hon skelögd så jag kunde aldrig låta bli att undra hur fan hon hittade rätt.

Jaja, jag antar att det här inlägget syftade till att man aldrig ska acceptera att bli behandlad nervärderande och kränkande i en utsatt sits. Det tog ju bara typ en kvart att komma fram till det.