Så klickar ni på texten nedan barra

HIHIHIHIHIHIHIH!!!

Att vara arg

Jag måste sluta bli så jävla förbannad på att så många tycker att korkade människor är underhållning på TV. Dokusåpor med skabbiga, slibbiga, sliskiga jävla *biiip*

För att inte tala om Håkans Bar. Jo häv to chäng DISCH. Vad fan är Disch liksom. Okej jag garvade, men sen blev jag arg. Jag blir alltid arg. Sen undrar jag om det inte bara vore bättre att vara så där jävla dum. Det enda man behövde tänka på var att 'äta typ fem ärtor om dagen och ragga upp nån rik jävel som betalar plastpattarna och sen kan man bara sitta där och vara allmänt korkad och göra karriär på det.

Jag blir så arg, så arg men så står jag där och flåsar på gymet i alla fall för fet får man ju inte bli för feta människor gör mig också arg för dom är i vägen på Ica, rör sig långsamt och dör i förtid vilket är hemskt för deras familjer. Jag nyper mig här och där och tänker att jag aldrig blir så där snygg och sen blir jag ARG för jag VILL inte se ut så för jag tycker inte att det är snyggare än någonting annat och inte att det ska anses vara snyggare heller.

Jag tycker inte om att få det in my face. Jag gillar inte att min kille gillar det, jag gillar inte att typ alla i hela världen gillar det eller inte bryr sig. Jag gillar inte att det kommer åt mig, att det kan förstöra min dag, att det råder en så sjuklig jävla fixering vid minsta lilla jävla utseendepryl.

Jag blir arg över att allt ska vara så förbannat jävla sexfixerat men vi brottas fortfarande med torra fittor och slaka kukar, för korta knull eller oönskad hårväxt mellan ögonbrynen. Om vi lade ner hälften så mycket energi och uppmärksamhet på våra egna relationer med varandra och oss själva skulle vi ha mer fantastiskt sex, mindre prestationsångest, praktstånd och drypande vulvor JA JAG SKREV DRYPANDE VULVOR, oändliga orgasmer och vi skulle sova gott ,ta oss fram på lätta fötter trots att vi älskat hela natten.

Ja, vi har fortfarande faktorer som barn, långa arbetsdagar och den hederliga tröttheten men jag kan ge mig så JÄVLA FAN PÅ att om vi den lediga tid vi hade ägnade mindre tid åt skit som TV timtal i sträck och mer tid åt att titta på varandra och ägna oss åt varandra så skulle vi må så jävla mycket bättre.

Jag vilar så jäävla hellre ögonen på min kille i rufsigt hår, skrotandes runt hemma i lägenheten än en sketen jävla såpa med nån jävla deffad, översolbränd jävla *biiip* Jag hör hur snacket går. Jag hör det överallt och det gör mig trött ända in i hela jävla själen.

Jag tror i alla fall att det skulle kunna bli lite bättre, och lättare då. Jag vet att jag i alla fall skulle må så sjukt mycket bättre av det.

25 år av vaddå?

Lycka, sorg, skratt, gråt, kramar, närhet, värme!!

På lördagsmorgonen vaknade jag av att min kille kommer in med champagnefrukost och sjöng ja må hon leva, Sjukt mysigt att sitta i sängen och smutta på champagne och lyxig choklad, honungsmelon, vattenmelon och passionsfrukt.

Det är ju så sjukt roligt att fira födelsedag. Jag lyckades lägga min trötthet åt sidan och bara njuta av min underbara familj, min fantastiska kille och äta riktigt god mat. Tack, Peppo!

Presentkort på både Indiska och Cervera gör att det kommer bli grav pimpning av min nya lilla lägenhet. Jag tänkte ha lite teaparty fram över. :)

Min syster hade skrivit ett så fint rim att jag måste dela med mig av det.

Kära syster Terese

Nu har du ett år äldre hunnit bli

Äntligen på jobb, pengar och boende fått pli

Det var ju kanske på tiden

Men din syn på tidsperspektiv är ju lite förvriden

Med Afrika och Asien har du hunnit

På dina resor dig själv mer har funnit

Nu kan du äntligen slå dig till ro

I alla fall till det är dags att bygga nästa bro

Ha koll på pass och var du hemnyckeln lagt

Ge dig ut i vida världen med all din prakt

Är det inte underbart fint skrivet? Hon är så duktig, lilla Balle.

På fredag blir det kalas igen, för alla vännerna. Lite fubb att få fira två veckor, tycker jag. Då kommer Empan hem från England och har med sig sin kille. Snacka spännande att få träffa honom liksom. Saknar henne så mycket.

Ibland kommer det över mig hur kär jag är i min kille. Som när han kommer och går lite på håll i sina nya glasögon och är så het att jag typ dör. När han somnar stilla på rygg med händerna på bröstet eller drar av sig tröjan. Oh. OH!

Nu ska jag duscha med en lyxig duschkräm jag fick av min syster och sen somna helt sjukt gott.

Vill passa på att tacka för alla grattis. På fredag kör vi. :)

Jag glömde att jag äfven ska hasa runt i min snordyra Bamboomorgonrock jag vann när jag jobbade på The Body Shop!!

Saker att göra i ett eget hem

Jag började grina så fasligt för nån vecka sen och ringde min syster på natten. Hon tröstade och trodde att det berodde på att jag inte visste vart mitt hem var för att man mår sämst om det inte känns som om man har ett hem med saker som är ens egna.

Sen jag slutade ha ett hem så har jag liksom inte riktigt vetat hur jag ska skaffa ett. Det tar tid för mig för jag måste tänka så förbaskat på allting. Och jag har somnat så varmt och fint och mysigt i armarna på världens bästa i sju månader nu så det kan ju faktiskt vara en faktor.

I dag packade jag det sista i lägenheten jag bodde i när det var som värst och det värkte till i magen när jag gick in i trapphuset så jag var tvungen att gå ut en stund innan jag kunde fortsätta.

Det är fan helt sanslöst hur man kan må. Jag gick runt där jag kämpat för att somna, kämpat för att behålla maten, grinat och målat väggarna och spytt i omgångar. Där jag vaknade på golvet eftersom jag inte orkade skruva dit några jävla ben på sängen och för en kort stund trodde att allt var lite bättre, för att sedan konstatera att det inte var det. Mer än ett helt jävla år var det så där. Fast efter ett tag byttes den fysiska värken ut mot en mer psykisk värk som gjorde det jobbigt att befinna sig bland fölk. Det är lustigt men när jag tänker tillbaka på det året är det lite som ett svart hål. Jag minns inte vad jag gjorde och när. Ett skal bara. Kroppen rörde sig men själen befann sig liksom någon annanstans.

Jag tror hjärtesorg gjort liknande saker med dom flesta och i dag känns det ju inte så där riktigt.

Jag har en loftsäng nu. Total motsats till den där förjordade sketna 105 sängen utan ben på golvet. Jag skrattar till när jag tänker på det. Känns lite busigt med en stor loftsäng när man är 25. Snart. Åh.

Jag tycker att det är viktigt med kärlek och det är viktigt med närhet och det är viktigt att klura, fundera och pula och styra fullkomligt åt helvete. Man får det. Faktiskt. Jag tänker och pratar hellre om tusen miljoner saker än håller käften och inte bryr mig eller låtsas som ingenting. Det är för sakens skull. För att man bör. För att man kan. För att det är vackert att treva. Jag kan inte föreställa mig den här världen som ett hårt tomt skal där vi går omkring och skiter i allt och sköter oss själva i tystnad. Det blir helt jävla outhärdligt.

I morgon ska jag tända fullt med värmeljus i min alldeles egna lägenhet. Så ska jag lyssna på musik, springa naken (det gör jag med S oxå ju men det är ju en annan sak när man är själv) och prata för mig själv. Krama om en Anna ska jag nog hinna med oxå. Hon bor ju alldeles under. :)

För att ytterliga uppta mina typ fem läsares tid så kan jag informera om att...

...jag i dag njöt av solen på en långpromenad med Stoffe och Bysen för att sedan åka hem till mamma och pappa i Suarn där Stoffe aldrig varit. Där visade jag mina gamla skolkataloger och Stoffe hade väldigt roligt eftersom jag var fet med hockeyfrilla och unibrow i sjuan och dumt leende och skelögd som liten.

Vi fikade och mös med mor och far och gick sen och åt lite restaurangmat för att åka hem och nu sitter jag här och ska sortera kläder och krypa ned i badkaret. Skitspännade va? NU har ni slösat bort aslång tid för att inte tala om hur lång tid jag slösat genom att skriva något helt onödigt när jag egentligen kunde ha:

• Gått framotebax från köket och vardagsrummet 10 ggr
• Pillat näsan
• Gått på towan
• Zappat igenom alla kanaler 5 ggr
• Terrat S som ska vila innan nattjobbet
• Tänkt att jag har en lång arbetsvecka men gillat det eftersom det är så kul
• Haft ångest över att jag inte har nån praktikant. Eller har jag det? Nu fick jag panik. Vilken vecka är det?
• Tänkt på min vikt i onödan eftersom det är larvigt.

I morgon ska jag jävlar i mig flytta. Det är ju så folk skrattar åt mig snart. Men som sagt. Jag gillar inte att skynda.

Jag måste köpa mig en kalender då mitt liv börjar bli mer hektiskt i jobbväg.

Jaha, det var väl det.

Hos optikern:

Dagen då Stoffe skulle få glasögon gick till så här:

I rummet hos optikern: Nu då, Christopher så ser du prickar på skärmen. Du får se gröna och du får se röda och ska välja vilken färg du ser bäst.

Stoffe:- Nu är det grönt....nu är det rött....ja nu var det grönt igen...och så rött igen ja...

Tessan:...eh älskling du var med på att du skulle säga vilken färg du såg BÄST va? Inte själva färgen..alltså...

Stoffe:- Eh jahaaaa.

Optikern bryter ihop och vi får göra om allt. Men snart får han superfina briller.

Dessutom var det hysteriskt gulligt.

Det här om sex.

Jag känner mig så inspirerad av en mycket talangfull kvinna!

Hon gör just nu upp med sin historia av vestibulit och ångesten kring allt sexrelaterat hon levt med genom åren.

Jag har lyckligtvis aldrig lidit av någonting sådant men har vi fan inte alla någonsin gjort något sexuellt vi egentligen inte velat eller haft någon större glädje av?

Jag har ganska nyligen i mitt liv upptäckt att mitt sexliv har en stor betydelse för hur jag mår rent psykiskt. Jag har antagligen inte riktigt kopplat ihop det på samma sätt förut. Eller så har jag inte haft samma typ av sex. Eller så växer jag bara upp och blir mer säker i mig själv.

Om man väljer att leva i en sexuell relation eller agera sexuellt någon gång då och då så är det jätte viktigt att man mår så bra som man bara kan av det. Vi slösar bort tid på fel människor och på fel saker. Hur vi ser ut, hur vi låter, hur vi rör oss. Det finns inget mer förödande.

Jag vill bara ge er ett råd.

Ligg! Ligg och se till att det blir det skönaste och mest avslappnande på länge. Efteråt ska du känna dig ren och vacker och somna stillsamt utan oro.

Om distans.

Jag har ingen. Jag är rakt på. Pang på rödbetan. Rätt in i smeten. Jag har ingen av-knapp men en jättestor på-knapp som blinkar röd hela tiden. Jag är som vågen som alltid blir för tung på hela ena sidan så att jag måste måtta ytterst försiktigt men sen så stöter nånting till vågen och då är det kört igen.

Jag brukar försöka beskriva mig själv ibland på ett sätt som gör det hela lite mer förståeligt för mig. När jag såg Alice i underlandet i går så började jag nästan tjuta för att jag kände igen mig i henne så mycket. Hennes "muchiness" som hon hade. Och att den var viktig. Och att hon var galen. Och att hennes pappa sa att det är dom bästa människorna som är.

Ibland slår det mig hur lite jag vet. Jag ser, pratar, hänger, älskar och skrattar med människor varje dag men jag ser bara en liiten liiten del av det enorma universum vi alla har inom oss. Och när jag tänker på mitt eget så blir det ju helt överväldigande nästan. Är vi alla verkligen så här? Eller är det bara min skitstora röda On-knapp. Den där farliga knappen man inte får trycka på för då vet man inte vad som händer. Fast jag kanske gråter åt en halt igelkott. Eller oroar mig för min mamma. Eller tänker på hur viktigt det är att inte slösa bort relationer som betytt eller betyder mycket för oss. Tänk om jag blir förlamad imorgon och inte kan tala eller gå? Bara tänka. Och bara ligga där och önska att man skulle sagt eller gjort så mycket mer för att vara bra.

Jag vet att man absolut inte får tänka så för mycket för då blir man knäpp för man varken kan eller ska tro sig kunna räcka till allt och alla. Jag vill ha en dialog som i en Wes Andersonfilm med en person som betydde mycket för mig.

Jag tänker mig en typ asregnig dag och allt är alldeles slaskigt och grått och helt plötsligt kommer någon med ett rött paraply. Barfota. Det är kanske jag, Och man står där jätte jätte blöta och pratar om hur tokigt allt blev och sen är det inte viktigt att säga något. För man är blöt och det där paraplyet blåser bort och det bryr man sig inte om och kanske kommer det en liten färgglad plastanka och glider förbi och då är det liksom som om man förstår. Fast det bara är en anka.

I dag grinade jag när jag såg på Thats 70s show för han muppen fick se hur livet skulle varit utan Donna och sen fick han se flashar av allt fint dom haft och då ville han komma ihåg det fast ängeln kunde ta bort det och i går ringde jag min syster på natten och grät som ett barn över livets oegentligheter.

Jag är inte olycklig ett endaste dugg. Det är bara min stora röda knapp och jag trivs med den för den är inte farlig för jag känner. Jag känner så jag känner så jag känner .

Skratta.

Idag var jag på stan och fick mess från en skärrad Lisa som ensam hade vurpat utanför världens bar så folksåg och skrattade. Jag skrattade högt så folk tittade konstigt på mig medan jag hade solen i ansiktet och tänkte på min roliga väns malör.

Så skrattar jag åt Hugo på jobbet när han säger "HURRA!" på exakt samma sätt som klämkäcka gamla gubbar i filmer gjorde förr. Sådär ståtligt liksom.

Såg Alice i Underlandet på 3D i dag. Först kom det en liten typ nu-kollar-du-minsann-på-3D grej med massa finesser i form av blå och röda bollar som studsade och alla liksom: OOOOOOH. Stoffe sa "oj jävlar" och jag fnittrade fånigt och andades in djupt. Det var ju liksom nästan så att den där lille bollen kröp in i näsborren på en. Mycket sensationellt. Det lever vi på länge.

Filmen var, som allt Tim Burton tar i helt makalös och Depp var så briljant som hattmakarn att man ville slicka på hans gröna ögonlob. En liten fjäril, en vattendroppe och när Alice trillar ner i hålet var väl det 3D-igasom gjorde att jag nästan glömde det halva huvet på bruden framför mig. Jag läxade upp en rad med fjortisar bakom mig och sen blev det tyst och så kom det en liten lip i slutet och jag tycker att hon som spelade vita drottningen bara ska spela sagoroller för hon är som gjord för det och inte som nån underskön larvig fjantbrud i romantiska komedier.

Som ni märker är jag en utmärkt recensent.

Nu ska jag klä på mig efter badet med Stoffe och äta Hugos vegetariska gryta. Kockarna på mitt jobb skämmer bort mig med alldeles för mycket underbart god mat. Jag ska konsultera dessa för 25-årshärjet oxå. Det kan ju inte bli annat än bra.

Det här är ju bara så jäävla roligt.

Det där med stress

igen.

Och att jag är hungrig. Heeeela tiden.

Och det föder bara massa ångest att vara hungrig på mat hela tiden så jag måste verkligen tänka mig för och ta mig till det där jävla gymmet så jag slipper ha dåligt samvete för att jag är ASHUNGRIG på allting!

Allt detta bara för att jag försöker finna någon slags balans i min vardag. Vet inte om det bara är mörkret men det var ju så sjukt länge sen jag skrattade så tårarna rann alltså. Han som halkade och visade hela sitt feta asscrack precis bredvid mig utanför Jollyrockets fick magen att krampa en liten stund men sen var det borta igen. Sen känns allt mest typ, He he!

JAG SKRATTAR! Det är liksom min grej. Jag skrattar hjärtligt och ashögt åt det allra mesta och har varit så glad över att jag kommer leva så jävla länge för att allt är så jävla roligt. Små saker liksom. Jag skrattar åt mig själv. Det är liksom roligt att vara jag för jag är så jäkla klumpig och banal och tänker så mycket fånigt och nu har jag liksom slutat tycka det. Det MÅSTE väl faen vara vintörn? Känner ingen igen sig?

Jag vill fan höra lite mer klagolåt så man slipper känna sig så förbaskat onormal.

Så mobbar jag mig själv också.

Det är ju så jävla hemskt att man är elak mot sig själv på ett sätt man aldrig skulle kunna vara mot någon annan.

Jag vill bara ha sol. Sol och värme och lägga allt gammalt bakom mig. Man får väl acceptera att visa saker helt enkelt tar tid och att det kan gå upp och ner och att man inte är sjuk i huvudet för det. Jag ser fram emot imorgon för då packar jag mina sista saker och på onsdag går sista flyttbilen sen är jag official Åbygatanbo. Jag tycker inte om att göra saker snabbt. Har jag sagt det?

Gammal.

Jag har en tjugufemårskris. Jag förstår inte riktigt varför. Jo, typ att jag sa till mig själv att jag skulle ha två barn innan 30 helst. Vilket det ju inte känns som om jag kommer ha tid med alls liksom. Jag är nöjd över att jag har ett bra jobb och att jag inte är på ruinens brant rent mentalt när den stora dagen kommer. Jag tror att jag har det jag behöver och undrar varför jag behöver så mycket.

Det värker i min restarm. Jag såg en dokumentär på tvåan precis om Indien och när han satt där i den skrangliga bilen som tog honom framåt på småvägar till nån obskyr liten by ville jag vara med så det nästan gjorde ont. Stackars mina ungar om jag har råd. Finns nog inget intörnätt på savannen liksom.

Jag måste göra tråkiga saker också. Vika kläder. Sortera och kasta. Varför kan inte jag tycka att det är lite roligt och mysigt att pyssla med sånt?

Helgen var kul som vanligt. Jag har för många tuffa vänner för att kunna ta det lugnt helt enkelt. I fredags kutade jag till systemet direkt från jobbet med en tårta i högsta hugg för att lubba hem och halvsova en kvart i ett fåfängt försök att vila och sedan pimpa för att häva grogg för att halka iväg till Jollyrockets där mina fina vänner hade premiäröppning och jag var stolt som ett barn med en tårta med gräddsprits som skulle föreställa ett hjärta men blev en trasslig körv.

Hamnade på Vinkällarn för massa rumpskak och som vanligt är det roligare på puben än efter klockan 01 men vad göra liksom. Börjar tycka att det är kul att umgås igen. Det kanske är vädret.

Lördagen bjöd på chill för storstäd och sen gled Zelda, "Kicki" och Fia hit för sällskapsspel och grögg och sen gick vi till Munken och sen hals över hufvud ner till Hugos och idag gled S och jag i typ VÅRSOLEN till Jollyrockets för en mustig frukost och sen godis och Tv-spel och somna i soffan och nu ha 25årskris och nu ska jag ner till gymmet för ett ångbastubad och solarie.

Kolla gärna Saliga Munkens hemsida för vi har massa god lunch den här veckan!

The fattydance.

Jösses flickor!

Helgen var ju kanoners och jag glömde liksom det roliga mitt i allt det där badrumsgolviga. Även fast det badrumsgolviga var roligt för fan så jävla I-land.

Mina tjejer. I hela världen bland alla människor man passerar, pratar löst med, pratar med fast man inte vill, tvingas vara trevlig mot. Alla dom där människorna som vi tvingas följa regler med står jag ut med tack vara min fasta punkt där jag inte känner mig dum i huvudet eller konstig eller påklistrad eller något ett endaste dugg.

Helenas empati, Lisas skratt, Jossans smarta skämt, Empans spontantitet, Ellens tuffhet, Kristinas ärlighet, Mickis släppa loss-ighet, mitt varma systerskap, Annas lojalitet, Fridas humor, Linnéas asgarv, Marias målmedvetenhet, Linns modiga flytt, Petras självständighet...gud jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det är ju så ballt alltihop. Att man lyckas hitta människor med alla dessa otroliga egenskaper.

Jag brukar bittert smattra på om det jobbiga med tjejer. Tjejer ska jämt snacka massa skit, dramatisera och skapa saker av sånt som inte finns. Alltid så jävla självupptagna och i många fall inte mer lojala än vad man är mot sin egen bajskorv. Alltid näsan i blöt och tjäbbel om sånt dom inte vet något om.

Jag muttrar på för att sedan konstatera att jag skapar en del av det där själv genom att tänka för mycket och det är då dessa flickor kommer in i bilden som en helt sjukt skön ventil för alla påfrestningar man utsätts för jämt.

Ni är bäst, helt enkelt.

Det kommer sol snart också. Och nu ska jag fixa munkens hemsida. Helvete jag borde ha godis.