Music får the people.

Fan, hade glömt hur jäävla bra The Motorhomes är. Long distance runner är en sexig jävla låt och den pumpas högt som fän hemma nu för andra gången.
Igår hade jag tänkt ligga hemma och ruttna men då ringer Fia och frågar om jag vill hjälpa henne dricka upp en BIB som hon köpt. En tackar ju inte nej till rötjut så sagt och gjort. Hon kom hit och det pratades ohämmat massa skit och roligheter och hemligheter och dumheter.
Me like Fia veru much. Det är synd om er som inte känner henne. Ni missar nåt. Lätt.

Vi hamnade tydligen på Vasa för att det var gratis och där inne var det fullt med förlorare och annat fnask som vanligt men vi dansade friskt och i morse vaknade jag med förjävlig huvudvärk och vände på mig för att hitta Fia där. Det var en överraskning. Först. Sen mindes jag pastakokande, spåttifajjande, telefonprat med en fin och så var det visst rötjut ja. Jag SKA inte dricka rödvin i mängder. Det blir ALDRIG bra. Det blir rött, mosigt och skitfullt och huvudont. Men jag mjäkade inte utan hade skitroligt. Annars kan jag bli sentimental på det oxå.

Bysen käkade en Igelkotte.
Ja, det är alldeles sant.
Slukade den hel...
....

Nä, okej det gjorde han kanske inte men han kunde nog lika gärna gjort det.
Först massa skall som inte tog slut så jag sprang ut för att hitta honom skällande på en buske. Det är väl onödigt att skälla på busken, tyckte jag först. Vad knäpp han är som är arg på en buske. Sånt kan glida förbi väldigt fort i mitt huvud innan den normala funktionen talar om för mig att det naturligtvis är något I busken. Jag kikade efter och där hittade jag en stackars kotte som rullat ihop sig till en sticksig liten boll och var så rädd, så rädd för stora tuffa Bysen. Han var så förbaskad över att Kotten inkräktade på hans hood att det knappt gick att få bort han men efter idogt hyschande och lyftande stängde jag ut honom så han skulle glömma kotten. Men se det gick inte för när Fia kom och smidigt tog sig över staketet kom Bysen ut och RUSADE fram till kotten som inte hunnit veckla ut sig ens och kommer utfarande ur busken med kotten i MUNNEN.
Detta orsakar då en viss typ av panik hos Tessan som i falsett börjar hoppa och fya och vifta och ropa att HAN HAR JU KOTTEN I munnen som om inte Fia oxå sett det STACKARS KOTTEN FYY, BYSEN LOSS, LOSS MED KOTTEN, SLUTA ÄT KOTTE, SLÄPP KOTTEN, STYGG HUND SLUTA ÄT HAN DET BLIR JU STICKSIGT VAD ÄCKLIGT TÄNK OM KOTTE DÖÖÖR.

Fia (som hunnit tjyvstarta på BIBben) tar det hela lite mer coolt och vågar faktiskt närma sig Bysen för att få honom att släppa. Lyckas med detta och kotten blir liggande på gräsmattan i en flåsande, rädd liten boll och jag blir jätteledsen och tror att nu har kotte kolat vippen.

Hur ska vi nu då flytta på kotte?
....

Vi har, en planka. Fia petar lite försiktigt på kotte med planka men utan större resultat. Tess dricker nu rödvin frenetiskt och tycker att Fia är så modig som vågar peta kotte med planka även fast det inte går så bra.
Ringer Husse som anser att vi ska ge kotte till granne. Det var ju snällt, tycker vi och försöker liksom Bogsera kotte upp på planka men planka är tjock och fyrkantig och kotte är liksom rund och nästan kolad så det går ju liksom inte riktigt heller. Vi nöjjer oss med att peta kotte lite lätt så att han hamnar med fossingarna neråt för vi tänker att kanske kan han inte komma runt själv? Ligga där på sidan och sprattla är väl inget för en Kotte heller.

Nu är goda råd dyra och Fia tycker att vi kanske ska muntra upp kotte med lite mjölk så kanske han piggnar till. Vi ger han lite mjölk och Fia tycker att kotte ser äcklig ut för han ligger på sidan igen och blänger och vill minsann inte alls ha nån mjölk.
Precis när jag närmar mig kotte med mjölkfatet frågar Fia förskräckt om det inte är kottar som HOPPAR när de är arga?

??

Även fast jag nog innerst inne vet att kottar inte hoppar när de är arga även fast det ju skulle se hysteriskt roligt ut flyger jag bakåt och närapå skvimpar ut mjölken (observera "skvimpar")
Vi kommer efter allt detta fram till att det kanske är helt bäst att bara låta Kotte ligga där och fräsa och flåsa en stund i sin stickisboll och sen kanske han kluttar iväg alldeles av sig självt när han lessnat på att ligga där.
Vi koncentrerar oss på vinet efter att jag hövligt gått fram till Herr/Fru Kotte och bett tusen gånger om ursäkt för att Bysen bet han så förskräckligt och bollade med han för det vill nog ingen Kotte och att jag hoppades att han inte var nästan kolad. Bära bort en Kotte som kolat vippen på ens backyard kändes inte som nåt vidare kvällsnöje när det finns polare och Rötjut.

Efter en stunds hivande hör vi hur det prasslar till och vipps vinglar kotten lite ledsamt iväg för att sedan öka takten och ta sig upp för slänten och nosa sig ut.
HEJJA KOTTE, jublar vi.
Men vi tycker han är lite otacksam som bara fjönsar iväg sådär utan tack efter att vi liksom räddat hans liv OCH gett han mjölk.
Fia var lite orolig för att han skulle hämta alla sina kottevänner och rada upp sig och STICKAS. Vi kanske blidkade han med alla förlåt och petande med planka?

Nu har jag dragit ut på historien tillräckligt tycker jag.
Nu blir det cola, ett låångt bad och väntan på sällskap.