Röfven.

Jag mår som en riktig röfv.
En infektion som riktigt slagit ut mig har gjort att jag fastnat i samma kläder som jag bar i onsdags hemma hos mamma. Misstänker att jag behöver en dusch. Kroppen och huvudet värker som in i fasen och inget hjälper. Inte ens godis. Men mammakramar gör allt lite bättre.
Så finns det internet här också så man kan terrorisera vänner på Msn och skriva ointressanta blogginlägg.

Idag tänkte jag dela med mig av min tankspriddhet. Eller kanske snarare funderingar kring metoder som kan utrota den. Jag har hört att det finns kurser. Och böcker. Kommer jag minnas tiden då kursen är? Kommer jag kunna hålla reda på boken? Den kanske är utrustad med små PIP-ljud. Eller elchocker som straffar en om man hittar den försent.
Ni som kan det här med att minnas saker kanske kan hjälpa mig?

Var är min mobiltelefonladdare? Jag är helt säker på att jag sist såg den i vägguttaget men nu är den helt plöstligt inte där. Bäst att skylla ifrån sig på nån...

Har ni sett min hårborste? Min ljudisoleringspluppsomstängeruteirriterandeljudsamthållerhörlurenpåplatsfrånsonyericsson? Jag SVÄR att den var i mitt öra sist...:(

Jag har även grava problem med att lokalisera min nagellacksremover, hårspray, räkningar ch det stör mig alldeles gravt att en ganska full soppåse nu ligger hemma i lägenheten och mustar till sig bara för att jag fick bråttom hem till mamma efter världens bästa Stockholmshäng då jag dessvärre vaknade med feber.
Jag hatar att ha det skitigt.
Jag hatar att vara skitig.
Jag hatar att vara snuskig med fett hår.
Pimp my health now, please!

Klåda.

Jag har skaparklåda.
Och då fastnar det liksom lite i halsen och i knogarna.
Och så blir jag besviken.
Har mecklat i Photoshop så in i fasen och det är nyttigt.
Jag försöker hitta nya bilder och sidor av mig själv. Lite terapi över det faktiskt.
Modify my appearence liksom. När jag varit så nere i skorna och avskytt mig själv och mycket runt omkring som skulle föreställa nära och viktigt så vet jag till sist inte vem jag är. Eller var.
Roligare än ett träd.
Vet vi någonsin vilka vi är?
Känner vi någonsin någon på riktigt?

Ord och inga visor.

Garvade precis högt åt min vän Lisas blogg.
Hon blev väckt av en vän som bedrev en liten undersökning huruvida man som brud vill att killen stannar på morgonen efter ett one night. Är det ens ide att somna eller ska man smita med den förhoppningsvis välanvända kuken mellan benen?
Jag bidrog naturligtvis med mina väldigt visa ståndpunkter:

Ska killen stanna finns det, enligt mig vissa kriterier han ska uppfylla!

1. En rejäl uppskedning med snusande mjuka läppar i nacken!

2. Efter uppskedning, ett tassande ut i köket där jag snart får känna den ljuvliga doften av morgonkaffe. (givetvis är karln enbart iklädd boxers)

3. Om jag inte är för bakis och redan kastat ut honom tackar jag inte nej till en omgång till.

4. Om vi inte ens kommit till punkt 1 innebär det att killen är ful, luktar illa eller har en liten kuk. Vilket då föranleder att han aldrig hade i min lya, min säng eller i min fitta att göra öht!

Thomas och alla brudar där ute, do you read me god damnit?

Bon Iver- The Wolves. Som för öfrigt är världens för tillfället bästa låt.

Someday my pain, someday my pain
Will mark you
Harness your blame, harness your blame
And walk through

With the wild wolves around you
In the morning, I'll call you
Send it farther on

Solace my game, solace my game
It stars you
Swing wide your crane, swing wide your crane
And run me through

And the story's all over you
In the morning i'll call you
Can't you find a clue when your eyes are all painted Sinatra blue

What might have been lost -
Don't bother me

T tänker och frågar:

Min mor använder ibland ett uttryck jag inte blir klok på. När något går åt pipan, eller hon blir förvånad så säger hon:"Nä KYSS mig på filialen!"

Jag har förvånat frågat min mor vad det betyder men hon hade underligt nog inget svar. Bara något hon snappat upp för massor med år sedan.
Jag funderar på vad det kan innebära. För filialen måste ju liksom sitta PÅ mamma någonstans.
.....

...jag kom precis fram till att jag kanske inte VILL veta...
T'änk om min lilla gullemamma använder sig av ett jättesnuskigt uttryck utan att veta om det? Fast hon säkert själv tycker att det låter betydligt mindre vulgärt än mitt -Nä DRA åt HEELA helvete!!

För det kan ju inte vara röven. Som i Kyss mig i arslet.
Kyssa någon PÅ arslet?

En dator att adoptera sökes!

Jag vill ha en dator.
Jag känner mig redo.
Tillsammans ska vi förgylla kvällarna, dela med oss av kunskap och ord och göra allt.
Utom att värmas och hålla handen.
Har en känsla av att förhållandet kommer bli lite, passivt.
Som att jag ständigt är den som kommer ta initiativet.
Hålla i trådarna.
Som att vår bekantskapsKRETS kommer styras enbart av mina val. (observera det totalt skitroliga i ordvitsen, KRETS hajjar ni? KREEETS. )

Å andra sidan är det kanske ingen större skillnad mot att ha ett förhållande? Bara att jag garanterat får sista ordet. Bara att stänga av liksom. POFF- du är död!
Brutalt men sant.
Mycket bekvämt.
Ingen bestämmer över mig. Bara om jag bestämt att det är okej för en annan att vara bestämd. (?)
Annars blir jag obstinat. "jag tänkerfasenimigminsannintesåjääflaförutsägbartNIXnadaNO"

Det är mycket man skulle behöva stänga av. Men hur mycket skulle man lära sig då?
Hur mycket skulle man få uppleva?
Jag föredrar tårar framför lobotomi.
Eller en riktigt god jävla drink!

ETC berättar om Italiens metod för att rensa ut romer ur landet. Fingeravtryck tas, listor skrivs och T tycker att etnisk rensning i alla dess former borde utrotas.