tisdag 8 september 2009

Gråt...

Just ungefär nyss började jag gråta skitmycket. Det kom som en fet klump i halsen och ut kom all stress, all otillräcklighet, alla komplex, all nervositet inför jobbet, all ångest över att hur man än gör är det alltid nån jävel som inte är nöjd och hur är man själv nöjd och vad gör en till god eller ond och varför är det viktigt vad ANDRA tycker eller inte tycker om vad jag gör och jag har faktiskt bättre saker att tänka på eller nä det har jag ju inte och i sovrummet ligger killen och hör inte hur jag grinar för han ska jobba hela natten och det är lika bra för det är inte lätt att gråta inför någon för det är sårbart och jättepersonligt men på nätet går det lustigt nog att gråta för det är så många som kan se att det bara blir en liiiten liiiten prick i hela universum och det är så meningslöst och inte tvärtom och det gör att det kanske är lite lättare att andas och det är faktiskt ganska skönt att gråta ibland och nu måste jag typ gråta högt lite:

SÅ.

Jag tror det kom cirka en halv hink tårar och nu kanske det inte kommer så mycket mer.
Jag pratar med min kloke vän Erik om förhållanden och diverse annat gött. Han är min första klass biljett in i männens hjärna och jag kan tala om för er att det är ingen rolig resa alltid. Jag får alldeles för många av mina farhågor bekräftade.

Ok ,en tjut till så är jag klar...

Så!

Nya tag imorgon för jag ska kämpa om det som rätteligen är mitt för nu är det slutlekt.
Jag går inte arbetslös en dag till.
--

Känner hur jag är på väg att klocka in min mens när som helst. Haft en ovanligt bräcklig PMS-period. Känt mig ovanligt gråtmild och jag vet inte vad som är vad heller. Vad är enbart hormonrubbning och vad är riktiga känslor? Men så kan man ju inte tänka. Det som är ÄR sen hur man hanterar det beror på sinnesstämningen.
Ibland får man en lustig distans till sin gråt efteråt när man liksom lugnat ner sig. Var jag verkligen så ledsen? Överdrev jag inte lite nu? Så illa är det ju inte...
Men så kan man inte heller hålla på för man känner det man behöver känna och det är faktiskt viktigt att lyssna på sig själv.

Det jag vill allra helst just nu är att krypa upp i famnen på min kärlek men han är inte hemma förrän om massor med timmar. Idag kom han hem med 100 värmeljus för han vet att jag tycker om ljus. Jag vill hålla om...

Inga kommentarer: