Att vara arg

Jag måste sluta bli så jävla förbannad på att så många tycker att korkade människor är underhållning på TV. Dokusåpor med skabbiga, slibbiga, sliskiga jävla *biiip*

För att inte tala om Håkans Bar. Jo häv to chäng DISCH. Vad fan är Disch liksom. Okej jag garvade, men sen blev jag arg. Jag blir alltid arg. Sen undrar jag om det inte bara vore bättre att vara så där jävla dum. Det enda man behövde tänka på var att 'äta typ fem ärtor om dagen och ragga upp nån rik jävel som betalar plastpattarna och sen kan man bara sitta där och vara allmänt korkad och göra karriär på det.

Jag blir så arg, så arg men så står jag där och flåsar på gymet i alla fall för fet får man ju inte bli för feta människor gör mig också arg för dom är i vägen på Ica, rör sig långsamt och dör i förtid vilket är hemskt för deras familjer. Jag nyper mig här och där och tänker att jag aldrig blir så där snygg och sen blir jag ARG för jag VILL inte se ut så för jag tycker inte att det är snyggare än någonting annat och inte att det ska anses vara snyggare heller.

Jag tycker inte om att få det in my face. Jag gillar inte att min kille gillar det, jag gillar inte att typ alla i hela världen gillar det eller inte bryr sig. Jag gillar inte att det kommer åt mig, att det kan förstöra min dag, att det råder en så sjuklig jävla fixering vid minsta lilla jävla utseendepryl.

Jag blir arg över att allt ska vara så förbannat jävla sexfixerat men vi brottas fortfarande med torra fittor och slaka kukar, för korta knull eller oönskad hårväxt mellan ögonbrynen. Om vi lade ner hälften så mycket energi och uppmärksamhet på våra egna relationer med varandra och oss själva skulle vi ha mer fantastiskt sex, mindre prestationsångest, praktstånd och drypande vulvor JA JAG SKREV DRYPANDE VULVOR, oändliga orgasmer och vi skulle sova gott ,ta oss fram på lätta fötter trots att vi älskat hela natten.

Ja, vi har fortfarande faktorer som barn, långa arbetsdagar och den hederliga tröttheten men jag kan ge mig så JÄVLA FAN PÅ att om vi den lediga tid vi hade ägnade mindre tid åt skit som TV timtal i sträck och mer tid åt att titta på varandra och ägna oss åt varandra så skulle vi må så jävla mycket bättre.

Jag vilar så jäävla hellre ögonen på min kille i rufsigt hår, skrotandes runt hemma i lägenheten än en sketen jävla såpa med nån jävla deffad, översolbränd jävla *biiip* Jag hör hur snacket går. Jag hör det överallt och det gör mig trött ända in i hela jävla själen.

Jag tror i alla fall att det skulle kunna bli lite bättre, och lättare då. Jag vet att jag i alla fall skulle må så sjukt mycket bättre av det.