Alltså idag har jag haft en bra dag. Känt mig kreativ, lagat jättegod mat, varit glad, fått lite saker gjorda och planerat lite och donat.
Så blev jag så jäkla glad över kommentarerna på mitt inlägg nedan. J och M stod för två så himla vettiga tankar. Ibland panikar jag över att "fastna" och andra sekunden vill jag bara ha stabilitet och trygghet och lugn och ro och jag har ingen aning om vad det ska bli av mig och så finns det så duktiga tjejor som iaf för tillfället vet vad de ska syssla med och intygar att det hade de ingen jävla aning om för ett år sen. Och det är ju så det är.
J ska ha en sån jäkla tuff bebis och M är en eftertraktad föreläsare (vars kök jag fullkomligt ska invadera när tiden kommer..)
Drömde mig bort för min mor idag om hur jag ska planera min tid och mina pengar när jag får ett jobb och mamma skrattade och sa:"Du kanske slutar med en bilmekaniker från Gusum..." Gusum är en ondskefull liten gudsförgäten håla som varenda människa i vill ut ifrån. Inte för att såra någon local, but face it dudes. Det är som att kasta in en trumpinne i en tom gympasal...
Poängen är nog att vi alla ska ta ett djupt jävla andetag och inse att vilken väg vi än tar så blir det grymt! Så ska man påminna sig om att ta ett chillpill och inte stressa ihjäl sig över sig själv och andra hela tiden.
tisdag 16 juni 2009
Människor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vi måste ses snart! Har du fått tillbaka ditt nummer? Nästa vecka har jag typ ingenting planerat.. Kram!
Hahah ja! Du går inte och pluttar ut en unge nu oinnan jag hinner krama om dig och lipa över hur fin du är och kanske klappa lite på den om jag får. :) Jag kan när du kan!
Du får gärna komma och lyssna, men föreläsningarna handlar om nåt du inte har än, BARN! :) Men det kanske kan vara bra i förebyggande syfte?
Brödkurserna däremot, det kanske vore nåt?
Jag tror vår generation är fixerade vid att vi måste "bli" nåt. Det är liksom inte ok att tycka att undersköterska är ett bra jobb. De flesta som jobbar inom t.ex. vården säger ju "Ja, det är ju inte det här jag ska hålla på med, men det duger så länge"
Men NÅN måste väl gilla det? Men törs man säga det?
Det känns som man måste ha nåt annat på G också.
Tror det här gör oss ännu mer sökande och stressade, för att vi tror att andra förväntar sig nåt av oss. Att det inte är ok att bara vara Svensson.
Om alla ska bli arkitekter, vem ska då BYGGA husen?
Vi måste sluta dela upp jobb i fina och fula jobb. Alla behövs!
Ska precis iväg på möte och skriva om barn och självkänsla. Där är något som vi alla behöver lära oss, nämligen att vi duger som vi är! Det vi ÄR är viktigare än det vi gör! Men tror vi att vi ÄR det vi GÖR då är vi plötsligt helt misslyckade som personer, om vi misslyckas en gång (något man ju måste göra ibland..)
KRAM!
Skicka en kommentar