måndag 6 juli 2009

Rostat bröd och en förlorad byrå med innehåll.

Efter några dagars skönt stadshäng med bland annat hundpussar, tvspel, liite för mycket vin och annat softhäng kom jag hem till mor och far för att tvätta och äta och krama mamma lite tänkte jag.
Jag har undrat var min skitfina byrå är som stod i mitt flickrum och utgått ifrån att den flyttats till förrådet och tänkt att jag ska rensa ur den och stoppa in den i nästa lya. När jag frågar pappa på vägen hem så fladdrar han lite och sen visar det sig att DE SLÄNGT DEN. MED INNEHÅLL.
Under den stora utrensningen min ångvält till lillasyster tyckte var en bra ide att ha när jag inte var hemma följde den med. Me love den byrån men det var det minsann ingen som checkade av. När jag frågar var mina saker är som var i den så finns det inga svar. ALLT är alltså slängt. Gamla presenter, gammal skit jag säkert ändå skulle slängt men som man fan vill bestämma själv när det är dags att slänga. Har inte vi alla gammal skit i vrår vi inte riktigt vet vad vi ska göra med? Är det då ok att klampa in i en annans rum, tömma en byrå på de sakerna med ursäkten att "det inte var nåt du använde ändå" ?
Jag blev så kränkt, förbannad och ledsen att jag började storlipa och inte fick jag ens ett förlåt eller någonting. Allt av historia i vårt hus har slängts och den där lilla byrån var kanske inte så vacker men den var FIN och jag tyckte OM den och det är skitsamma om den varit fylld med gammalt kaninbajs man FRÅGAR innan man slänger en annans saker.
Rasande rotade jag i en sopsäck jag hittade i ett annat rum och där hittade jag mina svindyra akvarellfärger. Tala om för mig hur det kan vara ok att göra så om det inte är av den enkla anledningen att man inte bryr sig om eller respekterar ägaren till sakerna.
Förlåt då för i helvete att alla mina saker kanske inte står i prydliga rader och glänser och är i alfabetisk ordning men det kan betyda något i alla fall och alla är inte likadana och jag skulle aldrig göra så och nu lipar jag snart igen.
Hade tänkt hänga Sörping i några dagar men nu är jag så förbannad att jag nog tar mig in till folket snarast möjligt istället.

Kamomillte och Anna lugnar. När jag ringer henne och grinar tar det inte lång tid innan jag mår lite bättre. Polare som alltid är på ens sida och alltid förstår. Detär det viktigaste vi har och kan ge varandra. Kom ihåg det.
Kom ihåg att ni ska vara snälla också. Lyssna och visa respekt för människor närmast er. Krama och säg snälla saker. Fråga varandra om saker och lyssna och var intresserade om någon öppnar sig för er. Försök finnas där alltid och vara bra för förr eller senare behöver ni något. Den kontakten, den värmen, att få finnas i någons ögon och vila där en liten stund.

Inga kommentarer: