Helgen som gick...

innehöll en rejäl urspårning och ett mycket kärt återseende. Det ena på fredan och det andra på lördan.
På fredan skulle jag och S ha en lugn filmkväll var det tänkt men då började det liras Nazi Zombies istället så jag tog min tillflykt till Linn som satt hemma med lite vin för en stunds smuttande och tjejsnack. Efter en stund kom hennes sambo Kalle och två polare till honom. Jag dricker kanske 4 glas vin och två små Mariestadsöl och blir bjuckad på en öl på Munken också. Känner mig helt okej och lugn sådär. Det visar sig att det är nån form av spelning nere i hamnen så vi tar en taxi dit och väl därinne serveras det billiga drinkar. Typ 20 spänn drinken om jag inte minns fel. Jag känner när jag får min "rom& cola" eller vad fan det var att den smakade lite lustigt men hävde den glatt ändå som den korkade jävla svamp jag är.

Sen kommer blackouten. Tydligen har jag suttit utanför med Simon och tagit en cigg. Sen har jag bara fragment. Hur jag stirrar på mina händer som är alldeles blodiga, Hur folk hämtar papper och pratar om att jag blöder. Jag hör "akuten" och får panik och brölar NÄÄÄJJ jag vill bara heem. Stoffe är hemma nykter och tar hand om mig ta mig bara heeeem.

Simon och jag har suttit och snackat när jag helt sonika bara ramlat ihop och slagit i ögonbrynet i asfalten. Jag sätter mig upp som ingenting och så ser han hur det liksom droppar från ögonbrynet ner på mina skor och hur jag typ slabbar med händerna i nyllet. Haha. Alltså vilken jävla syn. Så han har kutat efter Linn och Kalle och så har de torkat mig och burit in mig i en taxi. Linn lyckas få tag på Stoffe som får komma ut och hämta in mig och sen börjar spyoramat. Spydde ner typ allt. När jag vaknade i sängen helt jävla näck bultade det i ögonbrynet, Stoffe mumlar och blänger lite och jag går ut i badrummet för att bevittna alla mina kläder i en plaskvåt hög som är typ vatten och pjuuk. Jag minns att jag lagt mig i badkaret en evighet i ett ofruktsamt försök att nyktra till.
Jag ligger däckad i sängen i nästan 12 timmar innan jag lyckas resa mig. Då spyr jag igen och magen är så tom som en mage bara kan bli och ångesten. Har jag sagt nånting dumt? Vid det här laget är Stoffe på Munken med ett par polare och jag skäms. Skäms, skäms, skäms.
Det KAN nog inte funnits en äckligare människa på denna jord än jag i fredags natt. Det KAN inte gjort det. Lodisarna i parken ligger i lä.
Min bästa vän Oscar är hemma från Afghanistan och när vi pratar på internet börjar jag grina och saknar och de ska dricke öl och han säger att om jag kommer så får jag cola och kebab i min tomma mage. Så jag kryper uppåt Oscar och får lite mat och läsk och kramar och sen råkade jag dricka Captain Morgan och mötte upp min snubbe för att svänge lite stjärt på Svea och humöret var faktiskt på topp igen.
OH, ska tillägga att Kalle OCKSÅ blev skitdålig. Han hade blivit buren uppför trappen och också kräkitsch. Jag säger bara det, antingen hade de mixat ut skiten med något, eller så var det bara usel jävla hembränt. De borde ha sån jävla skit. Mycket kan man säga om mig, men supa kan jag. Det där var nåt gravt fuffens. Dessutom hade jag fläskfile och bärnä i min mage. En stund...Åh.

Men idag råder måndagspanik och jag hoppas att några av bekymren jag hade förra veckan löser sig den här veckan, CSN NU! Då packar jag min kabinväske och styr röven till Götet och åker inte hem förrän Petra sparkar ut mig. Eller tills jag börjar sakna S för mycket. Den kärleken, den kärleken...