Adjoss och tack for fisken....

Nu far ni inte freaka ur men jag dog faktiskt nastan igar. Det var nog faan pa haret att jag inte kom hem igen. For jag trodde inte jag skulle kunna komma upp igen.
Jag har sysslat med den eminenta sysslan Bodysurfing en tid vilket innebar att du ar ute i vattnet, vantar in en fet vag och innan den slar over sa simmar du som faan sa kommer du upp pa den och likt superman med en arm utstrackt i luften glider du pa den in till stranden. Killet i magen nar man lyckas gar inte att sla och det kan gora forbannat ont ocksa. Traningen ar dock superb och kanner redan hur mina rovmuskler och armar blivit lite grymmare.

Igar var dock vagorna lite storre an beraknat. Namligen javligt fetstora och under en javla idiotsekund missade jag att ducka och fick en vansinig vag ratt pa mig. Detta resulterade i att jag tumlade runt under vattenytan utan att veta vad som var upp eller ner alldeles for lange innan jag lyckades samla mig och ta mig upp. bara for att bli slagen av en likadan, och igen, och igen. Tills det svartnade for ognen. Overlevnadsinstinkten tog dock overhanden och med en sista kraftanstrangning lyckades jag hitta botten och sparka mig upp. Infernot darunder var helt sinnessjukt och jag befann mig liksom i en vagsession som vilken surfare som helst hade alskat. Bara att jag befann mig UNDER skiten. Dock ar jag sa javla bekvam i vattnet sa jag bestamde mig for att bara slappna av och...eh ja det funkade ju inte eftersom jag hade dodsangest. men jag tankte inte pa nagot sarskilt. Inget ljus, inget som passerade revy. Kanske for att jag inte var sa nara doden eftersom jag kampade sa forbannat? Jag hann tanka att jag inte hade nagra barn, att det fanns massa saker jag skulle gora och en skev tanke att det var ju forbannat typiskt mig att kola pa det har sattet. jag snackar ratt ofta om att jag ska kola pa ett korkat satt eftersom det ar sa typiskt mig.
Typ, drunkna fem meter fran land pa en paradiso. Eftersom att jag upptackte att jag bottnade efter typ femte vagsmallen. men da hade jag skoljts in en del iofs.
Garvade hysteriskt at det nar chocken lagt sig. Eller det kanske var chocken...? Drunknar utan att veta om att vattnet nar mig till typ knana. Ligger dar som en strandad val och pustar.

Nar jag lyckades ta mig inat stranden fanns inte ord for hur slut jag var. Messade varldens basta britt som har en otroligt trygg och lugnande inverkan pa mig. han svarade direkt med manga tankar och skrev `yr ok now so breath deep n relax. :) Its just a reminder of how precious life is...`
Det kan man ju saga eftersom jag agnade resten av dagen at att citera Buddhatexter i huvudet(han ar for ofrigt en forbannat smart liten tjockis, sa ni vet) och roka ofantligt manga cigaretter. vad som dodar mig pa sikt ar ju inte riktigt lika illa osm att nastan bli dodad av vagor, resonerade jag och tande en till.

Vad har jag da lart mig?
Att jag ska fortsatta naturligtvis, men lasa av vagorna battre nasta gang. NU vet jag att jag inte ska ge mig ut sa langt sjalv nar vagorna ser ut sadar. Lite som Ronja i Mattisskogen. Du lar dig inte om du inte utsatts for farorna forst. Ronja ftw!