Nytt spår.

JA JÄVLAR.
Jag har beslutat mig.
BESTÄMT MIG!

På måndag börjar nämligen mitt nya...

GI-liv!

I know, det låter ju lite tråkigt, men jag läste världens mest inspirerade artikel i Amelia idag och det fick mig att inse att det är DET JAG VILL GÖRA!
Fick nästan en tår i ögat.
Så här beslutsam har jag inte känt mig sedan jag slutade äta kött för tre år sedan och jag är naturligtvis stolt över mig själv. Eftersom jag VET att jag KAN!

Det var så tydligt och bra hur man skulle göra.
På måndag börjar min tvåveckorsavgiftning.
Det innebär, ingen alkohol. Hoho.

Det är en rivstart så man snabbt märker skillnad.
Men det bästa var ju att jag upptäckte att jag redan nu äter mycket GI. Så matomställningen blir egentligen inte jäättestor.

Men, det bästa är att jag verkligen känner mig redo för en förändring.
Så jävla skönt. Det var tre år sedan jag kände så.

Saken är den att jag ska försöka föra dagbok här i min blogg hur det går.
Det kräver lite av mina läsare oxå. :)

JAG VILL HA PEPP!
PEPP PEPP PEPP!!!!!

Snääälla vänner, skriv att jag är tuff och duktig och klarar det.
Jag SKA försöka skriva varje dag.
Om ni följer det här,
SKÄLL på mig om jag inte skrivit.
Men fram för allt.
PEPPA MIG!

Jag har fått en bra meny och på måndag rensar jag kylskåpet och skafferiet.
Nu ska jag dricka fruktsmoothie som W gjort åt oss.
Mors.

(en annan bra sak var att jag hittade min mystiskt försvunna röda fina tröja. PÅ JOBBET!
Jag misstänker en alien. Eller Alzeimer light...)

Åka.

Ja, det är dags för en resa igen.
Fattar inte hur det är meingen att man ska orka gå här hemma och skrota.
Synd att det är så dyrt att åka riktigt långt.

Två månader i Afrika gjorde mig godare än någonting annat.
Men nu är man för länge sedan tillbaka i gamla hjulspår.
Vemodigt.
Det går ju att spara ihop till en långresa men då måste man ju ha ett jobb där det känns värt att spara.

Jag ser verkligen inte mitt liv här.
Inte mitt liv bland en massa människor över huvud taget.
Vi klampar bara omkring på varandra.
Är ivägen för varandra.
Tänk om vi kunde sluta vara så jävla överspända och bara ta saker för vad det är.
Nämligen ingenting.
Vem fan minns våra meningslösa tyckanden och tänkanden om 100 år.
Ingen minns ju ens imorgon.
Vi är desperata efter mening.
Men det finns ju ingen.

Var det såpan som uppfann oss, eller uppfann vi såpan?
Den luktar illa och smutsar ner.
Så varför i hela friden heter det såpa?

Vi delar in oss i fina kategorier efter hur vi klär oss, vilken musik vi lyssnar på, och ibland även vad vi tycker politiskt.
Men vi vägrar sätta oss själva i fack.
Men det har vi ju redan gjort.
Vi vill vara unika.
Men glömmer att det är insidan som är unik och knappast frisyren, tatueringarna, musiksmaken, skorna.
Är ens insidan unik?
Vi vill ju inget hellre än att höra samman, vara som varandra, höra ihop.
Rädda för ensamhet, utanförskap, fördömande.
Vi skitar gärna ner varandra.
Spelar oskyldiga, välmenande.
Jag tror nog inte att en enda människa är särskilt unik.
Vi är lika skitiga allihop.

Autumn is coming

Imorse när jag vaknade välkomnade jag henne.
Jag är barnsligt förtjust i henne.
Hon kommer med vinden.
Doften.
Klär av sig för oss i en kaskad av färger.
Medan vi klär på oss.
Förbereder oss för en tid i mörker.
Nakenhet och kyla.
Det är vackrare än våren.
Vackrare än sommaren.
Jag är allergisk mot våren.
Alla knoppar, allt liv.
Tar kål på mitt.
Sommaren är vätska. Den vi svettas ut och den vi dricker upp.
Hösten kurar jag med tända ljus, halsdukar, varma koppar te och kilometervis med text.

Men än finns det lite tid kvar.
Att bada, dricka öl utomhus, plocka blommor, svepa in sig i sjalar, torka svettpärla, kyssas i solnedgången.
Låt oss välkomna henne sedan.

Le freak.

Jaha.
Efter Oscars roliga bild var jag ju tvungen att surfa in på Jumpfreakz för att se vad det var.
Det visade sig vara ett ypperligt bakfyllemoment. Jag har ont i magen och rosslar gammal cig.
Tack!
Det finns mycket fult på internet.

Igår var hysteriskt.
Jag trängs hellre med 7000 skabbiga packade punkare på en lerig festival än går omkring och trängs med fulla solariebruna blonderade fyrtiotaggare med öl i plastmugg och ett dumt flin på läpparna.
Blä för allmäna jippon.

Vi gjorde en fuling och drog till Babyl och därefter Hugos. Gick före i kön sisådär tio meter. Love beeing stammis.
Därinne var det skitpackat.
Jag var skitpackad.
En stor öl snacka skit med Mia och sen dra för att köpa den största falafelrullen jag sett.
Säkert dubbelt så stor mot den jag brukar köpa av honom.
VIP där med?
Då ska jag fan ut och jogga.

Svarttaxi hem.
Fin bil, ska stanna och hämta pengar vid försäkringskassan.
Han stannar bakom ett hörn, jag springer åt fel håll. Glömmer vart banken är, går vilse.
Detta är alltså på kungsgatan. Herregud.
Hittar banken och tillslut bilen. Hann få magkramp något så fruktansvärt.
Någon mer som gått vilse på kungsgatan?
Någon...?
Kul att hänga med Jossan, Nat och Linnea igen. Känns som det var ett tag sen.

Snart rättegång mot subban som slog Lisa.
Hoppas hon åker dit så det ryker. Men hon kommer ju bara neka ändå.
Känner fan inte en själ som tycker om henne.
Det är kanske ett straff i sig det med.

Nu ska jag krypa upp i Walles famn och hångla.
Det ni. :)

Syk: Dag 2

AAATJOOOOOOOO.

SNOOOOOR.

Den här bilden var Walle vänlig och snabb att hinna ta precis innan jag nös ut min hjärna.

Tack älskling.

Det blir värre folks. Jag känner hur bröstkramperna börjar, feberyran...Jag försmäktar.

Mon dieu!

Walle är just nu nere i affären. Hoppetihoppetihoppetihoppeti säger det om honom när han kommer hoppandes.

Vad mer kan jag skriva om som är helt ointressant?

Walle har en inombordare vid ögonlocket. Den är äcklig.

Katterna sover i soffan.

Jag nös nyss...

Nä, det här var ju bara för jäkla tråkigt.

Förlåt läsare för att jag tog upp er tid.

Gå in här istället.

Bless me!

Syk

JO, jag är syk.
Kände efter Bullret att det började snoras lite men det är väl helt normalt.
Igår kom det goda vänner och vi grillade och mös.
JA, tänkte jag. Om jag tar två supergrogg så kommer förkylningen kanske att försvinna.
Det gjorde den faktiskt.
Försvann alltså.
INTE!
Den blev ju minsann bara fördröjd.
Jag försökte packad hålla låda men mina vänner var sunda och gick hem och jag stod som en ledsen full hund i hallen och gick ut och spydde.
Nu är jag så heligt trött på allt som har med alkohol att göra att det inte blir en endaste liten jäkla droppe inom närmaste veckan och helgen.
Man borde hålla upp en månad egentligen. Minst!

Idag mår jag som ett ruttet rövhål. Walle håller dessutom på att få en vagel i ögat. MIn pojkvän är kroniskt rädd för ögon. Det är liksom det äckligaste han vet.
På riktigt.
Inte att titta in i men han föreställer sig hur de slemmiga ögongloberna sakta trycks sönder eller trillar ur sina hålor eller börjar blöda eller allt annat som nu kan hända med ögon om man har livlig fantasi och tycker att det är apäckligt att kolla när andra petar ut ögonfransar och dylikt.
Med andra ord, karln kommer hata sig själv och alla andra. Speciellt mig eftersom jag kommer vilja kolla på ögat hela tiden.
Ta dig samman, Terese. Så han inte gör slut.

På fredag kommer min lilla mamma och min lilla pappa för att titta hur Walle och jag bor.
Det är nästan lite pirrigt.
Men mysigt.

Bulleribulleribock

Ja jävlar.
Buller var nog fan den mysigaste festivalen hittills.
Inte så mycket för banden, men för folket och avstånden.
Jag har hängt med folk som jag bara vill ha hos mig jäämt.
Jag ska bjuda på några höjdpunkter i form av pics.

WTF with the eyes?
Resultatet av hejdlösa mängder sprit, folks.
Nu blir det seriöst inget på minst en vecka.
Okej mamma, två veckor.











Men Oscar var fanimig inte mycket bättre.
Vapenbröder or what? Haha.












Träffade min nätpolare sen flera år.
Vi hade gravt jävla roligt.
VAR fan är KORVEN?
Vi höll låda något så fruktansvbärt under det där partytältet, så dagen efter blev jag stoppad av halva campingen som ville berätta vart korven var.
ROLIGT!

Min kille är söt.
Mer bilder kommer på bilddagboken.