Lasagne de luxe

Ja, ni borde gifta er med mig allihop.
Jag är nämligen grymt duktig på att laga mat.
Idag lagade jag min första lasagne. Walle sa att den slog hans mammas. (nästan)
Inte mycket slår ju ens mammas mat. Den slog definitivt inte min mammas heller. Men blev likt förbaskat jättegod.
Jag är proud.
Som soppan.
Jag är sopp-master.
Sopp-expert om ni så vill.
Jag kan inte laga mat utan att krångla till det.
Men blanda för fa-AN inte stekt ägg och fetaost.
Det smakar blomma.
På hedersord.

Jag tycker om bloggar för då behöver man inte vara så förbannat grammatiskt korrekt utan
kan
byta rad
lite när man
vill.
Ingen slår på fingrar.
Aj

På fredag hämtar jag mitt nya staffli i Svärtinge.
Eller Walle gör det för han ska hämta sin bil och då så åker han med sin pappa ut dit och då ska dem ta stafflit när dem ändå är i farten för själv kommer jag sitta på väg ned till den hyrda stugan i Västervik med Julia och Johanna och någon annan chick och nu har jag ju fasen helt glömt punkten men det gör väl inget.

Det är ingen nyhet vad gäller mig att jag kan vara lite...lite..."dum".
Men jag anser att, det är så att jag är så himla smart att jag tänker så fort att viss viktig information inte fastnar.
Som det här med mens på engelska.
Jag har hela mitt 22-åriga smått patetiska svenneliv trott att det heter...
"Periet"

Jag har aldrig gett mig på att stava det, men först häromdagen i en konversation i sängen med Walle om vilket engelskt ord som var det fulaste slog det mig.

Ordet-har-aldrig-funnits.
Jag konstaterade det eftersom Walle skrattade så han höll på att ramla ur sängen.
Period.
Period.
Period.
Förlåt fröken.