Historen om när hon vaknade och fann något.

Morgonsolen sken in genom hennes fönster men det visste hon inte om för persiennerna var nerdragna och det enda skenet i rummet var grått.
Ville hon se solen var hon tvungen att stiga upp ur den varma sängen och ta sig bort till fönstret. Dra upp persiennerna långsamt och släppa in det ljus som fanns utanför, väntandes på henne.
Inte svårare än så. Men hon låg kvar. Tills solen gått ner och inget ljus fanns kvar utanför alls. Inte ens det grå.

Hon stiger upp, tänder egna ljus. Hela rummet blir fullt av ljusen hon själv tänt och som lyser enbart för henne och hon målar och skriver och lyssnar och ljusen brinner ner men hon tänder bara nya igen för det finns hur många som helst om hon köpt tillräckligt många. Hon vet hur man köper ljus. Hon vet hur man köper värme och hon vet varför hon måste göra så och varför hon är rädd och varför hon behöver värme som är gratis men är något gratis och vad får hon betala för värmen hon längtat efter och ersätter det någonsin solen?

Så, hon dansar, bankar, sliter och drar i strängarna som är hennes och plötsligt finner hon något. En ton, så ren och klar att ingenting någonsin liknat något annat. Det är bara hon som kan höra den och plötsligt är den borta.
Hon hänger en tavla i taket hon målar på golvet hon dansar i soffan och sover på bordet i vardagsrummet för då är det något annat än det hon känner till.
Utanför skiner solen, men det vet hon inte om.

Soundtrack:Allt med Tallest man on earth...