Bloggliv

Jag följer en del saker på nätet.
Det har sagts och gjorts en hel del där diskussionerna blommar och fyfan vilka idioter det finns.
Speciellt en.
Man kan säga att jag är officiellt osams med den här karln.
Han är verkligen IQ-befriad.

Varenda gång ett inlägg skrivs på den bloggen är han genast där med sina åsikter som är så jävla lönnfeta och helikopter-plattiga att jag vill skrika rakt ut. Han stryker medhårs men med en kräkframkallande högfärdighet. Smyger in extrema motsatser och förvridningar, men med ett flin. Jag vill snitta.

Det är viktigt att släppa fram oliktänkande. Men till vilket pris som helst?
Handlar en debatt om till exempel kvinnomisshandel så kommer 50 män farande och bedyrar sin oskuld och det faktum att det finns många BRA män OCKSÅ!
För att inte tala om att det faktiskt finns kvinnor som slår män!
No fuckin Shit, Sherlock Im shitting my fuckin pants or should I say skirt?
Det ska alltid komma femtioelva olika vinklar såfort något anses känsligt. Det spelar ingen roll vad det handlar om.

Det är därför jag vänder alla högtravande "diskussioner" ryggen för det leder ALDRIG till någonting vettigt. Man diskuterar för sitt eget egos skull. Inte för att man faktiskt har något att säga.
Som helikopterplattan. Han är det försent för.