Att fastna

Min lägenhet är ett jävla skitobjekt.
De där listerna som skulle upp?
Nej...
Det där jag skulle måla på väggarna?
Nej....
Internätt?
Nej?

Åh...

Jag var i såna roliga inredningstankar när allt gick åt helvete och så gick luften bara ur mig.
Jag orkade måla om väggarna och handla små saker till köket tack vare att Jenny tvingade mig. Sen tog det stopp. Nu speglar lägenheten hur jag känner mig.
Ofärdig.
Tom.
Trött.

Det är lustigt hur saker och ting drabbar en. Hur kraftlös man blir. Hur saker och ting liksom inte bekommer en.
Anna påminner mig om att jag ju faktiskt fixar med massor av saker. Jag ska ju bort från hela skäjten-bårt fråan staaan.
Och jag bildar mig.

Men i spegeln ser jag liksom, ingenting. I ögonen. Det är ingenting där.
Ofärdigt.
Tomt.
Tröttsamt.

Hur kul är det? Man ska ju vara bruden hela dan. Den där som roar alla och fixar med allt och är så där lyckad så alla vill njuta av ens totala närvaro. Som bor i en skitmysig etta dit alla vill komma på mysiga saker.
Lurar vi varandra med alla våra -kolla-vad-lyckade-och-tuffa-och-roliga-vi-är-med-alla-våra-kompisar -bilder?
Vaknar vi inte alla mer eller mindre upp med ångest på söndagen? Deppade över en ny vecka, deppade över att vi inte fick knulla, deppade för att vi fick knulla, deppade över att det är disk i hon?
Eller kliar vi oss betänksamt i skrevet (jaa, brudar kan oxå göra det..) och glider ner framför en skön film, bakisknullar, svullar pizza och garvar åt skitdåliga skämt, vilket är oslagbart när man vaknar bakis på ett ställe fullt med folk. Mina bakisdagar med Nicke och Hugo slår fortfarande det mesta bakishänget med längder.

Lessen grabbar och tjejer. Hos mig finns det ingen snajsig stereoanläggning, ingen widescreenTV och inga Tvspel men det finns te och kramar och dålig humor.
Ja, jag har ångest över min tråkiga lägenhet. Därför ska jag buda hem godsaker från Thailand och inreda min lya FETT med snajs när jag kommer hem rebootad och snygg.

REBOOTAD OCH SNYYYYYYYYYYYYYYYYGG!