Haveri...

Skving, plong, plöng, knaster ,skraaap, gnissel, skvuääh, bluuuughhh, aarrggh, glii, kräääschp, ploooiiij, muuunnimäääschkerlskluuuu...

Mitt liv som pajjar.
Datorn kan slänga sig i väggen.
Det är ju hela livet det handlar om.

SKRRUUVVWWÄÄÄH, blojps, gräääm.
mischmaschmosch....
Och där rök alla mina förhoppningar

GRIIIIIMMMLIIKRUÄÄÄV
...om den närmaste framtiden.

PRONG, OLÄNG, BRUSCHK.
Vad är egentligen värt någonting.
Nu ska jag ta mitt bittra jag och projicera på något annat.
Typ en kista.

GRULKHULKMULK...






:(

Åååh.
Kan ingen skriva något annat tråkigt så det inte måste kännas som om jag är den enda människan i heela världen som har världens tråkigaste liv och behöver banta och gräla med min kille och oroa mig för mamma och söka massor med aptråkiga jobb för att mitt självförtroende för tillfället är så kass att jag inte tror att jag kan klara ett skit.
FJOONG...där flög en lös skruv till...

Varför bor jag i aptråkiga Norrköping med aptråkiga uteställen och aptråkiga rutiner när jag kunde åka till Stockholm och leka het, inne och lycklig.
Men det vet jag ju skulle kännas ohyggligt patetiskt.
MEN DET SKULLE KÄNNAS FINT OM DET KUNDE FÅ VARA LITE SÅ PÅ RIIIKTIIIIGT.
Uuuh, vad jag känner mig het, inne och lycklig idaaag.
oooh, vad mycket roliga intelligenta nya vänner jag fått här eftersom alla tycker att jag är så heet, och inne, och lycklig.
Och intelligeeent.
Och värd att lägga tid på.

Jag kommer sitta som en fet 40åring utan livserfarenhet och hata mig själv.
I Norrköping.

Tänk om det kunde svepa in en vacker pärla och säga.
SÅHÄR KAN DU JU FÖR FAN INTE GÅ RUNT OCH MÅ.
Nu ska jag sparka dig hårt i röven. Boosta upp dig med massa självförtroende och vilja och det är det lättaste som finns för mig. För jag har tid för dig. Fast du är en krävande, bortskämd liten bitch ibland så kommer jag ha tid att sparka dig i stjärten och se hur dåligt det känns därinne just nu eftersom allt är jobbigt och allt kräver någonting av en men vad får man egentligen tillbaka egeentligeeeeen jo det är ju massor med saker men det är man ju inte förmögen att känna just nu för just nu känns allt ohyggligt hoppa-från-en-bro aktigt en ganska liten bro och man måste landa mjukt efteråt för man vill ju inte oroa någon och framförallt inte sig själv för gud så onödigt det skulle vara att oroa sig själv när det är det enda man gör eftersom allt man vill är att räcka till.
KJONG...en mutter åt fanders...

och vad gör man när man skäms för att man mår dåligt när man har mat på bordet ,en fin kille en fin familj fina vänner och allt känns väldigt fint i det stora hela när man inte hatar sitt liv är man otacksam då för man kunde ju faktiskt vara ensam i en hydda utan mat kanske inte ens en hydda utan snarare ett hål om det ens finns ett hål för man kunde ju faktiskt vara ingenting och inte älskad eller ihågkommen av någon innan man ens fyllt 5...

PLUNG...en skruv till...

Sen flyttar jag till min drömlägenhet eftersom jag får ett drömjobb i en drömstad och som genom ett trollslag har jag fått en sån där sund distans till allting här i världen och händer något lite betungande så suckar jag långsamt och skakar lite lätt på huvudet och säger att det där var väl inte så farligt för det är ju så det kan vara här i världen och så går jag till mitt jobb som är givande för andra och även för mig och allt svårt rinner av mig men räkningarna är betalda och mina vänner ler åt allt jag säger och gråta det gör jag bara om jag ser en pjäs som är fin eller tänker uppskattande på min barndom och håret är liksom alltid rufsigt på ett välkammat sätt och ögonen glittrar och mår någon dåligt räcker det med en lugnande hand på deras axel och min aura får alla att glömma bort att människor dör och att människor är elaka mot andra människor och mot djur och jag somnar alltid lugnt och fint ungefär tio minuter efter att jag lagt mig ner och jag gråter inte och oroar mig inte över vad som händer när det fina tar slut för det vet jag ju att det inte gör.

BJÄÄNG. En fjäder...