De senaste dagarna har handlat väldigt mycket om minnen.
Jag har kollat typ alla polares gamla bilddagböcker och frossat i mina egna gamla blogginlägg(vilken jävla gnällkärring jag kan va) men faktiskt skrattat gott åt mig själv oxå. Jag har varvat det med bilder från resan, mailkontakt med folk där ute som rockat resan ännu mer och haft panikångest över att jag inte har något jobb än trots ihärdigt sökande. Men det känns som om man inte gör någonting.
NU DÅ??
SEN DÅ???
Var skitförbannad häromdagen på att det verkar som om man aldrig är nöjd. Man KAN faktiskt bara göra en sak i taget och min värld skulle vara skittråkig om jag hela tiden visste vad jag skulle göra. Något vidare mål har jag väl inte heller direkt. Det enda godkända är väl att drömma tills den där mannen kommer som likt en ängel lyfter en från misären och fyller ens liv med betydelse och ett hus och saker. Det ska tydligen vara beaktansvärt har jag hört. Vill man ha det så är det ju underbart men alla blir inte lyckliga av samma saker och jag har ett liv utan några direkta planer klarat mig utmärkt utan allt för mycket hjälp från ovan.
Min nästa resa går till Australien/Nya Zeeland eller sydamerika. Blir nog australien för jag vill ta cert för 30 meter ist för 18 och checka out dyket där. Dessutom har jag boende.
Så, tills dess måste man ha cash och det är det jag försöker rota reda på. De med sitt på det torra kan sucka bäst de vill. Jag reder mig.
Så mål har jag. Jag ska se och uppleva världen.
Sen kommer frågan...Men SEN då?
Världens mest dumma fråga för det finns inga svar för imorgon kan jag vara överkörd av en bil. Eller så träffar jag mannen i mitt liv på en strand i Australien eller simmar in i någon på 30 meters djup som blir far till mina barn och så spenderar vi resten av våra lyckliga liv nakna i en trädkoja.
Jag utesluter INGENTING!
tisdag 16 juni 2009
Minnen ja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är bra, man ska hålla alla dörrar öppna. Jag trodde att jag hade uteslutit vissa saker men innan man vet ordet av står man i ikeas barnhörna och klämmer på en frottéhandduk med kaninöron på och upptäcker några timmar senare att samma handduk nu ligger i en stor påse i hallen, inte direkt vad jag hade trott för typ ett år sedan..
Det är ju verkligen det som är så jävla häftigt med livet, att man inte vet ett skit!
Jag har däremot insett att det är bra att jag har en realistsisk bromskloss till sambo, annars hade min rastlösa själ fortfarande inte kunnat slå sig till ro. Nu är det bara inuti mitt huvud det är rastlöst..
Men för ett år sen hade jag ingen aning alls om att jag skulle stå och föreläsa på flera olika orter i Sverige, och att folk faktiskt skulle betala för att lyssna på vad lilla jag säger. Häftigt!
Vad du än gör kommer det bli skitbra, så länge du gör det DU vill!
Wow tjejer!
Fan vad ni är bra. För hur ensam man än kan känna sig i all denna tveksamhet och rotlöshet så är ju det exakt det sista man är.
Och ibland skulle jag betala en förmögenhet för att få stå och klämma på kaninöronshanddukar och i nästa vill jag kuta naken genom stan och skrika kuken. Jag antar att det är min rotlösa själ?;)Hah! Näe skämt åsido. Livet tar underliga vändningar och det kanske inte blir på 30 meters djup slutandes i en trädkoja utan kanske på snabbköpet i min lilla hemstad. (men då riskerar jag att skjuta mig så jävla svenskt...) Mamma skojade med mig om det idag när jag drömde mig bort om mina storslagna planer runt i världen. "Så kommer du hem med en bilmekaniker från Gusum...." M: ÄNNU mindre håla än min...
Du är så duktig! Jag vill komma och lyssna på fina du!
Skicka en kommentar