En rökare åt något helt onödigt men jag måste.

Alltså jag är den sista att dissa duktiga, begåvade ambitiösa människor som lyckas inom musik eftersom det är något jag själv skulle vilja men inte kommer mig för lite som allt annat men för i helvete Miss Li....
Asså, jag föreställer mig hur hon kommer vandrande med lockat hår och de där förbannade dockklänningarna och mikrofonen som typ vapen och ställer sig vid fotsidan av min säng. Där blir hon stående, två skitar hög och stirrar på mig. Sen för hon långsamt micken till munnen och ut kommer en sorts skräckfilmsaktig bebisaktig röst likt dem i skräckisar. Typ, "comeee with uuus, playy wiith uuuuus..."
Ibland när skräckdockan blir arg kommer det dock mer nåt typ av hest, elakt ljud a'la häxan i Hans och Greta och jag föreställer mig hur hon vandrar runt hemma i sitt rum fullt av porslinsdockor, rosa överkast och slickar på en skiitstor polkagrisklubba som är större än henne själv.