Strul

Ni vet när man är så slapp så det blir ett slappoverkill? Nä, det vet ni kanske inte eftersom de flesta av er iaf för tillfället är lyckliga nog att ha jobb eller gravidmagar eller nåt annat meningsfullt.
Jag själv som är van vid att styra och greja har den senaste tiden knappt gjort ett skit. I Asien var man van vid att behöva planera och styra och fixa och dona hela tiden. Böcker skulle läsas, PM skulle skrivas, vågor skulle surfas, djup skulle utforskas, fester skulle attendas och jag var värd varenda liten gnutta sol och glädje och nu när jag är hemma och faktiskt mår skitbra så dör jag av att jag: Inte tränar så bra, inte äter så bra, inte har ett jobb så bra och fan och hans moster vilket ju är helt onödigt för det är ju bara att traggla på så löser det sig ju.
Jag har skönt häng och sköna polare och det är sommar och jag är ung men fattig men det får man väl va ibland då för fan och sluta klaga så in i helvete.
Inget att klaga på alls har jag ju egentligen. Jag känner mig varken ensam, deprimerad eller ångestdrabbad vilket jag sysselsatte mig med konstant i ett år fram tills resan så jag ska faktiskt glida vidare på den vågen, yes. Bravågen.
Men om vi tar hit Balivågorna så det kan bli lite skönt bodysurf är jag faktiskt ännu nöjdare.

H: Ich will fiken mit dich diesen woche und snart kommt EMP!